Vidskepelse och avgörbarhet

”Vetenskaplig avgörbarhet” nämns i Föreningen Vetenskap och Folkbildnings första paragraf, alltså den paragraf som beskriver föreningens kärna, men det borde vara helt irrelevant för en skeptisk förening. VoF har säkert sina skäl, men detta är inte optimalt ur ett skeptiskt perspektiv. Orsaken till att vi klarar oss utan vetenskaplig avgörbarhet när vi ska avfärda ett anspråk, är givetvis att svårigheten att avgöra är en belastning för den som gör anspråket, inte för skeptikern.

Homeopati levererades med väldigt tydliga anspråk. Lika botar lika, en mer utspädd substans ger starkare effekt, vatten har minne, när vattnet droppas på sockerpiller och sedan dunstar bort, tar pillret över informationen från vattnet. Allt detta är naturligtvis trams, och James Randi har administrerat en dubbelblindstudie som visar att homeopatisk medicin är precis lika effektivt som kranvatten när det kommer till medicinska egenskaper. Homeopatins påstådda effekt är vetenskapligt avgörbar och som en liten bonus är homeopatins anspråk på kollisionskurs med annat vi vet om bl.a. utspädning. Men att motbevisa homeopati är inte speciellt intressant, eftersom frånvaron av positiv evidens ska räcka gott för att skolmedicinen inte ska ägna sig åt detta. Trodde jag.

Men det uppstår ett problem om den som formulerar anspråken helt plötsligt väljer att formulera sig på ett sätt som gör en vetenskaplig metod oanvändbar. Man skulle t.ex. kunna påstå att Gud hör bön men inte låter sig testas – Gud vet när bönen har en baktanke. Inga påståenden som kan göras om Gud är mindre grundlösa än de som görs om homeopatins positiva effekter, och samtliga övernaturliga väsens påstådda inflytande över den naturliga världen, är lika falska. Bara genom att komma ihåg var bevisbördan ligger, kan Gud, gudar, övernaturliga väsen och religioner avfärdas lika tryggt.

Skälen då? Jag har aldrig varit annat än medlem i föreningen. Jag har ingen insikt i hur man resonerar, men hoppas naturligtvis att detta handlar om strategi. Det är inte riktigt politiskt korrekt att kritisera kristendomen, eller att erkänna de faktiska problemen som är associerade med abrahamisk religion. Att påpeka att gudstro är grundlös tro och att grundlös tro inte är kompatibelt med skepticism, flyttar tyvärr fokus från alla andra frågor. Att påpeka att någon specifik alternativmedicin inte fungerar, kostar så lite – det skapar snarare goodwill. Att påpeka att en magisk stav eller ett magiskt gummiband inte bidrar till konsumenten med något annat än (i bästa fall) en placeboeffekt är inte kränkande på samma sätt som att tala om att det övernaturliga väsen som du investerat tillit till, som förstår dig, som vet allt och du har en personlig relation med, inte finns på riktigt.

Men den frågan är också viktig, på mycket fler plan än ett gummiband – religion finns inte bara inom alternativmedicinen, biståndet eller näringslivet utan även inom riksdag och regering. Det sistnämnda skulle vara knappast vara ett problem om sekularismen respekterades.