Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Med anledning av Ebba Buschs bejublade framträdande på Consumer Electronics Show i Las Vegas, där hon i slutklämmen nämnde att nyfikenhet och hårt arbete förvandlar fattigdom till välstånd, kommer en liten ”rättelse” från Aftonbladets Jonna Sima: Det är inte nyfikenhet och hårt arbete som byggt svenskt välstånd. Det är välfärd, fördelningspolitik och gratis utbildning som byggt svenskt välstånd.
Tillåt mig att definiera ett ord jag tänker använda mig av. Många använder ordet nättroll utan att veta vad det är för något. Många tror att man är ett nättroll om man desinformerar, hatar och hotar på nätet. Ett nättroll kan säkert göra allt detta, men framför allt är man ett nättroll skriver inlägg i syfte att provocera fram känslomässiga svar, gräl, missförstånd eller utdragna ofruktbara diskussioner. Jonna Sima är ett nättroll, och hon råkar använda sig av desinformation i sitt trollande.
Välfärd är en ekonomisk utgift för det gemensamma. Det är en önskvärd utgift, men det är utgift. Vi har i princip inte gratis utbildning i Sverige, men det finns många exempel på avgiftsfri utbildning. Utbildning är en utgift för det gemensamma. Även det är kanske en önskvärd utgift, men det är en utgift. Lägger vi dessutom fördelningspolitik ovanpå allt samman, måste det finnas medel att omfördela.
Dessa medel kommer inte in till landet för att andra länder hellre vill lägga sina pengar på svenskt välstånd i stället för sitt egna. Medlen kommer in tack vare vår nyfikenhet och vårt hårda arbete. Och Jonna Sima kan inte lura någon till att tro att hon inte vet detta. Så varför denna spelade dumhet?
Hennes jobb som ledarskribent på Aftonbladet är att vinna valet åt Socialdemokraterna. När hon gör något som hon tror gynnar Socialdemokraterna, så gör hon sitt jobb. Jonna Sima antar att den typiske S-väljaren är lat och girig – han vill inte jobba, han har begär efter sin nästes tillgångar. Varje parti har sin beskärda del av dessa människor, även om andelen kanske är lite större hos vissa partier. Men hon har (tack och lov) fel.
Sverige byggdes inte tack vare Socialdemokraterna, det byggdes av arbetsamma människor som sedan 1930-talet röstade på Socialdemokraterna. I deras dåvarande skepnad. Framgången kommer från nyfikenhet som mynnade ut i hårt arbete, främst inom industrier som i sin framgång attraherade utländskt kapital. Först när det går bra, och vi har rika fabrikörer och entreprenörer, har vi medel att fördela. Medel som kan användas för avgiftsfri skola. Och så vidare. Tar vi för mycket från fabrikörerna och deras arbetare, tar pengarna slut och kranen stryps. Tar vi för lite, måste vi ha fler som bidrar. Tar vi lagom mycket, kommer fler kunna bidra.
När ”Internationalen” var som mest populär, för cirka 125 år sedan, var skattetrycket på 7%, vilket är betydligt lägre än dagens 43% av BNP. Antalet lagar var färre än idag. I texten återfinner vi raden ”Båd´stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner.” Något har uppenbarligen hänt inom svensk socialdemokrati, och det är här jag anser att Jonna Sima har fel. Det är inte de ruttna äpplena som definierar Socialdemokraternas väljarbas. Det är inte sant ens efter att den andelen har vuxit, om den nu har det, vilket Sima tycks tro. Det som definierar svensk arbetskraft, svenska innovatörer och fabrikörer är nyfikenhet och hårt arbete. Och det har visat sig vara ett vinnande koncept. Man kan lugnt säga att Jonna Sima inte känner arbetarklassen.
Under mitt stockholmsbesök i helgen (bra show Tess Merkel, stripteasen var lite oväntad) sprang jag på ett Befria Palestina-tåg. De hade tyvärr inte tid att prata om vad Palestina skulle befrias från, men befriade ville bli. Om det handlar om att inte bli utsatta för våld från Israel, så finns en ganska enkel väg framåt, särskilt om man ser våldet från Israel som ett folkmord. Låt mig presentera ett tvåstegsprogram:
1. Använd inte vapenvila för att spränga Israeliska musikfestivaler i luften i syfte att döda civila!
Vapenvila gagnar terrorister i betydligt högre utsträckning än det gagnar demokratier, för demokratier spränger inte civila anhängare av terror under vapenvila, men terrorister spränger gladligen anhängare av demokrati under vapenvila. Om vapenvila skulle användas som vapenvila, skulle den inte utnyttjas för ett tillfälle för attack.
2. Soldater ska inte kriga i civila kläder i skydd av civilbefolkningen.
Den andra (och sista) punkten i detta tvåstegsprogram är extremt polariserad. Svensk vänster hänger upp sin retorik kring folkmord på att civila dör. Till och med på gårdagens Guldbaggegala i SVT var det politiska narrativet helt beroende av islamistisk terror. För det är svårt att argumentera för terrorism utan terror.
Till och med partiet som drevs av Socialdemokraternas vän Yasser Arafat, Fatah, anser att demokrati är bättre än terrorism. Att krig inte ska föras i skydd av kvinnor av barn. Men utan civila offer skulle propagandakriget förloras direkt. Vänsterns avfärdande av demokrati och vurmande för terrorism, handlar egentligen inte om att man faktiskt vill avfärda demokrati. Man vill begränsa den, så att inte fel åsikter når offentlighetens ljus, men man vill avfärda den. Så om terroristerna inte hade sina civila offer, vad har de då? Att kriga i civila kläder i skydd av civilbefolkningen gör hela skillnaden i propagandakriget!
Och vad ska Palestina befrias från? Ska de befrias från den som betalar för deras el, vatten och uppehälle? Och hur klokt är det för Israel att befria ett krigiskt och beväpnat folk, som hatar judar?
Svensk vänster är egentligen demokratisk innerst inne, men de har låtit sig förledas en naiv och förvriden humanism. De har förlorat på entusiasmen för den egna filterbubblan. Inmålade i ett hörn, oförmögna att vidga sina vyer, hantera nya intryck eller ens känna vän från fiende, är nedmonteringen av demokratin det enda de har kvar. Och när de själva skriker om hot mot demokratin, menar de såklart socialdemokratin.
Politiker och journalister är i upplösningstillstånd när Meta-ägda Facebook och Instagram förbättrar sin faktagranskning. Dagens system, som Meta anser har brister, fungerar genom att en kommitté granskar inläggen på Facebook och Instagram och raderar inlägg man anser vara opassande. Den som får sitt inlägg raderat, får en standardförklaring (t.ex. ”brutit mot en regel”), och blir satt under bevakning så att man inte kan citera det inlägg som har blivit raderat, så att man kan ge en förklaring till sina följare. Följarna får ingen information alls.
På plattformen X (the platform formerly known as Twitter) tog man fram en bättre lösning. Man låter andra användare identifiera något som inte är korrekt, och om de kan tillhandahålla en korrekt källa som styrker felet så får inlägget en kommentar och källan fäst på sig. Det håller politisk bias i schack, eftersom alla har samma chans att reagera på faktafel. Det är transparent, eftersom orsaken till invändningen står och källhänvisning finns. Det minskar risken för censur, för det felaktiga inlägget blir kvar (om inte skribenten själv väljer att ta bort det).
Det är denna lösning som Meta vill se på sina plattformar (Facebook och Instagram). Lösningen förskjuter maktbalansen. Sveriges Television (SVT), Dagens Nyheter (DN), med flera, blev trötta på ett ifrågasättande de inte är vana vid, och valde att lämna X. Lösningen kallas för community notes. I affektion publicerade SVT en text som påstod att Meta slutar med faktagranskning, men sanningen är att de förbättrar den. När den förbättrade faktagranskningen är på plats, kommer SVT och DN förmodligen skruva upp sin närvaro på TikTok. Att genom innehållsproduktion stötta en plattform som syftar till att marknadsföra Kinas kommunistiska parti uppfattas som betydligt mer relevant än att stötta en plattform som avslöjar felaktiga påståenden.
När Meta kontaktade Biden-administrationen i augusti 2024 om en oro kring censur, talade de i gåtor. De var missnöjda, men med vad? Att Biden-administrationen inte gillar memer om Covid-19 framgår, men sen talar Meta lite luddigt om Biden själv. I brevet till administrationen kan vi bl.a. läsa:
”That fall, when we saw a New York Post story reporting on corruption allegations involving the then-Democratic presidentiall nominee Joe Biden’s family, we sent that story to fact-checkers for review and temporarilyy demoted it while waiting for a reply. It’s since been made clear that the reporting was not Russian desinformation, and in retrospect, we shouldn’t have demoted the story.”
Kan detta handla om Hunter Biden? Kan det vara så att det gamla systemet, med en expertkommitté, medför en risk att information censureras?
Även om man tycker att situationen är bra – vi gynnar Joe Biden genom att hålla tillbaka vissa fakta – så måste man ha principer. Om man låter eliten ha makt över vad som är sant eller falskt, blir livet mycket bättre ända tills makten råkar bli någon man inte gillar. Då blir livet mycket sämre. Om man istället tänker att man har granskning och källförteckning (det som SVT märkligt nog kallar för ”ingen faktagranskning”), kommer livet alltid vara en kamp, men det kommer alltid vara ganska bra.
Etablissemanget har förlorat, men de kan inte gå ut med värdighet. Just DN har producerat åsiktsartiklar om X i en takt så att vi stackars satar som prenumererar på tidningen aldrig behöver köpa toalettpapper igen. Igår fick Stefan Löfven skrika om Nazityskland, fascism och 30-talet i tidningen, trots att han bara behövde skapa en community note. Om han hade haft X! Det har han inte, han kör på hörsägen från DN och SVT, som skrämts bort från X av faktagranskning!
Igår berättade Metas vd Mark Zuckerberg att de skulle byta system för att granska inlägg på Facebook och Instagram. Istället för att ha dedikerade faktagranskare, skulle man införa det som kallas community notes, vilket innebär att andra användare kan peka ut fel mot att de tillhandahåller trovärdiga källor.
Faktagranskning, i det utformande som finns på Facebook idag, går ut på att en expert väljer om ett inlägg ska raderas eller inte, och orsaken till en eventuell radering landar endast hos skribenten.
Faktagranskning på X, som ska införas på Facebook, går ut på att andra användare som identifierar ett problem, får beskriva problemet och tillhandahålla en källa. Om andra användare godkänner invändningen så publiceras den. Inget inlägg tas bort.
Fördelarna med att använda peers istället för dedikerade experter är 1) att du får fler ögon på frågan, 2) att fel inte tas bort utan rättas till med mer information och 3) att risken för censur således minskar.
Därmed har man eliminerat risken att någon inte får framföra sin syn på plattformen, mitigera problemet med experters bias och ökat kvalitén på faktagranskningen. Det kan man såklart ha åsikter om, särskilt om man gagnas av att den information en expert (som kan vara partiskt) anser vara fel, aldrig ska nå allmänhetens kännedom. Men när SVT gör ett nummer genom att rubriksätta denna nyhet enligt ”Meta slutar med faktagranskning” så svajar man på sanningen. Rubriken till trots är texten korrekt. ”Det här kommer att minska censuren dramatiskt”.
Så apropå faktagranskning, vad tror du skulle hända om Ebba Busch publicerade ett inlägg där rubriken (med lite god vilja) skulle kunna uppfattas som inkorrekt? Det hade inte SVT gillat! Den tanken ska du ta med dig när miljarder av våra gemensamma medel landar hos SVT.
Uppdatering 2025-01-09: Även Emanuel Karlsten påpekar att SVT inte talar sanning.
Tänk dig en man som besöker en arbetsplats i syfte att söka ett jobb. Där blir han mottagen av sina värdar, tre män. Besökaren skar han hand med den förste värden, sen den andra, men hoppar över den tredje värden.
Av utseende och kläder att döma, får gästen känslan att den tredje värden kan vara muslim, och gästen skakar inte hand med muslimer. Han har sedan länge en stark övertygelse om att han inte vill ha någon kroppskontakt med muslimer, över huvudet taget.
Den tredje mottagaren, muslimen, blev såklart lite ledsen. Vi vet att detta inte utgör diskriminering av muslimen, för Diskrimineringsombudsmannen har tittat på liknande fall. I denna intressekonflikt väger besökarens rätt att vara sin övertygelse trogen, starkare än muslimens rätt att få känna sig inkluderad.
Diskriminering uppstår först om besökaren får erfara någon form av konsekvens på grund av att han inte tar muslimer i hand. Han kanske inte får jobbet han var där för att söka, trots att han är kvalificerad. Hans rätt att inte skaka hand med muslimer trumfar inte bara muslimens rätt att få skaka hand med sin besökare, den trumfar även muslimens rätt att säga att han inte vill anställa mannen i fråga. Rent ordagrant säger Diskrimineringsombudsmannen:
”Beröring är något som inte alla människor är bekväma med och det finns ingen anledning att insistera på just handskakning eftersom det finns andra sätt att hälsa respektfullt på som inte involverar fysisk kontakt.”
Att muslimen skulle få känna sig inkluderad, överskuggar helt besökarens rätt att inte hälsa på muslimer genom handskakning. Man hade önskat att Diskrimineringsombudsmannen hade hittat en gyllene medelväg.
Här diskriminerar Kamala Harris en man som är gift med en republikansk senator.
Uppdatering 2021-01-09: Ska DO verkligen arbeta för diskriminering?
2021 höll Sverigedemokraterna ett seminarium om ”svenskfientlighet”, lågt hängande frukt för vänstern att driva med. Max V. Karlsson från Dagens ETC var snabbt på bollen. Angreppssättet som Karlsson valde, var att ta en skärmdump på två minderåriga brottsoffer, och placera den bredvid tre ungar som ger en (till synes) kritisk recension av spelet Fortnite. Skämtet skulle alltså vara att de minderåriga brottsoffren är lite bortskämda och barnsliga som klagar över vad de utsatts för, likt de tre barnen som gör en kritisk recension av Fortnite.
Detta skapade stor förtjusning hos bl.a. vänsterpartiets riksdagsledamöter Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas, som försökte skapa en grabbig ryggdunksstämning av att de minderåriga brottsoffren såg ut som ungar.
Jag håller såklart med om att Sverigedemokraternas evenemang var lite töntigt, men vad är det som driver vänsterfolk som Karlsson, Riazat och Delgado Varas att håna dessa ungar? Svaret får vi förmodligen genom att titta på höstens händelser i Örebro.
En man, Hussein Fawaz, var misstänkt för sexualbrott mot barn, och fick därför hjälp av sin bror Jaber Fawaz, en vänsterpartistisk ledamot i kommunfullmäktige, att få jobb på en fritidsgård under falskt identitet. Väl inne på förskolan begick han ett sexuellt övergrepp mot en liten flicka, inne på en toalett. En medarbetare städade toaletten i syfte att skydda brottslingen, så att han skulle kunna ha fortsatt tillgång till barn att våldföra sig på sexuellt. När historien avslöjades, valde man inte att sparka verksamhetschef Ulf Lindin, utan köpte ut honom för 1,2 miljoner av skattebetalarnas pengar. Inte heller gärningsmannen Hussein Fawaz avskedades, utan köptes ut för 230 000 av skattebetalarnas pengar.
Det hela låter som en kul grej, ända tills man träffar den drabbade familjen. Men det är i ljuset av denna berättelse som du ska förstå varför Max V. Karlsson från Dagens ETC, och Riazat och Delgado Varas från Vänsterpartiet, hanterar denna fråga som de gör. De försöker framstå som lite häftiga och lite ”edgy”, men de har intressen som de försöker skydda.
Cirkusen kring torsdagens Instagram-inlägg av Ebba Busch fortsätter. Nu väljer Annika Strandhäll att anmäla Ebba Busch till konstitutionsutskottet, som ansvarar för att granska statsrådens tjänsteutövning. Strandhäll säger:
”Att ge fel information om en ny lagstiftning är särskilt allvarligt och kan inte anses leva upp till de konstitutionella krav som åligger regeringens statsråd.”
