Anders Hesselbom

Nu är det modernt att prata om könsskillnader igen

Grovt räknat var män och kvinnor likadana någonstans mellan 2021 och 2024. Män var kvinnor om de identifierade sig som sådana. Och eftersom inte ens kvinnor var kvinnor, utan på sin höjd ”äggproducerande personer” så var det ganska oproblematiskt. Vi var nog ganska många som sa att det är just kvinnor som avgör om biologiska män ska få tävla mot dem i idrott, för det är bara kvinnor som berörs. Och de flesta tyckte att det var helt oproblematiskt, för inkludering är viktigare än seger. De som inte håller med, kan placeras högre i maktanalysen, vilket gör deras åsikter mindre värda.

Men vi har två viktiga könsskillnader som bubblat upp i undersökningar.

Kvinnor ogillar mångfald. 54% av Sveriges kvinnor tenderar att anse att det är ganska eller mycket viktigt att partnern delar hennes politiska uppfattning. För män är motsvarande siffra 37%, och det är förmodligen de 37% som du ändå skulle ha avfärdat som oönskade präktighetsministrar.

Kvinnor ogillar demokrati. ”Kvinnor är mer benägna att acceptera inskränkningar av yttrandefriheten, för att motverka rasism. Och enligt en SOM-undersökning från 2024 vill kvinnor i mycket högre grad förbjuda bränning av heliga skrifter än män: 62 procent kvinnor är för ett förbud och enbart 32 procent män.”

Detta handlar såklart inte om ondska, utan om en önskan om gemenskap. En välmenande gissning från min sida, är att många kvinnor helt enkelt inte tänker på att människor är olika, och söker sin frihet på olika sätt. Jag tror att pusslet som har lagts i huvudet ger följande rationalisering:

1. Jag är god.
2. Jag tycker X.
3. Alltså tycker goda människor X.

Men det är denna drivkraft som får i övrigt anständiga människor att kalla sina bröder eller systrar för nazist, och det är denna drivkraft som får i övrigt anständiga människor att bli nazister. Så nog finns det könsskillnader allt! Jag delar inte denna uppfattning om kvinnor. Tvärt om, kvinnor är något av det bästa jag vet – jag förhåller mig till den information som tillgängliggörs för mig. Men jag vet att den som accepterar vaccins effektivitet måste klassas som antivaxxers om de kritiserar politiken bakom vaccinationsprogrammet. Så jag vet att jag betalar ett pris för att ha noterat dessa nya undersökningar, trots att jag inte delar slutsatserna som man (mer eller mindre rimligtvis) kan dra från dem.

Vad du betalar för när du köper mat på ICA?

Eftersom maten på ICA har blivit dyrare utan att ICA:s vinst har ökat, måste man söka efter andra förklaringar till prisökningen.

2024 års siffror från Svenska kyrkan har kommit

Nettominskningen av medlemmar i Svenska kyrkan fortsätter att minska, men eftersom folkmängden ökar är den procentuella minskningen fortfarande stabil. Det är svårt att avläsa från grafen, men 2023 tappade kyrkan 80.000 medlemmar. Tappet 2024 var endast 58.000 medlemmar. Så det råder inga tvivel om att kyrkan har vunnit svenskens hjärta.

Den procentuella minskningen blir tydlig när man ser hur befolkningen i Sverige ökar, främst i icke-kristna grupper.

Men som sagt, även om netto minskningensjunker, så är utvecklingen fortfarande positiv.

2023 års siffror finns här.

”Det går inte att bevisa att Gud inte finns”

Det går kanske inte att bevisa att Gud inte finns, men det förändrar inte det faktum att Gud inte finns på riktigt. Det är inte för att Guds icke-existens påstås vara obevisbar som man tror att Gud finns. Gudstro har helt andra skäl, men låt oss undersöka vad argumentet egentligen säger. Det skulle kunna formuleras så här:

Det går inte att bevisa att Gud inte finns, därför kan Gud finnas.

Det ena problemet är att det finns andra skäl att misstänka att Gud faktiskt inte kan finnas. Det andra problemet blir tydligt när man tittar på en generell version av argumentet:

Det går inte att bevisa att X inte finns, därför kan X finnas.

X måste vara något som inte finns på riktigt, som t.ex. Gud. ”Det går inte att bevisa att bananer inte finns, därför kan bananer finnas” blir bara löjligt. Detta är mer intressant, eftersom enhörningar inte finns på riktigt:

Det går inte att bevisa att enhörningar inte finns, därför kan enhörningar finnas.

Ska vi anta att något finns, måste det finnas på egna meriter. Existens kommer inte från att beskrivningen är så vag att man inte kan motbevisa den, existens kommer från fungerande argumentation – inte fungerande argumentation i allmänhet, utan fungerande argumentation baserad på mätdata. Om du, som är en del av den naturliga världen, känner av Guds existens, så finns Gud i den naturliga världen och därmed är Guds existens är fråga för naturvetenskapen. Men naturvetare ligger inte vakna om natten och funderar på om Gud finns, så hypotesens förespråkare kommer göra sitt yttersta för att hålla kvar Gud i den övernaturliga sfären. ”Du kan inte placera Gud i ett provrör.”

Grundargumentet (det går inte att bevisa att X inte finns, därför kan X finnas) förstärks ofta med en ganska korkad, nästan postmodernistisk, tes om att verkligheten formas av vår föreställning om densamma. När X är en enhörning, kan man få höra att det inte är någon som tror på enhörningar. En generalisering skulle kunna se ut så här:

Ingen tror att X finns, alltså finns det inga skäl att tro att X finns.

Återigen fungerar argumentet endast när X är något påhittat. På 1700-talet var inte radioaktiviteten upptäckt. ”Ingen tror att radioaktivitet finns, alltså finns det inga skäl att tro att radioaktivitet finns” är logiskt korrekt, men bevisligen fel i sak. Så går det när man saknar mätdata, vilket i sig är till last för hypotesen i fråga.

Att man inte kan bevisa att Gud inte finns, betyder alltså inte att Gud finns, och argumentet bör därför inte användas av den som vill styrka att Gud finns.

Engström och Hellman försade sig i texten om mobiler i skolan

Den svenska kåren av advokater har mer eller mindre utvecklats till landets hovnarrar. Alltid villiga att dela med sig av sina åsikter, alltid perspektivlösa och alltid på fel sida i alla frågor. I söndags skrev yrkets mest bisarra företrädare, Fredrik Engström och twitterkrigaren Peter Hellman, att barn har samma rättigheter som vuxna, och att elever därför måste få ha sina mobiltelefoner i skolan.

Vi vet ju om att man som vuxen inte alltid får ha sin mobiltelefon. Oavsett om ditt yrke är att vara studiomusiker, en byggarbetare som städar upp en plats för ett massmord eller en konsult som diskuterar en teknisk lösning i en ballistisk robot, måste du besitta förmågan att lämna ifrån dig mobiltelefonen. I vissa situationer räcker det att stänga av den, men ibland måste den avlägsnas från dig.

Men som vuxen kan man säga upp sig om det inte arbetet passar. Det är frivilligt för en vuxen att arbeta, men barn måste gå i grundskolan. Så kan man kräva att en skolelev måste lämna ifrån sig sin mobiltelefon? Den har ju inget val! De kan inte säga upp sig från grundskolan om de inte klarar att vara utan sin mobiltelefon!

På 1980-talet var inte detta ett problem. Man uppmanades att inte ta med sin elektroniska utrustning till skolan, och utan att ha den med sig, behöver man inte lämna ifrån sig den. Och när detta inte följdes, så var det helt oproblematiskt att ta ifrån barnet sin egendom, eftersom utbildningen krävde elevernas fokus. En kille hade ett armbandsur som man kunde spela Pac Man med, och blotta förekomsten av den klockan på armen bedömdes som störande nog för att han skulle lämna ifrån sig den under skoldagen.

Under geografilektionen skulle fokus vara på geografi. Det skulle inte vara en längtan efter en runda mini-Pac Man. Och om förutsättningarna för lektionen innefattade att man inte ett Pac Man-spel i klockan på armen, så fick man inte ha en klocka på armen med ett Pac Man-spel. Och jag törs inte tänka på vad som skulle hända om någon unge, runt 1987, skulle ha med sig en kapitalvara som en mobiltelefon (eller ”yuppienalle” som den kallades på den tiden). Skulle en militär artilleriinsats räcka?

Jag har förmånen att få tala till elever i gymnasiet, antingen om min hobby (naturalistisk filosofi) eller om min profession (datorprogrammering). Precis som det är frivilligt att arbeta för att skaffa sig en inkomst, så är det frivilligt att gå på gymnasiet. Att eleverna ombeds lämna ifrån sig sina mobiltelefoner är alltså helt oproblematiskt även på gymnasiet. Klarar man inte att vara utan sin mobiltelefon, så klarar man ändå inte att läsa på gymnasienivå.

Vi kan alltså konstatera att grundskolan förr, kunde vara mobilfri. En gymnasieskola kan vara mobilfri. En arbetsplats kan vara mobilfri. Men inte grundskolan. Engström och Hellman ser att det berövar eleven sin grundlagsskyddade föreningsfrihet och att det omöjliggör skolans uppgift att fostra eleven till demokratiska samhällsmedborgare. Det låter som om advokaterna i fråga är höga på sin egen paternalism, men när man tänker efter så finns det ett stoff av allvar här.

Snabbare än en gris blinkar är barnet uthällt med badvattnet. Det är barnets frihet utan skolans makt över barnet, som är viktigt. Ironiskt nog är det när Engström och Hellman skjuter sig i foten, som jag faktiskt förstår hur de tänker.

Jag (född tidigt 1970-tal) har vuxit upp i en miljö där man fick skämta om allt och tycka vad som helst. Det har drivit mig bort från socialismen. Det har orsakat att den rättshaveristiska åsikten att man ska få provocera t.ex. genom att bränna en Koran, för att testa att grundlagarna verkligen skyddar oss, har slagit rot. Jag streamar inte de låtar som staten marknadsför till mig genom Melodifestivalen. Jag tittar inte på de filmer som staten spelar in åt mig genom Svenska Filminstitutet. Jag slutade titta på SVT när Radiotjänst slutade fakturera mig och Skatteverket drev in pengarna, men när tvånget infördes vill jag inte vara med längre.

När jag växte upp pågick en teknisk revolution, och det betraktades som livsviktigt att vi lärde oss programmering. På den tiden var tanken att vi inte skulle vara maskinernas slavar, utan att maskinerna skulle vara våra. Detta står i konflikt med den makt Engström och Hellman ser att skolan behöver ha, för att kunna vara den institution som säkerställer att nästa generation inte är som min. Ge ungarna en mobiltelefon med Snapchat och TikTok. Med tanke på det attention span som krävs för att de ska lära sig hur man kontrollerar sina enheter, kommer det inte krävas många veckors snapchattande och tiktokande för att medgörligheten och den okritiska contentkonsumtionen ska infinna sig. Och samtidigt har man räddat deras grundlagsskyddade föreningsfrihet!

Paternalism har aldrig varit gynnsamt

Dagens paternalister, bländade av sin egen excellens, vill gärna hjälpa den vanliga människan som saknar förutsättningar att fatta kloka beslut på egen hand. Den människa som inte betraktar sig som mer intelligent än sin omgivning, är inte född än. Tanken att man ska gynna ett gott beteende kommer nästan alltid från folk som inte klarar att ta hand om sig själva, som lever på anslag eller på bidrag. Det stora problemet är den marxistiska tanken att alla är lika dana.

”Den som inte önskar det jag önskar, vet inte sitt eget bästa” är ett mantra i den svenska myndighetssfären. Om någon hellre tar en cognac och en cigarr än en långpromenad, har den inte prioriterat annorlunda, den har prioriterat fel. Antagandet att den som får sju extra år på hemmet har vunnit, medan den som är lycklig har förlorat, bygger inte på någon vis insikt, det bygger på narcissism.

Hög skatt på öl, bidrag för träning. Den som gillar det goda livet ska straffas, den som är medgörlig ska gynnas.

Men vi gillar olika. I en fri värld ska dina beslut vara dina även när staten inte delar dina värderingar. I en god värld ska man kunna följa sitt hjärta även när man gör andra prioriteringar än vad statliga företrädare gör. Annars kommer det sluta med att man straffas med förlorat körkort för att man, via blodprov avslöjas med göra andra val än de makten önskar.

Man kan inte skatta sig till billig mat

Nu när vi befinner sig i slutspurten av bojkotten mot ICA, kan det vara intressant att diskutera nästa steg. Vänsterpartiet vill att maten ska bli billigare genom att man beskattar ICA hårdare. Tanken är att om ICA tar ut för mycket vinst, ska inte ägarna pengarna som går över en viss gräns, utan dessa pengar ska tillfalla staten. ICA är en koncern med låg vinstmarginal (3,8%), men eftersom bolaget omsätter väldigt mycket pengar, är vinsten i kronor och ören ganska hög (omkring 3-4 miljarder kronor).

Ägarna är främst förbundet av ICA-handlarna, men också AMF Pensionsförsäkring AB via Ica Gruppen Aktiebolag, som i sin tur ägs av LO och Svenskt Näringsliv. Det är alltså rätt stora organisationer som investerar i, och vill ha avkastning från ICA. Inte minst girigbukarna i LO!

Vi är väldigt vana med att lösa problem med skatt i Sverige, och denna gång ska problemet med dyr mat lösas med högre skatt. Tanken är att det företag som går med vinst antas ha lägst utrymme att hålla priserna nere, medan företag som går back har utmärkta resurser att sänka sina priser till slutkunden. Så om vi ser till att minska ICA:s lönsamhet, kommer de att sänka sina priser.

När man pratar om sådant som redan från början är dyrt, är detta faktiskt sant. Walmart tjänar mer pengar än NK, trots att NK säljer sina varor mycket dyrare än Walmart. Anledningen är att fler kunder har råd att köpa Walmarts produkter, och att volymen är förklaringen deras högre lönsamhet. Men om ett lågprisvaruhus där alla redan har råd att köpa vad de vill ha, sänker sina priser, blir det bara mindre vinst för varuhuset.

Det samma gäller för skatter och avgifter. Om ett land där det är dyrt att anställa, som Sverige, sänker arbetsgivaravgift och inkomstskatt, kommer fler företag ha råd att anställa och staten får in mer pengar. Men i ett land där skatter och avgifter kopplade till anställning redan är låga, förlorar staten inkomst på att sänka dessa.

Statens möjlighet att leverera välfärd ökar inte med att de får mindre resurser att röra sig med. ICA:s möjlighet att sälja billig mat ökar inte heller med att de får mindre resurser att röra sig med.

Sen kan man fråga sig var gränsen för Vänsterpartiets övervinstbeskattning ska gå. ICA har en vinstmarginal på 3,8%, vilket i deras fall är 3-4 miljarder kronor. Statliga Akademiska Hus har en vinstmarginal på 49,5%, vilket är mycket högre än 3,8%. Eftersom det är ett mindre bolag, handlar det om ungefär 5-6 miljarder kronor. Men det är fortfarande mer än vad ICA tar ut till sina ägare. Så hur placerar man gränsen för övervinstbeskattning så att den träffar ICA utan att sabotera statens intäkter i sin husverksamhet? 20%? 40%?

Om man bara höjer vinstskatten, som idag är 20,6%, så kommer mer av ICA:s pengar landa hos staten. För Akademiska Hus spelar skatten ingen större roll, för vinsten tillfaller staten och företagsskatten tillfaller staten. Så höjd skatt, rakt av, skulle lösa problemet. Om ICA får mindre pengar att röra sig med, antas de få bättre förutsättningar att sälja sin mat billigt. Men det är alltså en missuppfattning.

Det som påverkar priset på mat är bl.a. den internationella marknaden, personalkostnaden, elpriset och övriga skatter och avgifter. Det som påverkar inköpspriset på mat är bl.a. dieselpriset (för matproduktion kräver mycket diesel), personalkostnaden, elpriset och övriga skatter och avgifter. Inköpspriset på mat kommer alltså också att öka när bolagsskatten går upp, vilket innebär att problemet med dyr mat kräver fler verktyg än bara högre skatt för att kunna lösas.

