Startsidan  ▸  Texter  ▸  Teknikblogg

Anders Hesselbom

Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.

Vidskepelse och avgörbarhet

2011-10-09

”Vetenskaplig avgörbarhet” nämns i Föreningen Vetenskap och Folkbildnings första paragraf, alltså den paragraf som beskriver föreningens kärna, men det borde vara helt irrelevant för en skeptisk förening. VoF har säkert sina skäl, men detta är inte optimalt ur ett skeptiskt perspektiv. Orsaken till att vi klarar oss utan vetenskaplig avgörbarhet när vi ska avfärda ett anspråk, är givetvis att svårigheten att avgöra är en belastning för den som gör anspråket, inte för skeptikern.

Homeopati levererades med väldigt tydliga anspråk. Lika botar lika, en mer utspädd substans ger starkare effekt, vatten har minne, när vattnet droppas på sockerpiller och sedan dunstar bort, tar pillret över informationen från vattnet. Allt detta är naturligtvis trams, och James Randi har administrerat en dubbelblindstudie som visar att homeopatisk medicin är precis lika effektivt som kranvatten när det kommer till medicinska egenskaper. Homeopatins påstådda effekt är vetenskapligt avgörbar och som en liten bonus är homeopatins anspråk på kollisionskurs med annat vi vet om bl.a. utspädning. Men att motbevisa homeopati är inte speciellt intressant, eftersom frånvaron av positiv evidens ska räcka gott för att skolmedicinen inte ska ägna sig åt detta. Trodde jag.

Men det uppstår ett problem om den som formulerar anspråken helt plötsligt väljer att formulera sig på ett sätt som gör en vetenskaplig metod oanvändbar. Man skulle t.ex. kunna påstå att Gud hör bön men inte låter sig testas – Gud vet när bönen har en baktanke. Inga påståenden som kan göras om Gud är mindre grundlösa än de som görs om homeopatins positiva effekter, och samtliga övernaturliga väsens påstådda inflytande över den naturliga världen, är lika falska. Bara genom att komma ihåg var bevisbördan ligger, kan Gud, gudar, övernaturliga väsen och religioner avfärdas lika tryggt.

Skälen då? Jag har aldrig varit annat än medlem i föreningen. Jag har ingen insikt i hur man resonerar, men hoppas naturligtvis att detta handlar om strategi. Det är inte riktigt politiskt korrekt att kritisera kristendomen, eller att erkänna de faktiska problemen som är associerade med abrahamisk religion. Att påpeka att gudstro är grundlös tro och att grundlös tro inte är kompatibelt med skepticism, flyttar tyvärr fokus från alla andra frågor. Att påpeka att någon specifik alternativmedicin inte fungerar, kostar så lite – det skapar snarare goodwill. Att påpeka att en magisk stav eller ett magiskt gummiband inte bidrar till konsumenten med något annat än (i bästa fall) en placeboeffekt är inte kränkande på samma sätt som att tala om att det övernaturliga väsen som du investerat tillit till, som förstår dig, som vet allt och du har en personlig relation med, inte finns på riktigt.

Men den frågan är också viktig, på mycket fler plan än ett gummiband – religion finns inte bara inom alternativmedicinen, biståndet eller näringslivet utan även inom riksdag och regering. Det sistnämnda skulle vara knappast vara ett problem om sekularismen respekterades.

Kategorier: Uncategorized

Ett svar till “Vidskepelse och avgörbarhet”

  1. Magnus T skriver:

    Fullständigt medhåll att selektiv skepticism är skräp.

    Men jag skulle föreslå en ännu enklare förklaring än att det skulle vara ett strategiskt val. Jag tror skon klämmer på ett mycket enklare ställe. Nämligen att långtifrån alla skeptiker är rationella.

    1) De flesta är helt enkelt ointresserade av religion. Vi väljer sällan våra intressen på ett rationellt sätt. Somliga tycker gummiarmband och homeopati är jätteintressant. Visserligen kan man avfärda skiten i en mening, men man är lite kär i frågan och vill diskutera och debattera och älta frågan tills korna går hem.

    2) Okunskap om bevis- och riskläget. Inte ens folk på skeptikerpodden har ju koll på om de är ateister eller agnostiker. Du har helt rätt, frånvaron av evidens är det enda som krävs för att kunna avfärda och förkasta en idé. Religion är förrädiskt enkelt: Inga bevis på 3000 år, alltså är det bluff. Skadan däremot är enorm, alltså är kritik högst relevant och bör ha hög prio för alla som bryr sig om kunskap och kritiskt tänkande.

    3) Okunskap om hur religion kan kritiseras. Det är lätt att tro att religionskritik kräver omfattande studier i teologi och moralfilosofi. Men även här är det förrädiskt enkelt: Inga bevis på 3000 år = bluff och båg, punkt slut. Skadan är kvantifierbart enorm, alltså ska det kritiseras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



En kopp kaffe!

Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!

Bjud på en kopp kaffe!

Om...

Kontaktuppgifter, med mera, finns här.

Följ mig

Twitter Instagram
GitHub RSS

Public Service

Folkbildning om public service.

Hem   |   linktr.ee/hesselbom   |   winsoft.se   |   80tal.se   |   Filmtips