Det väcker frågan om Annika Strandhäll, som också har varit statsråd under Socialdemokraterna, själv kan ha spridit några felaktigheter?
I Polen är abort olagligt om det inte finns medicinska skäl eller om graviditeten tillkommit genom ett brott (t.ex. våldtäkt). Detta är naturligtvis inte bra, men Annika Strandhäll hade fel när hon påstod att detta förbud medfört ökad mödradödlighet. Hon hade inte kollat upp saken, men i egenskap av minister talade hon fritt.
För sin tid som miljö- och klimatminister fick Strandhäll ta emot kritik från det egna lägret för att hon inte ”nådde ut” i sina frågor. När hon väl fick chansen att tala i SVT om sitt område, visste hon inte riktigt hur många kärnreaktorer Sverige hade i drift och hur många som har lagts ner. Nedläggningarna skedde under S-ledd regering, de flesta under hennes regering.
År 2022 påstod Strandhäll att Liberalerna gjorde något slags anpassning till Sverigedemokraterna genom att byta partiledare från en mörkhyad kvinna (Nyamko Sabuni) till en vit man (Johan Pehrson), vilket inte bara är felaktigt utan även oförskämt och lite korkat sagt.
Samma år kritiserade Strandhäll regeringen för att ha tagit bort statsbidraget för att hålla nere storleken på barngrupper i förskolan, trots att den nya borgerliga regeringen ökat satsningen på området med en miljard jämfört med Strandhälls egen regering.
Dessutom är Strandhäll Twitters okrönte drottning. Hennes faktakontroll sträcker sig inte längre än att hon delar ett konto i tron om att det tillhörde EU-minister Hans Dahlgren. När vänstern var upprörd över att en högerprofil fått utrymme i deras SVT, skrev ett parodikonto att han hade anmält programmet, vilket Strandhäll tackade för. När Strandhäll själv fick erbjudande om att medverka i en sketch i ett parodiprogram på SVT, Svenska Nyheter, tackade hon ja, trots att högerprofilen var med även där. Min personliga favorit är ett uttalande från september 2023 där hon skrev att i princip inte en enda svensk tog sig 5 mil utanför sin födelseort för 100 år sedan, helt ovetande om att 1,2 miljoner människor migrerade från Sverige till Amerika för just 100 år sedan.
Hennes nyvunna uppfattning om att statsråd inte får sprida felaktigheter är naturligtvis välkommen, men jag finner det lite märkligt att det blev viktigt först när hon förlorat sitt ämbete.
Tyngda av uppdraget att vinna nästa års riksdagsval, skapade felaktig information på Ebba Buschs Instagram-konto en triumferande illvilja hos media. Spaltmeter av ”hö, hö, hon har ingen koll på sin egen lag”, tre Text-TV-sidor på SVT, rader av S-märkta experter och politiker fick förfasas i samtliga nyhetsprogram i public service-media. När man kontrollerar historien bakom mediadrevet så ser man snabbt att den inte stämmer, men detta tillfälle ville man inte missa. Glädjen i att prata om ”extrem okunnighet”, om ”lögner”, ”lättja” och ”slarv” vet ingen ände.
Påståendet som bakom de svarta rubrikerna är att Ebba Busch tror att målsägande kan få vittna anonymt, vilket de inte får. Igår skrev Busch på Instagram (andra meningen):
”I och med årsskiftet och flera lagändringar stärks skyddet för människor som bevittnat brott och möjligheten att vittna anonymt blir verklighet.”
Anonyma vittnen har krossat gängkriminaliteten i de länder de införts, men det är inte självklart något bra, eftersom det kan påverka rättssäkerheten för den anklagade. Men hur som helst, sedan årsskiftet öppnas det för att vissa typer av brott ska kunna ha anonyma vittnen. Det viktiga i historien är att hon skriver ”människor som bevittnat brott”.
Busch använder sig av reklamare för att sköta sitt Instagram-konto. Hon kör inte med några mobil-bilder, utan det är riktig kamera och färgsättning mastering i Photoshop som gäller. På vissa bilder läggs det på text, och på denna blev det fel. Bildtexten löd ”nu kan du som utsatts för brott vittna anonymt”, vilket är ett felaktigt påstående. Även om det är Ebba Buschs fel att texten hamnade där, vilket absolut inget tyder på, så hypotesen att hon inte känner till sin egen lag avfärdad efter att ha läst texten under bilden. En betydligt rimligare hypotes är att reklamaren inte kan hennes lag. Felet är allvarligt, men media saknar perspektiv. De låter skadeglädjen och jakten på valseger överskugga allt.
Låt mig bjuda på tre felaktiga påståenden som garanterat handlar om okunskap eller medveten vilseledning, som samtliga både är mer allvarliga och fick mindre uppmärksamhet i media.
När Socialdemokraterna lyckades driva igenom höjd åldersgräns för A-traktorer skrev delegationschef Heléne Fritzon (som personligen också röstade för förslaget) att ”hon har förlorat en lång kamp” och att det är ett ”bakslag för ungdomar på svensk landsbygd”.
Inför det senaste riksdagsvalet berättade Vänsterpartiets rättspolitiska talesman Linda Snecker, i ett tal Skäggetorp, att högern kommer att kidnappa invandrarbarn om de vinner valet.
Samma år påstod Sveriges Radio, i en sändning på arabiska, att Ebba Busch uppmanar polisen att skjuta ihjäl muslimer.
Samtliga dessa tre påståenden är illvilliga, med syfte att desinformera. Och till listan över bedrägliga påståenden kan vi nu lägga pågående mediadrev om att Ebba Busch inte kan sin egen lag – du behöver bara läsa innantill för att förstå vad som egentligen händer.
(Rent tekniskt kan ett brottsoffer vara vittne utan att vara målsägande, vilket på sätt och vis betyder att inte heller reklamaren nödvändigtvis hade fel. Men igen, media har ett val att vinna.)
Uppdatering 2025-01-04: Annika Strandhäll KU-anmäler Ebba Busch
Fem punkter du behöver veta för att kunna ta ställning i Israel-Palestina-konflikten.
1. Den ena parten, Israel, är en marknadsliberal demokrati som bedriver fria val, som har företag, som tillåter homosexualitet och arrangerar Pride-tåg. Den andra sidan är islamister, som inte accepterar homosexualitet, som i princip inte har något företagande, som lider ständig brist på förnödenheter, möjligtvis undantaget militära raketer och missiler.
2. Det kan inte bli fred, för det finns ingen lösning. Lägger Israel ner sina vapen, kommer de att utplånas. Vapenvilor har bevisligen varit förödande för Israel. Hamas har palestiniernas fulla stöd att inte lägga ner sina, vilket hade varit den enda vägen framåt. Det hade gjort att vi hamnade i samma läge som före massakern 7/10 2023.
3. Judarna har i princip försvunnit från Mellanöstern sedan Andra världskriget. 97% är borta. Muslimerna har ökat med över 1000% under samma period. Skulle den palestinska sidan lyckas med att få bort judarna helt, så blir det inte fred, eftersom de flesta konflikter i Mellanöstern utfärdas mellan muslimer.
4. Israel mördar inte civila palestinier, trots att det ibland påstås. Det normala i ett krig är att krigsföringen sker i uniform, på behörigt avstånd från civilbefolkningen. Hamas strider i skydd av civilbefolkningen. Detta orsakar att civila dör, och för Hamas är civila dödsfall på den palestinska sidan en viktig komponent i propagandakriget mot västerländsk demokrati.
5. Israel dödar betydligt färre muslimer än vad andra muslimer gör, och när så sker är det Hamas som bär ansvaret. Antalet civila dödsfall är mycket större i andra konflikter i Mellanöstern, där båda sidor är muslimer. I Syrien har nyligen jihadister, en gren av Islamiska Staten, tagit makten. Och inte ens när Sharia är infört, slutar islam att skörda offer.
När du tar parti i konflikten, behöver du känna till dessa fem ting. Annars kommer du bli en av dem som springer omkring och viftar med bilder på vattenmeloner. Och om du inte känner till dessa fem ting, borde du fundera på varför den ena sidan publicerar skrytfilmer när de torterar gisslan på sociala medier. Är det verkligen den goda sidan?
Uppdatering 2025-01-03: Alla vet att man inte ska bita handen som föder en, men inte alla vet vem handen tillhör.
I oktober i år lämnade fyra socialdemokrater (Linnéa Wickman, Lena Johansson, Sanna Backeskog och Inga-Lill Sjöblom) in en motion om att grundlagsskydda aborträtten. Motiveringen är att kvinnors reproduktiva hälsa och rätt till sin egen kropp inte är förhandlingsbar, och den höll faktiskt på att bli en icke-förhandlingsbar fråga på riktigt när det var på tal om att flytta rätten att bestämma över abort från Sverige till EU. EU-lag står som bekant över svensk grundlag. Hamnar abortfrågan där, kan alltså aborträtten försvinna i Sverige, helt oavsett svensk grundlag.
Men nu är det grundlagen som ska husera aborträtten enligt Socialdemokraterna.
Sverige har fyra grundlagar som syftar till att definiera landet och till att skydda medborgarna från staten eller en korrupt regerings önskan att begränsa medborgarnas fri- och rättigheter. Grundlagarna är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Man skulle kunna tänka sig en femte grundlag, typ ”abortförordningen”, men motionens författare föreslår regeringsformens andra kapitel. Den texten gör gällande att:
Ett tillägg skulle kunna vara att man får göra abort, eftersom det är en så pass viktig behandling man har rätt till. Liv kan förstöras om rättigheten inskränks. Det finns fler behandlingar som är lika viktiga, men som kanske inte är relevant för lika många. Den som drabbas av nekros kan behöva få ett ben amputerat för att klara livhanken, och för den personen kommer rätten till amputation vara lika viktig som någon annans rätt till abort. Skillnaden är att antalet personer som står i behov av en abort är större än antalet personer som står i behov av benamputation.
Men grundlagen ska inte skydda grupper, den ska skydda individer. Och det gör aborträtten till en fråga för regering och riksdag, som i sin tur representerar folkviljan.
Tänk om yttrandefrihetslagen skulle uttrycka att man har rätt att argumentera för sänkt skatt, med motivationen att de flesta skulle gagnas av det. Att skatten ska sänkas, ska inte vara förhandlingsbart! Har man inte då infört just olika behandling? Yttrandefrihetslagen säger inget om vilka åsikter som ska skyddas från censur eller andra hinder, den säger att åsikter inte får censureras eller hindras.
Vi har Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen, Vårdgarantin, med mera, som reglerar patientens rätt till vård, och om vårdbehovet är abort, har vi Abortlagen som reglerar vad man får göra (precis som vi har både Patientsäkerhetslagen och Brottsbalken när frågan handlar om amputering av kroppsdelar).
Alltså, de begränsningar som finns i yttrandefrihetsgrundlagen (t.ex. lagen om hets mot folkgrupp), de begränsningar som finns i frågan om amputation, eller de begränsningar som finns i frågan om abort (Abortlagen) ska reflektera medborgarens åsikter i dessa frågor, vilket sker genom riksdagsmandat. Förmodligen är det islams ökade inflytande i Sverige som fått Socialdemokraterna att vilja ta till grundlagen, men om man i stället kan kommunicera vikten av abort, behöver ingen grundlagsändring göras. Precis som vi inte behöver grundlagsskydda de rättigheter som regleras av Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen och Vårdgarantin. Vi behöver bara ha en befolkning som förstår poängen med vissa vårdformer, och det ansvaret ligger på oss. På medborgaren. När vi valt att möta andra kulturer så möter vi också andra värderingar, och vi kan inte både kasta inflytande över dessa kulturer och strunta i att engagera oss i dem. Det är det stora hotet mot aborträtten.
För någon vecka sedan var det en högstadieelev som skrev en insändare till Nerikes Allehanda om att mensskydd borde vara gratis för tjejer. Jag uppskattade att hon tog sig besväret och skrev en insändare som formulerade hennes åsikter och goda intention, så jag tänker inte bemöta henne där. Men jag reflekterar gärna över hur ord skiftar i betydelse.
Om mensskydd vore gratis, skulle det bli jättesvårt att hitta fabrikörer som vill producera mensskydd. Produkten skulle förmodligen försvinna helt. Det man kan göra, är att tvångsfinansiera mensskydd, alltså minska studiebidraget mot att mensskydden kan hämtas ut utan betalning. Fördelen med tvångsfinansiering är att även den som är dålig på att göra kloka prioriteringar får sitt mensskydd.
Nackdelarna är flera. När något är gratis i betydelsen tvångsfinansierat, så finns det pengar utan att någon behöver välja att betala. Vi tar pengar och ger till det som är gratis, helt oavsett. Det är ett paradis för den organiserade brottsligheten. Vi ser korruption, fusk och bedrägerier i vart enda område där kommun, stat eller region lägger sig i.
Ett annat stort problem är individens möjlighet att göra bättre val. Alla kanske inte har det så gott ställt, och behöver ha möjligheten att välja något annat än bindor. T.ex. en menskopp eller något annat. När någon annan bestämmer att du ska köpa bindor för pengarna, skulle ett annat val vara en extra kostnad istället för en möjlighet att göra ett mer ekonomiskt val. Till detta utmanas innovationsmöjligheten, då en lösning för att hantera mensen cementeras. En möjlig fördel är att det blir lätt att bli rik när inkomsten kommer från en obligatorisk skatt, och Sverige, som har hög skatt, har en stark tillväxt på mångmiljonärer. Ett exempel från verkligheten är att vi sedan många år valt att tvångsfinansiera media, vilket över åren har skapat ett gigantiskt kvalitetsproblem i den branschen.
Om man kallar tvångsfinansiering för ”gratis”, finns det en risk att man inte tittar på nackdelarna, eftersom ”gratis” har en positiv laddning. Därmed inte sagt att skatt är något negativt per automatik. Även om vi får väldigt lite välfärd för pengarna när välfärden är skattefinansierad, så är de allra flesta överens om att den lilla del av skatten som går till välfärd, är legitim.
Vi är alla överens om att sjukvård är bra, men inte alla tycker att EU-parlamentariker behöver ha en grundlön på hundratusen kronor plus ett dagstraktamente på 3400:-. Skatten skulle vara mindre ifrågasatt om de som behöver bo på serviceboende kunde göra det till en lägre kostnad.
Vi är alla överens om att bilvägar och tågrälser är bra, men inte alla tycker islamistiska Ibn Rushd ska finansieras av andra än deras medlemmar.
Vi är alla överens om att den som blir arbetslös ska kunna överleva tills han får ett nytt jobb, men inte alla tycker att det är värt flera miljoner att kommuner bedriver magisk städning med avjoniserat vatten. Och så vidare.
Tvärt om, slöseri har gjort att SOS Alarm mest fungerar som grindvakt till sjukvården och att långtidssjukskrivna blir utförsäkrade, medan de som lärt sig att exploatera systemet blir rika. Västlänken var tänkt att vara en tunnel för kollektivtrafiken under centrala Göteborg, projektet har torterats av finansiella opportunister, som t.ex. en rosa sten för 26 miljoner kronor. Andra människors pengar. Pengar, som enligt samhällskontraktet skulle vara vårdpersonalens lön.
Och det lär inte bli bättre. En kommun som har ont om pengar, sparar väldigt lite på att säga upp en kommunikatör, och får dessutom badwill på halsen. En kommun som skär ner en blygsam procent på t.ex. skolan, frigör massor av pengar och kanske rent av får råd att anställa ytterligare en kommunikatör. För kommunikatörer kan verkligen förklara varför vårt nuvarande (och i princip redan havererade) system egentligen är bra, medan nästa bidragsmiljardär flyttar sina pengar till ett lågskatteland, där han inte behöver betala för rosa stenar, Ibn Rushd eller Dagens ETC.
I konflikten mellan den marknadsliberala demokratin Israel och den palestinastödda terroristorganisationen Hamas har Sverige tydligt tagit ställning mot demokrati och för terrorism. Kanske inte för att politikerna nödvändigtvis står på terroristernas sida – det varierar – men vi har objektiv media, som ständigt ber om ursäkt när israelisk information om Israel-Palestina-konflikten återges, men för vidare Hamas-information helt okritiskt. Eftersom svensk media är objektiv, är terrorism bättre än demokrati rent objektivt.
