Anders Hesselbom

Vad kan vi lära oss om svensken av corona-epidemin?

2020-03-29

När det kommer till vikten av självförverkligande är Sverige världens mest extrema land, tätt följt av de andra nordiska länderna. Observationer i samband med coronavirusets spridning säger mig också att vi gillar myndigheter som pekar med hela handen och att vi är dåliga på att ta instruktioner. Det tydligaste exemplet måste nog vara när Folkhälsomyndigheten föreslog att sammankomster på fler än 500 personer inte skulle tillåtas, vilket regeringen accepterade. Hos medborgarna förvandlades ”max 500 personer” till ”500 personer”, och budskapet om karaktären på evenemang som skulle undvikas, ignorerades. Det fanns till och med exempel på artister som ordnade så att evenemang med 520 sålda biljetter blev till evenemang med 500 personer, samtidigt som de som förstod uppmaningen kallades för alarmister. Kombinationen av vilja att vara samhället till lags och oförmågan att göra detsamma blev uppenbar, och regeringen sänkte siffran från 500 till 50, vilket är ett om möjligt ännu hårdare slag mot ekonomin.

Jag kan inte säga det bättre än Emma Frans:

Att ekonomin kraschar får bara personer på vänsterkanten att gnugga händerna, då det bara är där vi hittar förkärleken för både fattigdom och längtan efter den moderna världens undergång. Man gläds över företagens minskade vinst och förfasas över att återbäring på aktier delas ut. Pengar är ett abstrakt värde som kommer från produktion i företag och som tillfaller det allmänna om företagen lyckas, och det är på detta vi har hängt upp samhällets själva existens. Att det anses vara förskräckligt att Volvo ger återbäring till sina ägare, beror på att en stor andel av pengarna tillfaller staten, och därmed samhället. Som tur är, är yttervänstern en liten grupp i Sverige, hur högljudd den än må vara. Det är samma slags människor som blir irriterade på att man kallar Iran för en skurkstat – visst gör man matinéunderhållning av att avrätta homosexuella, men de är åtminstone islamister och socialister som skyllde nedskjutningen av ett passagerarplan på USA. I värsta fall är Iran fiendens fiende.

Sverige står sig ändå rätt bra, men vi får räkna med att det som alltid är de mest ekonomiskt utsatta som blir drabbade när inga gemensamma medel längre finns att tillgå, på grund av minskade vinster hos företagen som samlar in dessa medel. Och vi har dessutom lärt oss att programmerare och matematiker nästan är bättre lämpade att förutspå epidemiers utbredning än epidemiologer. Det är alltså inte bara viktigt att man följer de råd som kommer från myndigheterna, man måste också vara lyhörd för de experter (som inte nödvändigtvis samlas under statens paraply) som faktiskt räknar på saker. Även om programmerare och matematiker inte säger oss något om hur vi bör agera i olika situationer, så kan de ge ledtrådar om hur framtiden ser ut, tack vare sina modeller och visualiseringar. Den informationen är värdefull även för statens experter. Och transparensen som kommer med möjligheten att köra deras simuleringsmodeller på sin hemdator och jämföra med verkliga observationer, är förtroendeingivande.

Kategorier: Politik, Vetenskap

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.