Anders Hesselboms blogg

Kategori: Korruption

  • Sänkt skatt blir förmodligen inte något dråpslag

    Från 1/1 fick vi sänkt skatt på arbete genom ett nytt jobbskatteavdrag och genom sänkt kommunalskatt, inte minst i Lekebergs kommun. Vi har även sänkt matmoms, sänkt skatt på sparande, sänkt skatt på el och på dans att se fram emot. Dessutom avskaffas funkisskatten (skatt på aktivitetsersättning) helt, vilket jag verkligen uppskattar!

    Idag publicerade Nerikes Allehanda en insändare under rubriken ”Sänkt skatt kan bli ett dråpslag” som tyvärr sprider myten att folk riskerar att förlora jobbet om det blir billigare för företag att anställa. Texten målar upp en bild av att kollegor helt plötsligt försvinner och att de som blir kvar får jobba övertid.

    Man skulle ju kunna tänka sig att skribenten tänker på ett skattefinansierat jobb, som t.ex. en hemtjänstarbetare, men skattefinansierade jobb betalas av skatteintäkter, inte av skattesatser, och skatteintäkterna ökar när skattesatserna minskar. Detta förklaras av Lafferkurvan, och illustreras av att Sverige har haft sänkt skatt under tre mandatperioder i rad, och har under samma tid fått in mer pengar till det gemensamma. Så varför finns så lite pengar till svensk välfärd? Inom hemtjänsten är arbetsvillkoren i regel faktiskt ganska usla.

    Det beror på att svenska politiker är lika skickliga på att prioritera sina utgifter som en kedjerökande alkoholist med spelberoende är på att hantera sin lön.

    Visst är nästan alla exempel på slöseri små utgiftsposter. Föreningen MÄN, som föreläser om islam, får bara ungefär 10 miljoner om året av arbetarna. Vi har inte lagt mer än någon miljon på att skapa konst för maskar och svampar. Ett vätgasdrivet dagis som inte kan ta emot barn kostade futtiga 85 miljoner totalt. Ett 25 år gammalt journalsystem, Millennium, som inte fungerar på den svenska marknaden kostade 5,5 miljarder. Kommuner köper propaganda av influencers för några få miljoner, och så vidare. Allt slöseri har inte skalan av Northvolt eller Stegra, men listan över småskaligt slöseri kan göras lång. Väldigt lång. Det handlar om tusentals poster varje år, så totalsumman utgör mer än tillräckligt pengar för att hemtjänstpersonalen skulle kunna åka limousin mellan sina uppdrag, tillsammans med en personlig butler, vilket jag unnar dem! Eftersom varje skattekrona kommer från någon som har jobbat, så är man skyldig att vara klok när man hanterar dessa kronor, och hemtjänsten är ett kommunalt kärnuppdrag!

    Men några skatter höjs tyvärr. Den statliga inkomstskatten som alla löntagare betalar som en del av arbetsgivaravgiften höjs från 11,6% till 12,6%. Den statliga inkomstskatten är enkel att höja utan att folk blir arga, för arbetsgivaren behöver inte redovisa den. Dessutom finns det andra dolda skattehöjningar som t.ex. kan ta sig i uttryck genom att du måste betala för att använda en skattefinansierad tjänst, som t.ex. sophämtning. Just avgifter är ett bra sätt att verkligen få in mer pengar till det gemensamma, men dessa drabbar tyvärr ekonomiskt utsatta ännu mer än vad inkomstskatten gör.

    Opinionen för höjda skatter är stark i Sverige, men under de senare åren har den inte varit tillräckligt stark. Nästa val är om 243 dagar och då får vi se om det svenska folket kan öka skattesatsen igen.

  • Personröster till riksdagen ökar inte valfriheten

    Amineh Kakabaveh lämnade vänsterpartiet 2019 efter en konflikt, men hennes riksdagsmandat sträckte sig från 2018 till 2022, vilket innebar att hon agerade politisk vilde 2019-2022. Hennes kamp mot hedersförtryck hade förmodligen fått henne utesluten från partiet, men hon valde alltså att lämna partiet.