Även jag har stått på terroristernas sida under många år, men har idag börjat luta mot demokraternas. Sedan tidigare anser jag att Hamas bör strida i uniform på behörigt avstånd från civilbefolkningen, och att begreppet ”folkmord” inte kan användas för att beskriva vad en befolkning som exploderat i storlek (islamisterna) har utsatts för. Tvärt om, en befolkning som snart är helt utrotad, kan ha varit utsatt för detta.
För att nyansera, vill jag ge ordet till en jude…
…en britt som bott i Israel…
…och en muslim som bott i ett blandat område (judar och muslimer).
Mycket nöje!
Uppdatering 2024-12-18: En intervju som bl.a. tar upp efterspelet efter denna havererade debatt på Oxford:
I samband med att SSAB gick ut med att man inte ska önska varandra ”god jul” eftersom det inte är inkluderande, skrev Lars Ströman en raljant opinionstext i Nerikes Allehanda under rubriken ”Ståljätte utlöser atombomb bland kulturkrigare”.
”Ett tips till statsminister Ulf Kristersson. Du tjatar ju om planerbar kraft. Detta är faktiskt planerbart. Det är bara att lagra ett antal utspel i din dator. Ut med ett pressmeddelande, så kommer energin i stora mängder. Och snabbt går det. Möjligen kan det vara problem att kontrollera all denna energi.”
Atombomben var att kulturkrigarna ryckte på axlarna och önskade varandra god jul ändå. Jag skulle vilja att Ströman sätter ord på ramadanupploppen år 2022. Blotta hotet om att det skulle ske en koranbränning, fick personer att gå man ur huse i syfte att försöka döda polisanställda. Det kastades sten och det eldades polisbilar. Om en axelryckning och en god jul-hälsning kan beskrivas som en atombomb, vad kallar man då ramadanupploppen?
WONSA (World of No Sexual Abuse) har nyligen tvingats stänga sina vårdsalar till följd av bristande finansiering. Kliniken, som drivs av stiftelsen WONSA, var Sveriges enda specialistmottagning för trauma efter sexuellt våld och hade utvecklat unik kunskap inom PTSD och komplex PTSD2. Från och med nyåret saknar kliniken den finansiering som behövs för att fortsätta verksamheten som planerat, då Region Stockholm, strypt finansieringen. Regionens ordförande, Aida Hadzialic, är socialdemokrat, och de ogillar vårdformer som inte är drivs av regionen eller kommunen, så det är kanske vettigt att inte vårda t.ex. den som blivit utsatt för incest i de fall där vårdgivaren är ideell.
Partiet har inte samma makt över ideell verksamhet som de har över verksamhet som drivs av regionen och kommunen. Ska man vara lite elak, så är det centerpartisten Gustav Hemming som är vice ordförande i Region Stockholm, och han har definitivt inga skäl att visa några sympatier för pedofilers offer – han är inte centerpartist utan anledning.
Beskedet om WONSA:s nedläggning fick en patient, ett minderårigt incestoffer, att ta sitt liv. När den skattefinansierade skittidningen Dagens ETC tar upp självmord i samband med pedofili, så handlar det alltid om gärningsmannen, trots att självmord är betydligt vanligare bland offren än det är bland förövarna. Och det säger faktiskt allt du behöver veta om Dagens ETC. Eller om den som använder Dagens ETC som nyhetskälla. Ett självmord är tragiskt när det drabbar en förövare, men totalt oviktigt när det drabbar ett offer.
När Socialdemokraternas försvarsminister Peter Hultqvist lovade att Sverige aldrig skulle gå med i Nato, så var det många som förstod att det var en ansökan om Nato-medlemskap han hade i kikaren. Hade han sagt att ett Nato-medlemskap inte var aktuellt för tillfället, så skulle jag nog inte ha gissat på att han var på väg att skicka in en ansökan.
När man vet hur Socialdemokrater kommunicerar med väljarna, så förstår man att de vill bygga nya kärnkraftverk.
2013-09-11 deklarerar Magdalena Andersson att kärnkraften ska avvecklas.
2014-10-01 kan vi läsa på Miljöpartiets hemsida att de är överens med Socialdemokraterna om att kärnkraften ska avvecklas.
Vattenfall bekräftar att det var skatter riktade mot kärnkraften som var avgörande för att man behövde stänga Ringhals. Skatter kan som bekant ställa till med stor skada, det vet alla som säljer partilotterier. Vattenfalls egna bedömning var nämligen att Ringhals hade kunnat drivas i upp till 60 år till.
På Socialdemokraternas kongress 2021-11-04 delgav hon väljarna att kärnkraft inte är aktuellt, eftersom den är för dyr. ”Någon som är sugen på högre elpriser?”
Och det är inte bara skatten som gör elen dyr, det finns en internationalisering av elmarknaden som infördes under Magdalena Andersson (2020), som ger bolagen en möjlighet att sälja el utomlands, vilket trissar upp priserna i de södra delarna av landet.
Låter inte detta som att Socialdemokraterna vill bygga ut kärnkraften? Jo, under de senaste nio åren har partiet arbetat för ny kärnkraft. Magdalena Andersson reder ut saken i en SVT-intervju. Jag förstod det. På Socialdemokraternas hemsida kan vi läsa att ”[k]ärnkraften är en viktig del av svensk elproduktion och kommer att så vara under lång tid framöver”.
Du som röstar på Socialdemokraterna, förstod du att du röstade för kärnkraft?
Sverige värderar kriminalitet alldeles för högt, och det påverkar samhället negativt över tid. Det senaste exemplet i skrivande stund är Susanne Ås Sivborg, f.d. generaldirektör på Lantmäteriet, som under år försörjt främmande makt med svenska försvarshemligheter. Hon ”straffas” med något som vanliga medborgare köper trisslotter för att få, nämligen 134.000 kronor i månaden i två år (3,2 miljoner kronor), utan något krav på motprestation. Till detta har hon åldern inne för att börja plocka ut sin pension. Listan över fall där kriminalitet belönas är lång. Några exempel:
En anmäld blottare fick fri tillgång att våldta pensionärer i hemtjänsten, och skyddade därefter av huvudmannen (Uppsala Kommun). Offret fick upprättelse genom ett engagemang från civilbefolkningen, initierat av ex-polisen Mustafa Panshiri. Inte förrän historien avslöjades kunde en representant för huvudmannen, vänsterpartisten Tobias Smedberg, berätta att han hade besvärats en aning av det hela. Det är alltså inte våra skattepengar som ger offret upprättelse, det är civilbefolkningen. För skattade pengar. Tack Mustafa! Skatt betalar vi ändå.
Centerpartiet organiserar många personer som utnyttjar barn sexuellt, och det i det senaste fallet där Gustav Hemming anser det vara läge att onanera framför en minderårig pojke, väljer partiet att stötta honom i hans mentala hälsa. Honom! Barnet? Nix.
När det gäller sexuella övergrepp på barn är det betydligt vanligare att offret begår självmord än att förövaren gör det. Trots detta har den skattefinansierade skittidningen Dagens ETC upprörts över de få gärningsmän som tagit självmord – de har aldrig ägnat en stavelse åt offren.
Det mest extrema fallet måste vara mannen som under tortyrliknande förhållanden våldtog ett par kvinnor, men var kompenserades för att han straffas efter åldersjustering. Belöningen blev 840.000 kronor.
Som lök på laxen är hela syftet med det skattefinansierade programmet P3 Guld främja gängkriminalitet. Så vad är det som inte står rätt till i Sverige? För att få svaret på den frågan behöver man förstå hur svenska försvarsadvokater resonerar. Peter Hellman, som normalt blir irriterad på att man måste visa upp sin biljett i kollektivtrafiken, skrev igår angående butiksstölder:
”Handlade nyligen i en självbetjäningskassa. Det blev slumpmässig avstämning. Jag visste att jag hade gjort rätt, vilket avstämningen bekräftade. Ändå höjs pulsen av ifrågasättandet. Vi måste hitta tillbaka till att lita på varandra! Mellanmänsklig tillit är samhällets grund.”
De personer som investerat i en butik och ställts på gatan på grund av att varorna han köper in till försäljning själs, är naturligtvis inte av någon relevans Hellman. Särskilt inte med tanke på att det finns andra butiker som går bra rent ekonomiskt! Det är lite som när vindkraftsförespråkare anser att 60 av rotorbladen dödade havsörnar är en struntsak då huskatter dödar miljontals sparvar. Bra att veta: Havsörn dödar huskatter, så sparvarna kan räddas av att man avvecklar vindkraften.
Det positiva med Hellmans inlägg är att jurister ibland får en inblick i vanliga människors liv, genom reaktionerna som kommer in. Försvarsadvokater är inte kapabla att hantera informationen, men de har den, och det är bra. Hur som, risken som jag ser är att vi denna gång kanske får skörda det vi sått i frågan om synen på kriminalitet, och om så blir fallet, är vi illa ute.
Men om jag får tillåtelse att avsluta med en positiv spaning, så har X (tidigare Twitter) blivit en riktigt bra nyhetsplattform under de senaste månaderna. De personliga påhoppen och hatet har avtagit, det sakpolitiska samtalet har ökat. I dessa dystra tider är det åtminstone en liten ljusglimt. Och jag avslutar gärna genom att ge centerpartisten Helena Lundgren sista ordet i frågan.
Förr skrev jag insändare och debattartiklar i min landsortstidning Nerikes Allehanda (NA). Nu var det länge sedan, men idag var det dags. Sammanhanget är att jag förr bodde i mitt läns huvudort Örebro, jag är numera landsortsbo, och NA:s chefredaktör (vars intellekt sträcker sig till att hylla allt som går att sätta en socialist-stämpel på) försvarat Socialdemokraternas nedskärning i kollektivtrafiken.
Som före detta Örebroare, numera bosatt i Edsberg, har jag fortfarande många ärenden i Örebro. Ofta tar jag bilen till Fjugesta, parkerar på pendlarparkeringen och fortsätter med bussen (linje 600) till Örebro. Hittills har jag aldrig behövt stå på grund av platsbrist – bussen kör mestadels tom. Nu planeras det att linje 600 ska trafikera mer sällan och täcka en längre sträcka, på grund av den låga beläggningen.
Ibland har jag kört bil hela vägen till Örebro, särskilt för att slippa stressa från ett evenemang och riskera att missa sista bussen. Med de nya ändringarna kommer jag inte längre överväga bussen alls, eftersom den sista avgången inte passar mina tider och bilen nu är ett ännu mer tidsmässigt fördelaktigt alternativ. En försämrad busstrafik riskerar bara att förstärka problemet med tomma bussar, eftersom de som faktiskt behöver bussen är beroende av en viss nivå av service.
Visst, en neddragning är billigare för skattebetalarna, men en tjänst som ingen vill använda är i praktiken värdelös, oavsett kostnad. Samtidigt kör stadsbussarna fortfarande sträckor som korsningen Hagagatan-Hertig Karls Allé till Risbergska skolan, trots att det handlar om en promenad på bara några minuter. Det vore mer samhällsekonomiskt och miljömässigt fördelaktigt att prioritera kollektivtrafik som ersätter bilresor istället för gång- eller cykelturer.
Inlägget publicerades på i papperstidningen och på nätet 9/12.
Som vd för Göteborgs Stadsteater är Björn Sandmark förmodligen kändis nog att agera sakkunnig i alla tänkbara frågor, något svensken hungrar efter. Det är inte många artister eller kulturarbetare som kan tänka sig att mer kunskap kan leda till andra, kanske mer kvalificerade slutsatser, för mest rätt har den som är mest känd. Och folk köper det! Därför går det inte lång tid mellan ganska att förvirrade upprop signerade av hundratals personer publiceras, där namnet på någon som varit på tv förväntas ge tyngd i frågan.
Björn Sandmark satte häromdagen ner foten mot svensk energipolitik. Han hade hittat en artikel (kanske från Dagens ETC?) som påpekade att effektbrist kan uppstå i vinter, på grund av reaktorn Forsmark 3 kommer att stå stilla i fem månader. Texten visar på två saker: För det första är kärnkraften viktig! Vindkraften står alltid helt stilla när den behövs som bäst, men vi klarar oss ändå, utan den. För det andra har vi för få kärnreaktorer! När någon reaktor behöver servas under en oönskad tidpunkt, kan det numera komma negativa konsekvenser av det.
Men Sandmarks vinkel var att kärnkraft inte är driftsäkert, utan att kärnkraft är ”sämst när det gäller”. Sveriges minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, påpekar ganska barskt att (och helt korrekt) att Björn Sandmark kanske inte är särskilt lämpad att försöka bidra med att kasta ljus över frågan om svensk energipolitik. ”Håll dig till teater, du har uppenbarligen inte en aning om vad du pratar om.”
Ganska befriande! Ska en åsikt vara kvalificerad, bör den baseras på något med mer tyngd än Lorentz Tovatts röstfiskande talepunkter! Givetvis blev folk arga, för vart ska vi vända oss i frågan om energiförsörjning om inte till kultureliten? Och självklart kommer frågan om yttrandefrihet upp. Den som blir bemött efter att ha gjort ett (korkat) påstående, kanske rent av har berövats sin yttrandefrihet?!?
De som tillfälligt har berövats sin yttrandefrihet, är de som (mot en stor summa pengar) fått det tillfälliga förtroendet att vara minister under någon eller några mandatperioder. T.ex. Carl-Oskar Bohlin. Anledningen till att du får en hög ersättning för din tid som minister är att du, under en begränsad period, företräder folket. Dina åsikter och din vilja är åsidosatt dygnet runt under mandatperioden. Om ministern för civilt försvar innerst inne delar den breda massans uppfattningar om att 1) kändisar vet bäst för de är kändisar och 2) kärnkraft är nyckfullt medan vindkraften är en stabil energikälla med en förutsägbar jämn och produktion, så måste han ändå företräda regeringens linje. Dygnet runt.
För egentligen är det inte en fråga om vem som har rätt, utan en fråga om vem Carl-Oskar Bohlin företräder. Politik är inte vetenskap, politik är folkligt mandat. Politik ska inte ha sin grund i vetenskap, politik ska ha sin grund i folkviljan. Det är den väljare som betraktar vetenskap som viktigt, som ska rösta på det parti (eller den politiker) som bäst representerar det man anser vara den vetenskapliga linjen. Men Björn Sandmark ska inte ge upp, för han är både en bra vd och en bra författare! Och tack vare Carl-Oskar Bohlin har han bjudits en chans att numera vara en ännu bättre energistrateg!
Själv finns jag på X för att bl.a. Björn Sandmark och Carl-Oskar Bohlin finns där.
Jag har sedan länge landat i att jag vill avskaffa alkoholmonopolet i Sverige. Jag säger inte att inte staten kan få kränga sprit till sina medborgare, men för min del behöver de inte anstränga sig. Elias Nilsson hade mage att uttrycka att han inte var nöjd med statens spritservice Systembolaget, för han hade andra önskemål, vilket inte föll i god jord hos monopolförespråkarna. Nilsson skrev:
”Ytterligare ett argument för att avskaffa monopolet. Det finns bara sex flaskor arrak i hela Lund och jag ska brygga punsch till en bal. Dessutom är den slut på lager.
Jävla u-land”
I en tråd på X har han sparat de roligaste svaren, och de bär på mycket kunskap om hur monopolförespråkarna resonerar. Tre svar sticker ut.
”För lilla kvartersbutiken hade såklart haft ännu fler på lager.”
De små speceributikerna drivs ofta av personer med ett specialintresse. Jag vet en ostbutik som har fler ostar än ICA, jag vet en köttbutik som har mer kött än Coop. Men det finns en missunnsamhet i svaret. Han som skrev det tror nog inte att det totala utbudet blir lägre av att fler aktörer släpps in, han är bara nöjd med monopolet, och det som duger åt honom borde duga åt alla.