Vad i ICA:s årsredovisning orsakade en bojkott?

Nu pågår bojkotten mot ICA som bäst. De som bojkottar anser att maten är för dyr och att ICA-koncernen gör för mycket vinst. ICA-koncernen, som omsätter över hundratvå miljarder kronor om året, tar mindre än fyra miljarder i vinst från sin matförsäljning. Det handlar om omkring 3,7%. Detta anses ha stor påverkan på priset.

Staten tar över 12 miljarder från ICA-koncernen genom matmomsen, ytterligare 20% av intäkterna försvinner i bolagsskatt. Detta kan inte ICA påverka. Resten går till inköp, lokaler, löner, med mera. Om inkomstskatten hade varit lägre, eller om arbetsgivaravgiften hade varit mer sansad, hade det kunnat vara billigare att anställa. Men det kan inte ICA påverka. Billig el skulle göra driften av lokalerna mer ekonomiskt rimlig, billig diesel – mat produceras faktiskt av diesel – skulle göra maten billigare att producera. Men inte heller detta kan ICA påverka.

Det man protesterar emot är det som ICA kan påverka, nämligen ersättningen till sina ägare för att de har investerat i koncernen, trots att det blir svårt att attrahera investerare om man inte får ersätta dem, åtminstone så att de får tillbaka lite mer pengar än de gick in med innan de dör. För min del är det mer logiskt att bojkotta staten.

Kultur är viktigt, så därför är momsen ”endast” 6%, alltså hälften av momsen på mat, men jag tror de flesta kulturarbetare ser fram emot när de befrias från detta. Inte bara för att de slipper lämna ifrån sig 6% av sina pengar, utan för att de kan spara in på administrationen av momsen och i stället ägna sig åt kultur.

De flesta som bojkottar handlar förmodligen ungefär lika mycket ändå, om än före och efter bojkotten. Om de lyckas få någon småsparare att bli lite fattigare, om de lyckas få något butiksbiträde uppsagd, återstår att se. Det vore kul om de faktiskt lyckades, för jag gillar civilt engagemang. Men det finns en miljöaspekt som faktiskt kan vara positiv för alla. Flera bojkottare har sagt att de ska äta upp maten de har hemma, i stället för att slänga den och köpa nytt. Det är bra för miljön och för plånboken, och det kan göras även när det inte pågår en bojkott. Och till detta vill jag säga att mat inte blir mat för att den tar omvägen till ICA – det går alldeles utmärkt att driva upp egen sparris, potatis, tomater och lök, för nästan inga pengar alls. Och de höns du själv driver upp ger dig billigare ägg än vad som finns att köpa på ICA. Jag bryr mig inte om vad mat kostar, men om man gör det så finns det alternativ.

Vad fan får man för pengarna?

Northvolt har kostat skattebetalare och småsparare över hundra miljarder kronor. Hade vi fått ett bilbatteri för pengarna, hade det kunnat vara värt det. Ännu bättre, hade vi fått en grön omställning för pengarna, hade nog ingen klagat. Bäst av allt, hade vi fått avkastning för pengarna, så att vi kunde gå i pension efter ett långt arbetsliv, hade precis alla varit nöjda. Men det blev inget av dessa. Pengarna slösades bort, några få blev rika, den vanliga knegaren förlorade sina tillgångar. Vad hade man kunnat göra i stället för Northvolt med hundra miljarder kronor? Och vad borde man kunna göra nästa gång man ska spendera hundra miljarder av andra människors pengar?

Vi hade kunnat köpa 2,8 miljarder påsar ostkrokar.

Varje undersköterska och varje vårdbiträde skulle kunna få en bonus på en halv miljon kronor.

Vi hade kunnat bygga två kärnkraftverk motsvarande Forsmark 3.

Vi hade kunnat köpa niohundramiljoner Capricciosa-pizzor från Pizzeria Chaplin i Fjugesta.

Vi skulle kunna låta alla Örebroare slippa inkomstskatt under åtta år.

Nästa gång det behövs en grön omställning ska den finansieras av marknaden. Nästa gång ska inte AP-fonderna få investera i onoterade bolag. Då kommer det finnas ett intresse av att producera en fungerande affärsidé och en verksamhetsplan, och anställa rätt kompetens. Och när vd:n helt plötsligt avyttrar sina aktier, ska inte media beundra hans företagande, utan ställa några frågor för att se efter vad som pågår. Annars kan vi lika gärna köpa Capricciosa-pizzor, för då får vi åtminstone det.

Klimatkrisen är ett högerpåhitt

Northvolt har lämnat in en konkursansökan, Svenska småföretagare får inte betalt, svenska arbetare förlorar pension, arbetslösheten ökar. Därför pågår nu en kampanj som hävdar att Den Gröna Omställningen var ett SD/M-projekt. Med Northvolts fall blev både klimatkrisen och Den Gröna Omställningen ett högerpåhitt. Den rödgröna röran har tydligen alltid sagt att klimatkrisen är ett projekt som syftar till att tvätta pengar, den rödgröna röran har tydligen alltid sagt att jorden är kallare än någonsin, den rödgröna röran har tydligen alltid sagt Sverige behöver både ny kärnkraft och ett nytt elnätverk.

Stefan Löfvens EU-harmonisering av svensk elmaknad var egentligen ett högerpåhitt. Och så vidare. Om George Orwell hade beskrivit historien, skulle prominenta S-profiler idag säga så här:

Heléne Björklund är socialdemokraternas ordförande i Nordiska rådet och ledamot i riksdagens försvarsutskott. Hon frågar vad Ulf Kristerssons ”plan att hantera bolaget och stötta de anställda” är, för endast högern ville ha en grön omställning.

Emma Fastesson utgör den socialdemokratiska ekonomklubben. Hon låter hälsa att hon vill veta Kristerssons ”plan att hantera bolaget och stötta de anställda”.

Urban Glidefjäll säger angående Northvolt att Socialdemokraterna återigen får städa efter högerns misslyckande. Och så vidare.

Magdalena Andersson konstaterar att Moderaterna har haft lång tid på sig att agera. Hon säger:

”De har haft lång tid på sig att agera. Det här sker under deras tid vid makten och det är deras ansvar att hantera. I ett läge när tusentals människor riskerar arbetslöshet, att ägna sig åt sandlådekäbbel i stället för att hantera den här krisen. Det är ovärdigt.”

Som blivande fattigpensionär håller jag med Andersson. Vi borde ha motat Olle vid grind när Den Gröna Omställningen ställs mot svenska arbetares pension. Nu är ett tusen miljarder kronor bortblåsta, men Peter Carlsson behöver aldrig mer oroa sig för pengar.

Svenska arbetare är ett bondeoffer i det politiska spelet

Vänstern är driftig. De är minst lika missnöjda med president Donald Trump som högern var med president Joe Biden, men vänstern gör något åt saken. Medan Palestinarörelsen desperat försöker kommunicera var de har sin lojalitet, tillskriver vänstern densamma till marknadsliberalismen (som rent tekniskt är ligger ganska långt ifrån de flesta totalitära ideologier, Hamas inkluderad). Så nu bojkottar man USA-baserade företag. Detta har skapat ett anmärkningsvärt börsras. Men vad är vunnet?

De röstberättigade i USA har lågt ansvar att rösta efter europeiska preferenser, och har fått väldigt lite gehör för sina egna preferenser från Europa. Men samtidigt har vi i Europa all rätt i världen att straffa våra meningsmotståndare. En Tesla med samma kapacitet som en Polestar kostar 1-200.000 kronor mindre än motsvarande Polestar, men att avstå ett Tesla-köp är ett konkret sätt att visa sitt missnöje med styret i USA, eftersom Teslas VD samarbetar med den nuvarande administrationen. Vidare kan jag förstå de som slutar använda Mac och iPhone, eftersom Apple har lovat att storsatsa på att skapa jobb i USA efter att Trump vann presidentvalet.

Men om man även bojkottar andra företag, som kanske inte ens ville se Trump som ny president, kan det få negativa konsekvenser för den lilla människan. Skulle dessa bojkotter få effekt (vilket de garanterat fick på kort sikt), kommer börsmäklarna att flytta sina pengar. Arbetarna, vars pensionspengar ligger hos i amerikanska företag, har ofta större moraliska betänkligheter. Resonemang i stil med ”jaha, Android och iPhone är amerikanskt, så nu ska vi investera i kinesisk teknik i stället” kan skava. Och egentligen kan jag undra varför företag som Google och Microsoft ska bojkottas för att de är amerikanska – de kanske avskyr Trump?

Samtidigt är svenska arbetare ganska hårt prövade redan. Vi söker oss till Kina för att klara Den Gröna Omställningen. Bortom kinesiska vindsnurror har vi flaggskeppet Northvolt, som ansökte om konkurs idag. Northvolt var ett varumärke för 30 år gammal kinesisk batteriteknik, som alla var extremt stolta över. Både kapitalister (som Volkswagen) och arbetare (som AP7) gick in med enorma summor pengar. Nu, när den gröna omställningen är över, har några få rika blivit ännu rikare, och många fattiga arbetare förlorat sin pension.

Men kanske finns det något bra med fattigdom, även om klimatet inte räddades av Northvolt: Om marknaden havererar under amerikanskt REP-styre, så blir det ett exempel på hur det kan gå när man röstar fel.

Det är alldeles för enkelt att välta sosseriet

Om Socialdemokraterna vill framstå som ett regeringsdugligt alternativ i nästa års riksdagsval, kan de inte låta sig vältas av de minsta tuvorna. Så tidigt som i december 2014 poserade Socialdemokraten Anders Ygeman i skyddsväst i samband att han berättade för Twitter att gör studiebesök hos ingripandepolisen. Hela 10 år senare har denna bedrift upprepats med jämna mellanrum (även tre-fyra gånger av Ygeman själv) men sosseriets innersta krets får fortfarande panik av greppet.

Daniel Swedin, f.d. talskrivare åt Stefan Löfven och idag politisk redaktör på vänsterextrem alternativmedia, bjuder på följande princip:

”Att på inrådan av polisen bära skyddsväst när man åker med dem på jobb är en sak. Att lägga upp foton i sociala medier där du for[t]farande bär västen som modedetalj är något annat.”

TT-mannen, som i all sin objektivitet vigt hela sitt liv åt att lyfta sosseriet till maktposition, är precis lika upprörd:

”Det är en sak att bära skyddsväst om som anbefalles. En helt annan sak att lägga upp bild på det i sociala medier. Alla som begriper ett uns av politik förstår syftet.”

Socialdemokraternas justitieminister, Morgan Johansson, är direkt äcklad av greppet.

”Herregud, det här är ju så pinsamt att det är plågsamt att se. Skämskudde.”

Om det nu krävs så lite för att röra upp känslorna inom sosseriet, har jag väldigt svårt att se dem som ett starkt och seriöst regeringsalternativ. Meningsmotståndare kan med väldigt enkla medel flytta fokus från ett obekvämt narrativ till skyddsvästen, genom att lägga upp en bild i sociala medier. En bra politiker ska klara av att hålla fokus på bollen och inte springa efter varje distraherande lockbete, såsom Swedin, TT-mannen och Johansson gör. Man måste stå stadigare än så, annars kommer man att kollapsa under sin egen vikt.

Heilandet har blivit en del av kulturkriget

Den som läser media i Sverige kan få intrycket att det är något fel på personer som inte röstar vänster. Särskilt tydligt blir det när man följer amerikansk politik från Sverige. Demokraterna är bra, Republikanerna är dåliga, och medborgarna är korkade som röstar fel. Det finns ingen analys. Kan man inte tänka sig att det finns något dåligt att slösa bort gemensamma medel på strunt, funderar man inte på om det kan finnas något annat motiv än att Demokraterna är onda. Artiklarna visar aldrig något annat narrativ än att det är synd om dem som inte längre har kvar sin offentliga anställning. Inga andra perspektiv kommer fram. Udden riktas alltid högerut, positiv rapportering riktas alltid åt vänster. Ofta lying by omitting (laptop-affären) men det är inte heller ovanligt att media inte bryr sig om att det är uppenbart att de ljuger. Joe Biden är mer klar i huvudet än någonsin och Kamala Harris är intelligent och välartikulerad!

Efter att ha sett affärsmannen och tillika Republikanen Steve Bannon heila under ett tal för ett par dagar sedan (själv säger han att han vinkade) har jag funderat på om den amerikanska högern har faktiskt har hoppat på detta krig, och har börjat skjuta tillbaka. Politiker som Donald Trump har lämnat Demokraterna. En av Barack Obamas viktigaste finansiärer, Elon Musk, stöttar numera Republikanerna. Har de inte läst i tidningen hur farliga och ondskefulla Republikanerna är? Kanske har de gjort det, men kanske har det inte haft den effekt som avsändarna hade hoppats.

Det är inte självklart att det fokus som Trump och Musk har, är rikets bästa. Visst behövs det göras nedskärningar på det offentliga i USA, men sättet nedskärningarna görs på kan vara ett medvetet val för att skada en identifierad fiende. Man anser att fienden är woke-rörelsen, och angriper särskilt hårt dem man anser tillhöra woke-rörelsen. Offentliga institutioner slutar prenumerera på bl.a. The New York Times och Bloomberg News Feed. Nybildade Department of Government Efficiency (DOGE) har strypt alla offentligt finansierade DEI-program (Diversity, Equity, and Inclusion). Och så heilas det.

För kanske är det så enkelt att den amerikanska högern inte längre söker vänsterns förståelse eller acceptans? Kanske de numera deltar i det kulturkrig de tidigare varit en slagpåse i? I så fall är både den aggressiva takten i nedskärningar och heilandet något som görs för att de vet att vänstern blir arg. Heilandet är extra känsligt för vänstern. Många som har svårt att kalla ett politiskt förslag för bra om det har lagts av en Sverigedemokrat, har tillsammans med AfS tagit ställning för den palestinska sidan i Israel-Palestina-konflikten, där det heilas för att visa sitt stöd för nazismen. AfS landade där för att de hatar judar, vänstern landade där efter en förvirrad maktanalys. Men vänstern, både i USA och Sverige, har landat där det heilas. Oförmögna att göra självkritiska politiska analyser, har de dragit på sig ytterligare en öm punkt för deras opposition att trampa på.

En opposition som dessutom har tröttnat på dem. Spaltmeter av tidningsartiklar, timme efter timme av radio och tv, har fördömt högern utan att försöka förstå dem. Detta har inte bara knuffat bort Trump och Musk från vänstern, det har knuffat bort väldigt många väljare från vänstern. Och med en valseger i ryggen (som även den beskrevs med krigsrubriker) vill man ge igen.

Nyligen publicerades en undersökning som visar hur stor andel i olika grupper som anser att det är viktigt att partnern har samma åsikter som en själv. Detta är mycket viktigare för personer som röstar vänster än för personer som röstar höger (och av någon anledning är det väldigt mycket viktigare för kvinnor än för män). Det som mättes var helt enkelt tolerans för åsiktsmångfald. Kanske kan den politiska slagsida vi ser i media, komma från att vänstern helt enkelt ser högern som mindre goda? Kanske kan det ha lett till att högern inte längre bryr sig, inte längre söker acceptans, utan helt enkelt har börjat slå tillbaka? Jag kan såklart ha fel, men om jag har rätt, blir heilandet helt plötsligt mer logiskt.

Dags för en insändare om AR-15-förbudet

Jag skickade in detta manus till Nerikes Allehanda idag:

Trygghetsökande insatser som begränsar andra människors frihet, bör man vara försiktig med. Massmördaren på Risbergska skolan använde legala vapen, vilket har lett till att riksdagen vill förbjuda det halvautomatiska vapnet AR-15. Inte för att ett sådant användes vid dådet, utan för att ett vapen som användes kan ha varit halvautomatiskt. Det är uppenbart att förbudet mot AR-15 inte minskar risken för skjutvapenmord. De flesta sådana sker med illegala vapen, och när det väl skedde med legala vapen, så var det andra modeller som användes. Så eftersom AR-15-förbudet inte handlar om något annat än ett sken av ökad trygghet, är skälet att vara försiktig ännu större.