    När man väljer kandidater till riksdagen, är politiskt parti extremt viktigt. Partiets upparbetade opinion gör att man klarar riksdagsspärren, en nominering gör att man är en av de som får platsen när partiet får röster. Och vill man få in en kandidat som ligger lite längre ner på listan, kan man lägga en personröst på den kandidaten. Man kanske delar en kandidats syn i en viss fråga, och vill därför ha den personen i riksdagen så att han kan rösta på ett sätt man gillar när frågan avhandlas.

    Men jobbet som riksdagsledamot handlar inte om att företräda väljarna, det handlar om att företräda partiet. När det är dags att rösta, förväntas man trycka på den knapp som gruppledaren säger att man ska trycka på – sviker man partipiskan kan man uteslutas ur partiet, och utesluts man ur partiet, är i praktiken möjligheten att bli omvald helt utraderad. Fråga t.ex. Amineh Kakabaveh!

    För Socialdemokraterna var det ett enormt problem att Kakabaveh inte längre är vänsterpartist, eftersom hon inte längre lyder under uppgörelserna mellan S och V om hur man ska rösta. I ett läge där en röst kan göra skillnad, är en röst väldigt viktig, så när S hade kommit överens med V om hur de skulle rösta, så behövde de även göra upp med Kakabaveh om hur hon skulle rösta. Hon ville stötta PYD ekonomiskt, en gren av terrorklassade PKK, och ville inte att PYD:s företrädare längre skulle betraktas som terrorister av svenska myndigheter.

    Socialdemokraterna fick betala flera miljarder för Amineh Kakabavehs röst, men dels är S ett parti med stora inkomster och dels är det ett parti som till stora delar är finansierat av skattebetalarna, så det var inte en stor sak för partiet. Hade inte Kakabaveh lämnat V (eller blivit utesluten, på grund av sitt engagemang i hedersrelaterat våld), så hade S fått hennes röst på köpet, i och med uppgörelsen med V och partipiskan. Men som politisk vilde, fick skattebetalarna ta hand om Socialdemokraternas röstköp.

  • Vänsterpartiet köpslår om röster

    Valhemligheten är en grundläggande princip i det svenska valsystemet och syftar till att skydda väljare från påtryckningar och säkerställa att varje röst är fri. Helst ska du inte ens erbjuda dig att berätta hur du röstar, eftersom det kan vändas emot dig och därmed begränsa din frihet framöver. Varje röst ska också vara personlig. Det betyder man inte får köpa och sälja röster, eftersom det innebär att din röst i praktiken är någon annans.

    Vänsterpartiet säljer röster. De förvaltar en klan som röstar efter partiets instruktioner. Detta viftar man med som om det vore ett vapen i syfte att få som man vill. ”Klanrösterna” är tillräckligt många för att kunna göra skillnad i valet. Riksdagsledamoten Nadja Awad skriver:

    ”Ser fram emot valet 2026, för vi ska se till så att varje klanröst därute röstar bort våra ovänner. Våra röster ska inte tas för givna!” Följt av en puss-emoji och en palestinsk flagga.

    Alltså, om inte hon upplever följsamhet från andra partier och politiker i sina frågor, kommer hon dirigera bort ”klanrösterna” från dessa partier. Awad förvaltar alltså inte en röst, utan en arsenal av röster som används för att köpslå i sakfrågor. Om detta kommer till polisens eller Valmyndighetens kännedom, riskerar Nadja Awad ett fängelsestraff på fyra år.

  • Vi vet att S praktiserar ministerstyre, så vad hände med Northvolt?

    Folkvalda riksdagspolitiker och ministrar styr normalt inte i enskilda ärenden (s.k. ministerstyre) utan genom lagar och regler. Men vissa institutioner har Socialdemokraterna direkt inflytande över. Det är sedan länge nu ett faktum att Socialdemokraterna motarbetar media som de inte har något inflytande över. I egenskap av statsminister försökte hon begå ett karaktärsmord på opinionsbildaren Henrik Jönsson på grund av att han granskar (”sprider hatpropaganda mot”) makten. Dagens Nyheter skrev om intervjun där detta skedde, och den socialdemokratiska regeringen såg till att graverande delar skulle klippas bort från texten.

    Man antar att inte bara att andra regeringar gör samma sak, utan att riksdagsledamöter gör samma sak.

