Anders Hesselbom

Finns det något man kan vara riktigt säker på här i livet, så är det att Gud inte finns på riktigt. Den dåliga insatsen från de som tror på Gud och rådande evidensläge, lämnar inga öppna dörrar. Gud finns inte. Av artighetsskäl brukar ändå ateister säga att ”Gud finns nog inte” men man behöver inte alltid låtsas att man är osäker när man inte är det. Den gud som är allsmäktig, allvetande och allt igenom god, finns inte. Bibelns gud finns inte. Jesus, som kunde göra vin av vatten, finns inte. På samma sätt som vi inte säger att ”4 + 4 nog är 8″, så behöver vi inte heller säga att ”Gud finns noginte”.

Men det finns alltid dem som hittar på mer subtila gudsbilder, gudsbilder som de förvisso inte kan styrka empiriskt, men vi inte heller kan avfärda med bevis. De som uppfinner egna subtila gudsbilder, behöver inte tas på allvar. Det som kan påstås utan evidens, kan avfärdas utan evidens, och Gud finns fortfarande inte. Men det är här artigheten kommer in.  Vi kan inte bevisa att deras olika subtila gudar inte finns på riktigt, alltså finns nog inte någon av dessa – det är deras personliga gudar vi pratar om, inte några gamla kristna dogmer. Och av alla de som påstår att just deras subtila gud har skapat universum, så vet vi bara att alla utom en har fel, men vi vet inte vilken. Vi har rimliga skäl att avfärda alla personer med orimliga föreställningar, men vi kan inte bevisa att inte någon har kontakt med himlen och tror rätt.

Jag tycker att denna artighet är onödig. Gud finns inte. Jag kan bara bevisa att t.ex. kristendomens vedertagna gudsbilder representerar icke-existerande gudar, inte att alla gudsbilder som folk tänkt ut hemma i stugorna representerar icke-existerande gudar, men om artighet vore relevant är det faktiskt upp till den som säger sig tro på gud, att på ett begripligt vis kunna förklara varför. Om inte, känns det betydligt mer relevant att diskutera varför blind tro är något negativt, än varför ett ”nog” ska infogas när just Guds icke-existens diskuteras.