”Jag bor i berlin utan spritmonopol och arrak finns inte att köpa någonstans, hur förklarar du det”
Det är ju viktigt att känna till att olika länder har olika dryckeskultur. Förmodligen har inte Berlins spritbutik Pripps Blå heller, men det Berlin har, som Sverige saknar, är ett stort utbud av mer eller mindre specialiserade återförsäljare.
”Du vet att den aldrig hade klarat sig på fria marknaden Elias”
Marknaden levererar det kunderna vill ha, för de lever på sina kunder. Ett brett sortiment attraherar kunder. Det är precis därför ostbutiken har många sorters ost. Systembolagets popularitet kommer inte från att de konkurrerat ut de små speceributikerna, utan från att konkurrerande butiker är olagliga i Sverige. Faktum är att Systembolagets popularitet ökade när tillverkningsmonopolet försvann och bolagets utbud ökade. För ett brett sortiment attraherar kunder.
Om du ska diskutera svensk alkoholförsäljning, ska du först ha läst Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det : en historia om svensk alkoholpolitik”, som är en utmärkt sammanställning alkoholpolitikens utveckling och nuvarande tillstånd.
Partiet Socialdemokraterna har under större delen av sin existens varit invandrarkritiskt, något som höll i sig ända in i Olof Palmes tid. Fokus låg på att skydda arbetsmarknaden och att upprätthålla välfärdsstaten, då invandringen i huvudsak skulle vara arbetskraftsinvandring. Denna arbetskraftsinvandring skulle matcha Sveriges behov. Socialdemokratisk politik hade helt enkelt ett öga åt svensk välfärd och svenska arbetare.
Partiets ambition att värna svenska arbetare och att upprätthålla en stark socialdemokratisk välfärdsmodell motiverade ambitionen att driva en politik som kunde gynna svensk arbetarklass, vilket gav ett väljarstöd som snuddade 50%-strecket. Men sedan 1980-talet har väljarbasens sammansättning förändrats ganska radikalt. Socialdemokraternas enorma framgång har genom den demokratiska processen tilldelat partiet makt genom representation i många olika byråkratiska institutioner. Att Socialdemokraterna är det enda svenska riksdagsparti som praktiserar politiska tillsättningar, och att de har haft många valsegrar på sig att agera på detta, har gjort makten socialdemokratisk helt oberoende av valresultatet.
Som en logisk konsekvens av sin strategi har partiet numera ett väljarstöd som inte är högre än omkring 30%. Arbetarna har man förpassat till Sverigedemokraterna, och för att säkerställa att de inte kommer tillbaka till Socialdemokraterna har man valt att använda personliga tillmälen när man refererar till arbetarklassen. De är rasister, det är svärjevänner, de är rentav skräp. De är personerna man ville bli av med för att inte stöta sig med den övre medelklass som numera är den ena viktiga demografin för partiet – kanske den viktigaste. De andra är såklart den övre medelklassens alibi för att vara en socialdemokrat, med en stark medgörlighet till hög beskattning, nämligen bidragstagarna.
De flyktingar som tar sig hit för att skapa sig en tillvaro, är bidragstagare. Men vissa tar sig loss. De assimileras, de skaffar sig en egen försörjning, de står inte längre i beroendeställning till partiet och röstar kanske inte längre på partiet. Hanif Bali, Sara Mohammad, Mustafa Panshiri, Hamid Zafar, Omar Makram eller typ varje Sverigedemokratisk kommunpolitiker. Detta betraktas som det största sveket! Men varför är då Sverigedemokraterna det största partiet bland t.ex. svenskiranier?
Vänstern vinner på den invandring vars röst de kan kontrollera. Alla propagandakampanjer om att högern kidnappar invandrares barn om de vinner val, kommer inte från att vänstern tror att högern kidnappar invandrares barn om de vinner val, utan om att vill att invandrare ska rösta på dem, för att göra deras närvaro i landet värdefull för makten. Det mesta av desinformationen sker på arabiska, för Linda Snecker blev kritiserad när hon körde talepunkterna på svenska, då svenska faktagranskare tenderar att kunna svenska.
Invandrarna själva har precis inget att vinna på att bli associerade med bidragstagare, eller rentav kriminella personer som tagit sig in i landet, poserande som flykting (s.k. ”papperslös”). En invandrad person som beter sig illa, kastar ingen skugga över mig som har ljust skinn, ett svenskt namn och som pratar flytande svenska. En invandrad person som beter sig illa, kastar en mörk skugga över alla som lyckats ta sig hit för att få ett bättre liv genom arbete och hederlig livsföring. Därför är den hederliga invandraren kritisk till Socialdemokraternas flyktingpolitik, därför är den ärliga flyktingen oönskad av sosseriet.
Att Socialdemokraterna nu, i samband med lanseringen av sitt nya (pinsamma) partiprogram, går ut med att de minsann alltid varit det mest invandrarkritiska partiet, och att de alltid förespråkat de allra hårdaste straffen för kriminella gärningar (vilket ironiskt nog var sant fram till ungefär år 1984), syftar till att vinna tillbaka några av kärnväljarna. Men deras vilja att prata om den nya politiken kommer inte att hålla i sig längre än att de nya invandrarvänliga saft-och-bullar-väljarna hinner upptäcka vad som är i görningen. Och Socialdemokraterna är inte förtjusta i att försörja Vänsterpartiet med socialister som annars kunde ha röstat S, om det inte vore för den invandrarkritiska hållningen. För även om S lurar många, kommer detta drag att snarare arma ut väljarstödet. Men mycket hinner säkert hända innan valet 2026, om drygt 600 dagar.
Media rapporterar idag om Socialdemokraternas nya partiprogram. Det handlar om stramare invandring, högre krav på att invandrare ska lära sig svenska och hårdare straff för kriminella. Du som förstod att Socialdemokraterna skulle skicka in en ansökan om medlemskap i NATO när de lovade att så aldrig någonsin skulle kunna ske, förstod säkert att de landat i att Sveriges problem är invandrarnas fel när de kallade sin egen nuvarande politik för fascism två veckor tidigare. Du som förstod att Socialdemokraterna var för kärnkraft efter att Magdalena Andersson dömt ut det kraftslaget på kongressen, förstod säkert att det var kärnkraft man ville gynna. När de säger X så menar de Y, när de säger Y så menar de X. Vi har lärt oss hur det fungerar i det partiet. Det är alltså inga konstigheter att ”hårdare straff fungerar inte” betyder att man vill ha hårdare straff, att hålla kriminella som poserar som flyktingar utanför landet är ”nazism” betyder att man vill hålla kriminella utanför landet, och så vidare.
Vi som inte röstar på Socialdemokraterna vet mer om Socialdemokraterna än vad Socialdemokraternas partistyrelse gör. Så har det varit sedan 1990-talet.
Men vad säger Socialdemokraternas väljare om partiets nya inriktning? Har de sökt sig till Socialdemokraterna för att de tror att S är bättre sverigedemokrater än vad Sverigedemokraterna är? Har S-väljare efterfrågat denna politiska förändring? Jag skulle säga att väljarna söker sig till S för att de inte är SD!
Det mest elaka jag kan säga om Socialdemokraterna är att de, i sann 1984-anda, ämnar stå för att de alltid varit de mest invandrarkritiska partiet i riksdagen (vilket är där vi står idag efter Magdalena Anderssons uttalanden i media), men jag tror att de kommer förneka det i morgon. Det snällaste jag kan säga om Socialdemokraterna är att de, som traditionellt invandrarkritiskt parti fram till mitten av 1980-talet, vill påminna sina gamla väljare att det är S som ger svenska jobb åt svenskar och att inte en ärta ska flytta till Tyskland, samtidigt som de vill hålla kvar sina nya väljare de fångat upp under de senaste 30 åren, genom att helt enkelt glömma bort att 18/11 alls har hänt. Och det fungerar för över 30% av väljarbasen, så bra jobbat!
En stor del av den inkomst som individer arbetar ihop går i slutändan till skatter och avgifter. När man inkluderar arbetsgivaravgifter, moms, energiskatter och diverse andra pålagor, kan en genomsnittlig arbetstagare se att ungefär hälften av sin inkomst tillfaller kommun, region eller stat. Vid konsumtion av varor och tjänster tillkommer som bekant moms, vilket ofta innebär att 25 procent av varans pris försvinner från den som betalar.
För höginkomsttagare, som ofta betalar en ännu större andel av sina inkomster i skatt, är detta i regel inte ett problem. En person med en månadslön på 80 000 kronor kan utan större påverkan på sin levnadsstandard avstå 42 000 kronor. För en person med en inkomst på 27 000 kronor per månad kan det däremot kännas betydligt mer betungande att avstå 12 000 kronor.
Trots detta betalar den genomsnittlige löntagaren sina skatter, med löftet om att åtminstone en liten del av pengarna går till välfärd. Skattefinansierade tjänster, infrastruktur, sjukvård, utbildning och andra sociala trygghetssystem, erbjuder en konkret nytta som många värdesätter. För höginkomsttagare kan betalningsviljan snarare motiveras av en känsla av moralisk tillfredsställelse eller samhällelig solidaritet.
Dock finns en annan aspekt av välfärdssystemet som sällan diskuteras: Hur resurser ibland fördelas till förmån för mer privilegierade grupper. Exempelvis kan subventioner till kulturinstitutioner som regionsägda operor eller kommunala teatrar sänka biljettpriserna, vilket primärt gynnar en övre medelklass som oftare konsumerar sådana tjänster. Även public service-finansiering, som för vissa representerar en påstådd garant för objektiv rapportering, kan ses som en kostnad som i oproportionerligt hög grad faller på låginkomsttagaren till förmån för den som konsumerar eländet.
Och det är här frågan uppstår: Skulle vissa aspekter av kultur och media alls finnas i sin nuvarande form om inte arbetare bidrog till deras finansiering genom obligatoriska skatter? Om vi inte tar från de fattiga och ger till de rika, kanske de rika inte längre kunde bestämma vad som är bäst för de fattiga? Det är en debatt som gärna får en ideologisk prägel, där argument som ”Vill du ha det som i USA?” används för att underminera mer nyktra synsätt.
Gräver man lite i saken, blir en annan verklighet tydlig. Medan många pekar på USA:s nuvarande situation som avskräckande, reflekterar den faktiskt resultatet av den amerikanska majoritetens val, som gjorts under demokratiska förutsättningar. På motsatt sida av spektrumet framhålls exempelvis Venezuela ibland som en förebild av statskontrollerad media, trots dess ekonomiska utmaningar som kommer från socialismen. Dessa diskussioner visar hur medier gärna formar uppfattningen om vad som är ”objektivt sant”, allra helst statlig media.
Samtidigt som skattesystemet möjliggör tillgång till gemensamma resurser och tjänster, finns det skäl att granska hur medel fördelas och vilka grupper som faktiskt gynnas mest av olika satsningar. Är det rättvist att vissa grupper indirekt subventionerar andras kulturella och mediala preferenser? Vad innebär rättvisa i ett modernt välfärdssamhälle? Hur kan vi säkerställa att skattepengar används effektivt och till fördel för en så bred del av befolkningen som möjligt? Skulle en privat sjukförsäkring kunna ge bättre värde för pengarna än vad regionsskatten ger?
För egentligen profiterar den övre medelklassen på att arbetarna betalar deras nöjen. Operabiljetten kostar en hundring mindre för att arbetarna betalar var tionde till regionen som driver operan. De kan konsumera konformistisk media gratis, för att arbetarna är tvungna att betala public service-skatt. Kultur påstås inte kunna finnas om inte inte knegare betalade för den med tvång! Påstått objektiv media skulle inte finnas om vi inte tvingade arbetaren att betala för den! Numera går det bra att lägga till ”Vill du ha det som i USA?” eftersom den konformistiska media man älskar i Sverige har sagt att allt är misär där.
Gräver man lite i den saken så visar det sig att en majoritet av de amerikanska väljarna faktiskt fick som de ville i det senaste valet, samtidigt som t.ex. Venezuela inte är den utopi som svensk statlig media påstår. Men de flesta bryr sig inte, de accepterar att ett påstående blir objektivt för att det påstås av någon som tar dina pengar med tvång.
Det finns något som skaver i Sveriges syn på yttrandefrihet, en tendens som gör att man undrar om svenskar är mer benägna att försvara sina meningsfränder än sina meningsmotståndare. Detta är särskilt bekymmersamt när ordet ”demokrati” används som slagord för egen vinning. Demokrati handlar inte om att enskilda grupper ska få sin vilja igenom på bekostnad av andra – det är ett system där alla röster ska få höras. Tillåt mig att ge några exempel.
När Twitter gick från att vara en vänsterorienterad samtalsplattform som drevs av en islamistisk oljeshejk var Twitter det bästa man kunde tänka sig! Maktens närhet till medborgarna med möjlighet att skrämma den lilla människan till tystnad var passade makten som handen i handsken! Äntligen kunde makten (vilket i mångt och mycket är synonymt med vänster) tala ostört till en publik som faktiskt var intresserad av att ha ett samtal! Den som ställde motfrågor blev avstängda, plattformen var modererad till maktens favör – socialism och islamism är inte socialism och islamism utan totalitarism.
Utan att gå in på att det idag är jurister som avgör vilken kritik mot islam som ska kopplas till bestraffning, så ser vi hur regimvänliga maktinstitutioner blir mer och mer obekväma på X (tidigare Twitter) efter att en yttrandefrihetsvurmare tog över ägandet. Nu skulle inte längre ifrågasättande kunna hanteras genom bestraffning, nu måste man antingen acceptera åsiktsmångfald eller försvara sin hållning – båda alternativen är naturligtvis helt otänkbara för makten. För makt är erhållen genom kontroll av information.
Yttrandefrihet känns väldigt republikanskt och precis som rysk demokrati påbjuder stöd för Putin kräver svensk demokrati stöd för Socialdemokraterna. Annars tar du parti för arbetarna!
Brit Stakston bekräftar detta bättre än någon annan, och hon är ju trots allt expert. Kapitalismen är inte där, och det är kapitalismen som försörjer socialismen. ”Ford, Disney och Apple bland andra, eftersom man inte vill ha sina varumärken exponerade i ett högerextremt sammanhang.”
Tanken att den kapitalism som riktar sig mot civilsamhället försöker agera inställsamt mot densamma, är tydligen helt otänkbar. Kapitalisterna är medgörliga, trots att det inte ens är helt riskfritt. Idag är till och med ”normies” bekanta med begreppet ”go woke, go broke”.
Jag tänker inte hävda att detta är ett citat från Brit Stakston, även om tidningen Journalisten så påstår, för jag har fortfarande kvar ett visst hopp om en ljusnande framtid, men detta är vad tidningen Journalisten påstår att hon säger:
”Några har ju lämnat tidigare: Sveriges Radio till exempel. Men X har haft en unik position i skarpa nyhetslägen, oavsett om det handlar om en jordbävning i Turkiet eller en masskjutning på en skola, eller en brand. Under rätt tagg har det inte spelat någon roll vem du är eller vilka följare du har, du har kunnat nå ut på X. Du har kunnat hitta journalister och journalister har kunnat hitta dig. Men det är ganska osunt om man som journalist idag har samma relation till X som man en gång i tiden hade till Twitter. X är en plattform som är helt algoritmstyrd utifrån vissa egenintressen, och som driver och fördjupar polariseringen genom desinformation.”
Bra att veta: Om du vill ha information från algoritmerna eller följarna avgör du med ett enkelt val på startsidan, och du kan byta när du vill. Om du väljer algoritmerna (som jag ibland gör för att se vad som händer i världen) så finns källkoden för alla att läsa på GitHub. Och det är väl egentligen det som gör svenska makthavare nervösa. Transparens hotar status quo, och Meta är anständiga nog att hålla sina algoritmer hemliga för att tillmötesgå den som lämnar Twitter.