    Bönder köper gödsel från Ryssland, som har blivit dyrare på grund av våra strafftullar mot Ryssland. Detta ökar priset på svenskproducerad mat, eftersom kunden får ta kostnaden. Detta kallar S-märkta lobbyister som Emma Fastesson Lindgren och Anders Lindberg för ”Jimmie-priser” (vilket hänvisar till att Sverigedemokraterna valde att vara regeringsunderlag åt en högerregering), men priserna sätts inte av Jimmie Åkesson eller SD.

    Kaffeskörden har varit sämre än önskat, vilket har sänkt tillgängligheten på kaffe utan att minska efterfrågan. Ni som läste samhällskunskap i mellanstadiet vet hur det påverkar priset, men S-märkta lobbyister kallar detta för ”Jimmie-priser”, men priserna sätts inte av Jimmie Åkesson eller SD.

    Givet det vi vet om Socialdemokraternas inflytande över civilsamhället behöver vi verkligen utreda hur det kommer sig att AP-fonderna investerade i onoterade aktier år 2021. Kan det ha funnits en ambition från dåvarande S-ledda regering (Magdalena Andersson var ansvarig minister, finansminister, och tillträdde som statsminister senare samma år) att prioritera ”grön teknik” framför pensionsspararnas intresse, som rimligtvis är vinst?

  • Vad fan får man för pengarna?

    Northvolt har kostat skattebetalare och småsparare över hundra miljarder kronor. Hade vi fått ett bilbatteri för pengarna, hade det kunnat vara värt det. Ännu bättre, hade vi fått en grön omställning för pengarna, hade nog ingen klagat. Bäst av allt, hade vi fått avkastning för pengarna, så att vi kunde gå i pension efter ett långt arbetsliv, hade precis alla varit nöjda. Men det blev inget av dessa. Pengarna slösades bort, några få blev rika, den vanliga knegaren förlorade sina tillgångar. Vad hade man kunnat göra i stället för Northvolt med hundra miljarder kronor? Och vad borde man kunna göra nästa gång man ska spendera hundra miljarder av andra människors pengar?

    Vi hade kunnat köpa 2,8 miljarder påsar ostkrokar.

    Varje undersköterska och varje vårdbiträde skulle kunna få en bonus på en halv miljon kronor.

    Vi hade kunnat bygga två kärnkraftverk motsvarande Forsmark 3.

    Vi hade kunnat köpa niohundramiljoner Capricciosa-pizzor från Pizzeria Chaplin i Fjugesta.

    Vi skulle kunna låta alla Örebroare slippa inkomstskatt under åtta år.

    Nästa gång det behövs en grön omställning ska den finansieras av marknaden. Nästa gång ska inte AP-fonderna få investera i onoterade bolag. Då kommer det finnas ett intresse av att producera en fungerande affärsidé och en verksamhetsplan, och anställa rätt kompetens. Och när vd:n helt plötsligt avyttrar sina aktier, ska inte media beundra hans företagande, utan ställa några frågor för att se efter vad som pågår. Annars kan vi lika gärna köpa Capricciosa-pizzor, för då får vi åtminstone det.

  • Vänsterns hån mot brottsoffer kan ha skäl

    2021 höll Sverigedemokraterna ett seminarium om ”svenskfientlighet”, lågt hängande frukt för vänstern att driva med. Max V. Karlsson från Dagens ETC var snabbt på bollen. Angreppssättet som Karlsson valde, var att ta en skärmdump på två minderåriga brottsoffer, och placera den bredvid tre ungar som ger en (till synes) kritisk recension av spelet Fortnite. Skämtet skulle alltså vara att de minderåriga brottsoffren är lite bortskämda och barnsliga som klagar över vad de utsatts för, likt de tre barnen som gör en kritisk recension av Fortnite.

    Detta skapade stor förtjusning hos bl.a. vänsterpartiets riksdagsledamöter Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas, som försökte skapa en grabbig ryggdunksstämning av att de minderåriga brottsoffren såg ut som ungar.

    Jag håller såklart med om att Sverigedemokraternas evenemang var lite töntigt, men vad är det som driver vänsterfolk som Karlsson, Riazat och Delgado Varas att håna dessa ungar? Svaret får vi förmodligen genom att titta på höstens händelser i Örebro.

