Anders Hesselbom

Folkmord?

Folkmordet i Armenien skedde under första världskriget och det efterföljande turkiska inbördeskriget, under det osmanska rikets regi. Det var då dominerat av det nationalistiska partiet Ungturkarna. Armenier, som var en stor och välbärgad minoritet i det osmanska riket, utsattes för massarresteringar, deportationer och massakrer. Det beräknas att 1,5 miljoner armenier dödades, och många andra tvingades på flykt.

Under Josef Stalins styre i Sovjetunionen har mellan 10 och 20 miljoner människor dött till följd av olika politiska utrensningar, svält, tvångsarbete i Gulag-lägren och massavrättningar. Detta skedde under 1930- och 1940-talet.

Under andra världskriget dog omkring 7 miljoner tyskar, varav omkring 2 miljoner var civila. Omkring 6 miljoner judar avrättades under det som vi kallar för Förintelsen.

Folkmordet i Rwanda (1990-talet) kostade en miljon människoliv, främst tutsier.

Under konflikten i Syrien (2011) har muslimer drabbats av omfattande våld och förföljelse. Konflikten inleddes som en del av den arabiska våren med krav på demokratiska reformer, men utvecklades snabbt till ett brutalt inbördeskrig med många aktörer, inklusive den syriska regeringen, olika rebeller och extremistiska grupper. Den syriska regimen, ledd av Bashar al-Assad, har riktat sig mot sunnitiska områden och genomfört massakrer, tortyr och användning av kemiska vapen.

Att ta parti för nazisterna på grund av de cirka 30 000 muslimer, varav många är civila, som dött i den Hamas- och Iran-koordinerade attacken mot en musikfestival den 7 oktober 2023, är ett misstag av svensk vänster. Israel begår inget folkmord. Antalet judar i Mellanöstern har minskat något enormt, precis som antalet muslimer i Mellanöstern, västra Asien och norra Afrika har ökat något enormt. Räknar man antalet döda så är det terroristerna (som av en händelse råkar vara nazistsympatisörer) som bär skuld. Hamas kan kriga i uniform, på behörigt geografiskt avstånd från civila, men det är inte så kriget förs från deras sida. Hamas bär civila kläder och krigar från civila institutioner. Det innebär ofrånkomligen att de bär ansvar. Hade deras attack mot musikfestivalen varit så nobel som den svenska kultureliten tror att den är, hade saker sett väldigt annorlunda ut.

Därför vill jag försvara rektor Hamid Zafar. Han har kommit till Sverige från ett muslimskt land, och har lämnat sin antisemitism bakom sig. Han har varit en positiv kraft för svenska ungdomar, och han förtjänar en röst i samhället. Efter att ha lämnat ett land där varje bokhandel frontar med Adolf Hitlers ”Min kamp” har han gjort något bra för vårt samhälle, medan Stina Wollter, som vuxit upp i ett samhälle där hon har tillgång till information om vad som pågår i sin omvärld, ändå misslyckats att skilja gott från ont. Ändå tycker ”objektiv media” som SVT att Stina Wollter är skyddsvärd.

Nej, det vore lämpligt att låta media vara subjektiv, att låta objektiviteten komma från flera infallsvinklar, och att låta svenska medborgare slippa betala för vad en extrem elit anser vara objektivt. I stället för att lägga pengar på SVT borde gemensamma medel läggas på att göra nyhetsmedia skattefri, så att vi kan få den mångfald som resten av världen redan har – nyhetsmedia som är höger, vänster, mitten, konservativ eller liberal.

SVT:s programdirektör Eva Beckman var inte jättetydlig

Ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på Sveriges Televisions personal.

Vi minns att rektor Hamid (Hamid Zafar från Afghanistan) år 2020 blev utslängd med huvudet före från underhållningsprogrammet ”På spåret” efter att det visat sig att han anonymt skrivit ett par kommentarer på X (dåvarande Twitter) i början på 2010-talet som kunde uppfattas som antisemitiska. Att en person med ursprung i ett islamistiskt land ogillar judar är inte jättekonstigt, och att han idag kraftigt tar avstånd från sina gamla åsikter är hedervärt – det tyder på en viss assimilering och avradikalisering.

Konstnären Stina Wollter har vuxit upp i en västerländsk demokrati, och har inga skäl att tugga i sig den islamistiska världsbilden. Som kulturprofil omgiven av information, kunskap och frihet, har hon inga skäl att ta Hamas krigsrapporter på allvar. Tvärt om, hon borde veta vilka som sympatiserar med nazismen, avrättar homosexuella och använder kvinnor som sexslavar. Inte Israel. Hon borde veta vilka som är demokrater, marknadsliberaler och arrangerar Pride-parader. Inte Palestina.

Men icke. Stina Wollter, som saknar de ursäkter som är rimliga för rektor Hamid, sprider konspirationsteorier som rentav skulle få Hermann Göring i chock! Israel skulle ljuga om Palestinas sexuella våld mot judiska kvinnor och om att de halshugger judiska barn, men att Israel dödar palestinier för att ta deras inre organ, det är en sanning så sann som dagen själv, då det påstås av en islamistiskt terrororganisation!

Så här säger SVT:s programdirektör Eva Beckman:

”Och vet du vad? Jag tänker så här, att vad Stina Wollter har spridit i sina sociala medier, som hon dessutom har bett om ursäkt för, det är en sak och det är en allvarlig sak. Det SVT har absolut ansvar för, det är innehållet i våra program, de vi sänder och vad som sägs i våra program. Och då vågar jag hävda att det här programmet är ett program om konst och handlar om kroppen.”

Så en princip för Stina Wollter (som faktiskt inte bett om någon förlåtelse), en annan princip för afghanska män. Hur förväntas vi tolka detta? Det SVT menar med detta uttalande är att Stina Wollter passar utmärkt för streaming på SVT Play, men inte för markbunden tv. Ursäkta, men det var inte jättetydligt! Tvärt om så uppfattade jag att Eva Beckman helt ändrat uppfattning sedan incidenten med ”På spåret”.

Hade inte Åkesson haft en gängkriminell på bröllopet, hade alla varit Siewert Öholm idag

Svenska journalister är en yrkeskår som lidit svårt av generationsbytet som skedde när 40-talisterna gick i pension. Det har blivit ännu mindre journalistik och ännu mer Socialdemokratiskt kampanjarbete. Jimmie Åkessons bröllop 28/9 var ett viktigt tillfälle för Sveriges journalister att angripa sin opposition, men det fick en trevande start, som till en början mest fokuserade på klass. Det är ett ganska enkelt grepp då många socialdemokrater, inklusive journalisterna själva, är tjänstemän och övre medelklass, medan sverigedemokrater bara är arbetarklass.

27/9 raljerade Expressen över fri klädkod. På dagen för bröllopet var det för dålig mat, för billigt vin och dessutom fanns en karaokemaskin! Samma dag förfasade man sig över att vice statsministern var bröllopsgäst. Svensk vänster, som före islams inträde i Sverige var ganska lugna kring frågor rörande religion, förfasades av festens hårdrockstema till den grad att självaste Siewert Öholm i jämförelse framstår som en cool snubbe! Jo, redan 2022 sprang Dala-Demokratens journalister runt i panik och över att ha hittat en politiker som gillar hårdrock! Lokalpolitiker, men ändå! Här pratar vi om hårdrock!

Aftonbladet 2/10 ställer sig Dagens Nyheter frågan om varför något så irrelevant som Jimmie Åkessons bröllop alls blir omskrivet, naturligtvis i syfte att bidra till att racka ner på sin politiska opposition.

Situationen räddades inte förrän några dagar sedan, 8/10, då någon lyckats hitta att en gängkriminell person stod på gästlistan. Heureka! Här finns relevant kritik! Nu behöver journalisterna inte längre vara reinkarnationer av Prussiluskan!

Det enda kvarvarande problemet är möjligtvis att journalisternas egen sida inte är särskilt mycket bättre. När det kommer till dryck, så konsumerades det fruktjuice ur Tetra Pak när miljöpartiets Mehmet Kaplan festade med de högerextrema turkiska ultranationalisterna Grå Vargarna. Dåligt vin, bah! Och när det gäller gängkriminalitet har en socialdemokratisk politiker gripits efter att ha skjutit ihjäl sin fru medan hon sov i sin säng. Man måste således gå fram väldigt försiktigt när man pratar om gängkriminalitet, men det är onekligen en relevant kritik.

Fyra dagar har gått sedan upptäckten, och i skrivande stund ser jag en rykande färsk Aftonbladet-artikel på ämnet. Att även den blinda höna som utgör den svenska journalistkåren äntligen har lyckats hitta ett korn att picka, kommer att generera spaltmeter motsvarande ett pistolmord år 1988. Idag lever vi i en värld där många pistolmord utförts från Jimmie Åkessons bröllop fram till idag, men idag är det annat som är viktigt för journalisterna. Att vinna val.

Har Socialdemokraterna gjort något igen?

Inget samband är så pålitligt som att när SVT slutar rapportera nyheter, och ägnar nyhetssändning efter nyhetssändning åt svenska högerns tillkortakommanden, så har deras eget parti gjort något man inte vill prata om. Det blev väldigt tydligt när Magdalena Andersson, i egenskap av statsminister, tog chansen att få skattefri städhjälp från en illegal invandrare. Detta fick SVT att producera krigsrubriker om att oppositionsledaren Ulf Kristersson inte visste huruvida hans städerska hade kollektivavtal.

När man kollade upp saken så visade det sig att så var fallet – hon hade kollektivavtal, men varför skulle det vara ett problem om så inte vore fallet? På högersidan, som Kristersson i bästa fall företräder, är fackligt engagemang något frivilligt. Det är vänstern som försöker sätta käppar i hjulen på företag som inte tecknar kollektivavtal. Skatter och arbetsgivaravgifter däremot, är något obligatoriskt, och det hade Kristersson kontrollerat. Jag tänkte säga ”till skillnad från statsminister Andersson”, men förmodligen hade hon kontrollerat att det var en skattefri deal. Så när SVT:s egna parti blev exponerat med att ha gjort fel, måste de slaviskt leta fel hos oppositionen. En opposition som idag har regeringsmakten.

Dag ut och dag in har SVT använt sina nyhetssändningar åt att kritisera det faktum att Sverigedemokraternas partiledare hade hade en dömd brottsling (tror jag) som bröllopsgäst. Jag håller med att detta är C-fasoner, då Muharrem Demirok har flera misshandelsdomar på sin meritlista, men Åkessons brott (eller kanske slarv) är ändå ganska ringa i jämförelse. Så varför fokuserar Socialdemokraternas massmediedepartement SVT på denna fråga? Av samma skäl som man fokuserar på att Kristersson borde ha vetat huruvida sin städerska har kollektivavtal när SVT:s partiledare (och då tillika statsminister) körde illegal städhjälp för att det är skattefritt: SVT får inte regeringsmakten eller ministerposterna om de inte kontrollerar samhällsnarrativet.

Så Socialdemokraterna har nu förmodligen gjort något – annars skulle inte nyhetsrapporteringen få ge vika för detta kampanjarbete vi nu behöver genomlida. Vad SVT är rädda för denna gång vet jag inte, men det lär visa sig. Förmodligen har deras parti, Socialdemokraterna, gjort något igen.

Hur hanterar partierna korruption?

Under den senaste tiden har väldigt mycket kriminell verksamhet bland svenska politiker avslöjats i media. Hur benägna är de olika politiska partierna att skilja sig från sina rötägg?

Anna Kinberg Batra (M) delade ut toppjobb till sina vänner. Några dagar efter att det uppdagats, sparkas hon från sin post som landshövding i Stockholms län.

Sidas politiskt tillsatte generaldirektör Karin Jämtin (S) använde sina sista dagar på jobbet till att grusa regeringens planer och avtal bort skattemedel till socialdemokratiska organisationer efter eget tycke. En månad har passerat sedan detta lyftes i media, och hon är nu landshövding i Västernorrlands län.

Socialdemokraterna avslöjades (för 6:e gången under de senaste 30 åren) med att lura pensionärer på pengar via lotteriverksamhet. Partiledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin förde väljarna bakom ljuset på flera punkter, inte minst skyllde hon felaktigt hela saken på det telemarketingbolag som partiet instruerat att utföra illdåden. Inga åtgärder mot dem från partiet.

Vänsterpartiet i Angereds ordförande Kristofer Lundberg misshandlar och rånar en undersökande journalist som han identifierar som politisk motståndare. En månad senare stängs han av som ordförande men styrelsen i Angered avgår i protest mot avstängningen.

Statssekreterare PM Nilsson (M) avslöjas med svartfiske av ål 2021, vilket media rapporterar när domen föll 2023. En vecka senare sparkas han från sin tjänst.

Jag ser fram emot att läsa om nästa skandal, och hur den hanteras! Kanske att någon journalist börjar gräva i den gröna Northvolt-bubblan?

Yttrandefrihet kommer till ett pris, men alternativet är värre

Ett upprop publicerat i DN i söndags kräver att ”riksdag och regering” ska kontrollera det offentliga samtalet. Enligt uppropet har allmänhetens möjlighet att tala fritt har lett till att 70% av Journalistförbundets medlemmar upplevde ”hot och hat i form av en förolämpning” mellan år 2020 och år 2021, och att det problemet väger tyngre än den svenska yttrandefriheten. Uppropet kräver att ”riksdag och regering tar sitt ansvar för samtalsklimatet”.

Hot och hat genom olaga hot, genom trakasserier eller genom förtal finns redan ett skydd emot. Tanken på att utöka detta skydd till att omfatta hot och hat i form av förolämpningar är givetvis en lockande hägring. Men hur gör man detta utan att inskränka den lilla människans rätt att göra sig hörd?

Till det problemet, bland de som skrivit under uppropet om att avskaffa yttrandefriheten, finns personer som själva gjort sig skyldiga till att leverera förolämpningar. Vi hittar t.ex. de okontrollerade grodornas stormästare Owe ”TT-mannen” Nilssons namn där. Han har tagit avstamp i både hudfärg och påstådd högerextremism när han avreagerat sig på sociala medier. Vad ska hända med honom när riksdag och regering tagit ansvar för hans yttranden? Som Mathias Bred påpekar i Skaraborgs Allehanda, är det lättare att peka finger i grupp än att föregå med gott exempel.

Jag är, precis som upproparna säkert själva är, smärtsamt medveten om att en tidigare SVT-journalist nyss blivit misshandlad och rånad av politiker på den extrema ytterkanten. Det är helt oacceptabelt, men i ett fritt land ska rättsväsendet behålla fokus på den som kliver över gränsen, inte flytta fokus till att journalisten i fråga kan ha förolämpat någon våldsbenägen själ i politikens intellektuella rännsten utan självbehärskning. Riksdag och regering ska nämligen skydda den som vill tala, inte ta ansvar för vad den kanske kan säga.

Allt du behöver veta om Socialdemokraternas moral

Jag tror att jag har sagt allt jag behöver säga om socialdemokraters lotterier, och avslutar därmed med en summering av vad som har hänt.

2012-06-06: Socialdemokraternas lotteriförsäljning bryter mot lagen.

2019-02-06: Aggressiv lotteriförsäljning ogillas av civilminister Ardalan Shekarabi.

2024-09-14: Socialdemokraterna anlitar gängkriminella.

2024-09-15: Socialdemokraterna är minsann inte gängkriminella, enligt Socialdemokraterna! Och hör sen!

2024-09-16: Vad sker egentligen på Sveavägen 68?

2024-09-16: Socialdemokraterna godkände underleverantörens säljmetoder.

2024-09-16: Igen, Socialdemokraterna anlitar gängkriminella för att kränga lotter, till varje pris.

2024-09-16: Aldreminister Anna Tenje anser att Socialdemokraterna ska betala tillbaks pengar de inte har rätt till.

2024-09-17: Socialdemokrater ”ogillar” telefonförsäljare.

2024-09-17: Socialdemokraterna ”får inga privata donationer”.

2024-09-17: Hallengrens framträdande i SVT, som gick ut på att Socialdemokraternas hantering av Socialdemokraternas lotterier var okänt för Socialdemokraterna, visade sig vara alternativa fakta.

2024-09-17: Socialdemokraterna hade aldrig haft råd med 28.000 pizzor om man inte skickat gängkriminella på inget ont anande pensionärer.

2024-09-24: Satirtecknaren Kludd-Niklas:

2024-09-20: Socialdemokraterna ljuger om sitt lotteri av Timbro:

2024-09-20: Sossarnas skattefria casino av Aron Flam:

Och samtidigt är hela vänstern mer upprörd över att pensionärer får mer pengar i plånboken på grund av högern, på grund av en marginell skattesänkning.

Vem väljer du?

Har Socialdemokraterna agerat snabbt? Du är problemet, inte lösningen!