Jag läste en intressant tråd av Johan Ingerö Alias på X (Twitter). Han berättade om hur den amerikanska räddningsmyndigheten FEMA, efter orkanen Helene, hoppade över hus som hade Trump-skyltar på tomten. REP-väljare fick inte den hjälp de hade rätt till, för att de var REP-väljare. (Det är därför man ska hedra valhemligheten i Sverige.) När detta nådde allmänheten genom ett gräv av The Daily Wire så fick den ansvarige på FEMA sparken, trots att The Daily Wire är en konservativ tidning.
Eftersom händelsen var så extravagant, kände sig NBC tvungna att rapportera om den. Man förmildrar händelsen, lade fokus på att FEMA sparkat personen, och låtsas som att man själv har gjort grävet.
Journalisten i fråga, Mirna Alsharif, blir konfronterad om detta på X. Hon får ett hysteriskt utbrott i strålkastarljuset, varpå hennes X-konto försvinner. Som Ingerö Alias påpekar: ”[NBC] är inte någon amerikansk motsvarighet till Dagens ETC eller liknande, det är ett stort och (på oklara grunder) respekterat mediehus. Ett av de större, faktiskt. Som snor en story, mildrar den och vars upphovsperson skriver ’DIN MAMMA’ till folk som ifrågasätter detta.”
Den sparkade FEMA-anställde påpekar att problemet inte var hennes politiska uppfattning, utan myndighetens syn på regimkritiker – alltså det som kallas för den djupa staten eller deep state.
Vi ser ständigt liknande händelser i Sverige, om än i mindre viktiga frågor. Den svenska statens nyhetsbevakning – att en sådan finns är uppseendeväckande nog – har sedan ganska många år haft en tendens att vara både mer korrekta och mer positiva när de företräder ett vänsternarrativ än när de företräder ett frihetligt perspektiv, ett konservativt, ett högerperspektiv eller ett borgligt perspektiv.
Konspirationsteorin om den djupa staten är ändå faktisk falsk. Den djupa staten existerar, men den existerar inte för att socialister medvetet har organiserat sig mot sina meningsmotståndare. När t.ex. SVT tar fram sin sorteringshatt för att utse priviligierade och högavlönade poster, är det sällan en libertarian som får jobbet – det blir oftast en socialistisk överklassmänniska. Men detta beror inte på någon hemlig sammansvärjning, det beror bara på att mellancheferna på SVT är stöpta i 68-rörelsen, och dessa gillar inte högerfolk. Det finns ingen konspiration, det finns bara vänsterpreferenser!
I en korrupt värld är det vi som konsumerar information som behöver lära oss att värdera den informationen. En lösning på våra nuvarande problem, är att fullt ut släppa ordet fritt. Ett steg togs när media avkriminaliserades i Sverige år 1987. Ett annat steg togs i och med ”Webb 2.0” år 2004, där medborgare fick möjlighet att tala fritt med varandra. Ett sista steg skulle vara att låta marknaden ta hand om nyhetsrapporteringen utan konkurrens från staten i form av SR och SVT och utan bidrag från staten i form av skatter och mediestöd.
Det ser inte bättre ut än att Sveriges intellektuella är kidnappade av etablissemanget. Vi har sett SVT:s besvikelse över att inte DEM vann, och vi har stått ut med att höra Lennart Ekdal sälja ut det lilla förnuftskapital han hade kvar mot ytterligare några minuters exponering i tv-rutan på TV4. Hur hamnade vi här?
Inför valet var media fullt upptagna med att rapportera om sådant som kunde vinkas till REP:s nackdel och DEM:s fördel. Det var inte särskilt svårt, för det finns mycket negativt att säga om presidentkandidat Donald Trump, och särskilt intellektuellt motiverade har inte svenska journalister varit på länge, så de älskade utmaningen i fråga.
Givetvis finns det andra röster. Människor som kanske kan se fördelen med ett liberalkonservativt samhälle. Människor som kan se att det finns nyanser hos båda presidentkandidaterna. Kanske att inte all koskit som Kamala Harris rör vid förvandlas till guld, kanske inte alla lösningsförslag är ”ett hot mot demokratin” för att de kommer från Donald Trump? Försvaret mot dessa vassa kanter riktade mot filterbubblan man byggt sin verklighetsuppfattning kring, går ut på att klä av kritikern snarare än att bemöta kritiken. Kanske är han inte skattefinansierad? Swish-hora! Kanske jobbar han inte för den svenska staten eller Bonniers? Alternativjournalist!
Amerikanska väljare läser inte svensk mainstream-media – de röstade utifrån sina önskemål, sin kunskap och sina förutsättningar. I USA värderas frihet betydligt högre än det gör i Sverige. Där värderas således kapitalism betydligt högre än det gör i Sverige. Donald Trumps negativa egenskaper är såklart ett problem även där, men den som inte betraktar världen genom svensk media ser så mycket mer, vet så mycket mer, kan så mycket mer. Både om potentiella fördelar med Trumps liberalkonservatism och Kamala Harris marxism. Så hur hanterar etablissemanget eller dess anhängare att amerikaner uppenbarligen föredrar Trump som president framför Harris?
Rätt svar på den frågan flyter omkring någonstans mellan att REP är ett sundare parti än DEM, och att Harris bedyrade brillans endast kan mäta med den superbra och utsökta mentala hälsa man tillskrev Joe Biden. Det är inte riktigt något som etablissemangsmedia har råd att förhålla sig till, med tanke på vilken korg de lagt sina ägg i va? Visst var det en och annan som valde denna kulle att dö på: Haninges vice gruppledare, socialdemokraten Carl Melin bedyrar att alla visste att Donald Trump skulle vinna. Tack vare miraklet med sociala medier (och hans eget tweetande om att allt lutar åt att Kamala Harris tar hem valet) är inte detta särskilt vattentätt.
Och att ifrågasätta svenska journalisters kompetens går ju definitivt inte att göra – det är som bekant kartan som definierar terrängen. Motvilligt tvingas de in i det tredje alternativet: Då svensk media är ofelbar och vad ”alla visste” kan falsifieras, kanske det tredje alternativet, att amerikanerna har röstat fel, kan duga som sanning!
Alla som bor i Amerika är dumma i huvudet! De tycker fel, de tänker fel, de röstar fel! Åsikterna kommer ofta levererade från hård- och/eller mjukvara designad i USA (Google, Microsoft, Apple, Amazon), av förmodade idioter som inte kan ta på sig byxorna på egen hand. Blotta tanken på att man själv inte har en korrekt (eller komplett) bild av situationen är alldeles för farlig för att underhålla – alldeles för mycket har hängts upp på att man själv, en cellar dweller som inte känner mer än åtta amerikaner (varav alla är från det egna lägret) vet mer än den samlade väljarbasen i USA. Ursäkta, nej, din analytiska förmåga får inte cred av att du köpt en caffelatte i en skitig gränd i gamla stan, du har förmodligen bara fel.
Du som konsumerar skattefinansierad media, hur tydlig var bilden av Donald Trumps popularitet som du fick? Du som konsumerat SVT:s nyheter, tycker du att de var tydliga i hur gärna amerikanarna ville ha tillbaka Donald Trump?
Jag fick intrycket av att deras analys gick ut på att det bara var rasister (många utlandsfödda röstade på Trump) och arbetarklass som var intresserade av Trumps politik, men när valresultatet väl kom in, visade det sig att han sopade mattan med sin viktigaste konkurrent, Kamala Harris.
Givet att SVT har varit korrekta i sin analys, är det inte då rimligt att anta att invandrare och arbetare är rövhål?
Nej. I Sverige tänker vi att våra pengar tillhör staten, att skatteavdrag är att betrakta som bidrag, och att löntagare inte är kapabla att hantera sina pengar lika klokt som staten förmår att göra. Om du inte längre klarar att sköta städningen av din bostad, och nyttjar RUT-avdraget för att kunna få hjälp, är du ondskefull överklass som lever på bidrag. Och så vidare.
I USA tänker man tvärt om. Pengarna som du tjänar är dina, och det som konfiskeras av dig för att spenderas gemensamt, ska spenderas klokt. För dina pengar är egentligen inte regeringens, dina pengar är egentligen dina, som förvaltas av regeringen.
För en låginkomsttagare är detta såklart en attraktiv tanke, men den övre medelklassen (som har råd att strö pengar omkring sig) ser sig som generösa personer som ”delar med sig”. Ofta påpekar det att inte allt går till opera, kultur, konst, eller vilka hobbys den övre medelklassen må ha, utan att lite pengar faktiskt går till välfärd. Om än med dålig utväxling, så är det ändå välfärd.
Skillnaderna mellan amerikanarna och svenskarna är fler, men detta är det mest centrala. Att försörja sig på arbete är inte fult i USA. Amerikas övre medelklass ser inte ner på arbetande högerväljare för att de är obildade. Och till den grad svensk vänster har lyckats hitta detta otyg hos Demokraterna, så är det inte bara förklaringen till varför svensk vänster gillar Demokraterna, utan också förklaringen till varför amerikanerna inte gör det.
Demokraterna har vunnit många val, men inte på den Biden/Harris-politik som svensk media blivit så förförd av. Det handlar inte bara om föraktet för arbetarna, det handlar även om den marxistiska synen på varifrån pengar kommer. Svensk vänster anser, likt Harris, att pengar kommer från fördelningspolitik, där man beskattar rika för att försörja fattiga. Arbetarklassen jobbar för att de anser att deras arbete skapar ett värde som de ersätts för. Klyftan mellan vänstern och… tja… verkligheten, är enorm.
Svensk media, och de flesta som får sin information därifrån, förstår inte verkligheten de bevakar. Övertygade om sin ofelbarhet tänker de att väljarna röstar fel, för att de inte är bra nog. Felröstarna är arbetare. Felröstarna är invandrare. Felröstarna är enkla människor som inte förstår att de egentligen är rasister och fascister.
Men handen på hjärtat, baserat på rapporteringen som kommer från SVT, förstod du att Donald Trump var så populär som han faktiskt är? Och förstår du varför så är fallet? Som väluppfostrad svensk är du förmodligen mer engagerad i att dina pengar egentligen tillhör SVT än vad är engagerad i värdet du får för pengarna. Som egentligen är dina.
Moderaterna har i veckan gjort ett trevande försök att försvåra erhållande av svenskt medlemskap för internationella terrorister genom att föreslå att man inte får något medlemskap om man stöttar någon terrororganisation. Miljöpartiets Annika Hirvonen gör en ganska rimlig poäng i gårdagens Aktuellt, i sitt stöttande av terrorism, genom att säga att den svenska grundlagen (som syftar till att skydda medborgarna från makten) ska gälla globalt, inte bara för svenskar – att stötta Hizbollah ska vara lika tillåtet för den som flyr från Hizbollah som det är för den som lever som medborgare i det liberala och demokratiska Sverige. Eller flyr till svensk välfärd. Potato potato.
Under Socialdemokratiskt styre var vandel (levnadssätt och uppförandeförmåga) en viktig fråga. Vänstern såg bristande vandel som ett problem, och därför vandelprövades människor för medborgarskap. Men idag har något hänt. Det har varit ett jäkla liv om att terroristsympatisörer ska ha svenskt medborgarskap, med hänvisning till just grundlagen som skyddar svenska medborgares fria åsiktsbildning. Men när man ens nämner att denna grundlag även ska skydda svenskar, blir ljudet i skällan ett helt annat.
Den enda rimliga hållningen måste ju vara att vi ska ta in och försörja de som kan tänka sig att skriva under på det marknadsliberala, demokratiska och sekulära kontrakt som gett oss själva det välstånd som inkommande utifrån faktiskt söker. Samtidigt som man avfärdar den som tar med sig den socialism, teokratism, islamism eller terrorism som han påstås fly ifrån.
Svensk grundlag ska innefatta svenskar. Svensk välfärd ska vara tillgänglig för den som vill delta i samhället. Vår välfärd, rätt eller fel, kommer från det vi kan beskatta marknaden, så för oss är marknadsliberalism viktigt. Marknaden söker tankefrihet, demokrati och yttrandefrihet, vilket innebär att det är viktigt för oss att skydda medborgarna från en potentiellt korrumperad regering. Det svenska välfärdssamhället har inte raggat upp någon annan finansiär än marknaden, så även om vi kanske önskar oss något bättre, är det där vi står idag. Därför bör vi vara försiktiga detta utmanas, innan vi har något bättre att komma med.
Och där ligger bollen hos er som vill ersätta marknadsliberalismen med totalitär socialism.
Nu har Svensk Adel utsett en ny vd för Sveriges Television!
Folkmordet i Armenien skedde under första världskriget och det efterföljande turkiska inbördeskriget, under det osmanska rikets regi. Det var då dominerat av det nationalistiska partiet Ungturkarna. Armenier, som var en stor och välbärgad minoritet i det osmanska riket, utsattes för massarresteringar, deportationer och massakrer. Det beräknas att 1,5 miljoner armenier dödades, och många andra tvingades på flykt.
Under Josef Stalins styre i Sovjetunionen har mellan 10 och 20 miljoner människor dött till följd av olika politiska utrensningar, svält, tvångsarbete i Gulag-lägren och massavrättningar. Detta skedde under 1930- och 1940-talet.
Under andra världskriget dog omkring 7 miljoner tyskar, varav omkring 2 miljoner var civila. Omkring 6 miljoner judar avrättades under det som vi kallar för Förintelsen.
Folkmordet i Rwanda (1990-talet) kostade en miljon människoliv, främst tutsier.
Under konflikten i Syrien (2011) har muslimer drabbats av omfattande våld och förföljelse. Konflikten inleddes som en del av den arabiska våren med krav på demokratiska reformer, men utvecklades snabbt till ett brutalt inbördeskrig med många aktörer, inklusive den syriska regeringen, olika rebeller och extremistiska grupper. Den syriska regimen, ledd av Bashar al-Assad, har riktat sig mot sunnitiska områden och genomfört massakrer, tortyr och användning av kemiska vapen.
Att ta parti för nazisterna på grund av de cirka 30 000 muslimer, varav många är civila, som dött i den Hamas- och Iran-koordinerade attacken mot en musikfestival den 7 oktober 2023, är ett misstag av svensk vänster. Israel begår inget folkmord. Antalet judar i Mellanöstern har minskat något enormt, precis som antalet muslimer i Mellanöstern, västra Asien och norra Afrika har ökat något enormt. Räknar man antalet döda så är det terroristerna (som av en händelse råkar vara nazistsympatisörer) som bär skuld. Hamas kan kriga i uniform, på behörigt geografiskt avstånd från civila, men det är inte så kriget förs från deras sida. Hamas bär civila kläder och krigar från civila institutioner. Det innebär ofrånkomligen att de bär ansvar. Hade deras attack mot musikfestivalen varit så nobel som den svenska kultureliten tror att den är, hade saker sett väldigt annorlunda ut.
Därför vill jag försvara rektor Hamid Zafar. Han har kommit till Sverige från ett muslimskt land, och har lämnat sin antisemitism bakom sig. Han har varit en positiv kraft för svenska ungdomar, och han förtjänar en röst i samhället. Efter att ha lämnat ett land där varje bokhandel frontar med Adolf Hitlers ”Min kamp” har han gjort något bra för vårt samhälle, medan Stina Wollter, som vuxit upp i ett samhälle där hon har tillgång till information om vad som pågår i sin omvärld, ändå misslyckats att skilja gott från ont. Ändå tycker ”objektiv media” som SVT att Stina Wollter är skyddsvärd.
Nej, det vore lämpligt att låta media vara subjektiv, att låta objektiviteten komma från flera infallsvinklar, och att låta svenska medborgare slippa betala för vad en extrem elit anser vara objektivt. I stället för att lägga pengar på SVT borde gemensamma medel läggas på att göra nyhetsmedia skattefri, så att vi kan få den mångfald som resten av världen redan har – nyhetsmedia som är höger, vänster, mitten, konservativ eller liberal.
Ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på Sveriges Televisions personal.
Vi minns att rektor Hamid (Hamid Zafar från Afghanistan) år 2020 blev utslängd med huvudet före från underhållningsprogrammet ”På spåret” efter att det visat sig att han anonymt skrivit ett par kommentarer på X (dåvarande Twitter) i början på 2010-talet som kunde uppfattas som antisemitiska. Att en person med ursprung i ett islamistiskt land ogillar judar är inte jättekonstigt, och att han idag kraftigt tar avstånd från sina gamla åsikter är hedervärt – det tyder på en viss assimilering och avradikalisering.
