Anders Hesselbom

Vem är liberal?

2022-10-06

Jag har noterat att den ideologi som är lättast att använda som politiskt slagträ är ”liberal”. Eftersom jag med jämna mellanrum anklagas för att vara alldeles för liberal och illiberal, så tänker jag sätta ord på vad det är som gör att jag anser mig vara liberal. För mig handlar liberalism om frihet, men jag är naturligtvis medveten om att det inte finns två personer som delar exakt definition. På samma sätt som kristendomen har exakt lika många gudar som troende, då alla tror på sin personliga gud, har liberalismen lika många definitioner av anhängare. Den enda anledningen att ordet har blivit ett slagträ (”du är inte liberal!”) är att ordet har fått en positiv laddning i kontrast till Iran, Turkiet, Ryssland och Palestina – konservativ socialism.

Jag är ganska vänster när det handlar om grundläggande samhällsfunktioner, sociala skyddsnät, infrastruktur, elektricitet, sjukvård, med mera, eftersom jag anser att vissa ting inte bör produceras för att tjäna pengar, utan för att dessa ting är byggstenar i samhället vi lever i. Därmed är jag diskvalificerad som libertarianen som litar på människans inbyggda godhet och samarbetsvilja.

Det finns säkerligen något i svenskheten som går förlorat om inte Region Skåne producerar opera för arbetarnas pengar. Jag är inte nostalgiskt lagd, men jag gillar tanken att det gamla ska bevaras. Inte sätta standarden, men bevaras, för gemensamma medel om så krävs. Så det finns definitivt en vänsterådra i mig, och jag besöker gärna Kumlas biograf för att ta del av deras direktsända operor från New York.

Men liberalism handlar om individuell frihet. Om ekonomisk frihet.

Ju mer liberal du är, desto mer betraktar du individens frihet att bestämma över hur sina pengar ska spenderas som viktig. Ju mer totalitär du är, desto mer betraktar du makten som mer lämplig att spendera dina pengar – låt dem ta pengarna du jobbar in, så att de kan köpa dina försäkringar du behöver, sponsra den kultur som är bra för dig. och så vidare. Här antas vi fånga upp de alkoholiserade städerskor som är oförmögna att fatta kloka beslut – sluta röka, sluta supa, sluta läsa Allers. Så uppenbarligen är staten inte värdelös som god man över (annars) myndiga människors beslut.

Min erfarenhet säger mig att den fria marknaden inte fungerar för att envar anser sig vara ensam i att efterfråga kvalitet, samtidigt som man inte hittat någon annan som inte också anser sig vara ensam i samma önskan. Det gör att jag vågar vara liberal. Att den fria radio-marknaden ser ut som den gör med sin listpop och gamla hits, beror på att den påverkas av en aktör som får sina intäkter gratis genom anslag och slipper betala det sändningstillstånd som alla andra måste hosta fram. Antagandet att varje medborgare är ensam om sina högre ambitioner kommer i Sverige därför förbli oprövat.

Kategorier: Politik