I Sverige står frihet lågt i kurs. ”Varför är det så viktigt att få behålla sitt vapen?” kan det heta. I ett land där medborgarna har mycket frihet, svider det inte särskilt att bli av med en frihet. Frihet är inget man vill ha förrän man saknar det, och vi saknar inte frihet. Vi vill därför inte ha den.

Ska man minska antalet mord med vapen, måste man begränsa tillgången på vapen. I Sverige är det främst tillgången på illegala vapen som behöver ses över, och dessa är redan förbjudna. Annars blir det som med alkoholförbudet i Finland på 1920-talet: Alkoholen försvann inte, den blev bara oreglerad. I stället för hantera en kris genom att återigen inskränka oskyldiga människors frihet, bör man upprätthålla de lagar och regler som redan finns.

Uppdatering 2025-02-22: Texten publicerades i dagens Nerikes Allehanda.

Finns Gud, Christer Sturmark och Joel Halldorf?

Den 3/2 hölls en debatt om huruvida Gud finns på riktigt eller inte. Debatten stod mellan Christer Sturmark (mot) och Joel Halldorf (för). Anna Lindman modererade. Sturmark fick inleda denna 90 minuter långa debatt, inklusive moderation och frågor.

8 minuter in kör han rutinen om att alla är ateister i förhållande till någon gud, vilket innebär att Halldorf och Sturmark förmodligen håller med varandra om att det inte finns något skäl att tro att åskguden Tor finns på riktigt. Sturmark är bara ateist i sitt förhållande till en gud till (underförstått krigsguden Jahve som Halldorf betraktar som Guden med stort G).

Detta gränsar till ett semantiskt fel, eftersom den som är ateist (utan gud) är utan någon gud, inte utan en specifik gud. Men poängen är giltig.

9 minuter in försöker Sturmark definiera Gud, vilket är helt korrekt. Det drar undan mattan på det klassiska felslutet om ekvivokation (Gud är kärlek, kärlek finns, alltså finns Gud). Därefter säger han något jag tolkar som att extravaganta påståenden kräver extravaganta bevis, vilket också är helt korrekt.

Halldorf hänvisar i sitt öppningsanförande till att bevis för Guds existens skapar tvivel. Man ska tro, inte veta. Man ska inte lita på bevis. Det finns fler vägar till kunskap än vetenskap.

Redan 11 minuter in i evenemanget är Joel Halldorf helt uträknad. Han har placerat sig i en position som inte går att riva ner. Om fakta säger en sak och tron säger en annan, beror din uppfattning i frågan på hur du ser på evidens. Den som tror X, kan åberopa ”vetenskaplig fundamentalism” när evidensen säger Y. Den som tror X, kan åberopa ”stöd i vetenskapen” när evidensen säger X.

12 minuter in gör Halldorf två poänger. I den första säger han att det som kan bevisas vetenskapligt är sant. Han nämner Big Bang och evolution. Av dessa två är evolution det som kan bevisas (i någon rimlig definition av vad ett bevis är), medan Big Bang blott är den bästa modell vi har idag som syftar till att förklara vårt universums ursprung. I den andra säger han att kristendomen är sann ändå, eftersom den aldrig hävdat att den kan bevisas vetenskapligt. Hans rationalisering kan man faktiskt bortse från, för kristendomen är faktiskt äldre än vetenskapen, men det diskvalificerar samtidigt hans andra tes.

Ett falskt påstående är falskt, helt oberoende av hur den som gör påståendet ser på vetenskap. Det är den som ska bedöma sanningshalten i ett påstående som behöver vetenskap, inte charlatanen som säljer biljetter till himlen – hans jobb är att tro, och förmedla tro.

Se gärna debatten, och säg om Halldorf hade någon relevant poäng, över huvudet taget. Halvvägs blir tanken om att extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis, och det blir Halldorfs huvuduppgift att bemöta detta.

Hesselbom/Sahlström avsnitt 1/5: Frihet

Vad är vikten av frihet, och demokrati? Hur är det att leva utan yttrandefrihet och hur är det att leva utan demokrati?

Attentatet på Risbergska skolan visar hur illa ställt det är med journalismen i Sverige

TV4 gjorde en bedrövlig publicering i förrgår (alltså dagen efter attentatet på Risbergska skolan) där man gör gällande att man har en video där någon ropar ”ni ska bort från Europa”. Det hela liknar desinformation! Ljudet i videon är förvrängt, och det som ska höras, fälls in i text. Vi vet egentligen inte vad som ropas egentligen, eller ens vem som ropade.

Det förekom ett rykte om att en av lärarna jagar bort elever som filmar attentatets offer med sina mobiltelefoner, använde frasen ”ni ska bort, allihopa” i syfte att få dem att avlägsna sig från gärningsmannen. Det bidrar till att TV4:s publicering ser ut som desinformation.

När ett terrorattentat sker, kommer vänstersidan göra sitt allra bästa för att styrka att mördaren är nynazist, medan högersidan ställer in siktet på islam. Den sida som vinner, kommer att påpeka att det är viktigt vilken ideologi man har, den sida som förlorar hävdar att det är människor som begår brott, inte ideologier.

Denna gång är motivet fortfarande okänd, men med en ljushyad gärningsman är vänsterns hopp om att styrka en nazistisk bevekelsegrund ännu inte förlorat. Och när inget tyder på det, tar man fram egna fakta. Alternativa fakta, som gynnar sitt narrativ.

Det betyder givetvis inte att TV4 har fel, men eftersom det enda som tyder på att TV4 har rätt, är egenproducerat fakta. Så den som sprider TV4:s uppgift, bidrar med största sannolikhet till desinformation. Dagens ETC fångade direkt upp nyheten och hänvisade till den som sanning, vilket borde vara en varningsklocka, då deras läsare inte vill veta sanningen. Deras läsare vill bli strukna medhårs, så om ETC sprider en nyhet, är den förmodligen falsk.

Vad händer när du har en dålig ljudfil, och ett facit på vad som sägs i ljudfilen? Öronen anpassar sig till ditt facit.

På 1980-talet, när evangelisten Siewert Öholm skulle hela svenska folket från helvetet, fick vi höra att budskapet ”do it” dök upp i Judas Priests låt ”Better by you, better than me” om man spelade den baklänges. Men vi visste ju att vi skulle lyssna efter ”do it”!

År 2000 fnissade alla åt att Azar Habib tycktes sjunga om en ansiktsburk. Men vi visste ju att vi skulle lyssna efter ordet ”ansiktsburk”!

Och idag vill TV4 att vi ska höra en massmördare ska säga ”ni ska bort från Europa”.

Efter att jag kommenterat att det kan ha varit en lärare som ropade, har jag gjort misstaget att kommunicera med media om TV4:s lilla journalistiska piruett. Särskilt hon som ringde från Aftonbladet gjorde mig nervös, för hon uttryckte sig i stil med ”så du menar alltså”, var på jag svarar att min poäng med kommentaren var att skjuta ner oseriös journalistik. Det som hörs kan vara något annat än vad TV4 påstår.

Apropå oseriös journalistik så var det faktiskt Aftonbladet som informerade mördarens far om vad som hade hänt. Men även journalister som gör anspråk på att vara seriösa, förvandlas tyvärr till skvallerkärringar så snart någon drabbas av en kris.

För att avsluta vill jag citera en oberoende journalist, alltså den sortens journalist som Sveriges Radio benämner swishhora: Vill bara påminna att de senaste dagarnas journalistiska haverier inte har begåtts av alternativa medier eller oberoende journalister.

Den som tror på demokratiska principer är naiv

Svenskt rättsväsende är ter sig ganska komplicerat för den som betraktar det utifrån. Vi har kriminaliserat det som kallas för ”hate speech” i en lag som kallas ”hets mot folkgrupp” (HMS, brottsbalken kapitel 16, paragraf 8). Den som gör sig skyldig till brottet döms till böter eller fängelse i högst två år.

”Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år.

För hets mot folkgrupp döms också den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i första stycket.

Om brottet är ringa döms för ringa hets mot folkgrupp till böter.

Om brottet är grovt döms för grov hets mot folkgrupp till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.”

Så här har lagen praktiserats i Sverige:

• Att hävda att de som skyddas av HMS har ”mördandet i sina gener” är tillåtet. Den åsikten har framförts om judar av muslimen Mahmoud el-Kayed, som saknar skyddet om HMS.
  
• Den som saknar skyddet om HMS får skandera om intifada (utrotandet [av judar]) mot en grupp som skyddas av lagen. Muslimer (som saknar skyddet om HMS) får uppmana om intifada (trots att judar skyddas av lagen).
  
• Den som saknar skyddet om HMS, får uppmana till utrotning av en grupp som skyddas av lagen. Muslimer får skandera ”from the river to the sea”, utan att någon har åtalats.
  
• Den som saknar skyddet om HMS (muslimer), behöver inte acceptera kritik mot sin religion, t.ex. i form av ett symboliskt förstörande av sin heliga skrift, vilket den som skyddas av lagen (judar) måste acceptera.

Ur ett principiellt perspektiv ser detta väldigt märkligt ut, men ur ett pragmatiskt perspektiv är det logiskt. Muslimer är farliga, de är många och de är beväpnade. Den som tror på demokratiska principer är naiv. Nu måste vi förhålla oss till den skörd vi har sått.

Sverige har dödsstraff för hädelse

Sedan den irakiska koranbrännaren Salwan Momika mördades i direktsändning (29/1) har svenskar från norr till söder firat. I Sverige är islam en populär religion, och bland aktiva utövare är islam den största religionen, så det råder ingen brist på personer som stöttat mordet. Förr kunde man tänka att en person som lever med överhängande mordhot skulle skyddas av Säkerhetspolisen, men idag är gruppen som ogillar den västerländska liberala demokratin både stor och beväpnad, så det går inte. Ska man undvika att bli mördad, ska man undvika att utmana den gruppen.

Södertälje kommun, där dådet ägde rum, har kommenterat händelsen och vinkeln är tydlig. Det som är värt att notera är inte att en religionskritiker har mördats, för det är vardag. Det som är värt att notera är att han inte var en ”bra” religionskritiker, att han inte underkastade sig islam och att han inte borde ha befunnit sig i Södertälje (som underförstått bekänner sig till islam). Till SVT säger en företrädare:

”Eeh, ja tror han bor eeh eh i fel område. Ehm, eh. [Klipp] Han respektera inte eh muslim och Koran. Och det eeh jättejobbig för andra. Vi måste respektera alla [?].”

Att skjuta ihjäl en meningsmotståndare är alltså mer respektfullt än att ogilla någons religion. Tack Södertälje, nu känns det jättebra att betala skatt så att ni får 15.000:- om året per invånare från hederligt folk! Och på tal om ”hederligt folk” så låter relativiseringen inte vänta på sig.

• ”Även Sverige har en historik av kvinnoförtryck, därför ska vi acceptera muslimskt kvinnoförtryck.” Nej, vi ska omfamna utveckling!
• ”Livets ord är homofober, därför gör det inget att muslimer är homofober.” Nej, eftersom vi slipper dödsstraff när vi kritiserar Livets ord, borde vi slippa dödsstraff när vi kritiserar islam.
• ”Jamen Donald Trump har avskaffat demokratin i hela världen och äter bäbisar till frukost.” Non sequitur! Det kan fortfarande vara dåligt att döda religionskritiker även om Donald Trump inför diktatur.

Du som läser detta har kanske funderat på varför betongsuggor placeras runt julmarknader men inte runt moskéer? Och du kanske också har funderat på varför Christopher Hitchens beskrev islam med orden ”resist it while you can”?

Vi får acceptera våldet och underkastelsen

Idag skulle Salwan Momika få sin dom efter att ha åtalats för hets mot folkgrupp, men i går sköts han ihjäl under direktsändning på TikTok. Socala medier översvämmas idag av muslimer som hånar honom, hyllar mordet och gratulerar mördaren.

När man ser hur farliga de kan vara, förstår jag varför vi har lagen om hets mot folkgrupp. Vi kan inte leva i en liberal demokrati med yttrandefrihet, religionsfrihet, feminism, sexuell jämlikhet, och så vidare, när den grupp som hatar dessa värderingar både har vuxit sig stor och beväpnat sig.

Jag har sagt att man ska häda, för att mota Olle i grind. För att hävda våra rättigheter. Jag tycker fortfarande så, men jag inser att det inte går. Vi måste anpassa oss efter dem med störst våldskapital, och så sker redan.

Mångas första reaktion på detta mord, är inte att det är hemskt att människor blir skjutna på öppen gata, det är att Momika trots allt inte var Guds bästa barn. Man är van med våldet, man är van med underkastelsen, och Momika borde ha rätat sig i ledet.

Det kommer till det relativt låga priset att många som faktiskt är Guds bästa barn inte heller kommer våga uttrycka sig. Men nu är det som det är, och vi kan inte längre välja. Vi kan bara acceptera läget. År 2022 skrev Sofie Löwenmark:

”Om vi bara tagit pennorna och penslarna från Vilks. Om vi bara förbjuder Paludan. Om vi bara hänger ner 1 foto av Elisabeth Wallin. Om bara Paty inte visat karikatyren och om bara Theo van Gogh inte gjort filmen. Om Charlie Hebdo inte. Om Rushdie inte bara. Om bara ingen. Aldrig.”

Ruben Östlund är en idiot

Jag har inget emot att man kritiserar regeringens kulturpolitik. Vore det upp till mig skulle inte regeringen ha någon kulturpolitik. I en perfekt värld, skulle kulturen tillhöra det civila samhället, inte makten. Där skulle kulturskapare inte beskattas till bidragsberoende, där skulle de kunna leva på sin kultur.

Ruben Östlund, som själv gjort sig en förmögenhet i kulturbranschen på arbetarnas bekostnad, har uttalat sig ganska naivt på ett sätt som hans åhörare har uppfattat som att mer skatter och bidrag korrelerar perfekt till en bättre kulturpolitik. Beskattar man medborgarna hårdare och ger mer pengar till filmproduktionen, är kulturpolitiken bättre.

Med Moderaterna vid rodret kommer publiken kunna rösta med plånboken. Det är kapitalism! Och så vidare.

Att ge folk vad de vill ha, i stället för att låta statliga tjänstemän bestämma vad som ska produceras, kommer skapa en efterfrågan efter kvalitetsfilm, vilket skulle göra Ruben Östlund arbetslös innan han han säga ”endast den som är bidragsberoende är fri”.

Om det enda verktyg man känner till är en hammare, ser alla problem ut som en spik. Med skatt och bidrag som enda verktyg, är mer beskattning den enda vägen en lösning. Men faktum är att kulturpolitik kan ha fler verktyg än att krama sista droppen ur det lilla överskott arbetarna fortfarande får behålla. Det ger den potentiella publiken ännu mindre pengar över till en biobiljett. Med ett tjänstemannastyrt utbud är det i och för sig inte något problem för den potentiella publiken. Men den som tror på 1-1-förhållandet mellan höga skatter och bra kulturpolitik, framstår det hela väldigt märklig. Varför vill ingen se Göta Kanal 23? Är skatten för låg?

Det finns något som kallas för bad movie fatigue som den potentiella filmpubliken lider av. När en bra film släpps, går man ur huse för att se den! Filmen ”Joker” med Joaquin Phoenix sålde massor av biljetter, trots att filmen finansierades av marknaden och trots att budgeten var blygsam. För att det var en bra film! Men dåliga filmer tenderar inte ha den effekten, trots att arbetarna har betalat skatt för att den ska produceras. Man är trött på dålig film.

Man behöver skapa förutsättningar för kulturen att leva på sin vision, inte på Svenska Filminstitutets vision. Att beskatta den potentiella publiken är givetvis ett vapen att ta till, men det finns mycket annat man kan göra för att möjliggöra ett fritt (som i frihet) kulturskapande. Ruben Östlund är en idiot. Han förmår inte att delta i samtalet. Han ser bara att det finns mer skattepengar att erhålla. Men som väl är finns det fler verktyg i kulturministerns verktygslåda.