Det verkar finnas en falang som anser att Socialdemokraterna har hanterat lotteriskandalen snabbt och korrekt. Hanteringen handlar om att tillfälligt pausa samarbetet med sitt säljföretag, för att gasa på när media gått vidare. Jag kan köpa att det ur ett kommersiellt perspektiv är korrekt, men är det snabbt? Är det moraliskt?

År 1995 blev allmänheten medveten om Socialdemokraternas vansinniga säljteknik kring lotter.

År 2012 påpekade Datainspektionen att Socialdemokraternas lotteri är olagligt.

År 2013 blev Magdalena Andersson införstådd med att Socialdemokraternas lotteri bröt mot dataskyddsförordningen.

I år, 2024, har Dagens Nyheter publicerat artiklar om hur gängkriminella anlitas för att ta pensionärers pengar. Men trots att hela 30 år har gått sedan media påvisade detta, är inte hastigheten det stora problemet. Visst, hade jag varit folkvald socialdemokrat hade pengar kommit från helt andra håll och använts på helt andra sätt, men socialdemokrater är socialdemokrater. Av en anledning.

Socialdemokrater tenderar att betrakta det som ett problem att deras organisation lurar av pensionärer sina pengar, medan normala människor tenderar att betrakta deras hantering av sanning som ett problem större än sossarnas pengahunger. Inte heller denna av DN påtvingade tvåveckorspaus kommer vända upp-och-ned på sosserimoralen.

Det hjälpte inte år 1995, inte 2012, inte 2013, men om du anser att Socialdemokraterna kommer att ta avstånd från Socialdemokraterna år 2024 så är du förmodligen socialdemokrat – du är problemet, inte en del av lösningen.

Magdalena Andersson kan ha varit oärlig på pressträffen

Fyra minuter in i klippet från presskonferensen om Socialdemokraternas lotteriskandal som Dagens Nyheter lade ut, säger partiledare Magdalena Andersson att Socialdemokraterna inte har någon möjlighet att ta emot privata donationer eller donationer från förmögna privatpersoner, och att detta skiljer socialdemokratin från högerpartierna.

Tre partier utmärker sig när det gäller privata donationer, år 2023. Socialdemokraterna tar emot mest. Förmodligen från rika givare, för enskilda donationer kan vara hundratusentals kronor. Därefter kommer Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tar emot ungefär lika mycket pengar som Socialdemokraterna. Det handlar om ungefär fyra miljoner kronor per parti.

Därefter är det ett stort glapp till Moderaterna, som får in ungefär en tredjedel så mycket pengar från privata donationer. Övriga partier får i princip ingenting.

Att Socialdemokraterna saknar möjlighet att ta emot donationer från förmögna privatpersoner verkar inte stämma. Att det är högerpartierna som finansieras av förmögna privatpersoner verkar alltså inte heller stämma. Inte om Kammarkollegiet tagit emot korrekta redovisningar från partierna. Så varför påstår Magdalena Andersson detta?

Socialdemokraterna ska betala tillbaka allt

Skandalen med Socialdemokraterna som anlitar gängkriminella för att lura pensionärer på pengar bara växer och växer. De är mer rädda för att tappa en viktig skattefri intäkt, än att tappa några procent i opinionen, för deras väljarbas är stor nog. Skulle de förlora varje medlem, handlar det bara om några få miljoner i minskad intäkt, vilket de garanterat inte rör dem i ryggen över huvudet taget.

Först, läs gärna Lars Wilderängs text som belyser problemet med att alliansen mellan skattefinansierad nyhetsmedia och Socialdemokraterna. Här finns ett gemensamt intresse av andra människors tillgångar, och därmed en ofrånkomlig bagatellisering av Socialdemokraternas skumraskaffärer i Sveriges Televisions nyhetsrapportering.

2024-09-12: Dagens Nyheter uppmärksammar Socialdemokraternas skumraskaffärer i Barcelona, som syftar till att lura av gamlingar deras pengar. Lena Hallengren förklarar samma dag i Aktuellt att Socialdemokraterna omöjligen kan ta ansvar för vilka de anlitar för att dra in pengar, eller hur detta går till.

2024-09-14: Expressen rapporterar att chefen på Effective Communications, som säljer lotter på kredit åt Socialdemokraterna, är efterlyst i Sverige.

2024-09-15: Svenska Dagbladet har identifierat att flera gängkriminella som jobbar på Effective Communications, som säljer lotter på kredit åt Socialdemokraterna. (De gängkriminella har inget kollektivavtal, och jag förstår inte varför det är intressant för socialdemokrater att det ska finnas kollektivavtal på bolag man inte gillar, som t.ex. Tesla.)

Idag, 2024-09-16: Fortfarande ingen kommentar från Magdalena Andersson. TV4 skriver i en notis att telemarketingbolaget Effective Communications använder säljmetoder som godkänts av socialdemokratiska spelbolaget Kombispel.

Lena Hallengren har redan vunnit. Sveriges Television sänder hennes lögn, och lämnar avslöjandet helt okommenterat. Dessutom har vi alldeles för många Tant Råbiff i detta land, som röstar S ändå.

Äldreminister Anna Tenje anser att Socialdemokraterna måste betala tillbaka alla pengar de lurat av svenska pensionärer. Det, om något, vore att ta ansvar!

”Allt gick ut på att manipulera och ljuga”

År 2015 uppenbarade det sig att partiet Socialdemokraterna sysslade med aggressiv telefonförsäljning som gick ut på att ljuga och bedra, för att skattefritt sälja lotter på kredit till förmån för Partiet. Drygt nio år senare är situationen oförändrad. Det enda som egentligen har hänt är att media återigen varit tvungen att lyfta frågan, och att partisekreterare Tobias Baudin avkräver hämnd för att deras skumraskaffärer hamnat i ljuset igen. När det gäller synen på skatt, har inget förändrats. Arbetarna ska jobba för att försörja borgarna, och borgarna är sedan länge Socialdemokraterna.

Det bästa idag vore nog att helt enkelt terroristklassa Socialdemokraterna och förbjuda finansiering av, eller medlemskap i partiet. För så länge arbetarklassens främste fiende får härja fritt, måste vi sträva emot.

Och medias kritiska granskning av partiet börjat tidigare, hade Socialdemokraterna mått bättre idag.

Vi vet om att Socialdemokraterna är Det Objektiva Partiet, eftersom objektiv media har tagit ställning för partiet. När Ebba Busch hade mage att kritisera rasismen, antisemitismen och nazistkopplingarna inom Vänsterpartiet, stöttade media plikttroget vänstern med standardgreppet ”jamen SD då?”. Att inte stötta något rasistiskt parti alls, är till för oss intellektuella, det är inget ligger inom räckhåll för svensk media. Att relativisera för att få andras rasism att framstå som värre än sin egna, är ungefär så långt som man har kommit.

Kronan på verket när det gäller total dumhet måste vara när Socialdemokraterna i Malmö tyckte att judehat kanske var ett problem trots allt. Därför anordnade man en resa till förintelselägret Auschwitz för att visa sitt ungdomsförbund, SSU, att nazism kanske var lite dåligt. Men fler och fler SSU:are från Sveriges intellektuella avfallshög hoppade av. Judar hade kanske samlat ihop till det där folkmordet, de dricker arabiskt barnblod till frukost, de kontrollerar media, och så vidare. Till slut hade alla SSU:are från Sveriges Mordor (Malmö) hoppat av.

Du behöver inte vara extremist, du behöver inte Kristofer Lundberg!

Den som levererar anklagelser om rasism har sällan eller aldrig något problem med rasism, det handlar bara om godhetssignalering. I Sverige har vänsterpartister och sverigedemokrater hackat på varandra i årtionden, inte för att inte V och SD har olika åsikter, utan för att de vill distansera sig från varandra. Antingen är du, enligt svenska mått mätt, en extremist eller så är du inte det. Är du en extremist, så är du V eller SD. I sak är dessa personer helt överens, de råkar bara inte gilla varandra.

V-ordföranden: Haft allvarligt samtal med Lundberg

V-profilens syn på terrorklassad organisation får kritik: ”Särskilt allvarligt”

Att hylla terrorister är en win-win för vänstern

Du behöver inte ta ställning mellan dårskap och idioti, du kan lyfta blicken! Det finns förnuftiga alternativ inom politiken. Debattklimatet i Sverige gör att rasistanklagelser i princip alltid riktas mot den vars åsikter man delar, för att de huseras av någon man inte gillar.

Kopplingar till nazismen hittas betydligt mer ofta bland V- och SD-sympatisörer än hos måttfulla och frihetliga. Det hittas betydligt mer ofta bland dårar än hos förnuftiga.

SD:s ursprung och Hamas ursprung är inte ett problem för den som lägger sina sympatier i ett mer förnuftigt läger, det är ett problem för den som är V- eller SD-sympatisör!

Sympati för Adolf Hitlers kulturpolitik, som går ut på att beskatta aktörerna och ge bidrag till den som etablissemanget vill stötta, hittas betydligt mer ofta bland V- och SD-sympatisörer än hos frihetliga.

SD och V må göra olika maktanalyser, men de har båda ytterst tveksamma förebilder. Att se hur de angriper varandra är en studie i relativism. När heilade någon av våra företrädare senast? Vilken av våra ledarförebilder (Hitler, Lenin, Pot, Stalin…) dödade flest? Vilka kopplingar finns till vilka terrororganisationer?

Ursäkta, men det finns alternativ. Du behöver inte välja mellan Hitler eller Stalin! Och ingen som sympatiserar med V eller SD har någon rätt att döma någon som valt att lyfta blicken och titta på dessa bättre alternativ. Och om jag ska vara helt ärlig, även om jag inte sympatiserar med SD, så är de betydligt snabbare än V på att ställa sina pinsamma allierade på gatan. V skulle klara sig bättre genom att deklarera sitt avståndstagande från sinnesförvirrade galningar som Kristofer Lundberg.

Såvida det inte är dessa dårar man byggt sin politiska framgång kring, för då borde deras politiska karriär vara över.

Gränsen för statlig inkomstskatt: Kolla aldrig en bra story!

Sveriges Radio (SR) misslyckades igår totalt med att leverera nyheten om höjd gräns för statlig inkomstskatt. Man påstår att Finansdepartementet säger att uppräkningen kostar sex miljarder kronor, och i stället för att förklara nyheten på ett korrekt sätt, så lämnar man den vid påståendet och låter en vänsterpartists åsikter vara kommentaren. Jo, vi vet att V vill konfiskera medborgarnas tillgångar, så varför vänder sig inte SR till en nationalekonom? Det handlar om ”falsk balans”.

Om någon politiker t.ex. vill se en liberalisering av alkoholpolitiken, upprätthåller SR balansen i sakfrågan genom att låta någon företrädare för nykterhetsrörelsen kommentera förändringen. Man vill inte berätta hur saker ligger till, man vill påvisa balans. Att konstatera att en liberalisering är en harmlös förändring är inte bra radio, därför söker man en meningsmotståndare. Annars har man ingen nyhet! Bekymrad över att många har förtroende för SR:s objektivitet, vill jag nyansera bilden de levererar!

Höjningen av gränsen för vem som behöver betala statlig inkomstskatt är en justering i kronor, inte i värde. Minns ni när Karl-Bertil Johnsson ansåg att man var högavlönad när man hade en årslön på över 50.000:- per år? Idag är man nog snarare högavlönad om man har 50.000:- i månadslön (vilket i skrivande stund är sant för ungefär 10% av svenska löntagare)! Och tänk även att du förr kunde äta en ganska fin middag på en restaurang för blott 45:- – även där måste du lägga på en nolla idag. Den restaurang som år ut och år in serverar mat för 45:- kommer att uppfattas som mer och mer prisvärd (eller rent av billig) för varje år som går. Så vad är det som pågår? Inflationen gör inte bara att en middag kostar fler kronor över tid, det gör att fler människor har en lön vars belopp är en stor siffra. Att inte höja gränsen för statlig inkomstskatt är att höja skattetrycket för löntagare.

Sen vänder jag mig även mot föreställningen om en kostnad. Att staten inte beslagtar alla pengar som alla människor tjänar in, kan ses som en gigantisk kostnad. Det är dyrt för mig att dina pengar är dina, och varje hundralapp som jag inte får av dig kostar mig hundra kronor! Det är exakt samma logik som säger att opera är dyrt för staten, för att kultur bara har 6% moms, medan dansband är billigt, för dans har 25% moms. Eller att det är dyrt för staten med dammsugning för att det finns RUT-avdrag för det, men billigt att bygga ett annex, eftersom det inte berättigar uppdragsgivaren några avdrag.

Jobbskatteavdraget, som sänker inkomstskatten för låginkomsttagare, är dyrt, för kommunen erhåller en lägre andel av pengarna som t.ex. en städerska jobbar in, men datorprogrammering är billigt för kommunen, eftersom en programmerare typiskt sett får lägre jobbskatteavdrag än en städerska. Och så vidare. SR själva brukar försvara sin bristfälliga rapportering med att de är inkompetenta och att deras anslag är för dåliga, men jag köper inte det. De vet precis var de kan söka stöd för det narrativ som de själva anser vara ”Det Objektiva Narrativet”, och det är t.ex. hos Vänsterpartiet. Sen gäller det bara att aldrig kontrollera en bra story!

Den som söker objektiva nyheter kan ju alltid läsa oberoende medier, internationella medier, konsumera en mångfald av infallsvinklar för att få en komplett bild av läget, eller rent av kontrollera fakta. Ur den aspekten är SR:s märkliga syn på journalistik inte något större problem. Problemet är snarare att det fortfarande finns nyhetskonsumenter som anser att den som är skattefinansierad talar från en upphöjd position. SR själva älskar denna fördel, och var t.ex. snabba på att hacka på den frivilligt finansierade konkurrenten Bulletin. Till och med hemsidan var ful enligt ”objektiv” media! Men med svensk public service som enda nyhetskälla är det ju helt omöjligt att förstå den värld vi lever i!

Objektivitet kan endast uppnås med mångfald, och bristen av korrekt rapportering av nyheter kommer SR alltid att skylla på för låga anslag och inkompetens. Jag betalar gärna skatt till svensk public service, men jag finner nonchalansen frustrerande. Devisen att aldrig kontrollera en bra story känns som något på sin höjd hör hemma på Dagens Nyheter, inte hos skattefinansierad media! De flesta som läser detta förstår nog att dagens Tyko Johnsson hade tjänat mer än 50.000:- om året för att med rätta kallas höginkomsttagare i ett välfärdssamhälle som Sverige.

För att ta ett annat exempel så kan det finnas en fri journalist som blivit slagen och rånad av en politiker. Hittills har SR bara benämnt journalisten som ”swish-hora”, vilket inte är helt felaktigt – jag själv är en ”löneslav” – men det säger något om hur de resonerar. Skulle en skattefinansierad journalist utsättas för något, skulle det förmodligen vara ett stort problem! Eller vad säger ni om Näringslivets Medieinstitut? När principerna inte fungerar, så finns det alltid andra principer att ta till.

Vad skiljer egentligen högern från vänstern?

Vänster som höger i Sverige vill ha en stark stat, höga skatter och en låg grad av individuell frihet. Skillnaden mellan vänstern och högern handlar om decimaler. Ska skatterna vara lite högre eller lite lägre? Skillnaderna i sakpolitik är också mycket små. Högern var lite snabbare än vänstern på att anamma EU och NATO, Sverigedemokraterna var lite snabbare än Socialdemokraterna på att vilja minska flyktingmottagningen, men på det stora hela är alla helt överens.

Den stora klyftan handlar om människans förmåga att påverka sin tillvaro. Och frågan är egentligen ganska allvarlig, för den kan vända människor mot varandra. T.ex. när man försöker svara på varför någon har blivit rik. Inte nödvändigtvis varför någon är rik, utan varför någon blivit rik.

Är man noggrann så är detta inte nödvändigtvis en fråga om den fria viljans vara eller icke vara. Jag har såklart en åsikt även där, men jag är inte formad av pionjärer som Demokritos, utan snarare kontemporära forskare som Sam Harris. Men klyftan handlar om Karl Marx och hans ganska komplicerade syn på människans förmåga att påverka sin tillvaro. Hans teorier om historisk materialism och klasskamp har vunnit starkare fäste på vänstersidan än på högersidan, och det är åsikterna verkligen går isär. Han ansåg att kapitalismen skapar en situation där arbetarklassen är underordnad kapitalistklassen, och att det begränsar arbetarnas frihet och möjlighet att agera självständigt. Verklig frihet endast kan uppnås genom att avskaffa klassamhället och skapa ett samhälle där produktionsmedlen ägs gemensamt.

Vänster som höger är idag överens om att marknaden (som finansierar välfärden) inte kommer överleva om alla har lika mycket pengar. Ett batteri utan spänning mellan polerna, är inte särskilt användbart. Vi måste ha vissa som jobbar för att erhålla mer tillgångar och vi måste ha vissa som betalar någon för att jobba. Och i praktiken är de flesta i det ena lägret också representerade i det andra. De som endast tillhör det förstnämnda lägret har vunnit en miljard på statens pengalotteri Euro Jackpot, de som endast tillhör det andra lägret är bidragsexploatörer som inte är intresserade av att vara ett kugghjul i maskineriet.

