Anders Hesselbom

Woo-woo på Uppsala universitet

2015-03-18

Idag släppte Uppsala universitet en nyhet om ett samverkansprojekt mellan naturvetenskap och religion. I inledningen påpekar man att ”allt fler inser vetenskapens begränsningar”. För mig som försökt att hålla mig i det skeptiska lägret under en tid, har jag lärt mig att ”vetenskapens begränsningar” är ett uttryck som plockas fram inom pseudovetenskap och religion när en premiss ser ut att vara felaktig. Är man oförmögen att revidera sina föreställningar, måste man anta att det är hos verktyget problemet ligger. Så citerar man ärkebiskop Antje Jackelén:

”Det finns en bedräglig bild av oförenliga motsatser mellan tro och vetenskap som måste utmanas och problematiseras.”

Om bilden av oförenliga motsatser är bedräglig, borde tro och vetenskap behandla sina hypoteser på liknande sätt. Så är verkligen inte fallet.

Om man inte kan betrakta världen med ett öppet sinne, utan håller fast vid hypoteser som både är grundlösa och ibland rentav orimliga, måste man förhålla sig till att dessa är till synes är falska. Kanske att vetenskapen har begränsningar? Kanske att den troende har en relation med en Gud som är så subtil att vetenskapen står handfallen inför den fingertoppskänsla som de troende har utrustats med för att detektera guden? Visst vore det skönt om varje till synes felaktig föreställning beror på att naturvetenskapen har sina begränsningar, men troligen är det inte så.

Uppdatering 2015-03-19: Läs gärna Patrik Lindenfors inlägg.

Kategorier: Uncategorized