Ruben Östlund företräder inte fri kultur, han företräder kultureliten

Sveriges kulturminister Parisa Liljestrand blev totalt utbuad på Göteborgs filmfestival i fredags, efter att ha insinuerat att makten bör ha armlängds avstånd till filmskapandet. Regissören Ruben Östlund menade att skilsmässan skulle vara förödande, för att ingen av hans filmer hade kunnat genomföras utan skattefinansierat bidrag. Att leva på andra människors pengar är det finaste man kan göra enligt SVT, som själva lever på andras pengar, så de uppgraderade honom till stjärnregissör, för att verkligen betona att de inte sett hans filmer.

Eller så blev de imponerade över skattepengarnas förmåga att göra sitt brandtal mot fri kultur från ett privat jetplan.

Och det är väl egentligen det som är problemet. När marknaden gör film, får vi film som en publik som törstar efter kvalitet faktiskt vill se. Bladerunner, 2001, Gudfadern, Terminator 2 eller När lammen tystnar.

De som verkligen hatar kultur, är de som vill beskatta kulturskaparna till den grad att de är beroende av bidrag, för att sedan instifta ett bidragssystem där makten bestämmer vilka filmer som ska vara mottagare. Därför har vi Reine & Mimmi i fjällen, Tre solar, Göta kanal 2, Triangle of sadness eller valfri film om Lilla Jönssonligan.

Till detta har vi fått lära oss av Östlund att Parisa Liljestrand inte bara är obildad, för att hon inte tar arbetarnas pengar och slänger på kultureliten. Östlund vet att Adolf Hitler, i all sin förmodade vishet, beskattade kulturarbetarna så hårt, att de enda som kunde skapa sina verk, var de som blev godkända av makten och fick ett bidrag från staten.

Men det är inte fri kultur.

Fri kultur sitter inte fast i maktens klor, utan har på riktigt armlängds avstånd till makten. Fri kultur är kultur som får behålla pengarna de genererar, så att de kan välja att anpassa sig efter vad de själva vill skapa och vad publiken vill ha. Oberoende av makten.

Nu ansöker den klassiska butiken Butterik´s om konkurs. Här hade Ruben Östlunds planekonomiska drömmar kunnat gynna fotfolket i stället för eliten, genom att föreslå att hans bidrag skulle gå dit, men icke.

2025-01-29: Ruben Östlund är en idiot

Varför heilar Tim Walz?

Demokraternas kandidat till posten som vice president, Tim Walz, hälsade på sin publik genom att lägga handen på bröstet för att sedan sträcka ut den. Försöker man beskriva gesten med ord, så låter det fruktansvärt, men tittar man på händelseförloppet så ser det helt odramatiskt ut.

Här är en video från X.

Men om personen som utför hälsningen är uppspelt, kan resultatet se betydligt värre ut. Här är samma Tim Walz, fast på väldigt bra humör.

Är Tim Walz nazist? Jag anser att man måste titta på personens åsikter innan man kan uttala sig om saken. Att endast titta på en hälsning, träffar inte alltid rätt. Och jag ser inga skäl att misstänka att han faktiskt är nazist.

I Sverige hatar vänstern nazister, men delar många av deras åsikter. Inte minst inom kulturpolitiken gillar man den nazistiska politiken som går ut på att beskatta medborgarna så hårt att kultur och media inte överlever, för att sedan betala ut bidrag till den kultur och media som makten anser vara önskvärd. Och inte minst inom Palestinarörelsen ser man upp till Adolf Hitler och delar hans syn på judar. Där heilas det av helt andra skäl än vad Tim Walz gör.

2025-01-21: Varför heilar man?

Varför heilar man?

Genom åren har vi blivit exponerade för en hel del heilningar (en typ av honnör som ibland kallas för Hitlerhälsningar). Ibland kan det finnas en ganska mörk baksida, med tanke på hur Adolf Hitler använde den under sin tid som nazitysklands diktator.

När heilning förekommer bland företrädare för den totalitära högern så behöver vi inte fundera.

Bilden föreställer Angel Dzhambazki, en bulgarisk högerextremist i europaparlamentet. När vi lämnar den totalitära högern, blir frågan mer komplicerad.

Den absolut vanligaste kontakten vi har idag med heilningar idag får vi från Palestinarörelsen, ofta ackompanjerat slagord om att utrota alla judar.

I Mellanöstern är Hitler ett populärt namn på butiker, hakkors och porträtt av Adolf Hitler är populär heminredning och Min kamp säljs i varje bokhandel. När Palestinarörelsens medlemmar och företrädare heilar, så är det förmodligen ett stöd för nazismen som avses.

Vänstern, som gärna tar parti för Palestinarörelsen, heilar av helt andra skäl. De står nära nazismen i vissa frågor, men lika mycket som de stöttar Palestinarörelsen, så avskyr de nazismen och nazisterna. De delar rörelsens konspirationsteorier om judar, de är för en starkt kontrollerande stat, censur av oliktänkande och att medborgarna ska ha låg ekonomisk frihet – helst ska de lämna ifrån sig sina pengar till experter att spendera. Men varför heilar vänstern?

Jag tycker mig se två skäl, och båda är väldigt oskyldiga.

Den ena är att en heilning är en visuellt effektiv hälsning. Zara Larsson, som förvisso stöttar Palestinarörelsen, heilar förmodligen för den visuella effekten, inte för att uttrycka sitt stöd för rörelsen.

Bilden är från Gröna lund, 2020.

Zara Larsson stöttar förmodligen nazistsympatisörer av humanitära skäl. Förvirrade skäl, men hon gör det bästa en med det hon har. Jag kan inte döma en 27-åring som kastats ut i en verklighet hon inte förstår – hon gillar musik och hon har fans som gillar henne. Politik är något alla exponeras för, oavsett om man har en offentlig röst eller ej, och politik är något man reagerar på – initierad eller ej.

Det andra skälet handlar om rockens kultur. Frågan aktualiserades av att Socialdemokraternas civilminister Ida Karkiainen hade fastnat på bild medan hon heilade.

Detta handlar förmodligen om en regelrätt Hitlerhälsning, och ett uttryck som brukar användas för att visa stöd för nazismen. Hon har själv sagt att bilden kan föreställa en Hitlerhälsning, men jag ser inga skäl att över huvudet taget misstänka att hon deltar i sådana aktiviteter av politiskt medhåll. Det är väldigt tydligt att hon inte är nazist, och att hon i sin ungdom har befunnit sig i sällskap där s.k. vit makt-musik förekommer. När jag pratat med andra vänsterväljare så har de vittnat om att man heilar när man lyssnar på vit makt-musik, men att det inte kommer av medhåll.

Och nu har vi en dagsfärsk joker. Elon Musk. Han saluterade, kanske inte med orden ”death to the jews” men väl ”my heart goes out to you”. Gesten väcker ändå frågor.

Elon Musk skiljer sig från traditionella nazister på en hel del punkter. Han tillåter inte att man propagerar för utrotandet av judar på X (tidigare Twitter), han har besökt Auschwitz i syfte att hedra förintelsens offer. Han opponerar sig mot nazismens idéer om en stark stat som kontrollerar människors åsikter och yttranden.

För mig är det obegripligt att han, medan han har hela västvärldens ögon på sig, väljer att göra något som ser ut som en Hitlerhälsning. Han passar inte in i någon kategori av nazist jag sett tidigare, men tiden får utvisa vad detta egentligen handlar om. Vänsterns heilande vet jag är ganska oskyldigt (även om det finns problem även där), men Musks heilande är fortfarande ett mysterium för mig.

2025-01-23: Varför heilar Tim Walz?

Därför är censur viktigt just nu

Helt plötsligt är frågan om hur man kan begränsa svenskens yttrandefrihet. Varför är det så och vem tjänar på det?

Jonna Sima känner inte arbetarna

Med anledning av Ebba Buschs bejublade framträdande på Consumer Electronics Show i Las Vegas, där hon i slutklämmen nämnde att nyfikenhet och hårt arbete förvandlar fattigdom till välstånd, kommer en liten ”rättelse” från Aftonbladets Jonna Sima: Det är inte nyfikenhet och hårt arbete som byggt svenskt välstånd. Det är välfärd, fördelningspolitik och gratis utbildning som byggt svenskt välstånd.

Tillåt mig att definiera ett ord jag tänker använda mig av. Många använder ordet nättroll utan att veta vad det är för något. Många tror att man är ett nättroll om man desinformerar, hatar och hotar på nätet. Ett nättroll kan säkert göra allt detta, men framför allt är man ett nättroll skriver inlägg i syfte att provocera fram känslomässiga svar, gräl, missförstånd eller utdragna ofruktbara diskussioner. Jonna Sima är ett nättroll, och hon råkar använda sig av desinformation i sitt trollande.

Välfärd är en ekonomisk utgift för det gemensamma. Det är en önskvärd utgift, men det är utgift. Vi har i princip inte gratis utbildning i Sverige, men det finns många exempel på avgiftsfri utbildning. Utbildning är en utgift för det gemensamma. Även det är kanske en önskvärd utgift, men det är en utgift. Lägger vi dessutom fördelningspolitik ovanpå allt samman, måste det finnas medel att omfördela.

Dessa medel kommer inte in till landet för att andra länder hellre vill lägga sina pengar på svenskt välstånd i stället för sitt egna. Medlen kommer in tack vare vår nyfikenhet och vårt hårda arbete. Och Jonna Sima kan inte lura någon till att tro att hon inte vet detta. Så varför denna spelade dumhet?

Hennes jobb som ledarskribent på Aftonbladet är att vinna valet åt Socialdemokraterna. När hon gör något som hon tror gynnar Socialdemokraterna, så gör hon sitt jobb. Jonna Sima antar att den typiske S-väljaren är lat och girig – han vill inte jobba, han har begär efter sin nästes tillgångar. Varje parti har sin beskärda del av dessa människor, även om andelen kanske är lite större hos vissa partier. Men hon har (tack och lov) fel.

Sverige byggdes inte tack vare Socialdemokraterna, det byggdes av arbetsamma människor som sedan 1930-talet röstade på Socialdemokraterna. I deras dåvarande skepnad. Framgången kommer från nyfikenhet som mynnade ut i hårt arbete, främst inom industrier som i sin framgång attraherade utländskt kapital. Först när det går bra, och vi har rika fabrikörer och entreprenörer, har vi medel att fördela. Medel som kan användas för avgiftsfri skola. Och så vidare. Tar vi för mycket från fabrikörerna och deras arbetare, tar pengarna slut och kranen stryps. Tar vi för lite, måste vi ha fler som bidrar. Tar vi lagom mycket, kommer fler kunna bidra.

När ”Internationalen” var som mest populär, för cirka 125 år sedan, var skattetrycket på 7%, vilket är betydligt lägre än dagens 43% av BNP. Antalet lagar var färre än idag. I texten återfinner vi raden ”Båd´stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner.” Något har uppenbarligen hänt inom svensk socialdemokrati, och det är här jag anser att Jonna Sima har fel. Det är inte de ruttna äpplena som definierar Socialdemokraternas väljarbas. Det är inte sant ens efter att den andelen har vuxit, om den nu har det, vilket Sima tycks tro. Det som definierar svensk arbetskraft, svenska innovatörer och fabrikörer är nyfikenhet och hårt arbete. Och det har visat sig vara ett vinnande koncept. Man kan lugnt säga att Jonna Sima inte känner arbetarklassen.

Befria Palestina! Men från vad?

Under mitt stockholmsbesök i helgen (bra show Tess Merkel, stripteasen var lite oväntad) sprang jag på ett Befria Palestina-tåg. De hade tyvärr inte tid att prata om vad Palestina skulle befrias från, men befriade ville bli. Om det handlar om att inte bli utsatta för våld från Israel, så finns en ganska enkel väg framåt, särskilt om man ser våldet från Israel som ett folkmord. Låt mig presentera ett tvåstegsprogram:

1. Använd inte vapenvila för att spränga Israeliska musikfestivaler i luften i syfte att döda civila!

Vapenvila gagnar terrorister i betydligt högre utsträckning än det gagnar demokratier, för demokratier spränger inte civila anhängare av terror under vapenvila, men terrorister spränger gladligen anhängare av demokrati under vapenvila. Om vapenvila skulle användas som vapenvila, skulle den inte utnyttjas för ett tillfälle för attack.

2. Soldater ska inte kriga i civila kläder i skydd av civilbefolkningen.

Den andra (och sista) punkten i detta tvåstegsprogram är extremt polariserad. Svensk vänster hänger upp sin retorik kring folkmord på att civila dör. Till och med på gårdagens Guldbaggegala i SVT var det politiska narrativet helt beroende av islamistisk terror. För det är svårt att argumentera för terrorism utan terror.

Till och med partiet som drevs av Socialdemokraternas vän Yasser Arafat, Fatah, anser att demokrati är bättre än terrorism. Att krig inte ska föras i skydd av kvinnor av barn. Men utan civila offer skulle propagandakriget förloras direkt. Vänsterns avfärdande av demokrati och vurmande för terrorism, handlar egentligen inte om att man faktiskt vill avfärda demokrati. Man vill begränsa den, så att inte fel åsikter når offentlighetens ljus, men man vill avfärda den. Så om terroristerna inte hade sina civila offer, vad har de då? Att kriga i civila kläder i skydd av civilbefolkningen gör hela skillnaden i propagandakriget!

Och vad ska Palestina befrias från? Ska de befrias från den som betalar för deras el, vatten och uppehälle? Och hur klokt är det för Israel att befria ett krigiskt och beväpnat folk, som hatar judar?

Svensk vänster är egentligen demokratisk innerst inne, men de har låtit sig förledas en naiv och förvriden humanism. De har förlorat på entusiasmen för den egna filterbubblan. Inmålade i ett hörn, oförmögna att vidga sina vyer, hantera nya intryck eller ens känna vän från fiende, är nedmonteringen av demokratin det enda de har kvar. Och när de själva skriker om hot mot demokratin, menar de såklart socialdemokratin.

Biden-administrationens roll i Metas förbättrade faktagranskning

Politiker och journalister är i upplösningstillstånd när Meta-ägda Facebook och Instagram förbättrar sin faktagranskning. Dagens system, som Meta anser har brister, fungerar genom att en kommitté granskar inläggen på Facebook och Instagram och raderar inlägg man anser vara opassande. Den som får sitt inlägg raderat, får en standardförklaring (t.ex. ”brutit mot en regel”), och blir satt under bevakning så att man inte kan citera det inlägg som har blivit raderat, så att man kan ge en förklaring till sina följare. Följarna får ingen information alls.

På plattformen X (the platform formerly known as Twitter) tog man fram en bättre lösning. Man låter andra användare identifiera något som inte är korrekt, och om de kan tillhandahålla en korrekt källa som styrker felet så får inlägget en kommentar och källan fäst på sig. Det håller politisk bias i schack, eftersom alla har samma chans att reagera på faktafel. Det är transparent, eftersom orsaken till invändningen står och källhänvisning finns. Det minskar risken för censur, för det felaktiga inlägget blir kvar (om inte skribenten själv väljer att ta bort det).

Det är denna lösning som Meta vill se på sina plattformar (Facebook och Instagram). Lösningen förskjuter maktbalansen. Sveriges Television (SVT), Dagens Nyheter (DN), med flera, blev trötta på ett ifrågasättande de inte är vana vid, och valde att lämna X. Lösningen kallas för community notes. I affektion publicerade SVT en text som påstod att Meta slutar med faktagranskning, men sanningen är att de förbättrar den. När den förbättrade faktagranskningen är på plats, kommer SVT och DN förmodligen skruva upp sin närvaro på TikTok. Att genom innehållsproduktion stötta en plattform som syftar till att marknadsföra Kinas kommunistiska parti uppfattas som betydligt mer relevant än att stötta en plattform som avslöjar felaktiga påståenden.

