Anders Hesselboms blogg (politik och filosofi)

Vem är den hatade mannen?

2014-05-22

Totte Löfström har kommit ut som en person som hatar. Totte hatar män. Men det är inte så problematiskt och generaliserande som man först kan komma att tro: En ”man” är inte ”person med snopp”, det är en person som ”identifierar sig som man” (vilket är en förkrossande majoritet av männen samt ett antal transpersoner). Dessutom hatar Totte allt det där negativa som personer som identifierar sig som män gör, och med ens går vi från en enorm grupp till en mycket liten grupp, en grupp som skulle kunna utökas en aning om den inte begränsades till kravet på att identifiera sig som man. De där negativa gärningarna listar Totte lydigt, och han börjar med ett fenomen:

Totte hatar att 98% av alla våldsbrott begås av män. Uttryckt så, känns det nästan som att en jämnare fördelning är mer önskvärd än en färre begångna våldsbrott. Men jag, och i princip alla andra som identifierar sig som ”man”, önskar givetvis att antalet begångna våldsbrott ska vara precis 0 stycken.

Vidare hatar Totte män som spelar minigolf, och vandaliserar golfbanan vid motgång. Varken vandalisering eller våld är något som är speciellt önskvärt. Jag vill alltså betona hur otroligt snabbt vi lämnade kriteriet ”identifierar sig som man”, då extremt få definitioner och extremt smala definitioner av ordet ”man” innefattar vandalisering vid motgång. Det är inte utan att man undrar om det verkligen är personer som ”identifierar sig som man” som är måltavla för Tottes kritik?

Totte hatar män som går omkring med bar överkropp på offentliga platser. Jag själv gick vårdlinjen. På en klassfest nere vid sjön Tisaren var vi 23 tjejer och 3 killar, och 26 personer som gick omkring med bar överkropp på en offentlig plats. Normen kanske hade påbjudit att männen, som representant för det förtryckande könet, skulle ha avstått, men allt är inte politik. Och allt är inte för andra att lägga sig i. Detta brott mot mänskligheten är så extremt ringa, att problemet lika gärna kan ligga i betraktarens ögon, men visst, även jag kan reagera på att män med stora bröst tillåts gå utan bikini-top på badhusen, medan kvinnor med små har en klädkod att följa.

Totte hatar män som tar för mycket plats på fester. ”För mycket” behöver kvantifieras, men förr eller senare plockar någon hipster fram gitarren och introducerar någon kass 90-talslåt som om den vore ”en gammal klassiker”. Jag dristar mig inte till att hata den personen, men jag brukar önska en Stones-låt.

Och så där håller det på. Kommentarerna var inte speciellt charmanta de heller, varken de som bjuder på medhåll eller på kritik. Att använda starkt negativa ord mot en grupp som läsaren identifierar sig med, är sprängstoff. Och själva valet av rubrik, ”ja, jag hatar män”, handlar naturligtvis mer om att få klick än att bjuda på en intellektuell analys. Så vad har detta med ”män” att göra?

Inte mycket. Män är inte ”personer med snopp”, män är de som identifierar sig som ”män”, vilket i första anblicken är ungefär samma uppsättning av personer, och ungefär lika många som ”har snopp” – den procentuella förändringen är liten. Men ju mer man läser av Totte, desto mer inser man att han inte definierar ”man” på samma sätt som dem som identifierar sig som ”man” (såvida det inte hände något radikalt när jag gick från ”ung man” till ”grinig gubbe”). Med den kunskapen kan man bortse från kritiken, eftersom den inte vänder sig till personer med snopp, den vänder sig till dem som identifierar sig med Tottes definition av man, vilket är extremt få. Den som blir upprörd över att vara hatad av Totte, då han betraktar sig som ”man”, är förmodligen inte hatad av Totte. Om Totte har Facebook, kanske man kan kolla vad han identifierar sig som.