Idag tenderar vänstern att stötta palestinierna i konflikten mellan Israel och Hamas, och högern tenderar att stå på Israels sida. Nästan alla palestinier stöttar högerextrema Hamas. Hamas i sin tur sympatiserar med andra högerextrema före dem, inte minst Adolf Hitler och Nationalsocialisterna. Det syns tydligt om man besöker inredningsbutiker i arabvärlden. Till detta anser Hamas att homosexualitet ska vara förknippat med kroppsbestraffning, och många palestinier accepterar inte HBTQ-rörelsen. Varför blev detta sidan som vänstern fastnade för?
Det är resultatet av en maktanalys. Israel är en marknadsliberal demokrati. I Israel arrangeras pride-tåg och det finns ingen sedlighetspolis. Det är ett klimat som attraherar kapitalister. I ett fritt samhälle är det hyfsat enkelt att hitta kvalificerad arbetskraft, betydligt enklare än i teokratiska de facto-diktaturer. I marknadsliberala länder etablerar sig stora företag – där ser vänstern sin sinnebild av girighet få blomstra obehindrat. Företagandet. Vinstuttagen. Kommersen.
Och ett välfungerande land som huserar några av världens största företag, är lätt att se som förtryckaren när man betraktar den bredvid de glesa framgångar som skördas i teokratiska klansamhällen. Det blir som David och Goljat, där den som har ett sofistikerat samhällsbygge i ryggen uppfattas som den gigantiske och skrämmande Goljat. Båda sidor har alltså attribut som vänstern ogillar, men maktanalysen pekar dem i riktning åt Hamas, via sympatin för vad man uppfattar som den svaga parten, nämligen palestiniern.
Lämna ett svar