Ett samhälle utan yttrandefrihet är inte tyst, det är ett samhälle där vissa åsiktsinriktningar inte får yttras. Från Wikipedia: “Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: ‘Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser’.” Vi talar alltså om en frihet som varken är relevant eller intressant för den som saknar intresse eller behov av att framföra en normavvikande uppfattning, och yttrandefriheten står inte speciellt högt i kurs i vissa läger.
“Man bör använda yttrandefriheten på rätt sätt.” Ja, varför inte använda den för att skaffa sig kunskap och förståelse, istället för att häda? Det är ingen dum idé, men det är en falsk dikotomi – vi behöver fortfarande rätten att häda. Att utmana religiösa påbud är ett sätt för det fria samhället att bevara sin position, att förvänta självcensur är att ge upp den kampen. Den som betraktar islam som något heligt som inte får kränkas, kanske tänker att indragen yttrandefrihet drabbar den som vill kritisera och utmana religion, och om personen själv inte betraktar detta som viktigt, kan han givetvis vara mot yttrandefrihet. Om jag som ateist vore lika naiv, kunde jag tänka mig att jag vore mot yttrandefrihet i förhoppningen att få bort rätten att praktisera sin religion. Hemska tanke, något sådant samhälle vill jag inte ha, jag gillar olika, men det illustrerar naiviteten hos dem som vill avskaffa det fria samhället. – de hoppas givetvis att religion ska få praktiseras, men inte utmanas.
“Lars Vilks måste ta konsekvenserna av sitt handlande.” Att människor blir dödade är inte en rimlig konsekvens av hädelse. Jag har svårt att sluta tänka på Finn Nørgaard och Dan Uzan som något annat än offer, jag kan inte se deras brott. Att Vilks behöver ha särskilt skydd, beror inte på något han har sagt eller gjort, det beror på hot som kommer från religiösa galningar. Yttranden som detta kommer från personer som drar nytta av att den yttrandefrihet som de vill beröva andra, den yttrandefrihet som andra kämpar för att bevara. Hyckleri, helt enkelt. Jag är inte givetvis inte dummare än att jag inser att det finns många som inte tycker som jag, och som vill beröva mig rätten att utmana religioner, och förmodligen är jag en av dem som måste stänga min blogg om man lyckas begränsa yttrandefriheten. Men jag behöver inte prata i egen sak för att hitta argument för yttrandefriheten, absolut inte. Jag vill leva i ett mångkulturellt samhälle, där religiösa anspråk för göras och bemötas, inte i ett samhälle där vissa texter, riter, seder, kulturer och idéer är bortom kritik, eftersom kritiken utvecklar samhället. Våld utgör ett större hot mot oss än yttrandefriheten, Finn Nørgaard och Dan Uzan har inte förtjänat att dö, lika lite som Lars Vilks.
“Jag är för yttrandefrihet, men man bör avstå dittan och dattan.” Alltså vet inte alla vad yttrandefrihet är. Någon annan kanske anser sig vara för en sekulär stat, samtidigt som han anser att Svenska kyrkan ska få behålla sin särställning. Någon tredje kanske anser sig vara mot dödsstraff, men tycker att vissa gärningar ska bestraffas med döden. Många har fel om mycket. Och förmodligen är det lättare att försvara “ett slags yttrandefrihet” än att ärligt säga att man är mot yttrandefrihet.
Humanisterna tar kompromisslös ställning mot våld och för yttrandefriheten, och styrelseledamot Patrik Lindenfors skriver mycket pedagogiskt om heliga läror i Dala-Demokraten.
Lämna ett svar