Anders Hesselbom

Är skatt utjämningspolitik? Nej, inte per definition. Det kan vara det, men det beror på hur de insamlade medlen används. I Sverige ökar både antalet miljardärer och andelen fattiga, trots att vi har högst totalt skattetryck av alla OECD-länder och bland det högsta skattetrycket i hela världen. Om vi istället frågar om staten är ”objektiv” så vill jag lyfta det faktum att vi har kommit till den grad att en historiker hyllas för att han förnekar t.ex. Sveriges handel med naziguld, så svaret på frågan är definitivt nej. Staten premierar den som föder den, och en historiker som försvarar ett parti som föder den, kommer att skyddas. Så det är snarare så att den starka staten är en bidragande faktor till varför svensken alltid vägrar att stå på rätt sida av historien.

Är fattiga fattiga för att de är oförmögna att göra kloka val? Nej, det beror på att ett vanligt arbete inte gör dig rik i Sverige. Arbetsgivaren får betala dyra avgifter för att ha anställda, och den anställda får betala hög skatt på sin lön. Och behöver personen köpa något, kan man räkna med 25% moms på det. Fattiga är troligen fattiga för att vägen till välstånd i Sverige går via arv, via lotterivinst eller kriminalitet.

Ger ett ökat skattetryck ökade skatteintäkter? På den tiden det var olagligt för privata företag att driva restauranger för arbetare, kunde endast statliga restauranger för tjänstemän (s.k. ”hederligt folk”) ha en bakficka där man släppte in arbetarklassen. Arbetarna hade lägre betalningsförmåga än ”hederligt folk”, men var lönsamma på volym. På samma sätt kan ett företag som säljer billiga möbler generera mer vinst än andra företag som säljer dyra möbler. Och är det billigt att anställa, kommer fler bli anställda och vara med att bidra till det gemensamma, samtidigt som man avlastar bidragssystem.

Blir pengarna använda på ett klokare sätt om staten beslagtar dem och spenderar dem? Ibland är svaret ja, men ibland är svaret tveklöst nej – det är bara att titta på hur skattepengar används. Utbudet av illa spenderade skattepengar sträcker sig från direkta felsatsningar till bra men ineffektiva satsningar. Bland det som staten gör, hittar vi finansiering av islamistisk rekrytering av terrorister och sponsring av Sverigedemokratisk propaganda (Samhällsnytt) – annars antas städerskan köpa Gul Blend för sin lön.

Ingen skatt, ingen gratis sjukvård? För det första är sjukvård ett exempel på gemensam kärnverksamhet, alltså något som ingen vettig människa vill spara in på. För det andra, är det inte självklart att just skattemedel är det mest effektiva sättet att finansiera gratis sjukvård. Men jag vill påminna om att det finns vänsterdebattörer som uttrycker irritation över att kärnverksamheten får kosta pengar. Maria Ripenberg har i Nerikes Allehanda uttryckt sådan irritation över att sjukvård är för lättillgängligt och kostar för mycket pengar. Alltså precis motsatt högerns ståndpunkt: Är det något som får kosta, så är det sjukvård.

Är rika människor ett samhällsproblem? Så kan man generellt inte säga. Det finns bra saker med kapitalstarka medborgare, och det är t.ex. att de investerar i verksamhet som anställer. Det är vettigt att beskatta personer som är skickliga på att generera mycket pengar, men inte så hårt att vi tappar arbetsgivare, antingen genom ekonomisk flykt eller konkurs. För i slutändan är det arbetstagaren som förlorar när potentiella arbetsgivare vänder sig till andra länder.

Är socialdemokratin lösningen på klassklyftan? Sverige är ganska starkt präglat av socialdemokratisk politik, och under nittonhundratalet då klasser var så viktigt att en arbetare kunde förlora motboken genom att köpa överklassdrycker som cognac, var socialdemokraterna helt dominanta. Det var deras system vi lydde under, och det var konsekvenserna av deras system vi såg i samhället. Tvärt om, även om en fattig person betalar färre kronor och ören i skatt, så är 5.000 spänn för en fattig en tyngre utgift än 20.000 spänn för en rik. Beskatta gärna medborgaren, men beskatta restriktivt och förnuftigt! Det falska antagandet att skatt är bra för fattiga, cementerar fattigdomen.

Behövs bidrag för att vi ska ha finkultur? I Sverige är det så pass dyrt att anställa, att kulturen helt enkelt inte kan stå på egna ben. Kultur skapas antingen ideellt eller med hjälp av bidragspengar som söks från t.ex. Filminstitutet eller annan myndighet. Ett klimat som inte gör kulturen kommersiellt gångbar, skapar kontroll. Anledningen till att t.ex. kärnkraften inte är lönsam, är p.g.a. straffskatterna som är kopplade till den, så höga skatter har verkligen en hämmande effekt. Och när kulturen inte är lönsam, är den bidragsberoende, och med det beroendet kommer statens möjlighet att ställa krav, och välja vad man vill stötta. Artister som Chick Corea och Pink Floyd, och filmer som ”Bladerunner” och ”Gudfadern”, har lanserats av den fria marknaden. Artister som Sean Banan och Brandsta City Släckers och filmer som ”Reine och Mimmi i fjällen” och ”Tre Solar” har lanserats av staten. Det är alltså inte självklart att din goda smak kommer från en inkompetent tjänsteman, den kan lika gärna komma från dig själv. Ett av värdens största privata företag säljer Iphones, världens största statliga företag säljer olja.

Nej, i själva verket är skattetrycket en viktig förklaring bakom den dåliga tillväxten och den höga arbetslösheten. Kapitalister vill tjäna pengar, och detta kan man göra genom att köpa arbete – genom att anställa. Ju billigare det är att anställa, desto snabbare avkastning ger en anställning som bidrar till vinsten, och desto mer lockande blir det att anställa. Går det dessutom att locka till sig investerare genom löften om god avkastning, blir det ännu bättre. Volvo betalade ut vinst till sina ägare vilket, till socialdemokraternas stora förtret, till stor del var de anställdas pensionsfonder. Det tål att tänkas på, innan man anger frihet som förklaring på människors egoism. Eftersom egoismen inte kunde hämmas av socialismen, kan man lika gärna tillåta individuell frihet. Och förmodligen är sanningen den att ju högre ansvar individen har för det gemensamma välståndet, desto färre uttryck för destruktiv egoism kommer vi att påträffa. Med risk för att låta nyliberal, så tror jag på människan.