Konstnären Stina Wollter har vuxit upp i en västerländsk demokrati, och har inga skäl att tugga i sig den islamistiska världsbilden. Som kulturprofil omgiven av information, kunskap och frihet, har hon inga skäl att ta Hamas krigsrapporter på allvar. Tvärt om, hon borde veta vilka som sympatiserar med nazismen, avrättar homosexuella och använder kvinnor som sexslavar. Inte Israel. Hon borde veta vilka som är demokrater, marknadsliberaler och arrangerar Pride-parader. Inte Palestina.
Men icke. Stina Wollter, som saknar de ursäkter som är rimliga för rektor Hamid, sprider konspirationsteorier som rentav skulle få Hermann Göring i chock! Israel skulle ljuga om Palestinas sexuella våld mot judiska kvinnor och om att de halshugger judiska barn, men att Israel dödar palestinier för att ta deras inre organ, det är en sanning så sann som dagen själv, då det påstås av en islamistiskt terrororganisation!
Så här säger SVT:s programdirektör Eva Beckman:
”Och vet du vad? Jag tänker så här, att vad Stina Wollter har spridit i sina sociala medier, som hon dessutom har bett om ursäkt för, det är en sak och det är en allvarlig sak. Det SVT har absolut ansvar för, det är innehållet i våra program, de vi sänder och vad som sägs i våra program. Och då vågar jag hävda att det här programmet är ett program om konst och handlar om kroppen.”
Så en princip för Stina Wollter (som faktiskt inte bett om någon förlåtelse), en annan princip för afghanska män. Hur förväntas vi tolka detta? Det SVT menar med detta uttalande är att Stina Wollter passar utmärkt för streaming på SVT Play, men inte för markbunden tv. Ursäkta, men det var inte jättetydligt! Tvärt om så uppfattade jag att Eva Beckman helt ändrat uppfattning sedan incidenten med ”På spåret”.
Svenska journalister är en yrkeskår som lidit svårt av generationsbytet som skedde när 40-talisterna gick i pension. Det har blivit ännu mindre journalistik och ännu mer Socialdemokratiskt kampanjarbete. Jimmie Åkessons bröllop 28/9 var ett viktigt tillfälle för Sveriges journalister att angripa sin opposition, men det fick en trevande start, som till en början mest fokuserade på klass. Det är ett ganska enkelt grepp då många socialdemokrater, inklusive journalisterna själva, är tjänstemän och övre medelklass, medan sverigedemokrater bara är arbetarklass.
27/9 raljerade Expressen över fri klädkod. På dagen för bröllopet var det för dålig mat, för billigt vin och dessutom fanns en karaokemaskin! Samma dag förfasade man sig över att vice statsministern var bröllopsgäst. Svensk vänster, som före islams inträde i Sverige var ganska lugna kring frågor rörande religion, förfasades av festens hårdrockstema till den grad att självaste Siewert Öholm i jämförelse framstår som en cool snubbe! Jo, redan 2022 sprang Dala-Demokratens journalister runt i panik och över att ha hittat en politiker som gillar hårdrock! Lokalpolitiker, men ändå! Här pratar vi om hårdrock!
Aftonbladet 2/10 ställer sig Dagens Nyheter frågan om varför något så irrelevant som Jimmie Åkessons bröllop alls blir omskrivet, naturligtvis i syfte att bidra till att racka ner på sin politiska opposition.
Situationen räddades inte förrän några dagar sedan, 8/10, då någon lyckats hitta att en gängkriminell person stod på gästlistan. Heureka! Här finns relevant kritik! Nu behöver journalisterna inte längre vara reinkarnationer av Prussiluskan!
Det enda kvarvarande problemet är möjligtvis att journalisternas egen sida inte är särskilt mycket bättre. När det kommer till dryck, så konsumerades det fruktjuice ur Tetra Pak när miljöpartiets Mehmet Kaplan festade med de högerextrema turkiska ultranationalisterna Grå Vargarna. Dåligt vin, bah! Och när det gäller gängkriminalitet har en socialdemokratisk politiker gripits efter att ha skjutit ihjäl sin fru medan hon sov i sin säng. Man måste således gå fram väldigt försiktigt när man pratar om gängkriminalitet, men det är onekligen en relevant kritik.
Fyra dagar har gått sedan upptäckten, och i skrivande stund ser jag en rykande färsk Aftonbladet-artikel på ämnet. Att även den blinda höna som utgör den svenska journalistkåren äntligen har lyckats hitta ett korn att picka, kommer att generera spaltmeter motsvarande ett pistolmord år 1988. Idag lever vi i en värld där många pistolmord utförts från Jimmie Åkessons bröllop fram till idag, men idag är det annat som är viktigt för journalisterna. Att vinna val.
Inget samband är så pålitligt som att när SVT slutar rapportera nyheter, och ägnar nyhetssändning efter nyhetssändning åt svenska högerns tillkortakommanden, så har deras eget parti gjort något man inte vill prata om. Det blev väldigt tydligt när Magdalena Andersson, i egenskap av statsminister, tog chansen att få skattefri städhjälp från en illegal invandrare. Detta fick SVT att producera krigsrubriker om att oppositionsledaren Ulf Kristersson inte visste huruvida hans städerska hade kollektivavtal.
När man kollade upp saken så visade det sig att så var fallet – hon hade kollektivavtal, men varför skulle det vara ett problem om så inte vore fallet? På högersidan, som Kristersson i bästa fall företräder, är fackligt engagemang något frivilligt. Det är vänstern som försöker sätta käppar i hjulen på företag som inte tecknar kollektivavtal. Skatter och arbetsgivaravgifter däremot, är något obligatoriskt, och det hade Kristersson kontrollerat. Jag tänkte säga ”till skillnad från statsminister Andersson”, men förmodligen hade hon kontrollerat att det var en skattefri deal. Så när SVT:s egna parti blev exponerat med att ha gjort fel, måste de slaviskt leta fel hos oppositionen. En opposition som idag har regeringsmakten.
Dag ut och dag in har SVT använt sina nyhetssändningar åt att kritisera det faktum att Sverigedemokraternas partiledare hade hade en dömd brottsling (tror jag) som bröllopsgäst. Jag håller med att detta är C-fasoner, då Muharrem Demirok har flera misshandelsdomar på sin meritlista, men Åkessons brott (eller kanske slarv) är ändå ganska ringa i jämförelse. Så varför fokuserar Socialdemokraternas massmediedepartement SVT på denna fråga? Av samma skäl som man fokuserar på att Kristersson borde ha vetat huruvida sin städerska har kollektivavtal när SVT:s partiledare (och då tillika statsminister) körde illegal städhjälp för att det är skattefritt: SVT får inte regeringsmakten eller ministerposterna om de inte kontrollerar samhällsnarrativet.
Så Socialdemokraterna har nu förmodligen gjort något – annars skulle inte nyhetsrapporteringen få ge vika för detta kampanjarbete vi nu behöver genomlida. Vad SVT är rädda för denna gång vet jag inte, men det lär visa sig. Förmodligen har deras parti, Socialdemokraterna, gjort något igen.
Under den senaste tiden har väldigt mycket kriminell verksamhet bland svenska politiker avslöjats i media. Hur benägna är de olika politiska partierna att skilja sig från sina rötägg?
Anna Kinberg Batra (M) delade ut toppjobb till sina vänner. Några dagar efter att det uppdagats, sparkas hon från sin post som landshövding i Stockholms län.
Sidas politiskt tillsatte generaldirektör Karin Jämtin (S) använde sina sista dagar på jobbet till att grusa regeringens planer och avtal bort skattemedel till socialdemokratiska organisationer efter eget tycke. En månad har passerat sedan detta lyftes i media, och hon är nu landshövding i Västernorrlands län.
Socialdemokraterna avslöjades (för 6:e gången under de senaste 30 åren) med att lura pensionärer på pengar via lotteriverksamhet. Partiledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin förde väljarna bakom ljuset på flera punkter, inte minst skyllde hon felaktigt hela saken på det telemarketingbolag som partiet instruerat att utföra illdåden. Inga åtgärder mot dem från partiet.
Vänsterpartiet i Angereds ordförande Kristofer Lundberg misshandlar och rånar en undersökande journalist som han identifierar som politisk motståndare. En månad senare stängs han av som ordförande men styrelsen i Angered avgår i protest mot avstängningen.
Statssekreterare PM Nilsson (M) avslöjas med svartfiske av ål 2021, vilket media rapporterar när domen föll 2023. En vecka senare sparkas han från sin tjänst.
Jag ser fram emot att läsa om nästa skandal, och hur den hanteras! Kanske att någon journalist börjar gräva i den gröna Northvolt-bubblan?
Ett upprop publicerat i DN i söndags kräver att ”riksdag och regering” ska kontrollera det offentliga samtalet. Enligt uppropet har allmänhetens möjlighet att tala fritt har lett till att 70% av Journalistförbundets medlemmar upplevde ”hot och hat i form av en förolämpning” mellan år 2020 och år 2021, och att det problemet väger tyngre än den svenska yttrandefriheten. Uppropet kräver att ”riksdag och regering tar sitt ansvar för samtalsklimatet”.
Hot och hat genom olaga hot, genom trakasserier eller genom förtal finns redan ett skydd emot. Tanken på att utöka detta skydd till att omfatta hot och hat i form av förolämpningar är givetvis en lockande hägring. Men hur gör man detta utan att inskränka den lilla människans rätt att göra sig hörd?
Till det problemet, bland de som skrivit under uppropet om att avskaffa yttrandefriheten, finns personer som själva gjort sig skyldiga till att leverera förolämpningar. Vi hittar t.ex. de okontrollerade grodornas stormästare Owe ”TT-mannen” Nilssons namn där. Han har tagit avstamp i både hudfärg och påstådd högerextremism när han avreagerat sig på sociala medier. Vad ska hända med honom när riksdag och regering tagit ansvar för hans yttranden? Som Mathias Bred påpekar i Skaraborgs Allehanda, är det lättare att peka finger i grupp än att föregå med gott exempel.
Jag är, precis som upproparna säkert själva är, smärtsamt medveten om att en tidigare SVT-journalist nyss blivit misshandlad och rånad av politiker på den extrema ytterkanten. Det är helt oacceptabelt, men i ett fritt land ska rättsväsendet behålla fokus på den som kliver över gränsen, inte flytta fokus till att journalisten i fråga kan ha förolämpat någon våldsbenägen själ i politikens intellektuella rännsten utan självbehärskning. Riksdag och regering ska nämligen skydda den som vill tala, inte ta ansvar för vad den kanske kan säga.
Jag tror att jag har sagt allt jag behöver säga om socialdemokraters lotterier, och avslutar därmed med en summering av vad som har hänt.
2012-06-06: Socialdemokraternas lotteriförsäljning bryter mot lagen.
2019-02-06: Aggressiv lotteriförsäljning ogillas av civilminister Ardalan Shekarabi.
2024-09-14: Socialdemokraterna anlitar gängkriminella.
2024-09-15: Socialdemokraterna är minsann inte gängkriminella, enligt Socialdemokraterna! Och hör sen!
2024-09-16: Vad sker egentligen på Sveavägen 68?
2024-09-16: Socialdemokraterna godkände underleverantörens säljmetoder.
2024-09-16: Igen, Socialdemokraterna anlitar gängkriminella för att kränga lotter, till varje pris.
2024-09-16: Aldreminister Anna Tenje anser att Socialdemokraterna ska betala tillbaks pengar de inte har rätt till.
2024-09-17: Socialdemokrater ”ogillar” telefonförsäljare.
2024-09-17: Socialdemokraterna ”får inga privata donationer”.
2024-09-17: Hallengrens framträdande i SVT, som gick ut på att Socialdemokraternas hantering av Socialdemokraternas lotterier var okänt för Socialdemokraterna, visade sig vara alternativa fakta.
2024-09-17: Socialdemokraterna hade aldrig haft råd med 28.000 pizzor om man inte skickat gängkriminella på inget ont anande pensionärer.
2024-09-24: Satirtecknaren Kludd-Niklas:
2024-09-20: Socialdemokraterna ljuger om sitt lotteri av Timbro:
2024-09-20: Sossarnas skattefria casino av Aron Flam:
Och samtidigt är hela vänstern mer upprörd över att pensionärer får mer pengar i plånboken på grund av högern, på grund av en marginell skattesänkning.
Vem väljer du?
Det verkar finnas en falang som anser att Socialdemokraterna har hanterat lotteriskandalen snabbt och korrekt. Hanteringen handlar om att tillfälligt pausa samarbetet med sitt säljföretag, för att gasa på när media gått vidare. Jag kan köpa att det ur ett kommersiellt perspektiv är korrekt, men är det snabbt? Är det moraliskt?
År 1995 blev allmänheten medveten om Socialdemokraternas vansinniga säljteknik kring lotter.
År 2012 påpekade Datainspektionen att Socialdemokraternas lotteri är olagligt.
År 2013 blev Magdalena Andersson införstådd med att Socialdemokraternas lotteri bröt mot dataskyddsförordningen.
I år, 2024, har Dagens Nyheter publicerat artiklar om hur gängkriminella anlitas för att ta pensionärers pengar. Men trots att hela 30 år har gått sedan media påvisade detta, är inte hastigheten det stora problemet. Visst, hade jag varit folkvald socialdemokrat hade pengar kommit från helt andra håll och använts på helt andra sätt, men socialdemokrater är socialdemokrater. Av en anledning.
Socialdemokrater tenderar att betrakta det som ett problem att deras organisation lurar av pensionärer sina pengar, medan normala människor tenderar att betrakta deras hantering av sanning som ett problem större än sossarnas pengahunger. Inte heller denna av DN påtvingade tvåveckorspaus kommer vända upp-och-ned på sosserimoralen.
Det hjälpte inte år 1995, inte 2012, inte 2013, men om du anser att Socialdemokraterna kommer att ta avstånd från Socialdemokraterna år 2024 så är du förmodligen socialdemokrat – du är problemet, inte en del av lösningen.
Fyra minuter in i klippet från presskonferensen om Socialdemokraternas lotteriskandal som Dagens Nyheter lade ut, säger partiledare Magdalena Andersson att Socialdemokraterna inte har någon möjlighet att ta emot privata donationer eller donationer från förmögna privatpersoner, och att detta skiljer socialdemokratin från högerpartierna.
Tre partier utmärker sig när det gäller privata donationer, år 2023. Socialdemokraterna tar emot mest. Förmodligen från rika givare, för enskilda donationer kan vara hundratusentals kronor. Därefter kommer Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tar emot ungefär lika mycket pengar som Socialdemokraterna. Det handlar om ungefär fyra miljoner kronor per parti.
Därefter är det ett stort glapp till Moderaterna, som får in ungefär en tredjedel så mycket pengar från privata donationer. Övriga partier får i princip ingenting.
Att Socialdemokraterna saknar möjlighet att ta emot donationer från förmögna privatpersoner verkar inte stämma. Att det är högerpartierna som finansieras av förmögna privatpersoner verkar alltså inte heller stämma. Inte om Kammarkollegiet tagit emot korrekta redovisningar från partierna. Så varför påstår Magdalena Andersson detta?
Skandalen med Socialdemokraterna som anlitar gängkriminella för att lura pensionärer på pengar bara växer och växer. De är mer rädda för att tappa en viktig skattefri intäkt, än att tappa några procent i opinionen, för deras väljarbas är stor nog. Skulle de förlora varje medlem, handlar det bara om några få miljoner i minskad intäkt, vilket de garanterat inte rör dem i ryggen över huvudet taget.
Först, läs gärna Lars Wilderängs text som belyser problemet med att alliansen mellan skattefinansierad nyhetsmedia och Socialdemokraterna. Här finns ett gemensamt intresse av andra människors tillgångar, och därmed en ofrånkomlig bagatellisering av Socialdemokraternas skumraskaffärer i Sveriges Televisions nyhetsrapportering.
