Anders Hesselbom

De som tror på tandfén, kan aldrig använda något logiskt argument som slutar med ”…alltså finns tandfén på riktigt” eftersom tandfén faktiskt inte finns på riktigt. Åtminstone så finns en viss transcendens, som betyder att ingen kan styrka tandféns existens, så de som tror på tandfén blir tvungna att ta tandféns existens på just tro.

Vidare, de som inte tror på tandfén, är endast intresserade av solida argument som verkligen följer till slutsatsen att tandfén finns. Inte andra former av vädjan. Alltså, den enda typ av argument som inte kan levereras av de som tror att tandfén finns. De argument som har utvecklats för tandféns existens är antingen inte solida, eller följer egentligen inte till ”…alltså finns tandfén på riktigt”, vilket innebär att argumenten bara betyder något för den som redan från början tror på tandfén. Exempel: ”Om allt existerar av en orsak, så finns tandfén. Allt existerar av en orsak, alltså finns tandfén.”

Det värsta en a-tandféist kan göra mot en tandféstroende, är att påpeka att tandfén inte är mer verklig för en a-tandféist än jultomten är för någon annan. Detta borde vara en extremt viktig upplysning för den som tror på tandfén, för det säger något om vilken typ av argument som krävs för att legitimera sin tro på tandfén.

Eller så kan man som tandféstroende ta den enkla vägen ut, och konstatera att man är kränkt i sina föreställningar. Eftersom a-tandféisten reducerar tron på tandfén till en tro på vilket icke-existerande väsen som helst, gäller det nu att gå på person istället för sak: A-tandféisten är en aggressiv ny-a-tandféist! Den troendes misslyckande att få respekt för sin föreställning, uppfattas som ett tillkortakommande hos den som inte tror.

Kommer vi inte vidare från detta dödläge med anklagelser om ny-a-tandféism, har vi ingen plattform att diskutera frågan. Den som tror på tandfén vill inte höra talas om att han försanthåller en utsaga om verklighetens beskaffenhet som inte stämmer, och den som inte tror på tandfén vill inte underkasta sig försanthållandet utan att få solida och goda argument presenterade för sig.