Anders Hesselbom

Varför byter ni inte kanal?

2022-02-05

Spotify plockar nu bort ett antal avsnitt av Joe Rogans podcastavsnitt på grund av att han brukar rasistiska termer (”racial slurs”). Jag sörjer inte, för jag vet inte vem han är, och kommer därför garanterat inte att sakna honom. Men jag ska försöka att kommentera frågan utifrån, från ett större perspektiv än mina personliga preferenser, för om mina personliga preferenser vore intressanta, skulle Melodifestivalen vara nedlagd sedan länge, och så vill väl ingen förnuftig människa ha det?

Varför borde inte Joe Rogan få vara med på Spotify? För att det inte är censur att inte få vara med, och för att det inte är någon mänsklig rättighet att vara med, brukar nämnas. Det är inte riktigt sant, för det finns motargument mot dessa påståenden, och det är definitivt inte exempel på ärliga svar eftersom svaret inte adresserar ursprungsfrågan, om varför Joe Rogan inte bör få vara med. Vad man tycker om Joe Rogan eller hans podcast, är inte heller relevant. Det svarar ju bara på frågan om varför någon inte lyssnar på honom. Jag har aldrig lyssnat på ett enda avsnitt av Rogans podcast, och min möjlighet att inte lyssna påverkas inte ett dugg av hans närvaro på Spotify. Det är den som vill lyssna på Joe Rogan påverkas, men det är ju inte den som vill lyssna som skriker efter att podcasten ska blockas bort. Så varför finns det någon som vill få bort honom? Finns det människor som vill bestämma vad andra ska eller inte ska lyssna på? När jag växte upp fanns inte Internet, inga podcasts och inget YouTube. Dessutom var det olagligt att sända både radio och tv i Sverige.

Jag har vuxit upp i en miljö där det mesta hade goda chanser att inte finnas, och anledningen till att vi ville ha det så, var för att radio och tv ansågs ha ett så pass starkt inflytande över medborgaren att staten ansågs vara tvungen att behålla ensamrätten att sända. I och med intåget av parabolantenner och VHS-bandspelare såg sig socialismen besegrad, och man kunde lika gärna avreglera radio och tv år 1987, även om man än idag ställer hårda krav på vad andra aktörer ska leva upp till för att få finnas på tv- eller radionätet. Och på 2000-talet förlorade Svenska staten kontrollen totalt över informationsflödet, i och med att gemene man kunde börja producera hemsidor, bloggar, podcasts och sedermera även videoklipp. Kampen var förlorad, informationen lyckades bli fri på riktigt.

Enter sociala medier. Nu kan storebror ställa krav på att ”olaglig information” och ”olagligt innehåll” ska raderas, för annars får inte aktörerna tillgång den svenska marknaden. Nu gör det inget att man inte har kontroll över vilken information som ligger på medborgarnas hemsidor, för hemsidor är inte relevanta. Hemsidor har inga besökare. Nu är det Spotify, Facebook, Twitter och Instagram som gäller. Antalet beröringspunkter med den som kontrollerar informationen är så få att det hela anses vara hanterbart. Och kräver staten att Twitter raderar något, så är antas det inte vara censur, eftersom endast stater kan censurera, och när staten ber Twitter att radera något, så är det ju Twitter trycker på knappen. Men varför?

Din möjlighet att slippa lyssna på Joe Rogan påverkas inte av huruvida han finns på Spotify eller ej. Om du ogillar Navid Modiris intervjuer på YouTube, har du alla förutsättningar i världen att inte titta, oavsett om han finns där eller ej. Tobias Hübinette satte kaffet i halsen medan han tittade på Sverigedemokraternas tv-kanal Riks, eftersom skådespelaren Ulf Brunnberg, vars åsikter han inte gillar, dök upp där. Och jag tror många blev irriterade när Trump-anhängaren och GMO-motståndaren Neil Young tog sin musik till Amazon, som inte bara är känd för sin usla personalpolitik, utan för att tjäna pengar på antivaccinationspropaganda. Det enda som antas ursäkta Young är att han åtminstone inte gillar Joe Rogan.

För hade jag viss förståelse för att den som kritiserade mediautbudet inte nöjde sig med uppmaningen att byta kanal som svar, för det fanns inte så mycket att välja på, och det lilla som fanns betalade du för. Men idag finns inga ursäkter att inte titta på något annat istället. Utbudet är enormt, och de flesta tar inte betalt alls från dig som icke-lyssnare. Så varför avstår man inte att konsumera det man ogillar, och går vidare med sitt liv? Handler det om omsorg om sina medmänniskor? Är den fria åsiktsbildningen farlig för mig? Är det därför så många vill skydda mig från den? Nej, jag konsumerar inte alternativmedia. Fri åsiktsbildning är farlig för den som vill få bort den, för information är makt, och om vem som helst kan nå ut så rubbas status quo.

Anledningen till att rasistanklagelser används i så många sammanhang idag, är att rasism är ett giltigt skäl för deplattformering. Om du accepterar Lafferkurvans förutsägelse om att högre skattetryck inte alltid leder till högre skatteintäkter, är du förmodligen nazist, helt oaktat att nazisterna var ett högskatteparti. Den mest extrema yttringen för detta är att en av Friluftsframjandets lobbyister kopplat ihop anhängare av kärnkraft med pedofili. Det behöver inte finnas någon logik, det räcker att ingen gillar pedofiler för att det ska vara lockande att koppla dem till någon fråga man själv inte gillar. Men tro inte att det handlar om omsorg om medmänniskan. Tro inte att lobbyisten i fråga är så mån om mitt väl att han vill rädda mig från pedofiler, och därför vill att jag ska vara kärnkraftsmotståndare. Han råkar bara inte vilja ha kärnkraft, och oförmögen att argumentera greppar han efter det medel som är tillgängligt för honom, utan en enda tanke på sans och förnuft – det är något abstrakt, som endast ”andra människor” har, och det var ju de andra människorna som var problemet.

Kategorier: Yttrandefrihet