Med anledning av de fruktansvärda moskéattentaten uttalar sig demokratiminister Alice Bah Kuhnke om orsaken i Aftonbladet 2/1. Denna anses vara okunskap, som leder till rädsla, som i sin tur leder till illdåd. Okunskapen ska därför botas. Strategin mot islamofobi “bygger på att sprida kunskaper om vad islam faktiskt är, om vad muslimer är”. Detta motverkar fördomar, som motverkar hat, som i sin tur motverkar attacker mot moskéer. (Därmed ansluter sig Bah Kuhnke till den mycket problematiska och polariserande föreställningen att det finns En Sann Islam, och följaktligen, att de som avviker från denna tror på irrläror.)
Expressen rapporterar samma dag (2/1) om en man som av religiösa skäl inte skakar hand med kvinnor. Detta ledde till avsked, men eftersom avskedet var diskriminering på grund av religion, fick han ett skadestånd på 60 000 kronor.
Frågan om att inte vilja skaka hand med kvinnor är inte bara en fråga som kan kasta ljus över religiösa påbud, såsom Bah Kuhnke efterlyser, det är även en fråga som bidrar till bilden av samhällets syn på könens lika värde. När betraktar vi det som ok att endast vilka ta män i handen, och när förväntar man underkasta sig samma bemötande oberoende av kön?
Det handlar nog inte så mycket om när, utan om vem du är. En persons orsak bakom att inte vilja ta i hand, spelar faktiskt ingen roll för personens användbarhet på arbetsmarknaden, men det finns ändå en skillnad: Har jag politiska motiv att inte ta kvinnor i handen, kan jag inte få någon ersättning då jag får sparken. Har jag religiösa motiv, så är jag diskriminerad. Det ankommer inte på ett anständigt samhälle att betrakta vissa idéer som heliga – religiöst motiverad könsdiskriminering är fortfarande diskriminering. Som exempel kan politiska åsikter i sig vara grund för att man inte anses lämpad för vissa yrken.
Så varför finns det muslimska män som inte vill ta en kvinna i hand? Hemsidan IslamGuiden.com förklarar: “Regeln grundar sig på Koranen som säger att vi inte ens ska komma nära utomäktenskaplig intimitet. Ordet i Koranen är “zinaa” vilket också kan översättas med omoral.” Kroppskontakt, som att ta i hand, är är för intimt och således omoraliskt. Personligen anser jag att detta är sexualisering av den sort som inte precis tilltalar mitt feministiska jag, men så länge inte detta spiller över på påbud om det motsatta könets klädsel, så borde man kunna leva med detta. Al-Ahzāb 33:59:
“Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg (jilbāb); på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”
Aj då.
Lämna ett svar