Anders Hesselbom

Varför spara på sådant som är gratis?

2019-10-13

Jag är skriven i Örebro, en ort som är mottagare av kommunernas utjämningsbidrag med 12 000 kronor per invånare och år. Det är relativt lite pengar, de flesta får mer. Riktigt oroväckande är att Malmö får knappt 17 000 kronor per invånare och år eftersom det är en så pass stor stad, men t.ex. Filipstad tar emot hela 25 000 kronor per invånare och år! Pengarna kommer främst från Danderyd, Solna, Lidingö, Täby, Stockholm och från svenska staten.

Med tanke på att vi ändå tar emot en ganska bra peng kan det vara intressant att ha reda på vart pengarna går. Örebros vänsterstyre uppmärksammas ofta för att hemtjänsten har det tufft eller för att olika funktioner stängs ner, t.ex. Larmgruppen. Pengarna som kommunen spenderar presenteras i procent på hemsidan, och äldreomsorgens 21% och grundskolans 23% skapar ett intryck av att pengarna går till rätt saker. Resten, 56%, är bara småposter, och bland dessa småposter vi hittar t.ex. utgiftsposten ”Kultur och fritid” (5%). Men med det sagt, när någon utgiftspost skenar, ”Kultur och fritid” inkluderat, är det betydligt lättare att skära i äldreomsorgen med sina 21% än det är att skära i infrastrukturen med sina futtiga 5%. Och det är betydligt lättare att skära i grundskolans 23% än det är att skära i politiken med sina futtiga 1%.

Jag tänkte försöka sätta ord på varför jag blir så oerhört provocerad över att det alltid slutar med att det är där man skär. Det skola och äldreomsorgen har gemensamt är att de båda är väldigt viktiga och båda är väldigt underfinansierade. Kommunen kan lösa detta utan att höja skatten genom att omallokera pengar dit, och staten kan bistå utan att höja skatten genom att omallokera pengar till kommunerna. Politik är prioriteringar och det är alltså ett politiskt val att skolan ska ha det tufft, inte av nödvändighet. För regeringen är kompetent, regeringen har gjort det bättre för oss! Våga inte ifrågasätta Den Svenska Maktens ofelbarhet där Sveriges Radios journalistik serveras gratis!

Själva ordet ”gratis” är inte helt oproblematiskt. På SVT använder ordet synonymt med ”gemensamt finansierat”, vilket de flesta såklart begriper, men det skolbarn som kanske inte förstått att skolan faktiskt inte alls är gratis, utan väldigt dyr, skulle säkert värdera den högre. Och förresten, till råga på allt kommer personlig assistans landa hos kommunerna. Men om inte staten längre har råd med sådant som är gratis, hur gratis är det då? Och hur bra har regeringen förvaltat staten?

Kategorier: Politik