    En man, Hussein Fawaz, var misstänkt för sexualbrott mot barn, och fick därför hjälp av sin bror Jaber Fawaz, en vänsterpartistisk ledamot i kommunfullmäktige, att få jobb på en fritidsgård under falskt identitet. Väl inne på förskolan begick han ett sexuellt övergrepp mot en liten flicka, inne på en toalett. En medarbetare städade toaletten i syfte att skydda brottslingen, så att han skulle kunna ha fortsatt tillgång till barn att våldföra sig på sexuellt. När historien avslöjades, valde man inte att sparka verksamhetschef Ulf Lindin, utan köpte ut honom för 1,2 miljoner av skattebetalarnas pengar. Inte heller gärningsmannen Hussein Fawaz avskedades, utan köptes ut för 230 000 av skattebetalarnas pengar.

    Det hela låter som en kul grej, ända tills man träffar den drabbade familjen. Men det är i ljuset av denna berättelse som du ska förstå varför Max V. Karlsson från Dagens ETC, och Riazat och Delgado Varas från Vänsterpartiet, hanterar denna fråga som de gör. De försöker framstå som lite häftiga och lite ”edgy”, men de har intressen som de försöker skydda.

  • Kläggets successionsordning

    Nu har Svensk Adel utsett en ny vd för Sveriges Television!

  • Hade inte Åkesson haft en gängkriminell på bröllopet, hade alla varit Siewert Öholm idag

    Svenska journalister är en yrkeskår som lidit svårt av generationsbytet som skedde när 40-talisterna gick i pension. Det har blivit ännu mindre journalistik och ännu mer Socialdemokratiskt kampanjarbete. Jimmie Åkessons bröllop 28/9 var ett viktigt tillfälle för Sveriges journalister att angripa sin opposition, men det fick en trevande start, som till en början mest fokuserade på klass. Det är ett ganska enkelt grepp då många socialdemokrater, inklusive journalisterna själva, är tjänstemän och övre medelklass, medan sverigedemokrater bara är arbetarklass.

    27/9 raljerade Expressen över fri klädkod. På dagen för bröllopet var det för dålig mat, för billigt vin och dessutom fanns en karaokemaskin! Samma dag förfasade man sig över att vice statsministern var bröllopsgäst. Svensk vänster, som före islams inträde i Sverige var ganska lugna kring frågor rörande religion, förfasades av festens hårdrockstema till den grad att självaste Siewert Öholm i jämförelse framstår som en cool snubbe! Jo, redan 2022 sprang Dala-Demokratens journalister runt i panik och över att ha hittat en politiker som gillar hårdrock! Lokalpolitiker, men ändå! Här pratar vi om hårdrock!

    Aftonbladet 2/10 ställer sig Dagens Nyheter frågan om varför något så irrelevant som Jimmie Åkessons bröllop alls blir omskrivet, naturligtvis i syfte att bidra till att racka ner på sin politiska opposition.

    Situationen räddades inte förrän några dagar sedan, 8/10, då någon lyckats hitta att en gängkriminell person stod på gästlistan. Heureka! Här finns relevant kritik! Nu behöver journalisterna inte längre vara reinkarnationer av Prussiluskan!

    Det enda kvarvarande problemet är möjligtvis att journalisternas egen sida inte är särskilt mycket bättre. När det kommer till dryck, så konsumerades det fruktjuice ur Tetra Pak när miljöpartiets Mehmet Kaplan festade med de högerextrema turkiska ultranationalisterna Grå Vargarna. Dåligt vin, bah! Och när det gäller gängkriminalitet har en socialdemokratisk politiker gripits efter att ha skjutit ihjäl sin fru medan hon sov i sin säng. Man måste således gå fram väldigt försiktigt när man pratar om gängkriminalitet, men det är onekligen en relevant kritik.

    Fyra dagar har gått sedan upptäckten, och i skrivande stund ser jag en rykande färsk Aftonbladet-artikel på ämnet. Att även den blinda höna som utgör den svenska journalistkåren äntligen har lyckats hitta ett korn att picka, kommer att generera spaltmeter motsvarande ett pistolmord år 1988. Idag lever vi i en värld där många pistolmord utförts från Jimmie Åkessons bröllop fram till idag, men idag är det annat som är viktigt för journalisterna. Att vinna val.