2024-09-12: Dagens Nyheter uppmärksammar Socialdemokraternas skumraskaffärer i Barcelona, som syftar till att lura av gamlingar deras pengar. Lena Hallengren förklarar samma dag i Aktuellt att Socialdemokraterna omöjligen kan ta ansvar för vilka de anlitar för att dra in pengar, eller hur detta går till.
2024-09-14: Expressen rapporterar att chefen på Effective Communications, som säljer lotter på kredit åt Socialdemokraterna, är efterlyst i Sverige.
2024-09-15: Svenska Dagbladet har identifierat att flera gängkriminella som jobbar på Effective Communications, som säljer lotter på kredit åt Socialdemokraterna. (De gängkriminella har inget kollektivavtal, och jag förstår inte varför det är intressant för socialdemokrater att det ska finnas kollektivavtal på bolag man inte gillar, som t.ex. Tesla.)
Idag, 2024-09-16: Fortfarande ingen kommentar från Magdalena Andersson. TV4 skriver i en notis att telemarketingbolaget Effective Communications använder säljmetoder som godkänts av socialdemokratiska spelbolaget Kombispel.
Lena Hallengren har redan vunnit. Sveriges Television sänder hennes lögn, och lämnar avslöjandet helt okommenterat. Dessutom har vi alldeles för många Tant Råbiff i detta land, som röstar S ändå.
Äldreminister Anna Tenje anser att Socialdemokraterna måste betala tillbaka alla pengar de lurat av svenska pensionärer. Det, om något, vore att ta ansvar!
År 2015 uppenbarade det sig att partiet Socialdemokraterna sysslade med aggressiv telefonförsäljning som gick ut på att ljuga och bedra, för att skattefritt sälja lotter på kredit till förmån för Partiet. Drygt nio år senare är situationen oförändrad. Det enda som egentligen har hänt är att media återigen varit tvungen att lyfta frågan, och att partisekreterare Tobias Baudin avkräver hämnd för att deras skumraskaffärer hamnat i ljuset igen. När det gäller synen på skatt, har inget förändrats. Arbetarna ska jobba för att försörja borgarna, och borgarna är sedan länge Socialdemokraterna.
Det bästa idag vore nog att helt enkelt terroristklassa Socialdemokraterna och förbjuda finansiering av, eller medlemskap i partiet. För så länge arbetarklassens främste fiende får härja fritt, måste vi sträva emot.
Och medias kritiska granskning av partiet börjat tidigare, hade Socialdemokraterna mått bättre idag.
Vi vet om att Socialdemokraterna är Det Objektiva Partiet, eftersom objektiv media har tagit ställning för partiet. När Ebba Busch hade mage att kritisera rasismen, antisemitismen och nazistkopplingarna inom Vänsterpartiet, stöttade media plikttroget vänstern med standardgreppet ”jamen SD då?”. Att inte stötta något rasistiskt parti alls, är till för oss intellektuella, det är inget ligger inom räckhåll för svensk media. Att relativisera för att få andras rasism att framstå som värre än sin egna, är ungefär så långt som man har kommit.
Kronan på verket när det gäller total dumhet måste vara när Socialdemokraterna i Malmö tyckte att judehat kanske var ett problem trots allt. Därför anordnade man en resa till förintelselägret Auschwitz för att visa sitt ungdomsförbund, SSU, att nazism kanske var lite dåligt. Men fler och fler SSU:are från Sveriges intellektuella avfallshög hoppade av. Judar hade kanske samlat ihop till det där folkmordet, de dricker arabiskt barnblod till frukost, de kontrollerar media, och så vidare. Till slut hade alla SSU:are från Sveriges Mordor (Malmö) hoppat av.
Den som levererar anklagelser om rasism har sällan eller aldrig något problem med rasism, det handlar bara om godhetssignalering. I Sverige har vänsterpartister och sverigedemokrater hackat på varandra i årtionden, inte för att inte V och SD har olika åsikter, utan för att de vill distansera sig från varandra. Antingen är du, enligt svenska mått mätt, en extremist eller så är du inte det. Är du en extremist, så är du V eller SD. I sak är dessa personer helt överens, de råkar bara inte gilla varandra.
V-ordföranden: Haft allvarligt samtal med Lundberg
V-profilens syn på terrorklassad organisation får kritik: ”Särskilt allvarligt”
Att hylla terrorister är en win-win för vänstern
Du behöver inte ta ställning mellan dårskap och idioti, du kan lyfta blicken! Det finns förnuftiga alternativ inom politiken. Debattklimatet i Sverige gör att rasistanklagelser i princip alltid riktas mot den vars åsikter man delar, för att de huseras av någon man inte gillar.
Kopplingar till nazismen hittas betydligt mer ofta bland V- och SD-sympatisörer än hos måttfulla och frihetliga. Det hittas betydligt mer ofta bland dårar än hos förnuftiga.
SD:s ursprung och Hamas ursprung är inte ett problem för den som lägger sina sympatier i ett mer förnuftigt läger, det är ett problem för den som är V- eller SD-sympatisör!
Sympati för Adolf Hitlers kulturpolitik, som går ut på att beskatta aktörerna och ge bidrag till den som etablissemanget vill stötta, hittas betydligt mer ofta bland V- och SD-sympatisörer än hos frihetliga.
SD och V må göra olika maktanalyser, men de har båda ytterst tveksamma förebilder. Att se hur de angriper varandra är en studie i relativism. När heilade någon av våra företrädare senast? Vilken av våra ledarförebilder (Hitler, Lenin, Pot, Stalin…) dödade flest? Vilka kopplingar finns till vilka terrororganisationer?
Ursäkta, men det finns alternativ. Du behöver inte välja mellan Hitler eller Stalin! Och ingen som sympatiserar med V eller SD har någon rätt att döma någon som valt att lyfta blicken och titta på dessa bättre alternativ. Och om jag ska vara helt ärlig, även om jag inte sympatiserar med SD, så är de betydligt snabbare än V på att ställa sina pinsamma allierade på gatan. V skulle klara sig bättre genom att deklarera sitt avståndstagande från sinnesförvirrade galningar som Kristofer Lundberg.
Såvida det inte är dessa dårar man byggt sin politiska framgång kring, för då borde deras politiska karriär vara över.
Sveriges Radio (SR) misslyckades igår totalt med att leverera nyheten om höjd gräns för statlig inkomstskatt. Man påstår att Finansdepartementet säger att uppräkningen kostar sex miljarder kronor, och i stället för att förklara nyheten på ett korrekt sätt, så lämnar man den vid påståendet och låter en vänsterpartists åsikter vara kommentaren. Jo, vi vet att V vill konfiskera medborgarnas tillgångar, så varför vänder sig inte SR till en nationalekonom? Det handlar om ”falsk balans”.
Om någon politiker t.ex. vill se en liberalisering av alkoholpolitiken, upprätthåller SR balansen i sakfrågan genom att låta någon företrädare för nykterhetsrörelsen kommentera förändringen. Man vill inte berätta hur saker ligger till, man vill påvisa balans. Att konstatera att en liberalisering är en harmlös förändring är inte bra radio, därför söker man en meningsmotståndare. Annars har man ingen nyhet! Bekymrad över att många har förtroende för SR:s objektivitet, vill jag nyansera bilden de levererar!
Höjningen av gränsen för vem som behöver betala statlig inkomstskatt är en justering i kronor, inte i värde. Minns ni när Karl-Bertil Johnsson ansåg att man var högavlönad när man hade en årslön på över 50.000:- per år? Idag är man nog snarare högavlönad om man har 50.000:- i månadslön (vilket i skrivande stund är sant för ungefär 10% av svenska löntagare)! Och tänk även att du förr kunde äta en ganska fin middag på en restaurang för blott 45:- – även där måste du lägga på en nolla idag. Den restaurang som år ut och år in serverar mat för 45:- kommer att uppfattas som mer och mer prisvärd (eller rent av billig) för varje år som går. Så vad är det som pågår? Inflationen gör inte bara att en middag kostar fler kronor över tid, det gör att fler människor har en lön vars belopp är en stor siffra. Att inte höja gränsen för statlig inkomstskatt är att höja skattetrycket för löntagare.
Sen vänder jag mig även mot föreställningen om en kostnad. Att staten inte beslagtar alla pengar som alla människor tjänar in, kan ses som en gigantisk kostnad. Det är dyrt för mig att dina pengar är dina, och varje hundralapp som jag inte får av dig kostar mig hundra kronor! Det är exakt samma logik som säger att opera är dyrt för staten, för att kultur bara har 6% moms, medan dansband är billigt, för dans har 25% moms. Eller att det är dyrt för staten med dammsugning för att det finns RUT-avdrag för det, men billigt att bygga ett annex, eftersom det inte berättigar uppdragsgivaren några avdrag.
Jobbskatteavdraget, som sänker inkomstskatten för låginkomsttagare, är dyrt, för kommunen erhåller en lägre andel av pengarna som t.ex. en städerska jobbar in, men datorprogrammering är billigt för kommunen, eftersom en programmerare typiskt sett får lägre jobbskatteavdrag än en städerska. Och så vidare. SR själva brukar försvara sin bristfälliga rapportering med att de är inkompetenta och att deras anslag är för dåliga, men jag köper inte det. De vet precis var de kan söka stöd för det narrativ som de själva anser vara ”Det Objektiva Narrativet”, och det är t.ex. hos Vänsterpartiet. Sen gäller det bara att aldrig kontrollera en bra story!
Den som söker objektiva nyheter kan ju alltid läsa oberoende medier, internationella medier, konsumera en mångfald av infallsvinklar för att få en komplett bild av läget, eller rent av kontrollera fakta. Ur den aspekten är SR:s märkliga syn på journalistik inte något större problem. Problemet är snarare att det fortfarande finns nyhetskonsumenter som anser att den som är skattefinansierad talar från en upphöjd position. SR själva älskar denna fördel, och var t.ex. snabba på att hacka på den frivilligt finansierade konkurrenten Bulletin. Till och med hemsidan var ful enligt ”objektiv” media! Men med svensk public service som enda nyhetskälla är det ju helt omöjligt att förstå den värld vi lever i!
Objektivitet kan endast uppnås med mångfald, och bristen av korrekt rapportering av nyheter kommer SR alltid att skylla på för låga anslag och inkompetens. Jag betalar gärna skatt till svensk public service, men jag finner nonchalansen frustrerande. Devisen att aldrig kontrollera en bra story känns som något på sin höjd hör hemma på Dagens Nyheter, inte hos skattefinansierad media! De flesta som läser detta förstår nog att dagens Tyko Johnsson hade tjänat mer än 50.000:- om året för att med rätta kallas höginkomsttagare i ett välfärdssamhälle som Sverige.
För att ta ett annat exempel så kan det finnas en fri journalist som blivit slagen och rånad av en politiker. Hittills har SR bara benämnt journalisten som ”swish-hora”, vilket inte är helt felaktigt – jag själv är en ”löneslav” – men det säger något om hur de resonerar. Skulle en skattefinansierad journalist utsättas för något, skulle det förmodligen vara ett stort problem! Eller vad säger ni om Näringslivets Medieinstitut? När principerna inte fungerar, så finns det alltid andra principer att ta till.
Vänster som höger i Sverige vill ha en stark stat, höga skatter och en låg grad av individuell frihet. Skillnaden mellan vänstern och högern handlar om decimaler. Ska skatterna vara lite högre eller lite lägre? Skillnaderna i sakpolitik är också mycket små. Högern var lite snabbare än vänstern på att anamma EU och NATO, Sverigedemokraterna var lite snabbare än Socialdemokraterna på att vilja minska flyktingmottagningen, men på det stora hela är alla helt överens.
Den stora klyftan handlar om människans förmåga att påverka sin tillvaro. Och frågan är egentligen ganska allvarlig, för den kan vända människor mot varandra. T.ex. när man försöker svara på varför någon har blivit rik. Inte nödvändigtvis varför någon är rik, utan varför någon blivit rik.
Är man noggrann så är detta inte nödvändigtvis en fråga om den fria viljans vara eller icke vara. Jag har såklart en åsikt även där, men jag är inte formad av pionjärer som Demokritos, utan snarare kontemporära forskare som Sam Harris. Men klyftan handlar om Karl Marx och hans ganska komplicerade syn på människans förmåga att påverka sin tillvaro. Hans teorier om historisk materialism och klasskamp har vunnit starkare fäste på vänstersidan än på högersidan, och det är åsikterna verkligen går isär. Han ansåg att kapitalismen skapar en situation där arbetarklassen är underordnad kapitalistklassen, och att det begränsar arbetarnas frihet och möjlighet att agera självständigt. Verklig frihet endast kan uppnås genom att avskaffa klassamhället och skapa ett samhälle där produktionsmedlen ägs gemensamt.
Vänster som höger är idag överens om att marknaden (som finansierar välfärden) inte kommer överleva om alla har lika mycket pengar. Ett batteri utan spänning mellan polerna, är inte särskilt användbart. Vi måste ha vissa som jobbar för att erhålla mer tillgångar och vi måste ha vissa som betalar någon för att jobba. Och i praktiken är de flesta i det ena lägret också representerade i det andra. De som endast tillhör det förstnämnda lägret har vunnit en miljard på statens pengalotteri Euro Jackpot, de som endast tillhör det andra lägret är bidragsexploatörer som inte är intresserade av att vara ett kugghjul i maskineriet.
Men vänstern och högern är inte alls överens om huruvida individen äger sin situation eller ej.
Vänster: Om någon är fattig, har inte staten givit personen tillräckliga förutsättningar. Höger: Om någon är fattig, har han antingen misslyckats i sin strategi eller drabbats av allmänt dåliga förutsättningar.
Vänster: Om någon blivit rik på arbete, har han gripit resurser som kunde tillfalla flera. Att ärva pengar är ett legitimt sätt att bli rik, att vinna på ett statligt lotteri är ett legitimt sätt att bli rik, men den som arbetat för sina pengar har trampat på folk under sin resa. Höger: Om någon blivit rik på arbete, har han skapat värden goda nog för andra att vilja betala för.
Det finns fler skillnader, men jag vill verkligen understryka att din politiska fiende troligtvis inte är din politiska fiende, utan din filosofiska fiende.
År 2022 gav Fri tanke ut Sakine Madons bok ”Inget är heligt”. Jag missade den när den kom ut, men nu finns den att köpa för en billig peng som e-bok. Sakine Madon själv skrev på X om en incident som började med att Moderna museets överintendent Gitte Ørskou skrev att de inte är intresserade av att ställa ut Lars Vilks rondellhund föreställande profeten Muhammed. Diskussionen hade kommit igång i och med Lars Vilks tragiska bortgång, och texten publicerades av Dagens Nyheter tio dagar efter vi fått beskedet. Om verket i fråga skriver Ørskou:
Att kränka är inte ett starkt konstnärligt verktyg om det inte kontextualiseras. En provokation utan fler dimensioner reducerar konsten till blott provokationen i sig själv. Teckningen har haft stor betydelse men gör det verket till stor konst?
När man tittar på vad Moderna museet har ställt ut genom åren, så är de definitivt inte rädda att kränka någon. Man har t.ex. haft en tårt-happening med Makode Linde, som många minns med förskräckelse.
I Sverige blir det alltid lite känsligt när konst eller satir riktar udden mot Islam. SVT hade ett humorinslag på Instagram som riktade udden mot islamistiska terrorister, men eftersom de fredliga och moderata muslimerna hamnade i upprorsstämning, så valde man att ta bort inslaget. Även om man inte är rädd för terrorismen som påföljd.
Och vem hör inte av sig till Gitte Ørskou om inte SVT:s vd Hanna Stjärne.
Gitte,
Vilken fantastisk text du har skrivit om Vilks.
Klarsynt. Tydlig. Och Resonerande.
All respekt.
Hanna (snart måste vi ju ses igen!)
Det är helt uppenbart att SVT har ruttnat inifrån. Läs gärna kommentarerna till Sakine Madons inlägg på X, där finner du mycket som får dig att fundera på hur Sverige mår egentligen.
