Anders Hesselbom

Varför dog Jesus för våra synder, och hur gick det till? Jesus (=”han som frälser”) föddes i Israel för omkring 2000 år sedan. Han var en judisk predikant som kristna idag tror var sin högsta guds son (alltså krigsguden Jahve – nedan kallad Gud). Kristendomens föreställningar om denna judiska predikant, är starkt kopplade till myten om att han skulle ha låtit offras av Gud för våra synders skull – alltså ett blidkelseoffer. Orsaken till offret förklaras på två olika sätt, men för mig är det oklart om skillnaden ligger i vad man egentligen tror, eller vad man emfaserar, helt enkelt för att Svenska Kyrkan i egenskap av församling toppstyr vissa dogmer, medan Credoakademin inte gör det.

Först en kort kommentar om det som kallas för quote mining: För att ta reda på vad olika församlingar och föreningar tycker och tror, har jag läst olika som de publicerat. Eftersom jag är intresserad av deras åsikter kring varför Jesus dog för våra synder, har jag fokuserat på just detta. Alla texter innehåller sedan argument kring varför detta tillsynes knäppa agerande från Gud egentligen var det enda rätta, men jag förutsätter redan att troende kristna som erkänner blidkelseoffret också anser att Gud gjorde rätt.

På Svenska Kyrkans hemsida förklaras genom prästen Joel Ingemarsson att synd är allt som är emot Guds vilja, och att vi både har synden inom oss och genom arv – arvssynden. Tanken med arvssynd är alltså att ett litet barn inte föds med ett neutralt ”syndkapital”, utan har ett utgångsläge i att vara skuldsatt för sådant som barnet personligen inte gjort. Vi måste alltså förstå att vi börjar på minussidan, vilket beskrivs i konceptet med arvssynd. Vidare förklarar Svenska Kyrkan att Gud behövde blidkas i sin ilska över den synd som vi alla bär på – både de som själva gjort onda gärningar eller ärvt sin skuld från sina förfäder – och att Gud därför lät offra Jesus. Svenska Kyrkan förklarar inte exakt varför man anser att Gud blidkades av detta, men att det var ett blidkelseoffer och att det fick goda konsekvenser. Bo Larsson (också Svenska Kyrkan) kompletterar med påpekandet att det verkligen är en dominerande tanke att Jesus tog en smäll för människan, och kompletterar med ett citat från Anselm av Canterbury: ”För att Gud skulle kunna förlåta oss människor våra synder så behövde Gud på något sätt blidkas och det skedde genom att Jesus dog i vårt ställe.”

På Credoakademins hemsida besvaras samma fråga, och då alltså från ett håll som anser sig vara mer ”bibeltrogna”. Mats Selander bekräftar att människan förtjänar ett straff, och att Gud blidkades genom att Jesus offrades i människans ställe. Credoakademin förklarar mer ingående hur det kommer sig att Gud ville se Jesus dö och varför han blev nöjd med det (hänvisning till Rom 3:23-26), men tar över huvudet taget inte upp frågan om arvssynd. Texten man hänvisar till, betonar istället att alla har syndat. Eftersom man inte uttrycker att synd går i arv, men ändå menar att den som inte gjort något fel ändå är skyldig, öppnar det för t.ex. tankebrott. Att hänvisa till en bibelvers kan t.ex. vara en indikation på att man är bokstavstrogen, och Bibeln låter hälsa att tankebrott är ett allvarligt brott.

Min slutsats är att blodsoffer via proxy är en högst levande moralisk dygd, åtminstone om den görs av någon var gärningar per definition alltid gör gott. Proxyn är alltså Jesus istället för alla de som är fyllda av synd. Problemet med att anse att blodsoffer via proxy är något gott, eller att anse att blodsoffer över huvudet taget är något gott, är bristande rättssäkerhet. Om man istället anser att detta är gott för att det Gud gör är gott, blir problemet istället att man kan legitimera vad som helst som gott, eftersom Gud verkligen hittar på lite vad som helst.