Men vänstern och högern är inte alls överens om huruvida individen äger sin situation eller ej.

Vänster: Om någon är fattig, har inte staten givit personen tillräckliga förutsättningar. Höger: Om någon är fattig, har han antingen misslyckats i sin strategi eller drabbats av allmänt dåliga förutsättningar.

Vänster: Om någon blivit rik på arbete, har han gripit resurser som kunde tillfalla flera. Att ärva pengar är ett legitimt sätt att bli rik, att vinna på ett statligt lotteri är ett legitimt sätt att bli rik, men den som arbetat för sina pengar har trampat på folk under sin resa. Höger: Om någon blivit rik på arbete, har han skapat värden goda nog för andra att vilja betala för.

Det finns fler skillnader, men jag vill verkligen understryka att din politiska fiende troligtvis inte är din politiska fiende, utan din filosofiska fiende.

Jag måste nog läsa ”Inget är heligt” av Sakine Madon

År 2022 gav Fri tanke ut Sakine Madons bok ”Inget är heligt”. Jag missade den när den kom ut, men nu finns den att köpa för en billig peng som e-bok. Sakine Madon själv skrev på X om en incident som började med att Moderna museets överintendent Gitte Ørskou skrev att de inte är intresserade av att ställa ut Lars Vilks rondellhund föreställande profeten Muhammed. Diskussionen hade kommit igång i och med Lars Vilks tragiska bortgång, och texten publicerades av Dagens Nyheter tio dagar efter vi fått beskedet. Om verket i fråga skriver Ørskou:

Att kränka är inte ett starkt konstnärligt verktyg om det inte kontextualiseras. En provokation utan fler dimensioner reducerar konsten till blott provokationen i sig själv. Teckningen har haft stor betydelse men gör det verket till stor konst?

När man tittar på vad Moderna museet har ställt ut genom åren, så är de definitivt inte rädda att kränka någon. Man har t.ex. haft en tårt-happening med Makode Linde, som många minns med förskräckelse.

I Sverige blir det alltid lite känsligt när konst eller satir riktar udden mot Islam. SVT hade ett humorinslag på Instagram som riktade udden mot islamistiska terrorister, men eftersom de fredliga och moderata muslimerna hamnade i upprorsstämning, så valde man att ta bort inslaget. Även om man inte är rädd för terrorismen som påföljd.

Och vem hör inte av sig till Gitte Ørskou om inte SVT:s vd Hanna Stjärne.

Gitte,
Vilken fantastisk text du har skrivit om Vilks.
Klarsynt. Tydlig. Och Resonerande.
All respekt.
Hanna (snart måste vi ju ses igen!)

Det är helt uppenbart att SVT har ruttnat inifrån. Läs gärna kommentarerna till Sakine Madons inlägg på X, där finner du mycket som får dig att fundera på hur Sverige mår egentligen.

När yttrandefriheten blir global och allmänt tillgänglig, måste vi välja mellan att förbjuda oönskade åsikter eller lära oss att acceptera att fler åsikter finns. Det första alternativet är långt mer förföriskt än att låta en massa marknadsliberaler och yttrandefrihetsfundamentalister tala fritt. Problemet med att lägga frågan om godkända åsikter i politikers händer, vilket redan skett i Storbritannien, är att man kan få ett bakslag vid ett maktskifte. Fördelen med att genomgå det stålbad som en ökad acceptans avvikande åsikter utgör, är att det som kommer ut på andra sidan är bättre, den smärtsamma resan till trots. Sveriges Television har grott in i sina åsikter, som ur många aspekter har goda intentioner, då de syftar till att skydda människor som de inte ser som mentalt vuxna eller kapabla att ta ansvar för sig själva. Men det eftersom det finns ett alternativ som är minst lika vettigt, kan jag inte ställa upp på att just deras åsikter skulle vara de objektiva åsikterna.

Sverige är vänster, oavsett vem som regerar

Den finansiella vänstern har ingen konkurrens i riksdagen. Centerpartiet har anklagats för att vara extrema ur ett finansiellt perspektiv, för de vill ha marginellt lägre skatter och de minskade anslagen till Arbetsförmedlingen. Men ur alla objektiva mått mätt, är Centerpartiet ett antidemokratiskt och ultrasocialistiskt parti. De råkar bara vara lite bättre än vissa andra, vilket inte säger någonting om någonting, på grund av hur det svenska politiska landskapet ser ut. Centerpartiet är helt överens med övriga riksdagspartier att den som arbetar ihop pengar inte är kapabel att förvalta dessa pengar, och därför inte ska ha förvaltningsrätt på sina pengar. Lönen ska vara fickpengar, resten ska avlöna byråkrater som fattar beslut om hur medborgarnas intjänade pengar bäst spenderas!

Skiljelinjen mellan vänster och höger verkar mest handla om intention. Moderaterna tyckte att vi skulle öppna våra hjärtan, Socialdemokraterna tyckte att vi ska ge människor en ny chans. Sverigedemokraterna ville stänga gränserna och ta kvotflyktingar. Av rasistiska skäl. Idag, när Socialdemokraterna kritiserar SD-regeringen för att för många kommer in och för få återvandrar, så är det av goda skäl. Det är alltså inte fel att inte ta emot invandrare, det är fel att kombinera den politiken med fel partibok.

Det tydligaste exemplet måste vara hur regeringen Löven hyllades för sitt krav på god vandel för invandrare, eftersom vandelsprövning är bra. Några få år senare kritiserades regeringen Kristersson för sitt krav på god vandel för invandrare, eftersom vandelsprövning är något dåligt.

Ur ett politiskt perspektiv är skillnaden mellan SD och S minimal. Skillnaden mellan M och V handlar om detaljer. Visst, V och MP har yttrat en del åsikter om att konfiskera privata tillgångar och liknande, som rimligtvis borde leda till exkommunicering, men politiken i stort är bara lite mer eller lite mindre totalitärt socialistisk med Miljöpartiets från- eller närvaro. Det är enkelt att parodiera detta, men parodierna tenderar att inte riktigt nå den som svalt det röda pillret.

För låt oss vara ärliga, det mesta som denna fiktiva socialdemokratiske partiledare vill ha, skriver även den som kallas höger under på, med en skillnad på decimalerna. Men diskussionen om samtycke göra sig icke besvär när det är skatter som diskuteras – betala eller bli inspärrad!

Britternas problem har blivit större än den fria åsiktsbildningen

Förr skulle staten skydda medborgarnas fria åsiktsbildning, vilket givetvis är orimligt i en global värld där rätten till en åsikt av praktiska skäl måste korrelera med nivån av våldskapital åsiktsmotståndaren har. Men även med det givet, kan statliga överträdelser ske. Britten David Spring fick 18 månaders fängelse för sin ohörsamhet mot staten. Den officiella förklaringen var kritik mot islam, men det finns skäl att misstänka att det egentliga skälet bakom Springs fängelsetid egentligen är att han kritiserade just åsiktspolisandet, specifikt det som riktades mot två kvinnor. Även om man accepterar antagandet att dessa kvinnor är världens sämsta människor, så måste rätt vara rätt i rapporteringen. Här är en video publicerad på X, och jag kommer att lägga ut nya inlägg när mer information blir tillgänglig.

En kort analys av debattförmågan hos Martin Estvall

För ett par dagar sedan gjorde läraren Martin Estvall ett offentligt uttalande om vice statsminister Ebba Busch på X (tidigare Twitter). Han skrev: ”Hon är nazist. Hon ser ut som en återvinningskasse. Hon luktar sopor. Hon är Sveriges mest motbjudande kvinna.”

Det går att ha åsikter om hur rätt eller fel Estvall har när det gäller frågan om påsar, sopor och grad av attraktivitet, men på dessa punkter väger Estvalls rätt att publicera sina åsikter betydligt tyngre än sakfrågan, eftersom sakfrågan i grund och botten är förankrade i hans fria åsiktsbildning och yttrandefrihet. Förmodligen har han lagt en ganska stor ansträngning bakom processen att vilja kritisera någon offentligt, till att ha konkretiserat och publicerat den ovan citerade kritiken på nätet, och Martin Estvall har faktiskt fullföljt den resan för oss att betrakta. För vår skull, visst, men…

Den första meningen i Estvalls uttalande skaver, för den skulle kunna uppfattas som förtal. Jag vet mycket väl att Estvall inte anser att Busch är nazist, utan att han försöker sätta ord på sina känslor på ett effektsökande sätt, men uttalandet är även problematiskt även bortom att det skulle kunna vara förtal.

Låt säga att du hyser en hypotetisk åsikt A. A skulle kunna vara att arbetare ska få behålla en större del av sin inkomst genom en skattesänkning, att arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning, att den materiella upphovsrätten ska förkortas eller att rockbandet Cream är bättre än konkurrenten Pink Floyd. Det viktiga är inte exakt vad A är för åsikt, det viktiga är att du hyser åsikt A, men för exemplet så låter vi A vara åsikten att för höga skatter leder till ökad fattigdom och en ökad tillväxt av miljardärer och därmed ökad segregation, och att detta är något dåligt. Du bygger åsikten på föreställningen att skatter har en utjämnande effekt.

Därefter möter du en person som hyser åsikt B. B skulle vara att höga skatter drabbar fattiga hårdare än rika, och att Sverige, som har höga skatter, både har en tillväxt av miljardärer och fattiga i befolkningen. Ditt intresse i sakfrågan sträcker sig inte till att kontrollera om åsikt B rimmar med verkligheten, men väl till att konstatera att åsikt B kvalificerar innehavaren av åsikten som nazist.

Slutligen visar det sig att du själv blir sugen på att läsa på i frågan som diskuterades, eller kanske bara träffar någon du respekterar som intygar att åsikt B är korrekt. Du tillhör nu åsikt B.

Och därmed har du lyckats kidnappa dig själv! Du kan ju knappast inte säga att du (helt plötsligt) är nazist, eftersom du har tagit reda på bevekelsegrunden bakom åsikt B. Och du kan ju då rakt inte avfärda din egen metod för att förstå den offentliga debatten som så extremt ogenomtänkt så att du tror att brist på medhåll är nazism! Det vore ett intellektuellt självmord!

Att erkänna att man har fel är lätt när man påstått att Sven är i köket, trots att han är i tvättstugan, för man kanske trodde att Sven var i köket. Att erkänna att man har fel när man påstått att motståndaren är nazist, går givetvis inte – man har grävt en skyttegrav utan nödutgång, och ser ingen annan utväg än fortsatt grävande. Datorprogrammeraren Paul Graham har skapat en hierarki av icke-medhåll som ser ut så här:

För den som vill lära sig något genom att samtala med medmänniskor är denna hierarki ett tveeggat svärd. Martin Estvall har ett intellekt som nätt och jämt gör att han når upp till det understa trappsteget. Vill vi lyfta honom till t.ex. det näst översta (vilket är det högsta trappsteget du kan befinna dig på när du har fel i sak)? Nu har du en utmaning framför dig, som heter duga! Låt oss nu säga att du deltar i en debatt om religionsfilosofi, och lyfter poängen att det står i Gamla Testamentet att den som är född av Gud inte kan synda.

Din motståndare bevisar dig fel genom att korrekt påpeka att det är Johannesbrevet (Nya Testamentet) som sägare att den som är född av Gud inte kan synda. Du förstår att detta inte har någon inverkan på frågan som diskuteras – en korrigering och samtalet kan fortsätta. Invändningen skedde på nivå 3 från ovan.

Är detta en plats du vill välkomna Martin Estvall till? Kommer han förstå att det inte har någon signifikans för ämnet, eller kommer han fokusera på felet i sig? Kom ihåg att vi pratar om en man som förmodligen fortfarande gräver en skyttegrav avsedd för den som inte delar hans åsikt? Samma skyttegrav endast nazister kan lämna!

Personer som startar på nivå 1-4 bör lyftas, men personer som har svårt att ens ta sig till det lägsta trappsteget, bör avfärdas. Som t.ex. Martin Estvall.

Vem vill inte ha en arbetstidsförkortning?

Under socialdemokratiskt styre går Sverige väldigt dåligt. När Annika Strandhäll var minister infördes höjd pensionsålder, för att mer arbete behövdes. Nu när Sverige har ett moderat styre, anser Strandhäll att det finns finansiellt utrymme för att införa lagstadgad arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Och vem vill inte ha det? Jag delar hennes uppfattning att ett högerstyre åtminstone är lite bättre än ett vänsterstyre, men jag vill också säga att den finansiella politik som landet egentligen behöver för att komma på fötter på riktigt, inte går att finna hos något riksdagsparti. Låt gå, givet att allt är finansierat och klart, så har jag ändå en invändning.

Förslaget om arbetstidsförkortning bygger på principen att man ska slita ut en generation i taget.

Nu när det finns utrymme att lägga mer av kostnaden för svensk välfärd på de svenska företagens kunder, så borde först pensionsåldern sänkas och pensionerna höjas. Vi som har slitit ett helt yrkesliv i 40-timmar per vecka, plus resor fram och tillbaka genom typ varenda nordiska storstad för att dra in pengar till välfärden, borde också få något. Även när jag var ung och försökte skaffa en karriär så hade man småbarn, och även då behövde hemmen städas, maten lagas, barnen lämnas och hämtas, och så vidare. Detta var något vi gjorde helt utan denna arbetstidsförkortning. Pengarna detta slit genererade, skapade förutsättning för den arbetstidsförkortning Strandhäll nu vill genomföra till förmån för nästa generation, med start ungefär när jag går i pension.

Är det inte mer än rätt att då sänka pensionsåldern, så att även vi som bidragit till detta finansiella utrymme kan få något? Om svenska företag kommer klara den internationella konkurrensen även med en förkortad arbetstid, så kommer svenska företag klara den internationella konkurrensen även utan ”generation X”, för nu vill vi sitta i trädgården, dricka piña colada och lyssna på Deep Purple.

Nej Nerikes Allehanda, Freddie Mercury ville inte normalisera islam

En ganska normal metod som används för att försvara västvärldens anpassning till islam är att påstå att inte någon islamisering pågår. Nerikes Allehandas Helen Lindberg testar en metod, nämligen att påstå att islamiseringen är en del av västerländsk kultur, och att den pågått i tusen år.

Att islam i det här avseendet inte skulle vara en del av Sverige värderingsmässigt är felaktigt och skulle kunna uppfattas som islamofobisk opinionsbildning avsedd att hetsa mot muslimer och islam.

Kreativt, kan tyckas, men jag har lite svårt för journalister som tänker fritt. Lindberg exemplifierar med Queen-sångaren Freddie Mercury (1946-1991). Dels noterar Lindberg att texten till Bohemian Rhapsody innehåller lite muslimskt lappri, men att därifrån spekulera om att Mercury skulle ha något intresse av islamisering är fel. I Bohemian Rhapsody rabblas många andra referenser upp i det opera-inspirerade jamset av låtens mitt, men Mercurys syn på islam har aldrig varit någon hemlighet. Han skrev till och med en låt bara ett par år senare, Mustapha, som väldigt hånfullt rabblade muslimska ord och fraser, bladat med påhittade ord.

Mercurys föräldrar var inte muslimer. De tillhörde en minoritetsreligion i Pakistan. Flytten till Zanzibar berodde på att fadern Bomi hade landat ett jobb där. Familjens flytt från Zanzibar till London handlade både om att undkomma muslimskt förtryck under revolutionen och om att familjen ville att barnen Farrokh (Freddie) och Kashmira skulle få en chans att skaffa en gedigen utbildning.

Freddie Mercury är en person som betraktat islam utifrån, och han är en av de som skulle ha avrättats om han hade varit öppen med sin sexuella läggning. Han har aldrig visat något intresse av att normalisera islam, Helen Lindberg.

Det börjar bubbla i leden även i Sverige, men vägen är lång

Sveriges Television (SVT) har lyckats göra nutidsorientering till en klassfråga. Länge har det varit en outtalad sanning att den som vill ha hela bilden av en nyhetshändelse, måste läsa utländsk media. Endast i ljuset av extern och oberoende journalistik blir SVT:s s.k. nyhetsbevakning begriplig.

SVT är en gigantisk aktör på en väldigt liten marknad, och konkurrerande media (som inte har några statliga miljarder att sätta sprätt på) har i princip inga journalister att anställa som vågar utmana SVT:s narrativ, och därmed göra sig omöjlig hos branschens i särklass största arbetsgivare. Man måste förhålla sig till kravet att räta sig i ledet eller bli förpassad till s.k. alternativmedia.