När yttrandefriheten blir global och allmänt tillgänglig, måste vi välja mellan att förbjuda oönskade åsikter eller lära oss att acceptera att fler åsikter finns. Det första alternativet är långt mer förföriskt än att låta en massa marknadsliberaler och yttrandefrihetsfundamentalister tala fritt. Problemet med att lägga frågan om godkända åsikter i politikers händer, vilket redan skett i Storbritannien, är att man kan få ett bakslag vid ett maktskifte. Fördelen med att genomgå det stålbad som en ökad acceptans avvikande åsikter utgör, är att det som kommer ut på andra sidan är bättre, den smärtsamma resan till trots. Sveriges Television har grott in i sina åsikter, som ur många aspekter har goda intentioner, då de syftar till att skydda människor som de inte ser som mentalt vuxna eller kapabla att ta ansvar för sig själva. Men det eftersom det finns ett alternativ som är minst lika vettigt, kan jag inte ställa upp på att just deras åsikter skulle vara de objektiva åsikterna.
Den finansiella vänstern har ingen konkurrens i riksdagen. Centerpartiet har anklagats för att vara extrema ur ett finansiellt perspektiv, för de vill ha marginellt lägre skatter och de minskade anslagen till Arbetsförmedlingen. Men ur alla objektiva mått mätt, är Centerpartiet ett antidemokratiskt och ultrasocialistiskt parti. De råkar bara vara lite bättre än vissa andra, vilket inte säger någonting om någonting, på grund av hur det svenska politiska landskapet ser ut. Centerpartiet är helt överens med övriga riksdagspartier att den som arbetar ihop pengar inte är kapabel att förvalta dessa pengar, och därför inte ska ha förvaltningsrätt på sina pengar. Lönen ska vara fickpengar, resten ska avlöna byråkrater som fattar beslut om hur medborgarnas intjänade pengar bäst spenderas!
Skiljelinjen mellan vänster och höger verkar mest handla om intention. Moderaterna tyckte att vi skulle öppna våra hjärtan, Socialdemokraterna tyckte att vi ska ge människor en ny chans. Sverigedemokraterna ville stänga gränserna och ta kvotflyktingar. Av rasistiska skäl. Idag, när Socialdemokraterna kritiserar SD-regeringen för att för många kommer in och för få återvandrar, så är det av goda skäl. Det är alltså inte fel att inte ta emot invandrare, det är fel att kombinera den politiken med fel partibok.
Det tydligaste exemplet måste vara hur regeringen Löven hyllades för sitt krav på god vandel för invandrare, eftersom vandelsprövning är bra. Några få år senare kritiserades regeringen Kristersson för sitt krav på god vandel för invandrare, eftersom vandelsprövning är något dåligt.
Ur ett politiskt perspektiv är skillnaden mellan SD och S minimal. Skillnaden mellan M och V handlar om detaljer. Visst, V och MP har yttrat en del åsikter om att konfiskera privata tillgångar och liknande, som rimligtvis borde leda till exkommunicering, men politiken i stort är bara lite mer eller lite mindre totalitärt socialistisk med Miljöpartiets från- eller närvaro. Det är enkelt att parodiera detta, men parodierna tenderar att inte riktigt nå den som svalt det röda pillret.
För låt oss vara ärliga, det mesta som denna fiktiva socialdemokratiske partiledare vill ha, skriver även den som kallas höger under på, med en skillnad på decimalerna. Men diskussionen om samtycke göra sig icke besvär när det är skatter som diskuteras – betala eller bli inspärrad!
Förr skulle staten skydda medborgarnas fria åsiktsbildning, vilket givetvis är orimligt i en global värld där rätten till en åsikt av praktiska skäl måste korrelera med nivån av våldskapital åsiktsmotståndaren har. Men även med det givet, kan statliga överträdelser ske. Britten David Spring fick 18 månaders fängelse för sin ohörsamhet mot staten. Den officiella förklaringen var kritik mot islam, men det finns skäl att misstänka att det egentliga skälet bakom Springs fängelsetid egentligen är att han kritiserade just åsiktspolisandet, specifikt det som riktades mot två kvinnor. Även om man accepterar antagandet att dessa kvinnor är världens sämsta människor, så måste rätt vara rätt i rapporteringen. Här är en video publicerad på X, och jag kommer att lägga ut nya inlägg när mer information blir tillgänglig.
För ett par dagar sedan gjorde läraren Martin Estvall ett offentligt uttalande om vice statsminister Ebba Busch på X (tidigare Twitter). Han skrev: ”Hon är nazist. Hon ser ut som en återvinningskasse. Hon luktar sopor. Hon är Sveriges mest motbjudande kvinna.”
Det går att ha åsikter om hur rätt eller fel Estvall har när det gäller frågan om påsar, sopor och grad av attraktivitet, men på dessa punkter väger Estvalls rätt att publicera sina åsikter betydligt tyngre än sakfrågan, eftersom sakfrågan i grund och botten är förankrade i hans fria åsiktsbildning och yttrandefrihet. Förmodligen har han lagt en ganska stor ansträngning bakom processen att vilja kritisera någon offentligt, till att ha konkretiserat och publicerat den ovan citerade kritiken på nätet, och Martin Estvall har faktiskt fullföljt den resan för oss att betrakta. För vår skull, visst, men…
Den första meningen i Estvalls uttalande skaver, för den skulle kunna uppfattas som förtal. Jag vet mycket väl att Estvall inte anser att Busch är nazist, utan att han försöker sätta ord på sina känslor på ett effektsökande sätt, men uttalandet är även problematiskt även bortom att det skulle kunna vara förtal.
Låt säga att du hyser en hypotetisk åsikt A. A skulle kunna vara att arbetare ska få behålla en större del av sin inkomst genom en skattesänkning, att arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning, att den materiella upphovsrätten ska förkortas eller att rockbandet Cream är bättre än konkurrenten Pink Floyd. Det viktiga är inte exakt vad A är för åsikt, det viktiga är att du hyser åsikt A, men för exemplet så låter vi A vara åsikten att för höga skatter leder till ökad fattigdom och en ökad tillväxt av miljardärer och därmed ökad segregation, och att detta är något dåligt. Du bygger åsikten på föreställningen att skatter har en utjämnande effekt.
Därefter möter du en person som hyser åsikt B. B skulle vara att höga skatter drabbar fattiga hårdare än rika, och att Sverige, som har höga skatter, både har en tillväxt av miljardärer och fattiga i befolkningen. Ditt intresse i sakfrågan sträcker sig inte till att kontrollera om åsikt B rimmar med verkligheten, men väl till att konstatera att åsikt B kvalificerar innehavaren av åsikten som nazist.
Slutligen visar det sig att du själv blir sugen på att läsa på i frågan som diskuterades, eller kanske bara träffar någon du respekterar som intygar att åsikt B är korrekt. Du tillhör nu åsikt B.
Och därmed har du lyckats kidnappa dig själv! Du kan ju knappast inte säga att du (helt plötsligt) är nazist, eftersom du har tagit reda på bevekelsegrunden bakom åsikt B. Och du kan ju då rakt inte avfärda din egen metod för att förstå den offentliga debatten som så extremt ogenomtänkt så att du tror att brist på medhåll är nazism! Det vore ett intellektuellt självmord!
Att erkänna att man har fel är lätt när man påstått att Sven är i köket, trots att han är i tvättstugan, för man kanske trodde att Sven var i köket. Att erkänna att man har fel när man påstått att motståndaren är nazist, går givetvis inte – man har grävt en skyttegrav utan nödutgång, och ser ingen annan utväg än fortsatt grävande. Datorprogrammeraren Paul Graham har skapat en hierarki av icke-medhåll som ser ut så här:
För den som vill lära sig något genom att samtala med medmänniskor är denna hierarki ett tveeggat svärd. Martin Estvall har ett intellekt som nätt och jämt gör att han når upp till det understa trappsteget. Vill vi lyfta honom till t.ex. det näst översta (vilket är det högsta trappsteget du kan befinna dig på när du har fel i sak)? Nu har du en utmaning framför dig, som heter duga! Låt oss nu säga att du deltar i en debatt om religionsfilosofi, och lyfter poängen att det står i Gamla Testamentet att den som är född av Gud inte kan synda.
Din motståndare bevisar dig fel genom att korrekt påpeka att det är Johannesbrevet (Nya Testamentet) som sägare att den som är född av Gud inte kan synda. Du förstår att detta inte har någon inverkan på frågan som diskuteras – en korrigering och samtalet kan fortsätta. Invändningen skedde på nivå 3 från ovan.
Är detta en plats du vill välkomna Martin Estvall till? Kommer han förstå att det inte har någon signifikans för ämnet, eller kommer han fokusera på felet i sig? Kom ihåg att vi pratar om en man som förmodligen fortfarande gräver en skyttegrav avsedd för den som inte delar hans åsikt? Samma skyttegrav endast nazister kan lämna!
Personer som startar på nivå 1-4 bör lyftas, men personer som har svårt att ens ta sig till det lägsta trappsteget, bör avfärdas. Som t.ex. Martin Estvall.
Under socialdemokratiskt styre går Sverige väldigt dåligt. När Annika Strandhäll var minister infördes höjd pensionsålder, för att mer arbete behövdes. Nu när Sverige har ett moderat styre, anser Strandhäll att det finns finansiellt utrymme för att införa lagstadgad arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Och vem vill inte ha det? Jag delar hennes uppfattning att ett högerstyre åtminstone är lite bättre än ett vänsterstyre, men jag vill också säga att den finansiella politik som landet egentligen behöver för att komma på fötter på riktigt, inte går att finna hos något riksdagsparti. Låt gå, givet att allt är finansierat och klart, så har jag ändå en invändning.
Förslaget om arbetstidsförkortning bygger på principen att man ska slita ut en generation i taget.
Nu när det finns utrymme att lägga mer av kostnaden för svensk välfärd på de svenska företagens kunder, så borde först pensionsåldern sänkas och pensionerna höjas. Vi som har slitit ett helt yrkesliv i 40-timmar per vecka, plus resor fram och tillbaka genom typ varenda nordiska storstad för att dra in pengar till välfärden, borde också få något. Även när jag var ung och försökte skaffa en karriär så hade man småbarn, och även då behövde hemmen städas, maten lagas, barnen lämnas och hämtas, och så vidare. Detta var något vi gjorde helt utan denna arbetstidsförkortning. Pengarna detta slit genererade, skapade förutsättning för den arbetstidsförkortning Strandhäll nu vill genomföra till förmån för nästa generation, med start ungefär när jag går i pension.
Är det inte mer än rätt att då sänka pensionsåldern, så att även vi som bidragit till detta finansiella utrymme kan få något? Om svenska företag kommer klara den internationella konkurrensen även med en förkortad arbetstid, så kommer svenska företag klara den internationella konkurrensen även utan ”generation X”, för nu vill vi sitta i trädgården, dricka piña colada och lyssna på Deep Purple.
En ganska normal metod som används för att försvara västvärldens anpassning till islam är att påstå att inte någon islamisering pågår. Nerikes Allehandas Helen Lindberg testar en metod, nämligen att påstå att islamiseringen är en del av västerländsk kultur, och att den pågått i tusen år.
Att islam i det här avseendet inte skulle vara en del av Sverige värderingsmässigt är felaktigt och skulle kunna uppfattas som islamofobisk opinionsbildning avsedd att hetsa mot muslimer och islam.
Kreativt, kan tyckas, men jag har lite svårt för journalister som tänker fritt. Lindberg exemplifierar med Queen-sångaren Freddie Mercury (1946-1991). Dels noterar Lindberg att texten till Bohemian Rhapsody innehåller lite muslimskt lappri, men att därifrån spekulera om att Mercury skulle ha något intresse av islamisering är fel. I Bohemian Rhapsody rabblas många andra referenser upp i det opera-inspirerade jamset av låtens mitt, men Mercurys syn på islam har aldrig varit någon hemlighet. Han skrev till och med en låt bara ett par år senare, Mustapha, som väldigt hånfullt rabblade muslimska ord och fraser, bladat med påhittade ord.
Mercurys föräldrar var inte muslimer. De tillhörde en minoritetsreligion i Pakistan. Flytten till Zanzibar berodde på att fadern Bomi hade landat ett jobb där. Familjens flytt från Zanzibar till London handlade både om att undkomma muslimskt förtryck under revolutionen och om att familjen ville att barnen Farrokh (Freddie) och Kashmira skulle få en chans att skaffa en gedigen utbildning.
Freddie Mercury är en person som betraktat islam utifrån, och han är en av de som skulle ha avrättats om han hade varit öppen med sin sexuella läggning. Han har aldrig visat något intresse av att normalisera islam, Helen Lindberg.
Sveriges Television (SVT) har lyckats göra nutidsorientering till en klassfråga. Länge har det varit en outtalad sanning att den som vill ha hela bilden av en nyhetshändelse, måste läsa utländsk media. Endast i ljuset av extern och oberoende journalistik blir SVT:s s.k. nyhetsbevakning begriplig.
SVT är en gigantisk aktör på en väldigt liten marknad, och konkurrerande media (som inte har några statliga miljarder att sätta sprätt på) har i princip inga journalister att anställa som vågar utmana SVT:s narrativ, och därmed göra sig omöjlig hos branschens i särklass största arbetsgivare. Man måste förhålla sig till kravet att räta sig i ledet eller bli förpassad till s.k. alternativmedia.
Men samtidigt som SVT:s nyhetsbevakning blivit allt mer obegåvad, har det faktiskt börjat bubbla i leden, om än en mest i utkanterna. Inte ens SVT själva sticker under stolen med sin inkompetens, för när det påstås att Kristdemokraterna vill att staten ska skjuta ihjäl demonstranter, så är det just inkompetens och för låga anslag som är förklaringen bakom deras uppenbara lögner. ”Vi är inkompetenta” är en ljuv blandning av sanning och självsmicker, då ”vi ljuger” har en så dålig klang.
Ett färskt exempel på att förändring är på gång, är Jörgen Huitfeldt, tidigare Ekot, P1-morgon och Studio Ett, idag Kvartal, som med anledning av konflikterna i Storbritannien skriver:
Frågan är om jag någonsin, under alla mina år som journalist, upplevt en mer undermålig rapportering i svensk media än den om upploppen i UK. Så enögd och full av trötta klichéer. Lättja eller aktivism? Jag vet faktiskt inte. Men det är en ”journalistik” som gräver sin egen grav.
Han länkar även till sin artikel på ämnet, som ligger bakom betalvägg. Huitfeldt är mottagare av Stora journalistpriset och Guldspaden, och sitter idag i juryn för Stora journalistpriset.
En kommentar på Huitfeldts inlägg kommer in från ekonomen och samhällsvetaren Jens Odlander, inte minst känd som yttrandefrihetsvurmande generalkonsul i Istanbul.
Jag tillhör eliten [som i ”de priviligierade”, min anm.], högutbildad från London, lång internationell och svensk diplomatisk och politisk karriär. Och jag är långt ifrån ensam i min ”ingroup” att diversifiera [från] [public service] till privata medier och sociala medier. [Public service] riskerar bli en medieform för okunniga och ideologer ifall inte trenden vänds. Min far PS-journalisten skulle inte ha tillåtit denna jansering.
Fadern är givetvis Ingemar Odlander. Men det slutar inte där. Sofia Nerbrand, bl.a. tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter och mottagare av Malmö stads pris för mänskliga rättigheter, svarar:
Håller med. Det farliga är inte X [tidigare Twitter] och [Elon] Musk utan hur svenska medier är så biased och inte förklarar olika perspektiv. Se vad SvD toppar med just nu…
Det är så enkelt att konkurrensutsätta SVT och skapa lite kvalitet i rapporteringen, men SVT själva verkar längta efter att få byxorna neddragna ordentligt, för alla att beskåda, innan de nyanserar narrativet att ”allt är bra, vi är bara väldigt inkompetenta”. Och den klick som lämnas att få sin nyhetsbevakning från SVT, kommer ha en helt egen bild av vad som händer i världen.
Givetvis ska man skylta med sitt motstånd mot folkmord, men just vattenmelonen bär på en del problem.
Kategorier: Politik
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!