När Meta kontaktade Biden-administrationen i augusti 2024 om en oro kring censur, talade de i gåtor. De var missnöjda, men med vad? Att Biden-administrationen inte gillar memer om Covid-19 framgår, men sen talar Meta lite luddigt om Biden själv. I brevet till administrationen kan vi bl.a. läsa:

”That fall, when we saw a New York Post story reporting on corruption allegations involving the then-Democratic presidentiall nominee Joe Biden’s family, we sent that story to fact-checkers for review and temporarilyy demoted it while waiting for a reply. It’s since been made clear that the reporting was not Russian desinformation, and in retrospect, we shouldn’t have demoted the story.”

Kan detta handla om Hunter Biden? Kan det vara så att det gamla systemet, med en expertkommitté, medför en risk att information censureras?

Även om man tycker att situationen är bra – vi gynnar Joe Biden genom att hålla tillbaka vissa fakta – så måste man ha principer. Om man låter eliten ha makt över vad som är sant eller falskt, blir livet mycket bättre ända tills makten råkar bli någon man inte gillar. Då blir livet mycket sämre. Om man istället tänker att man har granskning och källförteckning (det som SVT märkligt nog kallar för ”ingen faktagranskning”), kommer livet alltid vara en kamp, men det kommer alltid vara ganska bra.

Etablissemanget har förlorat, men de kan inte gå ut med värdighet. Just DN har producerat åsiktsartiklar om X i en takt så att vi stackars satar som prenumererar på tidningen aldrig behöver köpa toalettpapper igen. Igår fick Stefan Löfven skrika om Nazityskland, fascism och 30-talet i tidningen, trots att han bara behövde skapa en community note. Om han hade haft X! Det har han inte, han kör på hörsägen från DN och SVT, som skrämts bort från X av faktagranskning!

Nej SVT, Meta slutar inte med faktagranskning

Igår berättade Metas vd Mark Zuckerberg att de skulle byta system för att granska inlägg på Facebook och Instagram. Istället för att ha dedikerade faktagranskare, skulle man införa det som kallas community notes, vilket innebär att andra användare kan peka ut fel mot att de tillhandahåller trovärdiga källor.

Faktagranskning, i det utformande som finns på Facebook idag, går ut på att en expert väljer om ett inlägg ska raderas eller inte, och orsaken till en eventuell radering landar endast hos skribenten.

Faktagranskning på X, som ska införas på Facebook, går ut på att andra användare som identifierar ett problem, får beskriva problemet och tillhandahålla en källa. Om andra användare godkänner invändningen så publiceras den. Inget inlägg tas bort.

Fördelarna med att använda peers istället för dedikerade experter är 1) att du får fler ögon på frågan, 2) att fel inte tas bort utan rättas till med mer information och 3) att risken för censur således minskar.

Därmed har man eliminerat risken att någon inte får framföra sin syn på plattformen, mitigera problemet med experters bias och ökat kvalitén på faktagranskningen. Det kan man såklart ha åsikter om, särskilt om man gagnas av att den information en expert (som kan vara partiskt) anser vara fel, aldrig ska nå allmänhetens kännedom. Men när SVT gör ett nummer genom att rubriksätta denna nyhet enligt ”Meta slutar med faktagranskning” så svajar man på sanningen. Rubriken till trots är texten korrekt. ”Det här kommer att minska censuren dramatiskt”.

Så apropå faktagranskning, vad tror du skulle hända om Ebba Busch publicerade ett inlägg där rubriken (med lite god vilja) skulle kunna uppfattas som inkorrekt? Det hade inte SVT gillat! Den tanken ska du ta med dig när miljarder av våra gemensamma medel landar hos SVT.

Uppdatering 2025-01-09: Även Emanuel Karlsten påpekar att SVT inte talar sanning.

Vem är diskriminerad, DO?

Tänk dig en man som besöker en arbetsplats i syfte att söka ett jobb. Där blir han mottagen av sina värdar, tre män. Besökaren skar han hand med den förste värden, sen den andra, men hoppar över den tredje värden.

Av utseende och kläder att döma, får gästen känslan att den tredje värden kan vara muslim, och gästen skakar inte hand med muslimer. Han har sedan länge en stark övertygelse om att han inte vill ha någon kroppskontakt med muslimer, över huvudet taget.

Den tredje mottagaren, muslimen, blev såklart lite ledsen. Vi vet att detta inte utgör diskriminering av muslimen, för Diskrimineringsombudsmannen har tittat på liknande fall. I denna intressekonflikt väger besökarens rätt att vara sin övertygelse trogen, starkare än muslimens rätt att få känna sig inkluderad.

Diskriminering uppstår först om besökaren får erfara någon form av konsekvens på grund av att han inte tar muslimer i hand. Han kanske inte får jobbet han var där för att söka, trots att han är kvalificerad. Hans rätt att inte skaka hand med muslimer trumfar inte bara muslimens rätt att få skaka hand med sin besökare, den trumfar även muslimens rätt att säga att han inte vill anställa mannen i fråga. Rent ordagrant säger Diskrimineringsombudsmannen:

”Beröring är något som inte alla människor är bekväma med och det finns ingen anledning att insistera på just handskakning eftersom det finns andra sätt att hälsa respektfullt på som inte involverar fysisk kontakt.”

Att muslimen skulle få känna sig inkluderad, överskuggar helt besökarens rätt att inte hälsa på muslimer genom handskakning. Man hade önskat att Diskrimineringsombudsmannen hade hittat en gyllene medelväg.

Här diskriminerar Kamala Harris en man som är gift med en republikansk senator.

Uppdatering 2021-01-09: Ska DO verkligen arbeta för diskriminering?

Vänsterns hån mot brottsoffer kan ha skäl

2021 höll Sverigedemokraterna ett seminarium om ”svenskfientlighet”, lågt hängande frukt för vänstern att driva med. Max V. Karlsson från Dagens ETC var snabbt på bollen. Angreppssättet som Karlsson valde, var att ta en skärmdump på två minderåriga brottsoffer, och placera den bredvid tre ungar som ger en (till synes) kritisk recension av spelet Fortnite. Skämtet skulle alltså vara att de minderåriga brottsoffren är lite bortskämda och barnsliga som klagar över vad de utsatts för, likt de tre barnen som gör en kritisk recension av Fortnite.

Detta skapade stor förtjusning hos bl.a. vänsterpartiets riksdagsledamöter Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas, som försökte skapa en grabbig ryggdunksstämning av att de minderåriga brottsoffren såg ut som ungar.

Jag håller såklart med om att Sverigedemokraternas evenemang var lite töntigt, men vad är det som driver vänsterfolk som Karlsson, Riazat och Delgado Varas att håna dessa ungar? Svaret får vi förmodligen genom att titta på höstens händelser i Örebro.

En man, Hussein Fawaz, var misstänkt för sexualbrott mot barn, och fick därför hjälp av sin bror Jaber Fawaz, en vänsterpartistisk ledamot i kommunfullmäktige, att få jobb på en fritidsgård under falskt identitet. Väl inne på förskolan begick han ett sexuellt övergrepp mot en liten flicka, inne på en toalett. En medarbetare städade toaletten i syfte att skydda brottslingen, så att han skulle kunna ha fortsatt tillgång till barn att våldföra sig på sexuellt. När historien avslöjades, valde man inte att sparka verksamhetschef Ulf Lindin, utan köpte ut honom för 1,2 miljoner av skattebetalarnas pengar. Inte heller gärningsmannen Hussein Fawaz avskedades, utan köptes ut för 230 000 av skattebetalarnas pengar.

Det hela låter som en kul grej, ända tills man träffar den drabbade familjen. Men det är i ljuset av denna berättelse som du ska förstå varför Max V. Karlsson från Dagens ETC, och Riazat och Delgado Varas från Vänsterpartiet, hanterar denna fråga som de gör. De försöker framstå som lite häftiga och lite ”edgy”, men de har intressen som de försöker skydda.

Annika Strandhäll KU-anmäler Ebba Busch

Cirkusen kring torsdagens Instagram-inlägg av Ebba Busch fortsätter. Nu väljer Annika Strandhäll att anmäla Ebba Busch till konstitutionsutskottet, som ansvarar för att granska statsrådens tjänsteutövning. Strandhäll säger:

”Att ge fel information om en ny lagstiftning är särskilt allvarligt och kan inte anses leva upp till de konstitutionella krav som åligger regeringens statsråd.”

Det väcker frågan om Annika Strandhäll, som också har varit statsråd under Socialdemokraterna, själv kan ha spridit några felaktigheter?

I Polen är abort olagligt om det inte finns medicinska skäl eller om graviditeten tillkommit genom ett brott (t.ex. våldtäkt). Detta är naturligtvis inte bra, men Annika Strandhäll hade fel när hon påstod att detta förbud medfört ökad mödradödlighet. Hon hade inte kollat upp saken, men i egenskap av minister talade hon fritt.

För sin tid som miljö- och klimatminister fick Strandhäll ta emot kritik från det egna lägret för att hon inte ”nådde ut” i sina frågor. När hon väl fick chansen att tala i SVT om sitt område, visste hon inte riktigt hur många kärnreaktorer Sverige hade i drift och hur många som har lagts ner. Nedläggningarna skedde under S-ledd regering, de flesta under hennes regering.

År 2022 påstod Strandhäll att Liberalerna gjorde något slags anpassning till Sverigedemokraterna genom att byta partiledare från en mörkhyad kvinna (Nyamko Sabuni) till en vit man (Johan Pehrson), vilket inte bara är felaktigt utan även oförskämt och lite korkat sagt.

Samma år kritiserade Strandhäll regeringen för att ha tagit bort statsbidraget för att hålla nere storleken på barngrupper i förskolan, trots att den nya borgerliga regeringen ökat satsningen på området med en miljard jämfört med Strandhälls egen regering.

Dessutom är Strandhäll Twitters okrönte drottning. Hennes faktakontroll sträcker sig inte längre än att hon delar ett konto i tron om att det tillhörde EU-minister Hans Dahlgren. När vänstern var upprörd över att en högerprofil fått utrymme i deras SVT, skrev ett parodikonto att han hade anmält programmet, vilket Strandhäll tackade för. När Strandhäll själv fick erbjudande om att medverka i en sketch i ett parodiprogram på SVT, Svenska Nyheter, tackade hon ja, trots att högerprofilen var med även där. Min personliga favorit är ett uttalande från september 2023 där hon skrev att i princip inte en enda svensk tog sig 5 mil utanför sin födelseort för 100 år sedan, helt ovetande om att 1,2 miljoner människor migrerade från Sverige till Amerika för just 100 år sedan.

Hennes nyvunna uppfattning om att statsråd inte får sprida felaktigheter är naturligtvis välkommen, men jag finner det lite märkligt att det blev viktigt först när hon förlorat sitt ämbete.

Nog görs bedrägliga påståenden

Tyngda av uppdraget att vinna nästa års riksdagsval, skapade felaktig information på Ebba Buschs Instagram-konto en triumferande illvilja hos media. Spaltmeter av ”hö, hö, hon har ingen koll på sin egen lag”, tre Text-TV-sidor på SVT, rader av S-märkta experter och politiker fick förfasas i samtliga nyhetsprogram i public service-media. När man kontrollerar historien bakom mediadrevet så ser man snabbt att den inte stämmer, men detta tillfälle ville man inte missa. Glädjen i att prata om ”extrem okunnighet”, om ”lögner”, ”lättja” och ”slarv” vet ingen ände.

Påståendet som bakom de svarta rubrikerna är att Ebba Busch tror att målsägande kan få vittna anonymt, vilket de inte får. Igår skrev Busch på Instagram (andra meningen):

”I och med årsskiftet och flera lagändringar stärks skyddet för människor som bevittnat brott och möjligheten att vittna anonymt blir verklighet.”

Anonyma vittnen har krossat gängkriminaliteten i de länder de införts, men det är inte självklart något bra, eftersom det kan påverka rättssäkerheten för den anklagade. Men hur som helst, sedan årsskiftet öppnas det för att vissa typer av brott ska kunna ha anonyma vittnen. Det viktiga i historien är att hon skriver ”människor som bevittnat brott”.

Busch använder sig av reklamare för att sköta sitt Instagram-konto. Hon kör inte med några mobil-bilder, utan det är riktig kamera och färgsättning mastering i Photoshop som gäller. På vissa bilder läggs det på text, och på denna blev det fel. Bildtexten löd ”nu kan du som utsatts för brott vittna anonymt”, vilket är ett felaktigt påstående. Även om det är Ebba Buschs fel att texten hamnade där, vilket absolut inget tyder på, så hypotesen att hon inte känner till sin egen lag avfärdad efter att ha läst texten under bilden. En betydligt rimligare hypotes är att reklamaren inte kan hennes lag. Felet är allvarligt, men media saknar perspektiv. De låter skadeglädjen och jakten på valseger överskugga allt.

Låt mig bjuda på tre felaktiga påståenden som garanterat handlar om okunskap eller medveten vilseledning, som samtliga både är mer allvarliga och fick mindre uppmärksamhet i media.

När Socialdemokraterna lyckades driva igenom höjd åldersgräns för A-traktorer skrev delegationschef Heléne Fritzon (som personligen också röstade för förslaget) att ”hon har förlorat en lång kamp” och att det är ett ”bakslag för ungdomar på svensk landsbygd”.

Inför det senaste riksdagsvalet berättade Vänsterpartiets rättspolitiska talesman Linda Snecker, i ett tal Skäggetorp, att högern kommer att kidnappa invandrarbarn om de vinner valet.

Samma år påstod Sveriges Radio, i en sändning på arabiska, att Ebba Busch uppmanar polisen att skjuta ihjäl muslimer.

Samtliga dessa tre påståenden är illvilliga, med syfte att desinformera. Och till listan över bedrägliga påståenden kan vi nu lägga pågående mediadrev om att Ebba Busch inte kan sin egen lag – du behöver bara läsa innantill för att förstå vad som egentligen händer.

(Rent tekniskt kan ett brottsoffer vara vittne utan att vara målsägande, vilket på sätt och vis betyder att inte heller reklamaren nödvändigtvis hade fel. Men igen, media har ett val att vinna.)

Uppdatering 2025-01-04: Annika Strandhäll KU-anmäler Ebba Busch

Fem punkter om Israel-Palestina-konflikten

Fem punkter du behöver veta för att kunna ta ställning i Israel-Palestina-konflikten.

1. Den ena parten, Israel, är en marknadsliberal demokrati som bedriver fria val, som har företag, som tillåter homosexualitet och arrangerar Pride-tåg. Den andra sidan är islamister, som inte accepterar homosexualitet, som i princip inte har något företagande, som lider ständig brist på förnödenheter, möjligtvis undantaget militära raketer och missiler.

2. Det kan inte bli fred, för det finns ingen lösning. Lägger Israel ner sina vapen, kommer de att utplånas. Vapenvilor har bevisligen varit förödande för Israel. Hamas har palestiniernas fulla stöd att inte lägga ner sina, vilket hade varit den enda vägen framåt. Det hade gjort att vi hamnade i samma läge som före massakern 7/10 2023.

3. Judarna har i princip försvunnit från Mellanöstern sedan Andra världskriget. 97% är borta. Muslimerna har ökat med över 1000% under samma period. Skulle den palestinska sidan lyckas med att få bort judarna helt, så blir det inte fred, eftersom de flesta konflikter i Mellanöstern utfärdas mellan muslimer.

4. Israel mördar inte civila palestinier, trots att det ibland påstås. Det normala i ett krig är att krigsföringen sker i uniform, på behörigt avstånd från civilbefolkningen. Hamas strider i skydd av civilbefolkningen. Detta orsakar att civila dör, och för Hamas är civila dödsfall på den palestinska sidan en viktig komponent i propagandakriget mot västerländsk demokrati.

5. Israel dödar betydligt färre muslimer än vad andra muslimer gör, och när så sker är det Hamas som bär ansvaret. Antalet civila dödsfall är mycket större i andra konflikter i Mellanöstern, där båda sidor är muslimer. I Syrien har nyligen jihadister, en gren av Islamiska Staten, tagit makten. Och inte ens när Sharia är infört, slutar islam att skörda offer.