Men samtidigt som SVT:s nyhetsbevakning blivit allt mer obegåvad, har det faktiskt börjat bubbla i leden, om än en mest i utkanterna. Inte ens SVT själva sticker under stolen med sin inkompetens, för när det påstås att Kristdemokraterna vill att staten ska skjuta ihjäl demonstranter, så är det just inkompetens och för låga anslag som är förklaringen bakom deras uppenbara lögner. ”Vi är inkompetenta” är en ljuv blandning av sanning och självsmicker, då ”vi ljuger” har en så dålig klang.

Ett färskt exempel på att förändring är på gång, är Jörgen Huitfeldt, tidigare Ekot, P1-morgon och Studio Ett, idag Kvartal, som med anledning av konflikterna i Storbritannien skriver:

Frågan är om jag någonsin, under alla mina år som journalist, upplevt en mer undermålig rapportering i svensk media än den om upploppen i UK. Så enögd och full av trötta klichéer. Lättja eller aktivism? Jag vet faktiskt inte. Men det är en ”journalistik” som gräver sin egen grav.

Han länkar även till sin artikel på ämnet, som ligger bakom betalvägg. Huitfeldt är mottagare av Stora journalistpriset och Guldspaden, och sitter idag i juryn för Stora journalistpriset.

En kommentar på Huitfeldts inlägg kommer in från ekonomen och samhällsvetaren Jens Odlander, inte minst känd som yttrandefrihetsvurmande generalkonsul i Istanbul.

Jag tillhör eliten [som i ”de priviligierade”, min anm.], högutbildad från London, lång internationell och svensk diplomatisk och politisk karriär. Och jag är långt ifrån ensam i min ”ingroup” att diversifiera [från] [public service] till privata medier och sociala medier. [Public service] riskerar bli en medieform för okunniga och ideologer ifall inte trenden vänds. Min far PS-journalisten skulle inte ha tillåtit denna jansering.

Fadern är givetvis Ingemar Odlander. Men det slutar inte där. Sofia Nerbrand, bl.a. tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter och mottagare av Malmö stads pris för mänskliga rättigheter, svarar:

Håller med. Det farliga är inte X [tidigare Twitter] och [Elon] Musk utan hur svenska medier är så biased och inte förklarar olika perspektiv. Se vad SvD toppar med just nu…

Det är så enkelt att konkurrensutsätta SVT och skapa lite kvalitet i rapporteringen, men SVT själva verkar längta efter att få byxorna neddragna ordentligt, för alla att beskåda, innan de nyanserar narrativet att ”allt är bra, vi är bara väldigt inkompetenta”. Och den klick som lämnas att få sin nyhetsbevakning från SVT, kommer ha en helt egen bild av vad som händer i världen.

Vattenmelonen i all ära, ”men”…

Givetvis ska man skylta med sitt motstånd mot folkmord, men just vattenmelonen bär på en del problem.

Gängens värsta fiende firar Pride

Gängens värsta fiende, kommunpolitikern Jan Jönsson (L), som krossade de kriminella gängen genom tidiga insatser som stoppade rekryteringen, har deltagit i årets Pride-firande.

Jag själv ämnar att delta i Pride-firandet i Örebro och tänker gå i Pride-paraden tillsammans med Humanisterna. Jag är tidigare ordförande för Humanisterna Örebro, men lämnade styrelsen efter några års arbete, och bistår nu med föreläsningar, eller vad det kan vara, när den nya styrelsen ber om hjälp. Jag är fortfarande en stolt medlem och jag försöker fortfarande lobba för frågor som jag tycker är viktiga för Humanisterna att ta i beaktning. Att verka för HBTQ-personers erkännande och lika rättigheter, oavsett sexuell läggning och könsidentitet, är för mig ett väldigt enkelt val, men jag kommer från ett helt annat håll än gängkrossare Jönsson. Så här skriver han på X:

Efter att jag fick vara dragqueen för en dag förra våren har jag träffat många dragartister och andra kulturarbetare som berättat om att de blir utsatta för mycket hot och hat, och att det dessvärre har ökat under året.

Till sitt stöd, hade gängkrossare Jönsson klätt sig i drag.

Att vara dragartist och kulturarbetare är inte nödvändigtvis samma sak som att vara en HBTQI+-person. Det finns en överlappning, men primärt är artisteri och kulturarbete något du gör för att roa andra, medan din sexuella identitet är något som handlar om dig själv och ditt eget välbefinnande.

Om någon frågar mig om min sexualitet, så blir svaret garanterat att de inte har med det att göra. Att kunna säga så, är ett privilegium. Jag företräder inget som är undanskuffat eller underrepresenterat – jag gillar brudar.

Att vara sångare i Queen är inte samma sak som att vara en HBTQI+-person. När Freddie Mercury fick frågan om sin sexualitet, blev svaret att de inte har med det att göra. Förmodligen för att han behövde skydda sin image, till skillnad från mig som inte hade något intressant att säga till svars. Sedan dess har Queen haft två andra leadsångare, där den ene inte var någon HBTQI+-person över huvudet taget (Paul Rodgers), och den andre var öppet homosexuell (Adam Lambert). Till skillnad från Freddie Mercury.

Att vara kulturarbetare är inget som med nödvändighet väcker folks irritation. När så sker, tycker jag absolut att det ska vara den som inte kan kontrollera sina känslor, som ska ta ansvar för att konsumera annan kultur.

Blackface är en underhållningsform som går ut på att en vit person klär ut sig till en stereotyp av en svart person, för att i syfte att roa parodiera svarta personer. Av högst förståeliga skäl dog underhållningsformen ut. För den som vill betrakta ett exempel av ett sådant spektakel, kan titta på julfilmen Värdshuset Fritiden (1942) med Bing Crosby och Fred Astaire.

Lika lite som blackface-artister av nödvändighet måste vara transsvarta, behöver dragartister vara transpersoner. Det finns såklart en överlappning, men orden betyder helt olika saker.

En dragartist är typiskt en man som klär ut sig till en överdriven stereotyp av kvinnor, och humorn bygger på att dessa överdrivna stereotyper blir roliga, särskilt när det inte ens är en kvinna under masken. Bilden på gängkrossare Jönsson ovan visar precis sådana överdrifter. Inte ens Alice Timander kunde mäta sig med Jönssons smink och hår, och hon var ändå kvinna!

Alltså, humor genom förstärkta stereotyper.

Att driva med svarta är inte längre acceptabelt i dagens samhällsklimat. Att driva med kvinnor är mer acceptabelt, för kvinnor placeras generellt sett högra i den västerländska medelklassens maktanalys. Och om den person som driver med kvinnor skulle vara en transperson, så är detta något vi uppmuntrar, eftersom transpersoner placeras lägre än kvinnor på samma maktanalys. Men fallet är alltså inte alltid så att drag och trans är samma sak. Många klarar nog att se en skillnad mellan dragartisten Dame Edna och transkvinnan Tone Sekelius. Många kan nog uppfatta en skillnad mellan Christer Lindarw och Lia Thomas. Eller varför inte Ulla-Bella (min sekreterare) och Caitlyn Jenner.

Med detta förtydligande, kan jag ställa mig bakom gängkrossare Jönsson, men utan, hade det faktiskt skavt. Nu jag fått säga vad jag anser vara vad, och noterat att Jönsson specifikt stöttar kulturarbetare, blir hans text och hans spektakulära utstyrsel mer begriplig. Och det är alltid den som vill deplattformera meningsmotståndare som är det egentliga problemet, inte dragartister eller transpersoner.

Intelligens och Gudstro?

Jag såg en s.k. mem idag. Termen instiftades av Richard Dawkins, och används här i betydelsen Internet-fenomenet. Bilden föreställer tre personer, en troende avbildad med liten hjärna (som därmed är ganska aggressiv), en agnostiker med aningen större hjärna (och aningen mindre aggressiv) samt en ateist med stor hjärna (som verkar vara tillfreds med sig själv).

Det hela är lite korkat. Religiositet är viktigt i länder med en sämre bildningskultur. De som bor i ett sådant land, tenderar att prestera sämre på IQ-test, mestadels beroende på att hjärnan inte får samma träning som den hade fått om samma person växt upp i ett samhälle med en stark bildningskultur. Jag förnekar inte att det finns bättre och sämre genetiska linjer, men den viktigaste anledningen till att trummisen i Queen har en son som spelar trummor i The Darkness, är förmodligen att sonen växte upp i en överklassfamilj som hade nära till att lära sig spela instrument, och att det fanns bra faciliteter för den som är nyfiken på slagverk.

I väst är religiositet inte så mycket en fråga om bildningskultur som det är en fråga om religionskultur. Det går ganska enkelt att hitta exempel i USA där detta inte stämmer, och det går hyfsat enkelt att hitta exempel i Sverige där detta inte stämmer. Men det är också väldigt enkelt att hitta exempel på personer har en fungerande tillvaro, som är intelligenta och bildade, och som tror på Gud. Jag accepterar att ”jag vet inte bättre”-skälet finns här, jag accepterar att ”jag har gått igenom en livskris och värderar inte längre endast det rationella”-skälet finns här. Men igen, många rationella personer i väst, tror på Gud. Dessa har aldrig kommit till tro för att de ”funnit Gud”, de har växt upp i en tillvaro omgiven av folk som tror på Gud, och inte valt att applicera sina vetenskapliga principer och sitt kritiska tänkande på Gud.

Det innebär att det, för oss som bor i ett kunskapsdrivet samhälle, är ganska enkelt att hitta intelligenta och bildade personer som tror på Gud. Personer som inte är det minsta aggressiva på grund av bristande hjärnkapacitet, tror på Gud.

Sen har vi användandet av orden i memen ovan. En agnostiker tror sig vara ovetande. Det innebär att agnostisk troende ”hoppas” att Gud finns. Förmodligen är dessa väldigt få, för min uppfattning är att många troende har kommit att tro på Gud utan att lägga en minut på att studera de evidens som säkerställer att några gudar finns över huvudet taget.

Det innebär också att ateister i väst förmodligen är agnostiker. De saknar gissningsvis inte gudstro för att de levt under en sten och aldrig hört talas om konceptet med gudar, de saknar gudstro för att de lärt sig att bilda sin verklighetsuppfattning på vad vi vet om vår gemensamma yttervärld. Bildat och intelligent folk i väst tenderar att bilda sin uppfattning utifrån vad andra tror och vad bevisen säger. Om man inte får sin gudstro med bröstmjölken, så går man på vad bevisen säger.

Eller möjligtvis på vad bevisen inte säger.

Därför är jag inte någon agnostisk ateist. Jag tror mig veta att inga gudar finns (i någon rimlig definition av ordet finns) på riktigt. Jag förnekar alltså inte att månens baksida är proppfull av enhörningar, eller att något parallellt universum är proppfullt av gudar. Standarddefinitioner av ordet, brukar innefatta sådant som kan upplevas i vår gemensamma yttervärld. Därför skulle jag säga att jag inte är agnostiker i frågan om Gud av exakt samma skäl som jag inte är agnostiker i frågan om det är slut på kaffefilter. Utan att förneka magiska osynliga kaffefilters existens, är det helt enkelt tomt i förpackningen enligt mig och mina gemensamma granskare av kaffefilterstillgången.

Och vetenskap fungerar.

Det kommer förmodligen vara mer praktiskt att förstå att det inte finns kaffefilter i lådan, än att tänka att jag har fått magiska och osynliga kaffefilter, som jag förvarar bortom räckhåll från vetenskapen. Men för att göra en lång historia kort, så är agnosticism kontra gnosticism en fråga om kunskap. De flesta ateister (om än inte jag) är agnostiker i frågan om Gud. Teism kontra ateism är en frågan om vad man tror gällande guds existens. De som tror att Gud finns är teister, övriga är ateister.

Ateism behöver inte vara rationellt. Det är den rationella hållningen i frågan om Gud, men orsaken behöver inte vara rationell. Ett spädbarn är inte ateist för att den vigt 20 år åt att studera evidensläget, den är ateist av samma skäl som en person som aldrig någonsin fått gudshypotesen presenterad för sig. Om det är något gettierproblemet lär oss, så är det att man inte vet mest för att man har rätt. Och när det gäller frågan om Gud, finns det gudstroende som är betydligt mer kunniga, kompetenta och intelligenta än vad jag är – trots att jag har rätt och de har fel i frågan om Guds existens.

Är SVT objektiva, är de fria?

Är SVT objektiv tv, är SVT fri TV? Det finns såklart en lösning.

Dansbandet Larz-Kristerz ger oss ledtrådar om svensk politik

Jag vill ge en kort kommentar om dansband och rättvisa, med anledning av ett inslag som gick på P4 Dalarna häromdagen, men jag bjuder gärna på lite bakgrund till varför jag reagerade.

Vi lever i en värld där vänstern betraktar vindkraft som något ”marknaden vill ha”, trots att svensk vindkraft belastar den gemensamma kassan ganska tungt, samtidigt som företagen som driver vindkraften skuldsätts mer och mer för varje dag som går. När vi väl har lönsam vindkraft, behöver vi ändå vatten- och kärnkraft för strömförsörjningen, för strömförsörjning kan man faktiskt kan få utan vindberoende kraftslag, och därmed spara den ganska tunga miljöbelastning som vindkraft utgör. Samtidigt anser vissa, inte alla från politiska vänstersidan, att kärnkraft inte är lönsam, trots att företag som driver kärnkraft hellre betalar alla straffskatter som ligger på kärnkraften, än att avveckla den.

Skatt och bidrag antas alltså inte ha någon effekt. Man ser bidragstung vindkraft som lönsam, trots att den dränerar gemensamma medel, och kärnkraft som olönsam, trots att den drar in pengar till det gemensamma genom skatterna som ligger på kraftslaget.

Detta stämmer väl med vad man får höra när man pratar om skattesatser som arbetare betalar. Vi förväntas tro att arbetare inte drabbas särskilt hårt av att lämna ifrån sig sin lön. Företagare antas inte drabbas särskilt av bolagsskatten, och den tros inte ge någon vidare kurrensnackdel på den internationella marknaden.

Enter dansbandet Larz-Kristerz.

Någon bandmedlem i dansbandet Larz-Kristerz pratade i P4 Dalarna häromdagen. Två poänger gjordes, varav huvudpoängen var att dansband betalar 25% moms, medan rockband betalar 6%, och att detta faktiskt gör en skillnad. Tänk då att Kanal 5 betalar miljoner i sändningstillstånd och måste finansiera sig själva, medan SVT får miljarder i anslag! Jag håller givetvis med om att momsen ska vara låg för alla (6% kan svida tillräckligt) och att det ska vara rättvist, men jag tror många som betraktar skatt som något oproblematiskt rynkar på näsan åt Larz-Kristerz.

Den andra poängen gjordes i förbifarten: Nu behöver vi [dansbandet Larz-Kristerz] inte längre söka danstillstånd. Detta frigör viktiga resurser från polisens dans-sektion, och det gör det lättare för dansband att leva på sitt arbete, eftersom det minskar kravet på byråkrati. Trots att denna poäng gjordes i förbifarten, så är det en viktig poäng.

Jag förstod att detta var viktigt när en ganska nytillträdd borgerlig regering fick igenom avkriminaliseringen dans, eftersom vänsteranhängare protesterade mot avkriminaliseringen genom att säga att en regering som tar över ett misskött land måste ha viktigare frågor att hantera.

Vem misskötte Sverige? Svaret på den frågan får man genom att titta på vilka som styrt landet under större delen av det senaste seklet. Men vänstern bjuder på detta, för att raljera över att Larz-Kristerz onödiga byråkrati inte rör dem i ryggen.

Så vad är viktigt? Den frågan kan endast besvaras av någon som haft ett jobb, vilket gör Larz-Kristerz bandmedlemmar betydligt mer lämpliga att ha en åsikt än gemene socialdemokrat, som tenderar att antingen ha en offentligt finansierad konstruerad tjänst eller vara bidragstagare.

Attityden ”hö-hö-hö, regeringen avkriminaliserade dans” är inte ett uttryck för solidaritet, det är ett uttryck för privilegium och av att inte behöva täcka sina egna kostnader.

Avslutande replik från Claes-Göran Olofsson

Detta är det avslutande inlägget från Claes-Göran Olofsson angående Guds existens, med mitt svar. Tidigare inlägg finns här.

Du sa att du tror på Guds existens som påhittad, lika mycket som du tror att en enhörning finns för att den är påhittad. Jag tycker det är problematiskt att man säger att saker kan existera som påhittade, och en anledning till det är att om jag säger – nu hittar jag på att ingenting existerar, och i nästa andetag säger jag – nu hittar jag på att allt mänskligheten kan tänka ut kommer att existera. Om man gör så, då tappar existensen sin mening. Eller om jag säger – nu skapar jag runda fyrkanter i min hjärna, eller nu skapar jag gifta ungkarlar. Och om jag skapar dessa saker i min hjärna, så skapar jag ju ingenting då de är motsägelser, om de är motsägelser så kan de helt enkelt inte finnas.