  • Hur hanterar partierna korruption?

    Under den senaste tiden har väldigt mycket kriminell verksamhet bland svenska politiker avslöjats i media. Hur benägna är de olika politiska partierna att skilja sig från sina rötägg?

    Anna Kinberg Batra (M) delade ut toppjobb till sina vänner. Några dagar efter att det uppdagats, sparkas hon från sin post som landshövding i Stockholms län.

    Sidas politiskt tillsatte generaldirektör Karin Jämtin (S) använde sina sista dagar på jobbet till att grusa regeringens planer och avtal bort skattemedel till socialdemokratiska organisationer efter eget tycke. En månad har passerat sedan detta lyftes i media, och hon är nu landshövding i Västernorrlands län.

    Socialdemokraterna avslöjades (för 6:e gången under de senaste 30 åren) med att lura pensionärer på pengar via lotteriverksamhet. Partiledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin förde väljarna bakom ljuset på flera punkter, inte minst skyllde hon felaktigt hela saken på det telemarketingbolag som partiet instruerat att utföra illdåden. Inga åtgärder mot dem från partiet.

    Vänsterpartiet i Angereds ordförande Kristofer Lundberg misshandlar och rånar en undersökande journalist som han identifierar som politisk motståndare. En månad senare stängs han av som ordförande men styrelsen i Angered avgår i protest mot avstängningen.

    Statssekreterare PM Nilsson (M) avslöjas med svartfiske av ål 2021, vilket media rapporterar när domen föll 2023. En vecka senare sparkas han från sin tjänst.

    Jag ser fram emot att läsa om nästa skandal, och hur den hanteras! Kanske att någon journalist börjar gräva i den gröna Northvolt-bubblan?

  • Socialdemokraterna ska betala tillbaka allt

    Skandalen med Socialdemokraterna som anlitar gängkriminella för att lura pensionärer på pengar bara växer och växer. De är mer rädda för att tappa en viktig skattefri intäkt, än att tappa några procent i opinionen, för deras väljarbas är stor nog. Skulle de förlora varje medlem, handlar det bara om några få miljoner i minskad intäkt, vilket de garanterat inte rör dem i ryggen över huvudet taget.

    Först, läs gärna Lars Wilderängs text som belyser problemet med att alliansen mellan skattefinansierad nyhetsmedia och Socialdemokraterna. Här finns ett gemensamt intresse av andra människors tillgångar, och därmed en ofrånkomlig bagatellisering av Socialdemokraternas skumraskaffärer i Sveriges Televisions nyhetsrapportering.

    2024-09-12: Dagens Nyheter uppmärksammar Socialdemokraternas skumraskaffärer i Barcelona, som syftar till att lura av gamlingar deras pengar. Lena Hallengren förklarar samma dag i Aktuellt att Socialdemokraterna omöjligen kan ta ansvar för vilka de anlitar för att dra in pengar, eller hur detta går till.

    2024-09-14: Expressen rapporterar att chefen på Effective Communications, som säljer lotter på kredit åt Socialdemokraterna, är efterlyst i Sverige.

    2024-09-15: Svenska Dagbladet har identifierat att flera gängkriminella som jobbar på Effective Communications, som säljer lotter på kredit åt Socialdemokraterna. (De gängkriminella har inget kollektivavtal, och jag förstår inte varför det är intressant för socialdemokrater att det ska finnas kollektivavtal på bolag man inte gillar, som t.ex. Tesla.)

    Idag, 2024-09-16: Fortfarande ingen kommentar från Magdalena Andersson. TV4 skriver i en notis att telemarketingbolaget Effective Communications använder säljmetoder som godkänts av socialdemokratiska spelbolaget Kombispel.

    Lena Hallengren har redan vunnit. Sveriges Television sänder hennes lögn, och lämnar avslöjandet helt okommenterat. Dessutom har vi alldeles för många Tant Råbiff i detta land, som röstar S ändå.

    Äldreminister Anna Tenje anser att Socialdemokraterna måste betala tillbaka alla pengar de lurat av svenska pensionärer. Det, om något, vore att ta ansvar!