När du tar parti i konflikten, behöver du känna till dessa fem ting. Annars kommer du bli en av dem som springer omkring och viftar med bilder på vattenmeloner. Och om du inte känner till dessa fem ting, borde du fundera på varför den ena sidan publicerar skrytfilmer när de torterar gisslan på sociala medier. Är det verkligen den goda sidan?

Uppdatering 2025-01-03: Alla vet att man inte ska bita handen som föder en, men inte alla vet vem handen tillhör.

Aborträttens vara eller icke vara reflekterar folkviljan

I oktober i år lämnade fyra socialdemokrater (Linnéa Wickman, Lena Johansson, Sanna Backeskog och Inga-Lill Sjöblom) in en motion om att grundlagsskydda aborträtten. Motiveringen är att kvinnors reproduktiva hälsa och rätt till sin egen kropp inte är förhandlingsbar, och den höll faktiskt på att bli en icke-förhandlingsbar fråga på riktigt när det var på tal om att flytta rätten att bestämma över abort från Sverige till EU. EU-lag står som bekant över svensk grundlag. Hamnar abortfrågan där, kan alltså aborträtten försvinna i Sverige, helt oavsett svensk grundlag.

Men nu är det grundlagen som ska husera aborträtten enligt Socialdemokraterna.

Sverige har fyra grundlagar som syftar till att definiera landet och till att skydda medborgarna från staten eller en korrupt regerings önskan att begränsa medborgarnas fri- och rättigheter. Grundlagarna är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Man skulle kunna tänka sig en femte grundlag, typ ”abortförordningen”, men motionens författare föreslår regeringsformens andra kapitel. Den texten gör gällande att:

• Människor ska behandlas lika av staten
• Den enskildes välfärd är offentlig verksamhets mål
• Främja god miljö, demokrati, den enskildes privatliv och familjeliv
• Samerna har rätt till sin kultur

Ett tillägg skulle kunna vara att man får göra abort, eftersom det är en så pass viktig behandling man har rätt till. Liv kan förstöras om rättigheten inskränks. Det finns fler behandlingar som är lika viktiga, men som kanske inte är relevant för lika många. Den som drabbas av nekros kan behöva få ett ben amputerat för att klara livhanken, och för den personen kommer rätten till amputation vara lika viktig som någon annans rätt till abort. Skillnaden är att antalet personer som står i behov av en abort är större än antalet personer som står i behov av benamputation.

Men grundlagen ska inte skydda grupper, den ska skydda individer. Och det gör aborträtten till en fråga för regering och riksdag, som i sin tur representerar folkviljan.

Tänk om yttrandefrihetslagen skulle uttrycka att man har rätt att argumentera för sänkt skatt, med motivationen att de flesta skulle gagnas av det. Att skatten ska sänkas, ska inte vara förhandlingsbart! Har man inte då infört just olika behandling? Yttrandefrihetslagen säger inget om vilka åsikter som ska skyddas från censur eller andra hinder, den säger att åsikter inte får censureras eller hindras.

Vi har Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen, Vårdgarantin, med mera, som reglerar patientens rätt till vård, och om vårdbehovet är abort, har vi Abortlagen som reglerar vad man får göra (precis som vi har både Patientsäkerhetslagen och Brottsbalken när frågan handlar om amputering av kroppsdelar).

Alltså, de begränsningar som finns i yttrandefrihetsgrundlagen (t.ex. lagen om hets mot folkgrupp), de begränsningar som finns i frågan om amputation, eller de begränsningar som finns i frågan om abort (Abortlagen) ska reflektera medborgarens åsikter i dessa frågor, vilket sker genom riksdagsmandat. Förmodligen är det islams ökade inflytande i Sverige som fått Socialdemokraterna att vilja ta till grundlagen, men om man i stället kan kommunicera vikten av abort, behöver ingen grundlagsändring göras. Precis som vi inte behöver grundlagsskydda de rättigheter som regleras av Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen och Vårdgarantin. Vi behöver bara ha en befolkning som förstår poängen med vissa vårdformer, och det ansvaret ligger på oss. På medborgaren. När vi valt att möta andra kulturer så möter vi också andra värderingar, och vi kan inte både kasta inflytande över dessa kulturer och strunta i att engagera oss i dem. Det är det stora hotet mot aborträtten.

Korrekt val av ord gör skillnad – gratis och tvångsfinansiering är egentligen inte samma sak

För någon vecka sedan var det en högstadieelev som skrev en insändare till Nerikes Allehanda om att mensskydd borde vara gratis för tjejer. Jag uppskattade att hon tog sig besväret och skrev en insändare som formulerade hennes åsikter och goda intention, så jag tänker inte bemöta henne där. Men jag reflekterar gärna över hur ord skiftar i betydelse.

Om mensskydd vore gratis, skulle det bli jättesvårt att hitta fabrikörer som vill producera mensskydd. Produkten skulle förmodligen försvinna helt. Det man kan göra, är att tvångsfinansiera mensskydd, alltså minska studiebidraget mot att mensskydden kan hämtas ut utan betalning. Fördelen med tvångsfinansiering är att även den som är dålig på att göra kloka prioriteringar får sitt mensskydd.

Nackdelarna är flera. När något är gratis i betydelsen tvångsfinansierat, så finns det pengar utan att någon behöver välja att betala. Vi tar pengar och ger till det som är gratis, helt oavsett. Det är ett paradis för den organiserade brottsligheten. Vi ser korruption, fusk och bedrägerier i vart enda område där kommun, stat eller region lägger sig i.

Ett annat stort problem är individens möjlighet att göra bättre val. Alla kanske inte har det så gott ställt, och behöver ha möjligheten att välja något annat än bindor. T.ex. en menskopp eller något annat. När någon annan bestämmer att du ska köpa bindor för pengarna, skulle ett annat val vara en extra kostnad istället för en möjlighet att göra ett mer ekonomiskt val. Till detta utmanas innovationsmöjligheten, då en lösning för att hantera mensen cementeras. En möjlig fördel är att det blir lätt att bli rik när inkomsten kommer från en obligatorisk skatt, och Sverige, som har hög skatt, har en stark tillväxt på mångmiljonärer. Ett exempel från verkligheten är att vi sedan många år valt att tvångsfinansiera media, vilket över åren har skapat ett gigantiskt kvalitetsproblem i den branschen.

Om man kallar tvångsfinansiering för ”gratis”, finns det en risk att man inte tittar på nackdelarna, eftersom ”gratis” har en positiv laddning. Därmed inte sagt att skatt är något negativt per automatik. Även om vi får väldigt lite välfärd för pengarna när välfärden är skattefinansierad, så är de allra flesta överens om att den lilla del av skatten som går till välfärd, är legitim.

Vi är alla överens om att sjukvård är bra, men inte alla tycker att EU-parlamentariker behöver ha en grundlön på hundratusen kronor plus ett dagstraktamente på 3400:-. Skatten skulle vara mindre ifrågasatt om de som behöver bo på serviceboende kunde göra det till en lägre kostnad.

Vi är alla överens om att bilvägar och tågrälser är bra, men inte alla tycker islamistiska Ibn Rushd ska finansieras av andra än deras medlemmar.

Vi är alla överens om att den som blir arbetslös ska kunna överleva tills han får ett nytt jobb, men inte alla tycker att det är värt flera miljoner att kommuner bedriver magisk städning med avjoniserat vatten. Och så vidare.

Tvärt om, slöseri har gjort att SOS Alarm mest fungerar som grindvakt till sjukvården och att långtidssjukskrivna blir utförsäkrade, medan de som lärt sig att exploatera systemet blir rika. Västlänken var tänkt att vara en tunnel för kollektivtrafiken under centrala Göteborg, projektet har torterats av finansiella opportunister, som t.ex. en rosa sten för 26 miljoner kronor. Andra människors pengar. Pengar, som enligt samhällskontraktet skulle vara vårdpersonalens lön.

Och det lär inte bli bättre. En kommun som har ont om pengar, sparar väldigt lite på att säga upp en kommunikatör, och får dessutom badwill på halsen. En kommun som skär ner en blygsam procent på t.ex. skolan, frigör massor av pengar och kanske rent av får råd att anställa ytterligare en kommunikatör. För kommunikatörer kan verkligen förklara varför vårt nuvarande (och i princip redan havererade) system egentligen är bra, medan nästa bidragsmiljardär flyttar sina pengar till ett lågskatteland, där han inte behöver betala för rosa stenar, Ibn Rushd eller Dagens ETC.

Trots min tillgång till objektiv media, står jag inte på terroristernas sida

I konflikten mellan den marknadsliberala demokratin Israel och den palestinastödda terroristorganisationen Hamas har Sverige tydligt tagit ställning mot demokrati och för terrorism. Kanske inte för att politikerna nödvändigtvis står på terroristernas sida – det varierar – men vi har objektiv media, som ständigt ber om ursäkt när israelisk information om Israel-Palestina-konflikten återges, men för vidare Hamas-information helt okritiskt. Eftersom svensk media är objektiv, är terrorism bättre än demokrati rent objektivt.

Även jag har stått på terroristernas sida under många år, men har idag börjat luta mot demokraternas. Sedan tidigare anser jag att Hamas bör strida i uniform på behörigt avstånd från civilbefolkningen, och att begreppet ”folkmord” inte kan användas för att beskriva vad en befolkning som exploderat i storlek (islamisterna) har utsatts för. Tvärt om, en befolkning som snart är helt utrotad, kan ha varit utsatt för detta.

För att nyansera, vill jag ge ordet till en jude…

…en britt som bott i Israel…

…och en muslim som bott i ett blandat område (judar och muslimer).

Mycket nöje!

Uppdatering 2024-12-18: En intervju som bl.a. tar upp efterspelet efter denna havererade debatt på Oxford:

Att rycka på axlarna och säga ”god jul” beskrivs som en ”atombomb” i NA

I samband med att SSAB gick ut med att man inte ska önska varandra ”god jul” eftersom det inte är inkluderande, skrev Lars Ströman en raljant opinionstext i Nerikes Allehanda under rubriken ”Ståljätte utlöser atombomb bland kulturkrigare”.

”Ett tips till statsminister Ulf Kristersson. Du tjatar ju om planerbar kraft. Detta är faktiskt planerbart. Det är bara att lagra ett antal utspel i din dator. Ut med ett pressmeddelande, så kommer energin i stora mängder. Och snabbt går det. Möjligen kan det vara problem att kontrollera all denna energi.”

Atombomben var att kulturkrigarna ryckte på axlarna och önskade varandra god jul ändå. Jag skulle vilja att Ströman sätter ord på ramadanupploppen år 2022. Blotta hotet om att det skulle ske en koranbränning, fick personer att gå man ur huse i syfte att försöka döda polisanställda. Det kastades sten och det eldades polisbilar. Om en axelryckning och en god jul-hälsning kan beskrivas som en atombomb, vad kallar man då ramadanupploppen?

Allt du behöver veta om Dagens ETC

WONSA (World of No Sexual Abuse) har nyligen tvingats stänga sina vårdsalar till följd av bristande finansiering. Kliniken, som drivs av stiftelsen WONSA, var Sveriges enda specialistmottagning för trauma efter sexuellt våld och hade utvecklat unik kunskap inom PTSD och komplex PTSD2. Från och med nyåret saknar kliniken den finansiering som behövs för att fortsätta verksamheten som planerat, då Region Stockholm, strypt finansieringen. Regionens ordförande, Aida Hadzialic, är socialdemokrat, och de ogillar vårdformer som inte är drivs av regionen eller kommunen, så det är kanske vettigt att inte vårda t.ex. den som blivit utsatt för incest i de fall där vårdgivaren är ideell.

Partiet har inte samma makt över ideell verksamhet som de har över verksamhet som drivs av regionen och kommunen. Ska man vara lite elak, så är det centerpartisten Gustav Hemming som är vice ordförande i Region Stockholm, och han har definitivt inga skäl att visa några sympatier för pedofilers offer – han är inte centerpartist utan anledning.

Beskedet om WONSA:s nedläggning fick en patient, ett minderårigt incestoffer, att ta sitt liv. När den skattefinansierade skittidningen Dagens ETC tar upp självmord i samband med pedofili, så handlar det alltid om gärningsmannen, trots att självmord är betydligt vanligare bland offren än det är bland förövarna. Och det säger faktiskt allt du behöver veta om Dagens ETC. Eller om den som använder Dagens ETC som nyhetskälla. Ett självmord är tragiskt när det drabbar en förövare, men totalt oviktigt när det drabbar ett offer.

Hur kommunicerade Socialdemokraterna utbyggnaden av kärnkraften?

När Socialdemokraternas försvarsminister Peter Hultqvist lovade att Sverige aldrig skulle gå med i Nato, så var det många som förstod att det var en ansökan om Nato-medlemskap han hade i kikaren. Hade han sagt att ett Nato-medlemskap inte var aktuellt för tillfället, så skulle jag nog inte ha gissat på att han var på väg att skicka in en ansökan.

När man vet hur Socialdemokrater kommunicerar med väljarna, så förstår man att de vill bygga nya kärnkraftverk.

2013-09-11 deklarerar Magdalena Andersson att kärnkraften ska avvecklas.

2014-10-01 kan vi läsa på Miljöpartiets hemsida att de är överens med Socialdemokraterna om att kärnkraften ska avvecklas.

Vattenfall bekräftar att det var skatter riktade mot kärnkraften som var avgörande för att man behövde stänga Ringhals. Skatter kan som bekant ställa till med stor skada, det vet alla som säljer partilotterier. Vattenfalls egna bedömning var nämligen att Ringhals hade kunnat drivas i upp till 60 år till.

På Socialdemokraternas kongress 2021-11-04 delgav hon väljarna att kärnkraft inte är aktuellt, eftersom den är för dyr. ”Någon som är sugen på högre elpriser?”

Och det är inte bara skatten som gör elen dyr, det finns en internationalisering av elmarknaden som infördes under Magdalena Andersson (2020), som ger bolagen en möjlighet att sälja el utomlands, vilket trissar upp priserna i de södra delarna av landet.

Låter inte detta som att Socialdemokraterna vill bygga ut kärnkraften? Jo, under de senaste nio åren har partiet arbetat för ny kärnkraft. Magdalena Andersson reder ut saken i en SVT-intervju. Jag förstod det. På Socialdemokraternas hemsida kan vi läsa att ”[k]ärnkraften är en viktig del av svensk elproduktion och kommer att så vara under lång tid framöver”.

Du som röstar på Socialdemokraterna, förstod du att du röstade för kärnkraft?

Det finns långsiktiga risker med att belöna kriminalitet

Sverige värderar kriminalitet alldeles för högt, och det påverkar samhället negativt över tid. Det senaste exemplet i skrivande stund är Susanne Ås Sivborg, f.d. generaldirektör på Lantmäteriet, som under år försörjt främmande makt med svenska försvarshemligheter. Hon ”straffas” med något som vanliga medborgare köper trisslotter för att få, nämligen 134.000 kronor i månaden i två år (3,2 miljoner kronor), utan något krav på motprestation. Till detta har hon åldern inne för att börja plocka ut sin pension. Listan över fall där kriminalitet belönas är lång. Några exempel:

En anmäld blottare fick fri tillgång att våldta pensionärer i hemtjänsten, och skyddade därefter av huvudmannen (Uppsala Kommun). Offret fick upprättelse genom ett engagemang från civilbefolkningen, initierat av ex-polisen Mustafa Panshiri. Inte förrän historien avslöjades kunde en representant för huvudmannen, vänsterpartisten Tobias Smedberg, berätta att han hade besvärats en aning av det hela. Det är alltså inte våra skattepengar som ger offret upprättelse, det är civilbefolkningen. För skattade pengar. Tack Mustafa! Skatt betalar vi ändå.

Centerpartiet organiserar många personer som utnyttjar barn sexuellt, och det i det senaste fallet där Gustav Hemming anser det vara läge att onanera framför en minderårig pojke, väljer partiet att stötta honom i hans mentala hälsa. Honom! Barnet? Nix.

När det gäller sexuella övergrepp på barn är det betydligt vanligare att offret begår självmord än att förövaren gör det. Trots detta har den skattefinansierade skittidningen Dagens ETC upprörts över de få gärningsmän som tagit självmord – de har aldrig ägnat en stavelse åt offren.