När jag var liten älskade jag Blixt Gordon. Jag trodde aldrig att han fanns på riktigt, rollfiguren fanns, eftersom Don Moore hittade på berättelser om honom. Jag kanske var otydlig när jag beskrev hur jag använder ordet ”finns”, och tänker därför bjuda på ett förtydligande:

När jag pratar om gudar, demoner, superhjältar och övernaturliga väsen, så menar jag att de finns i ett kulturellt sammanhang, men bara där. När jag pratar om berg och dalar, land och vatten, eller hästar och hundar, så menar jag att dessa är en del av vår gemensamma yttervärld. Vi kan aldrig bli överens om att Gud finns, eftersom de som tror på Gud aktivt hemlighåller sina rimliga skäl att tro att Gud finns, men vi kan bli överens om att hästar och hundar finns, för häst- och hundägare är mer medgörliga på den punkten.

En rund fyrkant är ett bra exempel på något som kan existera som en tankekonstruktion, men inte som en del av vår gemensamma verklighet, eftersom den motsäger sig själv. En god, allsmäktig och allvetande gud är ett annat sådant exempel. Något sådant kan inte finnas, annat än som tankekonstruktion.

Du tog upp detta med en hamster som kan jonglera med bollar samtidigt som den kunde citera Albert Engström. Som du mycket riktigt påpekade så tror varken du eller jag att det finns en sådan hamster. Men om vi går bakåt i tiden och du är 2-3 år, då skulle du säkert vara övertygad om att det finns en sådan hamster eftersom du dagen innan såg ett barnprogram om hamstern Arne. I din värld hade hamstern funnits, och om du hade berättat det för mig som är lika gammal så hade jag förmodligen också trott på det. fast förmodligen hade ingen vuxen trott på dig, men det finns säkert en människa som kan göra detta som tror att den är en hamster, det är mer möjligt. Det är bisarrt, men fullt möjligt. Vet många människor som tror de är katter på riktigt, och kan skriva på en dator och använda messanger mm. Så allt handlar om definition.

Det som beskrivs här är auktoritetstro, vilket är vad gudstro vilar på. Detta förklarar församlingars intresse för barn. De enda vuxna man kan konvertera, är människor som befinner sig i en livskris eller i en annan utsatt situation. Det är inte evidens som leder en människa till tro, det är helt andra skäl.

Du ”påstod” att du kunde förvandla vatten till vin och gå på vatten och du skulle visa här hur orimligt det var. Att det är orimligt att tro att du kan göra dessa saker håller jag med dig om, men om vi säger att du är skaparen av universum, som dessutom har skapat ett universum från ingenting, så blir jag inte speciellt imponerad att du kan gå på vatten eller göra vatten till vin. Om du är skaparen av universum, då förväntar jag mig det, lika mycket som jag förväntar mig att en musiker kan spela både gitarr och fiol. Och många vetenskapsmän som är ateister tror att universum kommer från ingenting, såsom Lawrence M. Krauss, Stephen Hawkings, m.f, fast bibeln säger i Hebreerbrevet 11:3 ”tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt.”

Så låt mig försöka igen. Tänk dig att jag påstår att jag äger en hamster som kan jonglera med fem bollar samtidigt som den reciterar Albert Engström, som jag inte kan visa för dig. Förmodligen kommer du tänka att så inte är fallet, eftersom påståendet om hamstern kommer med en bevisbörda som jag inte har axlat.

Tänk dig då att jag påstår att jag skapat Universum. Här har vi en vattendelare.

För en vetenskaplig skeptiker förändrar detta inget annat än att det nu finns två icke belagda påståenden på bordet: Hamstern och Universum.

För en teolog förändrar detta precis allt. För en person som är så mäktig att han kan skapa Universum, är väl en jonglerande hamster inget att tala om! Och vem är jag att ifrågasätta någon med övernaturliga krafter!?

Till detta vill jag säga att ”kommer från ingenting” är en ganska komplicerad fråga, som innefattar ”av naturliga orsaker”.

Humanister som är föräldrar kan utan vidare få barn att tro på tomtar och troll, men om nu Gud är något påhittat, varför låter inte ateister då som är föräldrar barn då att tro på Gud?

Jag, som ateist och sekulärhumanist, har konfirmerat och döpt mina barn. De har valt att träda ur, men de har partners och kusiner som är troende muslimer och troende kristna. Det du påstår är alltså inte sant. Här hade jag önskat att det fanns något budord eller något liknande för mig att peka på…

Och en annan fråga du gärna får svara på är – flera miljarder av vuxna människor med färdigutvecklade hjärnor tror på Gud, men hur många människor med färdigutvecklade hjärnor tror på enhörningar eller tomtar? Finns det någon statistik för det?

Vad man tror har kulturella orsaker, men det påverkar inte hur något är. Därmed är mitt replikskifte med Claes-Göran Olofsson avslutat.

Replik om Guds existens från Claes-Göran Olofsson, med svar

För ett antal år sedan reagerade jag på en video av Claes-Göran Olofsson angående guds existens, som (lite förenklat) gjorde följande poäng:

1. Det man tror finns, finns
2. Många tror att Gud finns
3. Alltså finns Gud

Låt mig säga att jag faktiskt accepterar detta argument. Allt jag kan tänka på, finns i någon bemärkelse av ordet ”finns”. Stålmannen finns som en litterär karaktär, Hemlige Mollgan finns som en föreställning i Alfons Åbergs huvud, och så vidare. Resonerar man så, så finns lika många gudar som det finns gudstroende (eftersom alla har sin personliga bild av vad Gud är). Jag försökte bemöta påståendet genom att visa hur absurt det blir när det är tydligt att någon annan pratar om en annan gud än Olofssons, så jag skrev om det som sades i videon till att istället handla om asaguden Tor.

Så på något vis finns Gud, och på något vis finns Tor. Tänker man däremot på ”finns” som något som säger något om en existens i något slags gemensam yttervärld, så räcker det inte att man tror. Idag publicerar jag Olofssons replik på min omskrivning:

Måste säga att jag är imponerad av Anders Hesselbom, att han har sett min video, och sedan har han ord för ord skrivit ner det jag sa i videon och för att sedan göra den omskrivning som han har gjort. Sånt tar tid. [Nöjet är helt på min sida, min anm.]

Men när jag läser det Hesselbom har skrivit så ser jag direkt att när Hesselbom försöker sätta likhetstecken mellan den kristna Guden och Thor, och säger – ha ha, där fick du, din Gud är lika mycket påhittad som Guden Thor, så understrycker han ju bara den poäng jag ville få fram. Inte att den kristna Guden och Thor är samma Gud, utan att det övernaturliga förekommer psykologin. I min video är just inte den kristna Guden så viktig. Utan snarare som jag var inne på att det övernaturliga förekommer psykologin. För i videon försöker jag inte ge argument för att just den kristna Guden är rätt. Utan som jag sa att det övernaturliga förekommer psykologin.

För om vi ska ta reda på om Gud är något som kommer inifrån människans medvetande så måste vi ju gå utanför vårt medvetande för att utesluta så vi inte har inhämtat Gud utifrån det mänskliga medvetandet. Men om vi har möjlighet att gå utanför vårt mänskliga medvetande för att utesluta det, så finns det en stor risk att vi inhämtat vår kunskap om Gud utanför vårt mänskliga medvetande.

Så här står alltså kontrasten inte mellan de som tror på allah, Jahvé, Thor, shiva, Jehova mf, utan här står kontrasten snarare mellan dom som som tror att tron på Gud är en psykologisk orsak och de som tror att Gud förekommer psykologin. Eftersom människor i alla kulturer och i alla tider överallt på hela jordklottet har känt av något övernaturligt, så är det konstigt att dessa människor skulle ha haft fel under historiens gång. därför borde det finnas nåt övernaturlig.

Det ateister ofta försöker göra är att ta något väldigt orimligt som att tro på en Åskgud som många trodde att Thor var under medeltiden och säga att den tron som jag tror på idag är lika medeltida. Så det Hesselbom försöker ge sken av är att min tro på den krista Guden gör vetenskapen skev. men jag tror Hesselbom skulle bli väldigt förvänade när man kan läsa i bibeln att gud vill vi troende ska skilja på naturvetenskapen och gud och att naturvetenskapen är ett ämne för sig och tron på gud är ett annat ämne. gud är inte en del av skapelsen, skapelsen är inte synonym med gud, utan skapelsen är något som gud har orsakat. för det är stor skillnad på gud som skapare och gud som en del av universum, jag ska försöka förklara hur jag menar.

Om vi säger att jag levde gammeltestametlig tid och var samtida med mose, och plötsligt så började det att åska, och under denna tiden så fanns det inga förklaringar till varför det åskade, då hade jag förmodligen trott att åskan inträffade för att det fanns en åskgud som orsakade alla blixtar och alla muller, och om jag hade trott på detta sättet så hade det med all säkerhet påverkat mitt sätt att forska i vetenskapen, jag hade säkert tänkt att om jag försöker undersöka varför det åskar så hade jag tvivlat på åskguden och då hade åskguden straffat mig, men problemet är att såhär trodde inte de bibliska personerna som trodde på bibelns gud, dom var inte bundna till detta sättet att tänka alls och kopplade inte olika väderfenomen eller olika saker i naturvetenskapen till olika gudar, utan man såg dessa saker som naturliga där inga begränsningar fanns hur man skulle tänka om dom, förutom att dom inte var gudar. till exempel Mose och profeten jeremia varnade israelerna att tillbe eller behandla olika väderfenomen och olika saker i naturvetenskapen såsom solen och månen eller stjärnorna som gudar.

Tack för det, Claes-Göran Olofsson! Olika gudar är olika, men deras epistemologiska status är densamma. En enhörning och en drake är två vitt skilda väsen, men trots alla olikheter, kan deras existentiella status liknar varandras. Det finns alltså inget krav på att allt som inte finns på riktigt, måste likna allt annat som inte finns på riktigt, utan två helt olika ting kan båda vara icke-existerande i vår gemensamma yttervärld.

Dessutom finns en fundamental skillnad i hur man inom teologin (där Olofssons personliga gud hör hemma) ser på de kriterier som definierar existens, jämfört hur man ser på existens inom den naturalistiska vetenskapen – det är primärt dessa två paradigm som tävlar om att vara bäst på att beskriva vår gemensamma verklighet. Jag skulle vilja illustrera denna skillnad med en tankeövning.

Tänk dig att jag påstår att jag äger en hamster som kan jonglera med fem bollar samtidigt som den reciterar Albert Engström, som jag inte kan visa för dig. Förmodligen kommer du tänka att så inte är fallet, eftersom påståendet om hamstern kommer med en bevisbörda som jag inte har axlat.

Tänk dig då att jag påstår att jag kan gå på vatten och förvandla detsamma till vin efter behag. Här har vi en vattendelare.

För en vetenskaplig skeptiker förändrar detta inget annat än att det nu finns två icke belagda påståenden på bordet: Hamstern och vattentrollkonsterna.

För en teolog förändrar detta precis allt. För en person som är så mäktig att han både kan gå på vatten, för att sedan förvandla vattnet till vin, är väl en jonglerande hamster inget att tala om! Och vem är jag att ifrågasätta någon med övernaturliga krafter!?

Summa summarum, vi har två definitioner av ”finns” att förhålla oss till, och vi har olika metoder att skaffa kunskap att förhålla oss till. Den som försöker säga något om det jag kallar för vår gemensamma yttervärld, anser jag behöver leva upp till vissa krav. Trots att tanken på ett slags supergud, som är mäktigare än alla andra gudar, har ganska många år på nacken, har teologer inte visat något intresse för att leva upp till dessa krav. Och det är därför vetenskapsmännen inte ligger vakna om nätterna på att fundera på om Gud finns på riktigt eller ej.

Uppdatering 2024-07-26: Avslutande replik från Claes-Göran Olofsson

Socialdemokraternas bästa trick någonsin

Så gick det till när det blev häftigt att betala skatt.

De som nu helt plötsligt vill ha god ton, talar förmodligen inte sanning

Efter mordförsöket på Donald Trump har flera, inklusive president Joe Biden, sagt att man ska hålla ett sansat debattklimat. Det är så dags nu! Så här lät det före attentatet från Joe Biden:

2022-09-02: ”Donald Trump and MAGA Republicans are a threat to the very soul of this country.”

2023-12-21: ”Trump poses many threats to our country: The right to choose, civil rights, voting rights, and America’s standing in the world. But the greatest threat he poses is to our democracy. If we lose that, we lose everything.”

2024-06-26: ”Donald Trump is the greatest threat to our democracy.”

2024-06-28: ”Donald Trump is a genuine threat to this nation. He’s a threat to our freedom. He’s a threat to our democracy. He’s literally a threat to everything America stands for.”

2024-07-05: ”Donald Trump is a threat to our democracy, and we cannot let him win. I’m in Madison, Wisconsin talking to folks about what’s at stake in this election. Tune in.”

Detta är komedi från Kathy Griffin:

Så här ser det ut i media:

Det kan väl knappast finnas någon som betraktar attentatet mot Trump som en blixt från klar himmel? Vad tror ni skulle hända om statsminister Ulf Kristersson uttalade sig om Magdalena Andersson på samma sätt som Biden gör om Trump, eller om svensk media gjorde denna form av satirteckningar med udden riktad mot Andersson? Särskilt om hon dessutom skulle bli utsatt för ett mordförsök efter tilltagen!

Jag försöker inte säga att inte Joe Biden ska tala som han gör, eller att media ska sansa sig i sin framställning av Trump, men jag säger att den som nu helt plötsligt vill ha god ton, förmodligen säger så för att inte hamna i dålig dager. Anser man att politiker och media ska bete sig anständigt, finns det många chanser att uttrycka den önskan, även när en utmanande presidentkandidat inte blivit utsatt för mordförsök.

Läs även: ”Mordförsöket på Trump är ytterligare en pusselbit i ett pussel som vänstern inte kan lägga” (2024-07-14)

Mordförsöket på Trump är ytterligare en pusselbit i ett pussel som vänstern inte kan lägga

Tänk om Donald Trump hade sagt något som hade tolkats som en uppmaning till våld? Tänk om Trump hade insinuerat att Joe Biden fuskade i valet, och att det hade resulterat till att Kapitolium hade stormats? Detta fick vi uppleva för tre år sedan, och många var väldigt arga över att Trump kan ha uppviglat till stormningen.

Oaktat det faktum att en grupp vänsterextremister lyckades detonera en bomb i Kapitolium år 1983, så hade nog folk varit väldigt arga. Och mycket riktigt ansågs Donald Trump bära skuld till stormningen av Kapitolium år 2021 efter sina uttalanden. Det är kanske rimligt?

Men låt nu säga att Donald Trump har sagt att Joe Biden är ett hot mot USA, och att en av Trumps närmaste medarbetare hade sagt att Biden måste stoppas till varje pris. Tänk även att Joe Biden blev utsatt för ett mordförsök av en prickskytt dagen efter. Hur hade vi då sett på Donald Trump? Hade inte en skjutning av Joe Biden betraktats som lika allvarligt som en stormning av Kapitolium? Förmodligen, men vi vet inte, för detta hände aldrig. Men förmodligen.

Någon som däremot har hänt, är att Joe Biden har sagt att Donald Trump är ett hot mot USA, och att en av Bidens närmaste medarbetare har sagt att Trump måste stoppas till varje pris. Något som faktiskt har hänt, var att Trump överlevde en attack från en prickskytt så tidigt som dagen efter Bidens utspel.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Vänstern förstår inte principer. De formar sin uppfattning om vad som är rätt och fel utifrån deras eget medhåll. Deras magkänsla. Mordförsöket på Donald Trump är således bara ytterligare en pusselbit i ett pussel som de inte är förmögna att lägga.

Hade detta skett i Gubbängen, och hade en intellektvarierad kommunist fått färg i ansiktet, hade fler förstått problemet med att politiska motståndare skjuts ned.

Uppdatering 2024-07-16: De som nu helt plötsligt vill ha god ton, talar förmodligen inte sanning

Könsidentitet, rättigheter och skyldigheter

Det finns två olika skolor när det kommer till könsidentitet. Bland de icke-binära finns en viss variation i vad man identifierar sig som. Vissa tänker att skillnaden mellan man och kvinna är en steglös skala, medan andra identifierar sig som sådant som inte befinner sig på en linje mellan endast två punkter. Som kontrast till de icke-binära finns transpersonerna. Dessa har en binär syn på kön, och uppfattar ofta att de är födda i fel kropp (s.k. könsdysfori), och vill därför korrigera sitt kön genom att göra visuella förändringar. Vanligast är att biologiska män uppfattar att de egentligen är kvinnor, och tar sig därför an uttryck som de själva uppfattar som kvinnliga. En klänning, läppstift, och liknande. Notera hur Karolinska Institutet (KI) beskriver tillståndet:

”Könsdysfori är en uttalad bristande överensstämmelse mellan den upplevda könstillhörigheten och den tilldelade könstillhörigheten, samt en stark önskan om att leva som det upplevda könet. Det kan förklaras som en stark känsla av att vara född i fel kön och har således inget att göra med sexuell läggning.”