  • Debatten mellan Biden och Trump blev exakt som förväntat

    Debatten mellan presidentkandidaterna Joe Biden och Donald Trump var precis den trafikolycka som alla hade förväntat sig, och jag litar inte riktigt på de som hade förväntat sig något bättre.

    Amerikansk politik bygger väldigt mycket på mutor. Även i den demokratiska sidan så handlar det om att putsa lite på ett inte helt fläckfritt förflutet för både Biden och hans son Hunter, och det handlar om att ta emot pengar från intressenter i vissa politiska frågor som ska drivas. Jag tror faktiskt inte att särskilt många blev överraskade över resultatet, utan snarare besvikna, för de trodde att de kunde komma undan med det. Men det mutbaserade systemet skapar en tröghet i att ersätta nyckelpersoner, på grund av löften. Det är ju inte så att Trump är överpopulär i det republikanska lägret, men denna gång blev det verkligen en walk over. Med det sagt, antalet demokrat-sympatisörer är ganska många, så det är inte självklart att valet är avgjort, för man kan inte lämna Demokraterna, gå till Republikanerna, och få en felfri och perfekt företrädare i det lägret, för där står ju nästa korrupta och mutstinna ledare.

    Samtidigt, Joe Biden skrev 23 vassa tweets under den tiden han var i direktsändning, så han lade väl sitt krut där, till priset av att kanske ibland inte riktigt veta om att det pågick en debatt mellan presidentkandidaterna. Och att han var en av huvudpersonerna – det mailet kan han inte ha läst.

    I Sverige har vi inte riktigt samma problem. Vi cementerar makt med bidragsregler som ger skattepengar till den som redan är störst, för att säkerställa att den lilla människan inte får något oönskat inflytande. Men svaret på frågan hur det kommer sig att vi ser efterblivna presidentkandidater i USA är exakt det samma som svaret på frågan hur det kommer sig att vi ser efterblivna europakommissionärer från Sverige: Pengar.

  • Hur resonerar IF Metalls medlemmar egentligen?

    Det S-märkta fackförbundet IF Metall med 300 000 medlemmar har länge bedrivit en värdegrundsbaserad kamp mot Sverigedemokraterna. Jag vet inte hur IF Metalls medlemmar röstar, men inom LO (som är den paraplyorganisation där IF Metall ingår) röstar knappt 30% på SD, vilket innebär att SD är ett betydligt mer populärt parti bland LO-medlemmar än det är bland svenskar i övrigt. Partiet fick ca. 20% av rösterna i årets riksdagsval, och har sedan dess sjunkit som en sten i opinionen.

    Som S-märkt fackförbund är det klart att IF Metall anser sig ha ett problem på halsen. Hur får man bort SD-väljare från sitt fackförbund? Att bara utesluta felröstare från förbundet har inte varit helt friktionsfritt ur ett juridiskt perspektiv, så det senaste draget går ut på att ändra i förbundets stadgar så att Sverigedemokrater inte får bli förtroendevalda i förbundet. Genom denna förändring hoppas man att de 30 procenten (90 000 personer) ska säga upp sitt medlemskap i förbundet, då de ändå inte ens får företrädas på förtroendepost. Och därmed ska också värdegrundsproblemet försvinna.

    LO använder medlemmarnas (90 000 sverigedemokrater) pengar till att finansiera Socialdemokraternas valkampanj. Det innebär alltså att det redan idag finns goda incitament för en SD-väljare att gå ur facket, ändå är LO ett SD-näste. Nu inför man ytterligare ett incitament: Du som sverigedemokrat får inte bli företrädd.

    Jag har funderat på varför inte facket sänker medlemsavgiften med det belopp som motsvarar bidraget till Socialdemokraterna, och uppmuntrar medlemmarna att bli medlem i ett politiskt parti. På det viset kan medlemmarna själva välja att stötta det parti de anser bäst företräder deras intressen. Svaret är givetvis att facket företräder sina egna intressen, sin värdegrund och sina mål. Den stora frågan är därför inte varför IF Metall vill få bort 90 000 felröstande medlemmar, utan varför 90 000 felröstande medlemmar vill jobba ihop pengar till ett socialdemokratiskt maktövertagande.

