Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2023-12-15
I gårdagens 30 minuter intervjuades ärkebiskop Martin Modeus, och det var en nyttig påminnelse om hur världsfrånvänd Svenska kyrkan faktiskt är. Jag har inget emot att de klär sig i lustiga hattar och utför ritualer, för jag är den fria kulturens försvarare, men redan i vinjetten till programmet gav sig Modeus på att konkurrera med vetenskapen. Något är medfött hos människan. Det var lite oklart vad, för han pratade väldigt osammanhängande och medan han pratade om en skillnad så blev det en likhet, så jag förmodar att han var lite nervös när han stod framför tv-kamerorna. Han fick många chanser att lägga ut texten under programmets gång, även om mer än halva programmet handlade om flyktingpolitik. Jag tänker inte kommentera kyrkans politiska ställningstaganden, för de får lobba för vilken politik de vill, men när de beskriver hur yttervärlden är beskaffad, så måste jag protestera. Drygt 20 minuter in i programmet sätter vi igång.
Om teodicéproblemet hänvisar till att frågan även ställs i Psaltaren, och att många tror på gud ändå. Som vanligt påstås problemet vara olösligt, eftersom problemets lösning inte är särskilt angenäm för den som har investerat sitt liv i gud: Hur kan gud vara god och allsmäktig i en ond värld? För att gud är en fiktiv karaktär.
Om guds existens säger han att den inte går att belägga, för att mötet med gud är relationellt. Sådant man upplever sig ha en relation till, finns tydligen utan att dess existens kan studeras. Tro, som i ”tro på gud” handlar om en förhoppning, men att någon hoppas att gud finns, borde inte vara något problem för den som vill reda ut frågan.
24 minuter in påpekas att man inte kan bevisa att gud inte finns, men det argumentet är svagt. För det första är många s.k. gudsbevis redan motbevisade, och för det andra så tror förmodligen inte Martin Modeus att ett väsen finns bara för att han är oförmögen att föra i bevis att det inte finns. Att Modeus inte kan motbevisa att det bor enhörningar på månen, betyder inte att det bor enhörningar på månen – man måste alltid titta på vad som talar för.
Och apropå slitna klichéer påpekas att tron att gud inte finns är också en tro. Var inte ”tro” nyss en förhoppning? Nu är tro helt plötsligt ett sanningsanspråk, om än ett ganska välgrundat sådant när det handlar om tron att gud inte finns.
Modeus bekänner sig till teistisk evolution. Gud har skapat världen, men inte handgripligen. Detta är så nära evolutionen en katolik får ställa sig, och så långt ifrån vetenskapen man kan ställa sig utan att bli betraktad som en galning. Men vetenskapen avfärdar medvetande och syften, och hänvisar istället till naturliga krafter.
Vidare tror Modeus på jungfrufödsel. Ingen tolkning här inte, utan gammal hederlig bokstavstro. Detsamma gäller att Jesus återuppstod från de döda. Han vet inte hur det kan ha gått till, men det har hänt. Ett mysterium! Andra mysterium är kärleken och varför solen går ner.
Skillnaden mellan kärleken och gud, eller en solnedgång och gud, är att det finns folk som vet hur sådant fungerar. Om man bara har ett öppet sinne och visar lite nyfikenhet. Jag tänker mest på Martin Modeus intellektuelle motsvarighet Bill O’Reilly:
Kategorier: Religion, Svenska kyrkan
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Lämna ett svar