KI illustrerar sitt inlägg med en bild på Caitlyn Jenner, tidigare OS-stjärnan Bruce Jenner, som eventuellt är det mest kända exemplet på en biologisk man som uppfattar sig som kvinna och därför vill leva som en sådan.

Jag anser att envar äger sin könsidentitet, och står i sin fulla rätt att göra det. Oavsett om du är icke-binär eller upplever att du är född i fel kön, så står du i din fulla rätt att identifiera dig som precis vad du vill, och leva ut ditt sanna jag, om du så önskar. Att man möter motstånd när man är ärlig mot sig själv är sorgligt, och det är något som alla har ett ansvar att motarbeta.

Någon har blivit uppsagd från jobbet för en avvikande politisk åsikt har bubblat upp. Någon har missat en intervju på grund av den första av de fyra sista siffrorna var en 9:a. Än idag kan man missa ett kontrakt på en hyresrätt om man har för mycket pigment i huden! Så kan vi inte ha det!

Det vi istället måste fundera på, är gränsdragningen när det gäller behandling av könsdysfori, och till vilken grad vi ska anpassa transpersoners rättigheter och skyldigheter efter könsidentiteten. Det är egentligen här som det finns utrymme för meningsskiljaktigheter. Ett förtydligande till dig som eventuellt blivit uppsagd från jobbet på grund av att din politiska åsikt bubblat upp till ytan: Det är egentligen här som det borde finnas utrymme för meningsskiljaktigheter.

De som behandlas medicinskt för könsdysfori kan operera bort könsdelar. Kvinnor som uppfattar att de är män kan operera bort brösten, män som uppfattar att de är kvinnor kan operera bort sina könsorgan. Du behöver ha fyllt 18 för att operera bort könsorganen, men det finns ingen åldersgräns för flickor som vill operera bort brösten i syfte att få ett utseende som korrelerar med det upplevda könet. Mellan 2013 och 2019 opererade KI bort brösten på 134 tonåringar. På det viset förvandlar man en frisk kropp till en som behöver vård under resten av livet, men till KI:s försvar så får personen träffa en psykolog före ingreppet. Jag ser inga större problem med detta, särskilt inte om patienten förbereds på ett bra sätt, men jag önskar både betänketid, åldersgräns för att operera bort brösten och kanske rent av höjd åldersgräns för att operera bort könsorganen.

När det gäller rättigheter, skulle jag önska att det är andra människors uppfattning om ditt kön som begränsar dig. Detta kan handla om allt från tillgången till damernas omklädningsrum till möjligheten att tävla i damklassen i idrott. Men jag betraktar inte denna fråga som viktig, eftersom den inte berör mig. Att en medioker simmerska som är en transkvinna, är mycket snabbare än den bästa biologiska kvinnan som simmar, drabbar ingen annan än de kvinnor som tävlar i simning – det rör mig inte i ryggen. Om det kommer klagomål från andra som deltar i den damklassen, så blir det en fråga för de inblandade. Möjligtvis även finansiärerna, men främst en fråga för de inblandade.

Och när det gäller skyldigheter, anser jag att din korrigering är irrelevant. Här är jag av åsikten att inga särskilda privilegier ska komma av känna sig som det motsatta (notera att behandling av könsdysfori utgår från att kön är binärt) könet. Rent juridiskt ska kvinnliga privilegier komma först när den fysiska behandlingen är påbörjad, och den fysiska behandlingen ska gärna komma aningen senare än den gör idag, för att förhindra framtida könsdysfori.

För ditt kön sitter inte i dina könsorgan, det sitter i din hjärna. Många transkvinnor (alltså biologiska män som uppfattar sig som kvinnor) har kvar många manliga egenskaper även efter sin könskorrigering. Sina händer, sin huvudform, benägenheten att begå sexualbrott i högre utsträckning än kvinnor, sina kromosomer och sitt bäcken. Detta anser jag att man behöver ta hänsyn till när man bestämmer t.ex. hur ett straff ska avtjänas. Att det biologiska könet inte tar hänsyn till det upplevda könet, visar sig ganska tydligt när man tittar på just sexualbrott.

Av alla fängelsedömda kvinnor är 3,3% sexualförbrytare.
Av alla fängelsedömda män är 16,8% sexualförbrytare.
Av alla fängelsedömda transkvinnor är 58,9% sexualförbrytare.

Det beror förmodligen på att personen med det uppleda könet inte alltid plockar alla sina personliga egenskaper från det kön den upplever sig som, utan till viss del även från det biologiska könet. Till detta har transkvinnor (som normalt är lesbiska) ett betydligt större utbud av biologiska kvinnor att agera på.

Min slutsats är att man bör respektera folks könsidentitet i vardagen, och tillsvidare i tävlingssammanhang, men att man bör låta biologiskt kön spela in när det gäller kraven vi ställer på våra medmänniskor.

Så länge jag kan köpa alkohol så är allt bra nog

Det har inte gått särskilt bra tidigare, men denna gång är det alkoholmonopolet som ska ge oss många aktörer i alkoholbranschen och många alkoholsorter att väja på.

När staten förlorade serveringsmonopolet av alkohol på restauranger, förvandlades supa-hak med en sorts brännvin till sofistikerade restauranger för dryckesentusiaster som vill kunna välja bland flera sorters alkoholhaltiga drycker.

När staten förlorade tillverkningsmonopolet av alkoholhaltiga drycker, fick Systembolaget ett betydligt större utbud av öl, och folk kunde välja en intressant IPA som alternativ till sin Falcon, Three Towns och Pripps.

Många länder utan det butiksmonopol som råder i Sverige har ett betydligt bredare sortiment av sofistikerade alkoholhaltiga drycker än vad Systembolaget någonsin haft.

Men monopolförespråkarna, som gärna erkänner att de har haft fel varje gång tidigare – det blev bättre utan serveringsmonopol och tillverkningsmonopol – ser nu en chans att få rätt för första gången. Resonemanget lyder ungefär så här:

1) Systembolaget har ett stort utbud av alkoholhaltiga drycker, men ingen utom jag vill dricka annan alkohol än Falcon Export.

2) Eftersom ingen annan än jag vill dricka annan alkohol än Falcon Export så kommer återförsäljarna på en fri marknad endast erbjuda Falcon Export.

3) Därför vill jag ha kvar Systembolagets butiksmonopol.

Spontant vill nog många frihetliga debattörer göra detta till en fråga om klassförakt, då din rätt att dricka IPA (som finns tillgänglig tack vare avskaffandet av tillverkningsmonopolet) inte hotas av att enkla människors Falcon-konsumtion, men när man gräver i det hela så visar det sig att enkla människor rent av söker sig till sofistikerad alkoholhaltig dryck.

Under ransoneringstiden har det faktiskt förekommit att en arbetare förlorat sin motbok på grund av att han köpte cognac i stället för det förväntade brännvinet! Etablissemangets förmåga att hålla örat mot rälsen är helt klart öppen för debatt.

En personlig anekdot kring detta var min lokala Konsum-handlare (från den tiden jag var stadsbo) som hade ett enormt sortiment av sofistikerad alkoholfri öl och klass II-öl, för att det var ekonomiskt gynnsamt. Han beklagade sig ofta över att han inte kunde erbjuda starköl som inte kvalificerade sig till Systembolagets krav på leveranskapacitet. Den person som anser sig vara ensam om att söka sig till annat än Falcon Export är antingen en storkonsument eller någon som helt enkelt har fel.

Visst har jag sett kvartersbutiker i Frankrike som endast har 1300 sorters vin på hyllan, men det är fler sorter än vad Systembolaget har totalt. Och om fransmannen inte är nöjd, kan han gå till en annan butik.

Här brukar monopolvurmaren gärna prata om postorder och leverans till ytterdörren, men det har inget med butiksmonopolet att göra. Återförsäljningsmonopolet har Systembolaget förlorat för länge sedan, och hittar man inte det man söker hos Systembolaget så sker redan idag postbeställningar från andra leverantörer, helt legalt.

Hela frågan är förmodligen irrelevant för dig som har ett bolag i din hemort, men för den som inte har det kommer frågan om missbruk in. Med hög tillgänglighet av inköpsmöjlighet minskar behovet av hamstring, och med det minskar risken för missbrukare att på fyllan ta till sitt förråd. Vet man om att man faktiskt kan spontanköpa en butelj, kommer behovet att näthandla stora kvantiteter att minska. Norra Sveriges supa-kultur är starkt formad av låg alkoholtillgång.

Och du som tycker att tillgången idag är fullgod, bor eller jobbar förmodligen på en ort som har ett systembolag, så det är inte riktigt du som ska ha åsikter om monopolets vara eller icke vara.

Läs gärna: Myten om Systembolagets sortiment

Vänster=Hamas, Höger=Demokrati

Idag tenderar vänstern att stötta palestinierna i konflikten mellan Israel och Hamas, och högern tenderar att stå på Israels sida. Nästan alla palestinier stöttar högerextrema Hamas. Hamas i sin tur sympatiserar med andra högerextrema före dem, inte minst Adolf Hitler och Nationalsocialisterna. Det syns tydligt om man besöker inredningsbutiker i arabvärlden. Till detta anser Hamas att homosexualitet ska vara förknippat med kroppsbestraffning, och många palestinier accepterar inte HBTQ-rörelsen. Varför blev detta sidan som vänstern fastnade för?

Det är resultatet av en maktanalys. Israel är en marknadsliberal demokrati. I Israel arrangeras pride-tåg och det finns ingen sedlighetspolis. Det är ett klimat som attraherar kapitalister. I ett fritt samhälle är det hyfsat enkelt att hitta kvalificerad arbetskraft, betydligt enklare än i teokratiska de facto-diktaturer. I marknadsliberala länder etablerar sig stora företag – där ser vänstern sin sinnebild av girighet få blomstra obehindrat. Företagandet. Vinstuttagen. Kommersen.

Och ett välfungerande land som huserar några av världens största företag, är lätt att se som förtryckaren när man betraktar den bredvid de glesa framgångar som skördas i teokratiska klansamhällen. Det blir som David och Goljat, där den som har ett sofistikerat samhällsbygge i ryggen uppfattas som den gigantiske och skrämmande Goljat. Båda sidor har alltså attribut som vänstern ogillar, men maktanalysen pekar dem i riktning åt Hamas, via sympatin för vad man uppfattar som den svaga parten, nämligen palestiniern.

Debatten mellan Biden och Trump blev exakt som förväntat

Debatten mellan presidentkandidaterna Joe Biden och Donald Trump var precis den trafikolycka som alla hade förväntat sig, och jag litar inte riktigt på de som hade förväntat sig något bättre.

Amerikansk politik bygger väldigt mycket på mutor. Även i den demokratiska sidan så handlar det om att putsa lite på ett inte helt fläckfritt förflutet för både Biden och hans son Hunter, och det handlar om att ta emot pengar från intressenter i vissa politiska frågor som ska drivas. Jag tror faktiskt inte att särskilt många blev överraskade över resultatet, utan snarare besvikna, för de trodde att de kunde komma undan med det. Men det mutbaserade systemet skapar en tröghet i att ersätta nyckelpersoner, på grund av löften. Det är ju inte så att Trump är överpopulär i det republikanska lägret, men denna gång blev det verkligen en walk over. Med det sagt, antalet demokrat-sympatisörer är ganska många, så det är inte självklart att valet är avgjort, för man kan inte lämna Demokraterna, gå till Republikanerna, och få en felfri och perfekt företrädare i det lägret, för där står ju nästa korrupta och mutstinna ledare.

Samtidigt, Joe Biden skrev 23 vassa tweets under den tiden han var i direktsändning, så han lade väl sitt krut där, till priset av att kanske ibland inte riktigt veta om att det pågick en debatt mellan presidentkandidaterna. Och att han var en av huvudpersonerna – det mailet kan han inte ha läst.

I Sverige har vi inte riktigt samma problem. Vi cementerar makt med bidragsregler som ger skattepengar till den som redan är störst, för att säkerställa att den lilla människan inte får något oönskat inflytande. Men svaret på frågan hur det kommer sig att vi ser efterblivna presidentkandidater i USA är exakt det samma som svaret på frågan hur det kommer sig att vi ser efterblivna europakommissionärer från Sverige: Pengar.

Nedtrappningen under sommaren

Jag har varit lite frånvarande under en period, men det är inget värre än att jag bara har svårt att få tiden att räcka till med allt som pågår. Medan jag jobbar är jag alltid närvarande på Twitter/X, och då och då skickar jag upp en lite kortare video på YouTube. Jag poddar fortfarande med Henrik Andersson. Här hittar du vår musikpodcast och här hittar du våra filmrecensioner (som vi filmar). Jag kommer att fortsätta att vara lite frånvarande i ytterligare några veckor, men därefter kan ni räkna med nya inlägg här.

Så länge, tänk gärna på Figgehn, Blågula bilen, Humanisthjälpen och Piratpartiet.

Nedmonteringen av svensk demokrati har pausats

Sverige har en uppenbar intressekonflikt. Å ena sidan gillar vi indirekt demokrati, och har ett högt förtroende för de som företräder oss. Å andra sidan gillar de som företräder oss det mandat som kommer därav, och använder det gärna för att gynna sig själva. Det svenska systemet har gradvis anpassats för gynna nuvarande innehavare av makt, för alldeles för få makthavare gillar system som gagnar folket i stället för dem själva. Successivt har beskattning av arbetare gått från att vara ett nödvändigt ont till något som i sig själv är gott. Först skulle vi ha infrastruktur och välfärd, idag ska vi ha kultur och media. Det hela har spårat ut till den grad att de som vill motverka slöseri utmålas som suspekta.

Varje gång en ny regering har tillträtt, har de gjort sig svårare att byta ut makten, och här faller ett ytterst tungt ansvar på Socialdemokraterna, som faktiskt haft makten under en betydande del av mandatperioderna, men nu har i alla fall Ylva Johanssons förslag ”Chat Control 2.0” pausats.

Jag vet inte om det beror på att de dårar som företräder oss i EU är trötta på att bli bitna i röven, om det är något praktiskt själ, eller om någon kommissionär helt plötsligt börjat prioritera sin plikt högre än sina mutpengar, men för nu är i alla fall förslaget inte uppe på agendan.

Och apropå Chat Control 2.0 så brukar illgärningar försvaras genom åberopandet av dumhet, slarv och inkompetens. Svensk politik har under de senaste 20 åren utvecklats till en tävling i att vara ”naiv” och att ”inte se saker komma”. Bakom dessa dumhetens dygder försökte miljöpartisten Rasmus Ling gömma sig gällande Chat Control. Men läckta dokument visar att han visste precis vad han gjorde när han röstade för förslaget. Detta säger något viktigt om hur Rasmus Ling och Miljöpartiet faktiskt ser på sina väljare, och det kan vara bra för den som röstat på detta skitparti att veta, så ingen röstar på dem igen.

Om det är något som Chat Control har lärt oss, så är det vad svagsinta, korrupta och makthungriga politiker kostar för vanliga medborgare. Hur detta än slutar, ska dåren Ylva Johansson kastas ut med huvudet före. För hur politikerna har hanterat Chat Control, visar hur bra politiker egentligen är på att företräda sina väljare. Förslaget är inte bara fruktansvärt dåligt, det är helt oönskat. Försvarstalet ”vi har varit naiva” kommer snart att komma, för det är under den parollen friheten avvecklas.

Så vad gör man för att rädda svensk demokrati, förutom att ställa galningarna Rasmus Ling och Ylva Johansson barskrapade på gatan? Problemen är uppenbara och många avsocialiserande lösningar är verkligen lågt hängande frukt:

1) Ta bort partistödet och gör det i stället skattefritt att betala medlemsavgift till partier, och låt således den lilla människan bestämma över det styre han önskar!

2) Ta bort presstödet och sänk i stället skatten på fri media! Presstödet är förenat med villkor som dikteras av den som redan har makt. Om det är pengar som behövs, låt då media behålla pengarna som de drar in, i stället för att låta politiker och tjänstemän diktera vem som ska leva eller dö!

3) Låt inte fackföreningarna finansiera det största partiet, utan sänk medlemsavgiften med motsvarande kostnad och uppmuntra medlemmarna att skicka dessa pengar till det parti de själva sympatiserar med! Det kommer att skapa ett incitament för politiker att företräda folkets åsikter i stället för sina egna!

4) Ha inte valsedlar i vallokalerna, eller låt helst folk ställa dit dem i förväg – endast stora partier har resurser att skicka valarbetare till varje stuga med valsedlar. Bäst av allt vore ett formulär med en lista över alla partier som ställer upp i valet!