Det mest extrema fallet måste vara mannen som under tortyrliknande förhållanden våldtog ett par kvinnor, men var kompenserades för att han straffas efter åldersjustering. Belöningen blev 840.000 kronor.

Som lök på laxen är hela syftet med det skattefinansierade programmet P3 Guld främja gängkriminalitet. Så vad är det som inte står rätt till i Sverige? För att få svaret på den frågan behöver man förstå hur svenska försvarsadvokater resonerar. Peter Hellman, som normalt blir irriterad på att man måste visa upp sin biljett i kollektivtrafiken, skrev igår angående butiksstölder:

”Handlade nyligen i en självbetjäningskassa. Det blev slumpmässig avstämning. Jag visste att jag hade gjort rätt, vilket avstämningen bekräftade. Ändå höjs pulsen av ifrågasättandet. Vi måste hitta tillbaka till att lita på varandra! Mellanmänsklig tillit är samhällets grund.”

De personer som investerat i en butik och ställts på gatan på grund av att varorna han köper in till försäljning själs, är naturligtvis inte av någon relevans Hellman. Särskilt inte med tanke på att det finns andra butiker som går bra rent ekonomiskt! Det är lite som när vindkraftsförespråkare anser att 60 av rotorbladen dödade havsörnar är en struntsak då huskatter dödar miljontals sparvar. Bra att veta: Havsörn dödar huskatter, så sparvarna kan räddas av att man avvecklar vindkraften.

Det positiva med Hellmans inlägg är att jurister ibland får en inblick i vanliga människors liv, genom reaktionerna som kommer in. Försvarsadvokater är inte kapabla att hantera informationen, men de har den, och det är bra. Hur som, risken som jag ser är att vi denna gång kanske får skörda det vi sått i frågan om synen på kriminalitet, och om så blir fallet, är vi illa ute.

Men om jag får tillåtelse att avsluta med en positiv spaning, så har X (tidigare Twitter) blivit en riktigt bra nyhetsplattform under de senaste månaderna. De personliga påhoppen och hatet har avtagit, det sakpolitiska samtalet har ökat. I dessa dystra tider är det åtminstone en liten ljusglimt. Och jag avslutar gärna genom att ge centerpartisten Helena Lundgren sista ordet i frågan.

Herre jösses, jag är en grinig gammal gubbe

Förr skrev jag insändare och debattartiklar i min landsortstidning Nerikes Allehanda (NA). Nu var det länge sedan, men idag var det dags. Sammanhanget är att jag förr bodde i mitt läns huvudort Örebro, jag är numera landsortsbo, och NA:s chefredaktör (vars intellekt sträcker sig till att hylla allt som går att sätta en socialist-stämpel på) försvarat Socialdemokraternas nedskärning i kollektivtrafiken.

Som före detta Örebroare, numera bosatt i Edsberg, har jag fortfarande många ärenden i Örebro. Ofta tar jag bilen till Fjugesta, parkerar på pendlarparkeringen och fortsätter med bussen (linje 600) till Örebro. Hittills har jag aldrig behövt stå på grund av platsbrist – bussen kör mestadels tom. Nu planeras det att linje 600 ska trafikera mer sällan och täcka en längre sträcka, på grund av den låga beläggningen.

Ibland har jag kört bil hela vägen till Örebro, särskilt för att slippa stressa från ett evenemang och riskera att missa sista bussen. Med de nya ändringarna kommer jag inte längre överväga bussen alls, eftersom den sista avgången inte passar mina tider och bilen nu är ett ännu mer tidsmässigt fördelaktigt alternativ. En försämrad busstrafik riskerar bara att förstärka problemet med tomma bussar, eftersom de som faktiskt behöver bussen är beroende av en viss nivå av service.

Visst, en neddragning är billigare för skattebetalarna, men en tjänst som ingen vill använda är i praktiken värdelös, oavsett kostnad. Samtidigt kör stadsbussarna fortfarande sträckor som korsningen Hagagatan-Hertig Karls Allé till Risbergska skolan, trots att det handlar om en promenad på bara några minuter. Det vore mer samhällsekonomiskt och miljömässigt fördelaktigt att prioritera kollektivtrafik som ersätter bilresor istället för gång- eller cykelturer.

Inlägget publicerades på i papperstidningen och på nätet 9/12.

Kändisskap är inte alltid den bästa meriten

Som vd för Göteborgs Stadsteater är Björn Sandmark förmodligen kändis nog att agera sakkunnig i alla tänkbara frågor, något svensken hungrar efter. Det är inte många artister eller kulturarbetare som kan tänka sig att mer kunskap kan leda till andra, kanske mer kvalificerade slutsatser, för mest rätt har den som är mest känd. Och folk köper det! Därför går det inte lång tid mellan ganska att förvirrade upprop signerade av hundratals personer publiceras, där namnet på någon som varit på tv förväntas ge tyngd i frågan.

Björn Sandmark satte häromdagen ner foten mot svensk energipolitik. Han hade hittat en artikel (kanske från Dagens ETC?) som påpekade att effektbrist kan uppstå i vinter, på grund av reaktorn Forsmark 3 kommer att stå stilla i fem månader. Texten visar på två saker: För det första är kärnkraften viktig! Vindkraften står alltid helt stilla när den behövs som bäst, men vi klarar oss ändå, utan den. För det andra har vi för få kärnreaktorer! När någon reaktor behöver servas under en oönskad tidpunkt, kan det numera komma negativa konsekvenser av det.

Men Sandmarks vinkel var att kärnkraft inte är driftsäkert, utan att kärnkraft är ”sämst när det gäller”. Sveriges minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, påpekar ganska barskt att (och helt korrekt) att Björn Sandmark kanske inte är särskilt lämpad att försöka bidra med att kasta ljus över frågan om svensk energipolitik. ”Håll dig till teater, du har uppenbarligen inte en aning om vad du pratar om.”

Ganska befriande! Ska en åsikt vara kvalificerad, bör den baseras på något med mer tyngd än Lorentz Tovatts röstfiskande talepunkter! Givetvis blev folk arga, för vart ska vi vända oss i frågan om energiförsörjning om inte till kultureliten? Och självklart kommer frågan om yttrandefrihet upp. Den som blir bemött efter att ha gjort ett (korkat) påstående, kanske rent av har berövats sin yttrandefrihet?!?

De som tillfälligt har berövats sin yttrandefrihet, är de som (mot en stor summa pengar) fått det tillfälliga förtroendet att vara minister under någon eller några mandatperioder. T.ex. Carl-Oskar Bohlin. Anledningen till att du får en hög ersättning för din tid som minister är att du, under en begränsad period, företräder folket. Dina åsikter och din vilja är åsidosatt dygnet runt under mandatperioden. Om ministern för civilt försvar innerst inne delar den breda massans uppfattningar om att 1) kändisar vet bäst för de är kändisar och 2) kärnkraft är nyckfullt medan vindkraften är en stabil energikälla med en förutsägbar jämn och produktion, så måste han ändå företräda regeringens linje. Dygnet runt.

För egentligen är det inte en fråga om vem som har rätt, utan en fråga om vem Carl-Oskar Bohlin företräder. Politik är inte vetenskap, politik är folkligt mandat. Politik ska inte ha sin grund i vetenskap, politik ska ha sin grund i folkviljan. Det är den väljare som betraktar vetenskap som viktigt, som ska rösta på det parti (eller den politiker) som bäst representerar det man anser vara den vetenskapliga linjen. Men Björn Sandmark ska inte ge upp, för han är både en bra vd och en bra författare! Och tack vare Carl-Oskar Bohlin har han bjudits en chans att numera vara en ännu bättre energistrateg!

Själv finns jag på X för att bl.a. Björn Sandmark och Carl-Oskar Bohlin finns där.

Talande om svenskens syn på spritmonopol

Jag har sedan länge landat i att jag vill avskaffa alkoholmonopolet i Sverige. Jag säger inte att inte staten kan få kränga sprit till sina medborgare, men för min del behöver de inte anstränga sig. Elias Nilsson hade mage att uttrycka att han inte var nöjd med statens spritservice Systembolaget, för han hade andra önskemål, vilket inte föll i god jord hos monopolförespråkarna. Nilsson skrev:

”Ytterligare ett argument för att avskaffa monopolet. Det finns bara sex flaskor arrak i hela Lund och jag ska brygga punsch till en bal. Dessutom är den slut på lager.

Jävla u-land”

I en tråd på X har han sparat de roligaste svaren, och de bär på mycket kunskap om hur monopolförespråkarna resonerar. Tre svar sticker ut.

”För lilla kvartersbutiken hade såklart haft ännu fler på lager.”

De små speceributikerna drivs ofta av personer med ett specialintresse. Jag vet en ostbutik som har fler ostar än ICA, jag vet en köttbutik som har mer kött än Coop. Men det finns en missunnsamhet i svaret. Han som skrev det tror nog inte att det totala utbudet blir lägre av att fler aktörer släpps in, han är bara nöjd med monopolet, och det som duger åt honom borde duga åt alla.

”Jag bor i berlin utan spritmonopol och arrak finns inte att köpa någonstans, hur förklarar du det”

Det är ju viktigt att känna till att olika länder har olika dryckeskultur. Förmodligen har inte Berlins spritbutik Pripps Blå heller, men det Berlin har, som Sverige saknar, är ett stort utbud av mer eller mindre specialiserade återförsäljare.

”Du vet att den aldrig hade klarat sig på fria marknaden Elias”

Marknaden levererar det kunderna vill ha, för de lever på sina kunder. Ett brett sortiment attraherar kunder. Det är precis därför ostbutiken har många sorters ost. Systembolagets popularitet kommer inte från att de konkurrerat ut de små speceributikerna, utan från att konkurrerande butiker är olagliga i Sverige. Faktum är att Systembolagets popularitet ökade när tillverkningsmonopolet försvann och bolagets utbud ökade. För ett brett sortiment attraherar kunder.

Om du ska diskutera svensk alkoholförsäljning, ska du först ha läst Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det : en historia om svensk alkoholpolitik”, som är en utmärkt sammanställning alkoholpolitikens utveckling och nuvarande tillstånd.

Vill S använda sitt nya partiprogram för att få ”skräpets” röster?

Partiet Socialdemokraterna har under större delen av sin existens varit invandrarkritiskt, något som höll i sig ända in i Olof Palmes tid. Fokus låg på att skydda arbetsmarknaden och att upprätthålla välfärdsstaten, då invandringen i huvudsak skulle vara arbetskraftsinvandring. Denna arbetskraftsinvandring skulle matcha Sveriges behov. Socialdemokratisk politik hade helt enkelt ett öga åt svensk välfärd och svenska arbetare.

Partiets ambition att värna svenska arbetare och att upprätthålla en stark socialdemokratisk välfärdsmodell motiverade ambitionen att driva en politik som kunde gynna svensk arbetarklass, vilket gav ett väljarstöd som snuddade 50%-strecket. Men sedan 1980-talet har väljarbasens sammansättning förändrats ganska radikalt. Socialdemokraternas enorma framgång har genom den demokratiska processen tilldelat partiet makt genom representation i många olika byråkratiska institutioner. Att Socialdemokraterna är det enda svenska riksdagsparti som praktiserar politiska tillsättningar, och att de har haft många valsegrar på sig att agera på detta, har gjort makten socialdemokratisk helt oberoende av valresultatet.

Som en logisk konsekvens av sin strategi har partiet numera ett väljarstöd som inte är högre än omkring 30%. Arbetarna har man förpassat till Sverigedemokraterna, och för att säkerställa att de inte kommer tillbaka till Socialdemokraterna har man valt att använda personliga tillmälen när man refererar till arbetarklassen. De är rasister, det är svärjevänner, de är rentav skräp. De är personerna man ville bli av med för att inte stöta sig med den övre medelklass som numera är den ena viktiga demografin för partiet – kanske den viktigaste. De andra är såklart den övre medelklassens alibi för att vara en socialdemokrat, med en stark medgörlighet till hög beskattning, nämligen bidragstagarna.

De flyktingar som tar sig hit för att skapa sig en tillvaro, är bidragstagare. Men vissa tar sig loss. De assimileras, de skaffar sig en egen försörjning, de står inte längre i beroendeställning till partiet och röstar kanske inte längre på partiet. Hanif Bali, Sara Mohammad, Mustafa Panshiri, Hamid Zafar, Omar Makram eller typ varje Sverigedemokratisk kommunpolitiker. Detta betraktas som det största sveket! Men varför är då Sverigedemokraterna det största partiet bland t.ex. svenskiranier?

Vänstern vinner på den invandring vars röst de kan kontrollera. Alla propagandakampanjer om att högern kidnappar invandrares barn om de vinner val, kommer inte från att vänstern tror att högern kidnappar invandrares barn om de vinner val, utan om att vill att invandrare ska rösta på dem, för att göra deras närvaro i landet värdefull för makten. Det mesta av desinformationen sker på arabiska, för Linda Snecker blev kritiserad när hon körde talepunkterna på svenska, då svenska faktagranskare tenderar att kunna svenska.

Invandrarna själva har precis inget att vinna på att bli associerade med bidragstagare, eller rentav kriminella personer som tagit sig in i landet, poserande som flykting (s.k. ”papperslös”). En invandrad person som beter sig illa, kastar ingen skugga över mig som har ljust skinn, ett svenskt namn och som pratar flytande svenska. En invandrad person som beter sig illa, kastar en mörk skugga över alla som lyckats ta sig hit för att få ett bättre liv genom arbete och hederlig livsföring. Därför är den hederliga invandraren kritisk till Socialdemokraternas flyktingpolitik, därför är den ärliga flyktingen oönskad av sosseriet.

Att Socialdemokraterna nu, i samband med lanseringen av sitt nya (pinsamma) partiprogram, går ut med att de minsann alltid varit det mest invandrarkritiska partiet, och att de alltid förespråkat de allra hårdaste straffen för kriminella gärningar (vilket ironiskt nog var sant fram till ungefär år 1984), syftar till att vinna tillbaka några av kärnväljarna. Men deras vilja att prata om den nya politiken kommer inte att hålla i sig längre än att de nya invandrarvänliga saft-och-bullar-väljarna hinner upptäcka vad som är i görningen. Och Socialdemokraterna är inte förtjusta i att försörja Vänsterpartiet med socialister som annars kunde ha röstat S, om det inte vore för den invandrarkritiska hållningen. För även om S lurar många, kommer detta drag att snarare arma ut väljarstödet. Men mycket hinner säkert hända innan valet 2026, om drygt 600 dagar.

Inte en ärta ska flytta till Tyskland?

Media rapporterar idag om Socialdemokraternas nya partiprogram. Det handlar om stramare invandring, högre krav på att invandrare ska lära sig svenska och hårdare straff för kriminella. Du som förstod att Socialdemokraterna skulle skicka in en ansökan om medlemskap i NATO när de lovade att så aldrig någonsin skulle kunna ske, förstod säkert att de landat i att Sveriges problem är invandrarnas fel när de kallade sin egen nuvarande politik för fascism två veckor tidigare. Du som förstod att Socialdemokraterna var för kärnkraft efter att Magdalena Andersson dömt ut det kraftslaget på kongressen, förstod säkert att det var kärnkraft man ville gynna. När de säger X så menar de Y, när de säger Y så menar de X. Vi har lärt oss hur det fungerar i det partiet. Det är alltså inga konstigheter att ”hårdare straff fungerar inte” betyder att man vill ha hårdare straff, att hålla kriminella som poserar som flyktingar utanför landet är ”nazism” betyder att man vill hålla kriminella utanför landet, och så vidare.

Vi som inte röstar på Socialdemokraterna vet mer om Socialdemokraterna än vad Socialdemokraternas partistyrelse gör. Så har det varit sedan 1990-talet.

Men vad säger Socialdemokraternas väljare om partiets nya inriktning? Har de sökt sig till Socialdemokraterna för att de tror att S är bättre sverigedemokrater än vad Sverigedemokraterna är? Har S-väljare efterfrågat denna politiska förändring? Jag skulle säga att väljarna söker sig till S för att de inte är SD!