5) Ge folk tre röster i stället för en (den australiensiska modellen). Om rösten gick till ett parti som missade spärren, räkna då i stället nästa röst på listan! På det viset kan man beviljas inflytande trots att man vill ha förändring!

Att bevara svensk demokrati är enkelt, och vi startar från en hög höjd. Men vi måste sluta imponeras av att korrupta borgerliga kapitalister väljer att kalla sig för socialister. Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet anser att du duger till annat än att betala för deras lyxliv och att rösta rätt. Men från början var tanken med demokrati att det skulle handla om dig, och dina önskemål och behov. Och dit kan vi nå igen.

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson försvarar Chat Control

EU-kommissionären och socialdemokraten Ylva Johansson har valt att spendera ganska mycket av medborgarnas pengar på att göra reklam för förslaget Chat Control. Anledningen till att hon behöver ha dina pengar för att göra reklam för förslaget är att du förmodligen inte vill ha det infört, vilket i så fall betyder att du har något gemensamt med en fungerande tänkande människa. Men eftersom Johansson är en demokratisk socialist så inför hon inte förslaget mot din vilja, hon låter dig istället betala för att få dig att tycka rätt. Du ska bli en bättre människa genom propaganda du själv ska ta notan för. Låter det som att vi äntligen har fått demokratiska socialister, eller låter det som vanligt bara som socialism?

För att slippa diskussionen om demokrati hit och dit, så har EU nu ett snabbspår för att godkänna Chat Control, och därmed utrota bl.a. sexuella övergrepp mot barn. Således är allt frid och fröjd! För om en myndighet får kontrollera varje meddelande som medborgare skickar, kommer inga medborgare kunna skicka barnpornografiska bilder till varandra! Briljant!

Man når såklart inte de som ”zippar” sitt data, tillsammans med ett starkt lösenord, men de som chattar på krypterade appar som t.ex. Signal, kommer behöva stå ut med att få sina meddelanden granskade. Men med lite tur kommer alla från terrorister till sexualförbrytare tänka att det är bättre att fortsätta att använda Signal som vanligt, istället för att ladda hem ”7-Zip” eller ”WinRar”, och bifoga lösenordskyddade filer i sina meddelanden.

Den typ av asynkron kryptering som Signal använder, är i praktiken omöjlig att knäcka, men det problemet löser man genom Chat Control, då meddelandet skickas okrypterat till signalspanarna som ska hitta eventuella övergrepp. Det är inte särskilt långsökt att tänka att de som lämnar Signal är de som har kriminella motiv att tala ostört, och att endast oskyldiga medborgare blir kvar – vill man begå grova brott utan att bli avslöjad, väljer man nya vägar.

Den typ av synkron kryptering som Zip använder, är på riktigt helt omöjligt att knäcka om lösenordet är starkt. Om du skickar krypterad data, så spelar det ingen roll om meddelandet är krypterat eller inte. Det data som meddelandet innehåller är ändå krypterat.

Om du vill skicka anonyma tips till en journalist, lägg meddelandet i en lösenordskyddad zip-fil och leverera filen och lösenordet via två olika kanaler. E-post med bifogad zip-fil och lösenord sms? Du som vill spränga en byggnad eller sprida barnpornografi kan ignorera dessa tips och fortsätta som vanligt, så att myndigheterna verkligen får reda på vad du sysslar med, och därmed kan stoppa dig. Tycker du att detta låter galet? Det är inte helt självklart att det är dig det är fel på. Här redogör EU-kommissionären Ylva Johansson för sin sak:

Svenska Dagbladet (SvD): Får jag bara fråga dig en sak Ylva, kommer du och jag kunna ha kontakt i framtiden? Om du exempelvis känner att du vill vara visselblåsare på EU-kommissionen och höra av dig till Svenska Dagbladet under källskydd, kommer du och jag kunna ha krypterad kontakt som myndigheterna inte kommer läsa i framtiden? Även med det här förslaget?

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: Ja, det är självklart.

SvD: Men om det är så, kommer inte då alla pedofiler använda samma krypterade kontakt? Vad är i så fall vunnet?

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: …

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: Nej men grejen är att det enda som…

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: …

Den demokratiska socialisten Ylva Johansson: Sexuella övergrepp på barn, bilder på det, är alltid kriminellt.

Tack och god natt.

S löser ursprungssegregationsproblemet i Rapport

Här följer en transkribering av nyhetssändningen Rapport på SVT 2024-06-17 kl. 19:30, inslaget om social ingenjörskonst. Reportern intervjuar Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar om hur hon ska lösa problemet med ursprungssegregation. Inslaget är drygt tre minuter långt, och bjuder på en socialdemokrat som kritiserar traditionell S-politik och förespråkar borgerlig politik, transkriberat här.

Programledaren: Socialdemokraternas arbetsgrupp för invandring och integrationsfrågor presenterar nu sina förslag för att motverka utsatta områden i Sverige. Man vill bland annat riva bostäder, införa inkomstkrav och se en nationell folkräkning.

Reportern: Vi är i Rinkeby i Stockholm. Kommunpolitikern Anders Österberg visar planerna för området för riksdagsledamoten Lawen Redar.

Kommunpolitikern: Här är trångboddheten som störst. Men vi har också en väldigt stor segregation. Om du kollar här så där borta har du villor och här har vi flerfamiljshus, så här planerar vi då att bygga 200 radhus och 800 lägenheter med fler rum.

Reportern: Lawen Redar leder en arbetsgrupp som fått i uppdrag att ta fram ny socialdemokratisk invandrings- och integrationspolitik för 2030-talet. Enligt henne är Rinkeby ett tydligt exempel på konsekvenserna av boendesegregation.

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar: Läget är akut, någonting måste göras. Vi ser en barngeneration gå i förskolor där det svenska språket näst intill inte finns, barnen har inte ett åldersadekvat språk, barnen ser inte, i stor omfattning, sina föräldrar gå till arbete. [Till kommunpolitikern] Men poängen med radhus är inte bara att bryta liksom trångboddheten, utan det är ju också att skapa ett brett bostadsbestånd.

Reportern: För att vända utvecklingen föreslår nu Redars grupp en rad åtgärder i ett bostadspaket. Bland annat vill man se större blandning av bostadstyper, och upprustning av bostäder i utsatta områden. Gruppen vill också se ett nationellt tak för andelen hyresrätter i utsatta områden. Att människor med akademiska meriter ska ha förtur i bostadskön, och att människor vars inkomst de senaste sex månaderna varit försörjningsstöd inte ska få flytta in. [Till Redar] Vart ska den här gruppen gå i stället?

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar: Ja, vi säger ju också det i våra reformförslag att för det första så vill vi utreda att en större andel av bostadsbeståndet i Sverige ska allmännyttan stå för, vi vill verkligen se hur vi ska åstadkomma det. Det andra är att man behöver ju inte ha höjda golv eller krav för den andra delen av beståndet, utanför de utsatta områdena. Där kan golvet mycket väl sänkas, och det vill vi ju åstadkomma genom lagstiftning.

Reportern: Men är det inte svårt som det är för den här gruppen att hitta lägenheter? Gör ni det inte bara ännu svårare för den här gruppen att hitta någonstans att bo?

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar: Alltså, människor ska ha någonstans att bo, det är en självklarhet. Vi menar att nu kanske det är dags att de utsatta områdena inte tar det stora samhällsansvaret, det kanske är andra områden som måste det.

Reportern: Gruppen öppnar också för rivning av bostäder i utsatta områden, trots att det enligt forskare inte har motverkat segregation när det testats i andra länder.

Här blir Redar riktigt irriterad. Uppgörelsen är att public service ska kritisera högern och stötta vänstern. Men nu levererar SVT en dolk i ryggen mot en socialist, en dolk som är avsedd att blidka förnuftet, en stöt som är avsedd för de frihetliga och måttfulla.

Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar (irriterat): Men va vill du? Vill du att vi ska ha det så här? Alltså, någonstans måste man ju ifrågasätta de frågor man själv ställer. Ska vi bara låta läget vara som det är idag? Jag är superfrustrerad över det här.

Reportern: Om arbetsgruppens förslag blir en del av socialdemokraternas politik, beslutas på partikongressen 2025.

Tanken att duktighetsröstning trots allt inte trumfar realpolitiska problem ens när de ”sett det komma”.

Gammelmedia har uttalat sig om EU-valet 2024

Efter att ha läst om valresultatet 2024 blir jag lite fundersam.

Valet till EU-parlamentet var en ”katastrof” för Sverigedemokraterna (SD). De tappade hela 13,7% av sin väljarbas, men inte ett enda mandat i den svenska kåren. Deras grupp i parlamentet fick 11 nya mandat.

Centerpartiet klarade sig ”ganska bra”. De tappade ”endast” 32,5% av sin väljarbas, och bara 29 mandat i parlamentet. Miljöpartiet gjorde en ”succé” med hela 0 nya mandat från Sverige, och endast 22 tappade mandat i EU.

De som borde ha utmålats som förlorare av gammelmedia är Kristdemokraterna som tappade ett svenskt mandat och fick nöja sig med 3 nya mandat (!) i EU. Ett tappat svenskt mandat och ”endast” tre nya i EU borde väl vara en större flopp än SD:s 0 tappade svenska mandat och 11 nya mandat i EU? Kanske att svenska journalister har förbättringspotential…

Varför kan inte M:s framgångsrika politik få S att backa från pensionshöjningen?

År 2018 levererade Socialdemokraterna ett vallöfte om en familjevecka. Det var en ”rättvisereform som gick ut på att alla föräldrar skulle få en veckas betald ledighet per år. Men år 2022 drog man tillbaka den på grund av ”kärvare tider”. I stället valde den socialdemokratiska regeringen att höja pensionsåldern.

Sedan dess har vi haft en moderatledd regering, vilket varit extremt positivt för landet. Det har varit positivt till den grad att Socialdemokraterna, som efter sin regeringsperiod kände sig tvungna att höja pensionsåldern, nu föreslår förkortad arbetstid från 40 timmar per vecka till 30 timmar per vecka.

Jag tycker att förändringen är fruktansvärt orättvis. Jag har programmerat datorer i 30 år, och alltid tyckt att 40 timmar i veckan framför editorn är plågsamt. Nu när jag har gått igenom detta, med allt vad det innebär för den psykiska hälsan och kroppsligt slitage, hade jag gärna gått i pension lite tidigare. Och jag tänker även på andra i min generation med fysiskt monotona arbetsuppgifter.

Dagens unga, 80- och 90-talisterna, har betydligt högre ingångslöner än vad vi hade. De har en betydligt lägre produktivitetsnivå (Migrationsverkets generationsskifte minskade produktiviteten med 50%), men ska nu få en arbetstidsförkortning under de (c:a) 30 år av tjänstgöring de har framför sig!

Varför kan inte Moderaternas framgångsrika politik få Socialdemokraterna att backa från pensionshöjningen istället?

En arbetstidsförkortning drabbar ingen rik. En socialdemokrati som inte längre driver traditionella arbetarfrågor som låga skatter och försiktighet med gemensamma medel, kan unna sig en arbetstidsförkortning. Företagarna, som är den ena förloraren, har inte röstat S sedan Hjälmaren brann. Arbetarna har gått från S till SD. Kvar finns de välutbildade tjänstemännen, som inte precis är de som kommer att få sparken först när svenska varor och tjänster blir ännu dyrare.

Och är man beredd att offra vanligt folk för den övre medelklassens bekvämlighet, hade jag nog hellre sett att jag fick gå i pension lite tidigare.

Hotas demokratin av ett renodlat public service?

Under rubriken ”Nedskärningarna i public service är ett hot mot demokratin” lägger Ulrika Hyllert, ordförande i Journalistförbundet, ut texten om hur demokratin hotas. Först konstateras att journalistik är dyrt.

Idag är det mer regel än undantag att folk inte förstår prioriteringar. Detta verkar vara särskilt sant när det handlar om journalister, inte minst när de jobbar med public service. När det är dags att fastslå statsbudget brukar SVT gärna skriva om hur du ”påverkas” av den nya socialdemokratiska budgeten och om hur du ”drabbas” av den nya moderata budgeten. Men precis som ett land med låg skatt kan ge mycket pengar till välfärd, så kan ett land med hög skatt, likt Sverige prioritera mycket annat än välfärden. För att det är billigt. En miljon här och en miljon där, antas vara billigt, för att man inte förstår hur många små belopp kan bli ett stort. Därför är kommunpoeter och maskkonst inga konstigheter. Och när det offentliga ska spara, ser man inga andra alternativ än att skära ned på vård, skola och omsorg. För man förstår inte prioriteringar, och är därför notoriskt fientligt inställd till nedskärningar i gemensamma utgifter.

Hyllert skriver: ”Att erfarna journalister lämnar branschen är inte bara negativt för individen [alltså journalisten] och arbetsplatsen. Det utarmar också journalistiken, vilket är ett demokratiskt problem.” Väldigt mycket som SVT lägger pengar på är inte journalistik. Det är tekniker som sköter omoderna kamerasystem, det är lågproduktiva grafiker, det är byråkrati, det är administration, det är lekprogram och mycket annat. Att man behöver närma sig en effektivitet inom grafikproduktion som liknar marknaden i övrigt, hotar inte demokratin. Att ”Bäst i test” sänds på TV4 i stället för på SVT, hotar inte demokratin.

Vi måste också förhålla oss till föreställningen att sådant som inte är skattefinansierat inte kan finnas. Om man skär ner på gemensamma utgifter, och väljer att skära ner på guldkanten, som kulturen, i stället för kärnuppdraget (som är välfärden), så antas kulturen försvinna. Man har ingen aning om att kultur är äldre än den nya rendering av svensk vänster som vill beskatta sina medborgare hårt, och att kultur finns i länder med lägre skatt än Sverige. Även journalistik kan finnas utan att vara skattefinansierat. Det är till och med så att det blir lättare för journalister att finnas om man inte beskattades så hårt. Bättre ekonomiska förutsättningar att driva journalistik gör mediebolagen mindre bidragsberoende och därmed mindre bundna till tillstånd och villkor.

Nedskärningar i det gemensamma är förmodligen snarare bra för demokratin, men det är inte omöjligt att Ulrika Hyllert bara råkar gilla svensk public service, och därför gärna ser att andra betalar för hennes nöje.

Läs gärna Henrik Jönssons text på ämnet: Övertygelsen att public service-bolagen är så fulländade att även minsta reformförsök beskrivs som “hot mot demokratin” vittnar inte om journalistisk integritet utan om bunkermentalitet.

Här bemöter jag allmänna vilseledande påståenden om svensk public service.

Ungdomarna är Socialdemokratins nya angreppsmål

Företagare kan beskattas precis hur hårt som helst, utan några konsekvenser. De kan inte hota med att rösta på någon annan, för de flesta har redan vänt socialismen ryggen. På samma sätt kan ”Generation Greta” angripas hur hårt som helst, utan att det kostar något, för även de har vänt socialismen ryggen.

När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor publicerade resultatet av skolvalet år 2022, så visade det sig att Moderaterna blev störst i 15 län. I resten blev Sverigedemokraterna störst. Socialdemokraterna blev inte det största partiet i något län.

Ungdomar gillar inte socialism. Ungdomar är bra på att producera memer (s.k. memes), som på Internet har utvecklats till humor bestående av en illustration och en mycket kort text. Satirisk och sarkastisk humor har ofta en måltavla, och när humorn är politisk, är mottagaren socialismen.

För att ungdomar gör memer och ungdomar ogillar socialism. Detta ger en värdefull öppning när det kommer till att skapa en yttre fiende att använda när man ska mobilisera sina väljare. Det är barnen som är onda! De skapar memer som riktar udden mot totalitär socialism, som de publicerar anonymt på nätet! Detta kan gynna Sverigedemokraterna, således är våra barn Sverigedemokraternas Hemliga Trollfabrik!

Nu finns inga skäl att diskutera samhällsproblemen, nu har socialisterna en fiende att enas mot.

Och i ljuset av hur effektiva memerna är, försöker socialistiska boomers ge tillbaka med samma medel.

Det blir riktigt svårt att skaka bort bilden av Steve Buscemi från 30 Rock från näthinnan.

Ett politiskt system som havererat, behöver en yttre fiende för att mobilisera, och inte ens nynazism från 1990-talet duger längre.

Men då har vi barnen. De är barnen som utgör SD:s trollfabrik! Visst får du sparken om du ägnar dig åt satir under ditt riktiga namn (såvida inte udden är högerriktad), men är du anonym ska du vara socialismen följsam.

Se även: Så gick det till när satir blev farligt

Så gick det till när satir blev farligt

Traditionellt har svensk vänster varit mästare på satir, kanske för att det både är enkelt och tacksamt att skapa humor som riktar udden uppåt i makthierarkin. Man kan förlöjliga makten, man kan håna den och man kan skapa karikatyrer. Men sedan en tid har det varit väldigt svårt för dem att få till något som är värt att dra på mungiporna åt. Kanske för att makten idag tillhör vänstern. De finns i alla institutioner, de innehar för det mesta regeringsmakten, och de har media på sin sida.

När de försöker skapa satir idag, handlar det om att förklara hur farligt det är att inte stå i deras läger. Det blir det bara krystat. Verklighetsförankringen är alldeles för svag, och fienden är inte makten utan det fria samhället.

På sociala medier tävlar efterblivna narcissister i godhetssignalering inför en publik som inser att deras satir har blivit kontraproduktiv. Samtidigt har unga högerkrigare blivit satirkonstens mästare. Därmed är satir farligt.

Myndigheten för psykologiskt försvar har gått ut och varnat för ”skratt som skadar”, TV4 ägnar hela två Kalla Fakta-program åt att man hittat 23 sociala mediekonton med anonyma avsändare som använder satir för att sprida ett narrativ som kan gynna Sverigedemokraterna. Personen som gjorde programmet, går ut X med att dessa konton förvisso inte kan kopplas till Sverigedemokraterna, men påminner om att satir är skitfarligt. För att det är enkelt att använda satir för att sparka uppåt, vilket numera är vänsterut.

Uppdatering 2024-05-23: Ungdomarna är Socialdemokratins nya angreppsmål

Därför vill vänstern sänka skatten och högern höja densamma

Anledningen till att de borgerliga vill beskatta arbetarna hårt, är att de borgerliga sitter i maktpositioner som är förmånstagare för skatten. Skattepengar går till styrande organ, ämbetsmän, präster och andra statliga institutioner.

Vänsterns motiv att hålla skatterna på låga nivåer, är att arbetarna gynnas av självbestämmanderätt över de pengar som de arbetar in. De skattepengar som faktiskt tas från arbetarna, skulle användas till det absolut nödvändigaste, så att inget slösas bort från den som egentligen äger pengarna – den som har arbetat.

Av den anledningen blev politiska partier som stod på arbetarnas sida väldigt populära, och för ungefär 100 år sedan påbörjades en maktförskjutning, där vänsterpolitiker tillträdde på höga poster i landet.

Idag är vänstern väl representerad på svenska myndigheter och statliga företag, mycket tack vare Socialdemokraternas tradition av politiska tillsättningar av högre tjänstemän, och viktiga statliga företag har bemannats med personer som har hjärtat till vänster.

Med vänsterpolitiker som förmånstagare för skattepengarna, är det nu intressant att övertyga arbetaren om att han inte alls är förmögen att förvalta sin inkomst, och att han gör bäst i att lämna ifrån sig så mycket som möjligt.

Nu talas det mer om ”tillsammans”, ”demokratisk kontroll” och ”gemenskap” än ”ekonomisk frihet”, ”självbestämmanderätt” och skattepengars låga verkningsgrad, eller om följderna som kommer av pengars låga verkningsgrad, som inflation och ökad import från låglöneländer.

Och cirkeln blir tillslut sluten när de borgerliga ser att antalet jobb minskar och företag flyttar utomlands, och därför vill sänka skattetrycket. Den skatt som tas ut, ska användas klokt på sådant som är nödvändigt för samhällets existens, så att företagen kan växa mot den internationella konkurrensen och så att kultur och media inte är beroende av att få bidrag från en stat.

En stat som gärna ställer villkor på bidragspengarna, så att kulturen inte riktigt blir fri och media inte riktigt blir opartisk och objektiv.

ESC-finalen blev en shit show redan innan den börjat

Ikväll kl. 21:00 direktsänds Eurovision Song Contest (ESC) på SVT1. Klockan är blott 16:00, och det politiska spektaklet är redan i full blom.

Finsk public service, Yle, har stormats av demonstranter som vill att ESC inte ska sändas i Finland, för att Israel är med. Till skillnad från när Mathias Wåg attackerades, gick inte media ut med förövarnas politiska tillhörighet, men handlar det inte om nynazister så handlar det om någon som står i samma läger som nynazisterna.

Nederländernas artist, Joost Klein, har diskvalificerats från att delta i finalen. Media är även här väldigt förtegen om orsaken (”olämpligt beteende”) men rykten från närvarande säger att han använt våld mot en politisk motståndare, nämligen en israelisk kvinna som var där i egenskap av fotograf. Även där finns det skäl att misstänka nynazistiska motiv, lex Mathias Wåg. Nederländare på Twitter verkar åtminstone anse att det handlar om politik.

I övrigt har man lyckats jaga bort en företagare, en food truck, från evenemanget, och det ryktas även om att det finns malmöpolitiker som säger sig bojkotta evenemanget. Alltså, de politiker som ville ha tävlingen i sin stad från början! Borde inte politikerna i en stad som erhållit titeln ”antisemitismens huvudstad” veta om att Israel var med i tävlingen redan när de ville ha den till sin stad?

Jag fruktar att det finns skäl att återkomma i detta ämne.

Läs även: Malmö är Sveriges skamfläck!

Desinformation om vindkraft och fågellivet

Är vindkraft verkligen ofarligt för fåglar? Följande bild sprids fortfarande när det gäller kraftslagens farlighet för fåglar:

Kontot som delar denna bild på Threads, fireeye65, menar att vindkraften är ”långt ifrån det farligaste för fåglar”. Jag har tidigare bemött tanken att vindkraften är ofarligt för fågellivet eftersom 2,4 miljarder småfåglar äts upp av katter, i ett inlägg där jag ger min allmänna syn på vindkraftslaget.

”Bondkatter dödar pilfinkar. Vindkraftverken dödar färre havsörnar än katter dödar pilfinkar. Eftersom både pilfinkar och havsörnar är fåglar, är katter det stora problemet för fågellivet.”

Lösdrivande ägarlösa katter står för ungefär 70% av dessa byten, och dessa borde naturligtvis skjutas av. Men framför allt är nästan inga av kattens offer havsörnar. Tvärt om, havsörnar äter katter. Det är alltså inte helt säkert att katters jakt på småfåglar är någon vidare räddning för de större rovfåglar som vindkraften tar.

Det är dessutom något annat som inte stämmer med bilden. Handlar det om ”långt ifrån det farligaste energislaget för fåglar”? De andra posterna är inte kraftslag.

Hur många fåglar dör på grund av kärnkraften? Kärnkraften lyckas inte ens leva upp till de 150 mänskliga dödsfall per biljon kWh som vindkraften orsakar.

Man behöver därför skilja på vad som är klimatvänligt och vad som är miljövänligt. Vattenkraften är förödande för vandrande fiskar, men det är ett pris vi är beredda att betala för klimatvänlig el. Men vi kan inte, likt den rövare som fireeye65 försöker dra, säga att det kan accepteras för att övergödningen av östersjön är värre för fisklivet. Vi måste titta på den skada vattenkraft orsakar och ställa det mot värdet den skapar, och därmed avgöra om den är värd att satsa på.

Andra fiskar äter fisk, björnar äter fisk, till och med vargar kan äta lax, om än bara huvudet (för att undvika inälvsmask). Men dessa är inga kraftslag, de är rovdjur. I vardagligt tal brukar man anklagande säga ”hur kan du jämföra vindkraft med katter” eller ”vattenkraft med björnar”, men det är naturligtvis tillåtet att jämföra vad som helst med vad som helst. Det många försöker säga är att det kan finnas ett kategorifel i att ställa vindkraft mot katter eller vattenkraft mot björnar. I vardagligt tal: Äpplen och päron.

Malmö är Sveriges skamfläck!

Idag skriver Karina Cubilla i den vänsterextrema tidningen Arbetet om att det är Eurovision som gör Malmö otryggt, inte Malmö som gör Eurovision otryggt. Jag tänker inte ens länka till eländet, för det är en fruktansvärt cynisk text som jag inte vill driva trafik till, men vi förväntas alltså tänka att allt från tungt beväpnad polis till att judar blir utsatta för glåpord som ”judesvin” om de visar sig offentligt, inte har något med rasistiska medborgare att göra. Det är musikens fel!

Och Cubilla är inte den enda som påvisar ett värdelöst omdöme. Låt mig bjuda på två riktiga bottennapp!

Eric Saade lyckades smyga in en palestinasjal när han uppträdde i Eurovision Song Contest i tisdags. När han blev ifrågasatt för tilltaget så påstod han att han har palestinskt ursprung, vilket inte är sant. Han är född i Sverige av en svensk mor och har en far som är född och uppvuxen i Libanon, vars tidigare generationer är palestinska. Palestinsk islamism eller libanesisk islamism, spelar ingen större roll. Eric lär garanterat ha lärt sig tidigt att marknadsliberala demokratier, feminism och sekularism är något dåligt. Terrorism, teokrati och islamism är något fint. Det vi tillsammans har byggt upp i Sverige, över generationer, betyder inte ett skit för honom.

Att vifta med den röd-svart-grön-vita palestinaflaggan, som de tagit från den arabiska revolten, kanske var lite väl magstarkt även för Eric Saade, men hans budskap gick fram ändå.

Sen har vi de som, likt papegojor, rabblar upp terrororganisationen Hamas propaganda om folkmord och dödade civila. Om Israel lägger ned sina vapen, kommer de att utplånas. Massakern i Re’im 2023-10-07 som tog 364 civila israelers liv, är ett någorlunda aktuellt exempel. Om Palestina lägger ned sina vapen och släpper gisslan, blir det fred. Att Hamas nyttjar civila som mänskliga sköldar, är ett led i deras krigsföring, och det är en strategi som är återkommande hos terrororganisationer. Officiella siffror visar att antalet judar i arabvärlden har minskat med över 99% sedan Andra Världskrigets slut, och att antalet muslimer under samma period ökat med 1500%. Men folk bryr sig inte om officiella siffror, de bryr sig om Hamas. Så nog förekommer det ett folkmord, men inte så som terroristerna påstår. Nästan alla palestinier stöttar Hamas, och de få undantagen tenderar snarare vara mer extrema, inte mindre. Muslimska brödraskapet, IS eller Al-Shabab.

Ansvaret för varje dödat barn på Västbanken ligger på Palestina och deras företrädare Hamas, som missbrukat sin makt de senaste sexton åren.

Hamas i sin tur har stått på Adolf Hitlers sida i kriget, vilket förmodligen är en del av förklaringen bakom deras popularitet. Svensk vänster ställer sig i detta läger på grund av en förvirrad maktanalys, som endast bärs upp av en exceptionell utrikespolitisk inkompetens. Och det är just inkompetens som är en av de viktigaste förutsättningarna för att terroristorganisationens propaganda ska få fäste.

För vad betyder egentligen antalet civila dödsfall? Att Tyskland förlorade miljoner civila under Andra Världskriget är väl ett ganska svagt skäl för att England inte skulle gå in som motstånd mot nazisterna? Ansvaret för civila dödsfall föll på terrorstaten även den gången! Skulle inte Nazityskland ha varit en kolonial militärmakt, skulle vi slippa detta. Civila dödsfall är en fruktansvärd konsekvens av krig, men att civila dör under krig, legitimerar inte Hamas attentat mot civila judar, och är inte ett argument för att Nazityskland borde fått hållas. Om inte Palestina ville få bort mellanösterns enda demokrati, skulle vi slippa detta.

Men nu lever vi i en värld där Karina Cubilla vill få oss att tro att folk skriker ”judesvin” efter sina medmänniskor i Malmö inte beror på att det finns några problem med den islamistiska värdegrunden (och då har jag inte ens talat om synen på demokrati, yttrandefrihet, HBTQ, feminism eller sekularism), utan på Eurovision Song Contest, som för övrigt startades på 1950-talet för att ena Europa efter just Andra Världskriget. Den som påstår att sådana glåpord används för att man är arg på israeler, bör ställa sig frågan vilka israeler man är arg på? Den växande skaran av muslimer som bor där? Nej, det handlar såklart om judarna, även denna gång.

Uppdatering 2024-05-11: ESC-finalen blev en shit show redan innan den börjat

Vad ska vi göra med det högerextrema SVT?

Dagens Arena klagar på att Sveriges Television är högerextrema.

”Aktuellts bevakning av första maj slutade som rena rama SD-teve. Det började som man kan förvänta sig när det kommer till public service. Lite klipp och några intervjuer från demonstrationstågen. Något om att Vänsterpartiet vill höja A-kassan och Socialdemokraterna vill göra det möjligt att utesluta odemokratiska länder ur EU.

Snabbt avverkat. Kanske lite väl rapsodiskt och kortfattat. Det kostar ju tid och pengar att ha team och bevaka på plats.

Men sedan bytte inslaget fokus. Vilket är logiskt. Det är viktigt att olika perspektiv lyfts fram. Men problemet var att det här blev ensidigt och tendentiöst, för att uttrycka det diplomatiskt.”

För att använda skribenten Håkan A. Bengtssons egna ord – ”rena rama SD-teve”. Jag som själv anser att SVT har slagsida åt vänster kan ibland tänka att det kommer från min politiska hemvist i det frihetliga och måttfulla lägret, men så är det inte. Den som anklagas för att vara högerextrem är högerextrem – därmed är SVT en högerextrem tv-kanal.

Det väcker frågan om hur samhället ska hantera media. Fri media, som inte tar emot något ekonomiskt bistånd från arbetarna, får onekligen göra precis vad de vill, rasism eller ej. Det är privilegiet som kommer med pressfriheten. Men SVT finansieras av skattebetalarna, vilket innebär att ett sändningsavtal reglerar vad de får och inte får göra, vad det får och inte får säga, och så vidare. Ändå finns det personer som envisas att kalla även statlig media för fri (som i frihet), vilket inte stämmer. Statlig media är fri (som i öl) för den som betraktar skattepengar som gratispengar, men definitivt inte fri (som i frihet), för den som faktiskt betalar skatten har också medbestämmanderätt och rätt till insyn.

Så när det visar sig att SVT har utvecklats till ett högerextremt näste, ska då de som ogillar högerextremism verkligen bara sitta och titta på?

Ett lösningsalternativ skulle kunna vara att göra sändningstillståndet ännu mera detaljerat. Staten måste reglera s.k. ”fri media” ännu hårdare, så att inte skattebetalarna känner att de finansierar högerextremism. Ett annat alternativ skulle vara att lägga ner svensk public service, och låta fri media (som i frihet) göra jobbet. För vem vill kasta skattepengar på en samling högerextremister?

För att vara seriös så tror jag att Håkan A. Bengtssons problem egentligen handlar om att han ser upp till SVT, och att han därför vill att SVT ska företräda hans åsikter. Som vänsterextremist, betraktar han ett S-vänligt SVT som högerextrent, medan jag som frihetlig och måttfull betraktar SVT som media med slagsida åt vänster. Men vill vi verkligen lösa problemet med (påstådd) statlig högerextremism, så tror jag mer på nedläggning än hårdare reglering.

Rikspolischef Petra Lundh tar till orda

Svenska poliser utnyttjas för att läcka hemlig information genom att gängkriminella inleder sexuella relationer med dem. Förmodligen är detta en konsekvens av att man sänkt kraven på polishögskolan. Skälet bakom sänkningen av kraven är att för få vill bli poliser, och den enda vettiga lösningen på det problemet (en skälig lön) är inte intressant i Sverige. Redan år 2022 berättade Aftonbladet om hur utbildningen förvandlats till hollywoodfilmen Polisskolan från 1984, med poliser som skäller ut folk de kört på, kallat misstänkta för horungar, anser att fylla ska hanteras genom skottlossning och som inte kan tanka en bil, med mera. Och sedan dess har som sagt Dagens Nyheter (DN) skrivit om hur poliser låter sig infiltreras genom dejtingappar.

Den första tanken som slår mig, är att säkerhetsprövningarna för blivande poliser behöver bli bättre. Den som har en personlighet som gör henne ”svag i köttet” kan ändå ha många andra yrken att välja på, men just polis är tveksamt. Särskilt i ett land som Sverige där kriminella grupperingar och drogkarteller, med starka finansiella intressen, som dessutom löser sina konflikter med handgranater och skjutvapen, bör poliser ha en viss mental mognad.

En av många som bör ställas på gatan och aldrig mer jobba i det offentliga, är rikspolischef Petra Lundh. När DN pratar med henne, låter hon nästan lite yrvaken inför tillståndet i den svenska polismyndigheten. Men en eftertänksam och träffsäker analys bjuder hon faktiskt på:

”Vi har varit naiva.”

Jag kan inte göra annat än att dela hennes uppfattning och berömma hennes förmåga att sätta ord på ett av de viktigaste problemen i myndighetssverige. Men från och med nu ser jag hellre att hon sköter en kassaapparat på Konsum än att hon har en chefsbefattning på en svensk myndighet. Särskilt när det handlar om något så ovanligt som en svensk myndighet som faktiskt behövs. Vi pratar faktiskt inte om Nämnden för hemslöjdsfrågor, Filminstitutet, Alkoholsortimentsnämnden eller Nämnden för statligt stöd till trossamfund, vi pratar om självaste polisen.

Kategorier: Kriminalitet