Det mest elaka jag kan säga om Socialdemokraterna är att de, i sann 1984-anda, ämnar stå för att de alltid varit de mest invandrarkritiska partiet i riksdagen (vilket är där vi står idag efter Magdalena Anderssons uttalanden i media), men jag tror att de kommer förneka det i morgon. Det snällaste jag kan säga om Socialdemokraterna är att de, som traditionellt invandrarkritiskt parti fram till mitten av 1980-talet, vill påminna sina gamla väljare att det är S som ger svenska jobb åt svenskar och att inte en ärta ska flytta till Tyskland, samtidigt som de vill hålla kvar sina nya väljare de fångat upp under de senaste 30 åren, genom att helt enkelt glömma bort att 18/11 alls har hänt. Och det fungerar för över 30% av väljarbasen, så bra jobbat!

Den ekonomiska fördelningen och välfärdens paradox

En stor del av den inkomst som individer arbetar ihop går i slutändan till skatter och avgifter. När man inkluderar arbetsgivaravgifter, moms, energiskatter och diverse andra pålagor, kan en genomsnittlig arbetstagare se att ungefär hälften av sin inkomst tillfaller kommun, region eller stat. Vid konsumtion av varor och tjänster tillkommer som bekant moms, vilket ofta innebär att 25 procent av varans pris försvinner från den som betalar.

För höginkomsttagare, som ofta betalar en ännu större andel av sina inkomster i skatt, är detta i regel inte ett problem. En person med en månadslön på 80 000 kronor kan utan större påverkan på sin levnadsstandard avstå 42 000 kronor. För en person med en inkomst på 27 000 kronor per månad kan det däremot kännas betydligt mer betungande att avstå 12 000 kronor.

Trots detta betalar den genomsnittlige löntagaren sina skatter, med löftet om att åtminstone en liten del av pengarna går till välfärd. Skattefinansierade tjänster, infrastruktur, sjukvård, utbildning och andra sociala trygghetssystem, erbjuder en konkret nytta som många värdesätter. För höginkomsttagare kan betalningsviljan snarare motiveras av en känsla av moralisk tillfredsställelse eller samhällelig solidaritet.

Dock finns en annan aspekt av välfärdssystemet som sällan diskuteras: Hur resurser ibland fördelas till förmån för mer privilegierade grupper. Exempelvis kan subventioner till kulturinstitutioner som regionsägda operor eller kommunala teatrar sänka biljettpriserna, vilket primärt gynnar en övre medelklass som oftare konsumerar sådana tjänster. Även public service-finansiering, som för vissa representerar en påstådd garant för objektiv rapportering, kan ses som en kostnad som i oproportionerligt hög grad faller på låginkomsttagaren till förmån för den som konsumerar eländet.

Och det är här frågan uppstår: Skulle vissa aspekter av kultur och media alls finnas i sin nuvarande form om inte arbetare bidrog till deras finansiering genom obligatoriska skatter? Om vi inte tar från de fattiga och ger till de rika, kanske de rika inte längre kunde bestämma vad som är bäst för de fattiga? Det är en debatt som gärna får en ideologisk prägel, där argument som ”Vill du ha det som i USA?” används för att underminera mer nyktra synsätt.

Gräver man lite i saken, blir en annan verklighet tydlig. Medan många pekar på USA:s nuvarande situation som avskräckande, reflekterar den faktiskt resultatet av den amerikanska majoritetens val, som gjorts under demokratiska förutsättningar. På motsatt sida av spektrumet framhålls exempelvis Venezuela ibland som en förebild av statskontrollerad media, trots dess ekonomiska utmaningar som kommer från socialismen. Dessa diskussioner visar hur medier gärna formar uppfattningen om vad som är ”objektivt sant”, allra helst statlig media.

Samtidigt som skattesystemet möjliggör tillgång till gemensamma resurser och tjänster, finns det skäl att granska hur medel fördelas och vilka grupper som faktiskt gynnas mest av olika satsningar. Är det rättvist att vissa grupper indirekt subventionerar andras kulturella och mediala preferenser? Vad innebär rättvisa i ett modernt välfärdssamhälle? Hur kan vi säkerställa att skattepengar används effektivt och till fördel för en så bred del av befolkningen som möjligt? Skulle en privat sjukförsäkring kunna ge bättre värde för pengarna än vad regionsskatten ger?

För egentligen profiterar den övre medelklassen på att arbetarna betalar deras nöjen. Operabiljetten kostar en hundring mindre för att arbetarna betalar var tionde till regionen som driver operan. De kan konsumera konformistisk media gratis, för att arbetarna är tvungna att betala public service-skatt. Kultur påstås inte kunna finnas om inte inte knegare betalade för den med tvång! Påstått objektiv media skulle inte finnas om vi inte tvingade arbetaren att betala för den! Numera går det bra att lägga till ”Vill du ha det som i USA?” eftersom den konformistiska media man älskar i Sverige har sagt att allt är misär där.

Gräver man lite i den saken så visar det sig att en majoritet av de amerikanska väljarna faktiskt fick som de ville i det senaste valet, samtidigt som t.ex. Venezuela inte är den utopi som svensk statlig media påstår. Men de flesta bryr sig inte, de accepterar att ett påstående blir objektivt för att det påstås av någon som tar dina pengar med tvång.

Är det dags att lämna X, Dagens Nyheter?

Det finns något som skaver i Sveriges syn på yttrandefrihet, en tendens som gör att man undrar om svenskar är mer benägna att försvara sina meningsfränder än sina meningsmotståndare. Detta är särskilt bekymmersamt när ordet ”demokrati” används som slagord för egen vinning. Demokrati handlar inte om att enskilda grupper ska få sin vilja igenom på bekostnad av andra – det är ett system där alla röster ska få höras. Tillåt mig att ge några exempel.

När Twitter gick från att vara en vänsterorienterad samtalsplattform som drevs av en islamistisk oljeshejk var Twitter det bästa man kunde tänka sig! Maktens närhet till medborgarna med möjlighet att skrämma den lilla människan till tystnad var passade makten som handen i handsken! Äntligen kunde makten (vilket i mångt och mycket är synonymt med vänster) tala ostört till en publik som faktiskt var intresserad av att ha ett samtal! Den som ställde motfrågor blev avstängda, plattformen var modererad till maktens favör – socialism och islamism är inte socialism och islamism utan totalitarism.

Utan att gå in på att det idag är jurister som avgör vilken kritik mot islam som ska kopplas till bestraffning, så ser vi hur regimvänliga maktinstitutioner blir mer och mer obekväma på X (tidigare Twitter) efter att en yttrandefrihetsvurmare tog över ägandet. Nu skulle inte längre ifrågasättande kunna hanteras genom bestraffning, nu måste man antingen acceptera åsiktsmångfald eller försvara sin hållning – båda alternativen är naturligtvis helt otänkbara för makten. För makt är erhållen genom kontroll av information.

Yttrandefrihet känns väldigt republikanskt och precis som rysk demokrati påbjuder stöd för Putin kräver svensk demokrati stöd för Socialdemokraterna. Annars tar du parti för arbetarna!

Brit Stakston bekräftar detta bättre än någon annan, och hon är ju trots allt expert. Kapitalismen är inte där, och det är kapitalismen som försörjer socialismen. ”Ford, Disney och Apple bland andra, eftersom man inte vill ha sina varumärken exponerade i ett högerextremt sammanhang.”

Tanken att den kapitalism som riktar sig mot civilsamhället försöker agera inställsamt mot densamma, är tydligen helt otänkbar. Kapitalisterna är medgörliga, trots att det inte ens är helt riskfritt. Idag är till och med ”normies” bekanta med begreppet ”go woke, go broke”.

Jag tänker inte hävda att detta är ett citat från Brit Stakston, även om tidningen Journalisten så påstår, för jag har fortfarande kvar ett visst hopp om en ljusnande framtid, men detta är vad tidningen Journalisten påstår att hon säger:

”Några har ju lämnat tidigare: Sveriges Radio till exempel. Men X har haft en unik position i skarpa nyhetslägen, oavsett om det handlar om en jordbävning i Turkiet eller en masskjutning på en skola, eller en brand. Under rätt tagg har det inte spelat någon roll vem du är eller vilka följare du har, du har kunnat nå ut på X. Du har kunnat hitta journalister och journalister har kunnat hitta dig. Men det är ganska osunt om man som journalist idag har samma relation till X som man en gång i tiden hade till Twitter. X är en plattform som är helt algoritmstyrd utifrån vissa egenintressen, och som driver och fördjupar polariseringen genom desinformation.”

Bra att veta: Om du vill ha information från algoritmerna eller följarna avgör du med ett enkelt val på startsidan, och du kan byta när du vill. Om du väljer algoritmerna (som jag ibland gör för att se vad som händer i världen) så finns källkoden för alla att läsa på GitHub. Och det är väl egentligen det som gör svenska makthavare nervösa. Transparens hotar status quo, och Meta är anständiga nog att hålla sina algoritmer hemliga för att tillmötesgå den som lämnar Twitter.

Ibland bubblar den djupa staten upp till ytan

Jag läste en intressant tråd av Johan Ingerö Alias på X (Twitter). Han berättade om hur den amerikanska räddningsmyndigheten FEMA, efter orkanen Helene, hoppade över hus som hade Trump-skyltar på tomten. REP-väljare fick inte den hjälp de hade rätt till, för att de var REP-väljare. (Det är därför man ska hedra valhemligheten i Sverige.) När detta nådde allmänheten genom ett gräv av The Daily Wire så fick den ansvarige på FEMA sparken, trots att The Daily Wire är en konservativ tidning.

Eftersom händelsen var så extravagant, kände sig NBC tvungna att rapportera om den. Man förmildrar händelsen, lade fokus på att FEMA sparkat personen, och låtsas som att man själv har gjort grävet.

Journalisten i fråga, Mirna Alsharif, blir konfronterad om detta på X. Hon får ett hysteriskt utbrott i strålkastarljuset, varpå hennes X-konto försvinner. Som Ingerö Alias påpekar: ”[NBC] är inte någon amerikansk motsvarighet till Dagens ETC eller liknande, det är ett stort och (på oklara grunder) respekterat mediehus. Ett av de större, faktiskt. Som snor en story, mildrar den och vars upphovsperson skriver ’DIN MAMMA’ till folk som ifrågasätter detta.”

Den sparkade FEMA-anställde påpekar att problemet inte var hennes politiska uppfattning, utan myndighetens syn på regimkritiker – alltså det som kallas för den djupa staten eller deep state.

Vi ser ständigt liknande händelser i Sverige, om än i mindre viktiga frågor. Den svenska statens nyhetsbevakning – att en sådan finns är uppseendeväckande nog – har sedan ganska många år haft en tendens att vara både mer korrekta och mer positiva när de företräder ett vänsternarrativ än när de företräder ett frihetligt perspektiv, ett konservativt, ett högerperspektiv eller ett borgligt perspektiv.

Konspirationsteorin om den djupa staten är ändå faktisk falsk. Den djupa staten existerar, men den existerar inte för att socialister medvetet har organiserat sig mot sina meningsmotståndare. När t.ex. SVT tar fram sin sorteringshatt för att utse priviligierade och högavlönade poster, är det sällan en libertarian som får jobbet – det blir oftast en socialistisk överklassmänniska. Men detta beror inte på någon hemlig sammansvärjning, det beror bara på att mellancheferna på SVT är stöpta i 68-rörelsen, och dessa gillar inte högerfolk. Det finns ingen konspiration, det finns bara vänsterpreferenser!

I en korrupt värld är det vi som konsumerar information som behöver lära oss att värdera den informationen. En lösning på våra nuvarande problem, är att fullt ut släppa ordet fritt. Ett steg togs när media avkriminaliserades i Sverige år 1987. Ett annat steg togs i och med ”Webb 2.0” år 2004, där medborgare fick möjlighet att tala fritt med varandra. Ett sista steg skulle vara att låta marknaden ta hand om nyhetsrapporteringen utan konkurrens från staten i form av SR och SVT och utan bidrag från staten i form av skatter och mediestöd.

Sveriges intellektuella är kidnappade av etablissemanget

Det ser inte bättre ut än att Sveriges intellektuella är kidnappade av etablissemanget. Vi har sett SVT:s besvikelse över att inte DEM vann, och vi har stått ut med att höra Lennart Ekdal sälja ut det lilla förnuftskapital han hade kvar mot ytterligare några minuters exponering i tv-rutan på TV4. Hur hamnade vi här?

Inför valet var media fullt upptagna med att rapportera om sådant som kunde vinkas till REP:s nackdel och DEM:s fördel. Det var inte särskilt svårt, för det finns mycket negativt att säga om presidentkandidat Donald Trump, och särskilt intellektuellt motiverade har inte svenska journalister varit på länge, så de älskade utmaningen i fråga.

Givetvis finns det andra röster. Människor som kanske kan se fördelen med ett liberalkonservativt samhälle. Människor som kan se att det finns nyanser hos båda presidentkandidaterna. Kanske att inte all koskit som Kamala Harris rör vid förvandlas till guld, kanske inte alla lösningsförslag är ”ett hot mot demokratin” för att de kommer från Donald Trump? Försvaret mot dessa vassa kanter riktade mot filterbubblan man byggt sin verklighetsuppfattning kring, går ut på att klä av kritikern snarare än att bemöta kritiken. Kanske är han inte skattefinansierad? Swish-hora! Kanske jobbar han inte för den svenska staten eller Bonniers? Alternativjournalist!

Amerikanska väljare läser inte svensk mainstream-media – de röstade utifrån sina önskemål, sin kunskap och sina förutsättningar. I USA värderas frihet betydligt högre än det gör i Sverige. Där värderas således kapitalism betydligt högre än det gör i Sverige. Donald Trumps negativa egenskaper är såklart ett problem även där, men den som inte betraktar världen genom svensk media ser så mycket mer, vet så mycket mer, kan så mycket mer. Både om potentiella fördelar med Trumps liberalkonservatism och Kamala Harris marxism. Så hur hanterar etablissemanget eller dess anhängare att amerikaner uppenbarligen föredrar Trump som president framför Harris?

Rätt svar på den frågan flyter omkring någonstans mellan att REP är ett sundare parti än DEM, och att Harris bedyrade brillans endast kan mäta med den superbra och utsökta mentala hälsa man tillskrev Joe Biden. Det är inte riktigt något som etablissemangsmedia har råd att förhålla sig till, med tanke på vilken korg de lagt sina ägg i va? Visst var det en och annan som valde denna kulle att dö på: Haninges vice gruppledare, socialdemokraten Carl Melin bedyrar att alla visste att Donald Trump skulle vinna. Tack vare miraklet med sociala medier (och hans eget tweetande om att allt lutar åt att Kamala Harris tar hem valet) är inte detta särskilt vattentätt.

Och att ifrågasätta svenska journalisters kompetens går ju definitivt inte att göra – det är som bekant kartan som definierar terrängen. Motvilligt tvingas de in i det tredje alternativet: Då svensk media är ofelbar och vad ”alla visste” kan falsifieras, kanske det tredje alternativet, att amerikanerna har röstat fel, kan duga som sanning!

Alla som bor i Amerika är dumma i huvudet! De tycker fel, de tänker fel, de röstar fel! Åsikterna kommer ofta levererade från hård- och/eller mjukvara designad i USA (Google, Microsoft, Apple, Amazon), av förmodade idioter som inte kan ta på sig byxorna på egen hand. Blotta tanken på att man själv inte har en korrekt (eller komplett) bild av situationen är alldeles för farlig för att underhålla – alldeles för mycket har hängts upp på att man själv, en cellar dweller som inte känner mer än åtta amerikaner (varav alla är från det egna lägret) vet mer än den samlade väljarbasen i USA. Ursäkta, nej, din analytiska förmåga får inte cred av att du köpt en caffelatte i en skitig gränd i gamla stan, du har förmodligen bara fel.

Kategorier: Identitetspolitik, Politik, Politiskt korrekt, Public Service