  • Partier bör finansieras genom medlemsavgiften allena

    Dagens system för att finansiera riksdagspartier och partiernas valkampanjer gynnar rika personer och cementerar befintlig makt. Väljarna är i allmänhet ganska nöjda med nuvarande system, trots de inbyggda orättvisorna, och det finns en mer eller mindre befogad oro för förändring. Viss rädsla planteras naturligtvis i medborgarna av den som gynnas (”follow the money”) men en del rädsla kommer från en sund skepsis mot radikala förändringar. Vilket är problemet som ska lösas?

    Idag gynnas partier finansiellt av makt. Socialdemokraterna, som är det parti med överlägset högst inkomst, får ungefär 43 miljoner av skattebetalarna i bidrag till sina kampanjer. 43 miljoner kronor är väldigt mycket pengar för vilket svenskt parti som helst, men det är kaffepengar för socialdemokraterna. Deras totala bidrag från skattebetalarna är 129 miljoner, de får pengar av intäkter från kapital, från lottförsäljning, från Svenska Kyrkan, med mera. Totalt drar Socialdemokraterna in 379 miljoner kronor, vilket är betydligt mer än dubbelt så mycket pengar som det parti som drar in näst mest pengar. Dessa pengar används för att stärka sin position, och med det, dra in ännu mer pengar.

    Två intäktsposter är intressanta:

    1. Socialdemokraterna får in några miljoner genom medlemsavgiften

    2. Fackförbunden donerar pengar till Socialdemokraterna

    Att ett parti får in pengar genom att ta betalt för medlemskap i partiet, är något mycket bra. Det skapar ett incitament att engagera väljarna i samhällsfrågor och i partiet – ett incitament som i princip saknas idag. Men att fackförbunden ger pengar till Socialdemokraterna är lite mer tveksamt. Då har någon (kongressen) bestämt vilket parti medlemmarna ska stödja. Varför sänker man inte bara medlemsavgiften till facket och uppmuntrar sina medlemmar att även bli medlem i ett politiskt parti? Då kommer väljarnas önskemål representeras bättre än om facket ger en del av sina medlemmars pengar till Socialdemokraterna.

    Men om vi inte finansierar Socialdemokraterna via skattsedeln och om vi inte låter Socialdemokraterna bedriva lotteriverksamhet, med mera, finns det då inte en risk att endast partier från de superrika kan bedriva reklamkampanjer? Det är ett reellt problem idag (Socialdemokraterna) och det finns en risk för att det problemet skulle uppstå även i ett mer demokratiskt system än det nuvarande. Därför måste man vara lite medveten om riskerna och ta höjd för dem. Man kan t.ex. ha nationella regler för vad ett medlemskap i ett parti kostar per år. Man kan se till att sänka skatten (som ändå gick till Socialdemokraterna) så att medborgarna får större finansiell frihet, och därmed större möjlighet att betala ett partimedlemskap. Man kan rent av betala ut riktade bidrag till den som betalar partimedlemskap, istället för att ge medborgarnas pengar Socialdemokraterna – ett parti som de flesta inte ens röstar på. Och så vidare.

    Vi befinner oss exakt i den situation vi vill undvika, så nu kan det bara bli bättre.

    Titta gärna på mitt klipp om partistöd, och läs gärna min folkbildande text om Public Service.

  • För tillfället ligger bevisen för mörkläggning ute för alla att se

    Som vanligt när man kritiserar statens transparens i ett specifikt fall så måste man fäkta bort alla metafrågor som man skrämmer upp genom att göra så. Detta inlägg är inte allmän kritik mot Folkhälsomyndigheten, Anders Tegnell, det svenska systemet i stort, och så vidare. Detta inlägg kritiserar en specifik mörkläggning av ett händelseförlopp hos Folkhälsomyndigheten.

    Den 9:e mars år 2022 publicerar man på sin nyhetssida en text om att Anders Tegnell får ett toppjobb hos WHO. För att sökmotoroptimera har man rubriken i URL:en. Adressen till nyheten är:

    https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2022/mars/anders-tegnell-till-internationellt-vaccinuppdrag-for-who/

    Notera att frasen ”Anders Tegnell till internationellt vaccinuppdrag för WHO” kan utläsas ut den URL som alltså ligger till grund för en rubrik.

    När man öppnar sidan, har den en annan rubrik. ”Anders Tegnell till internationellt vaccinuppdrag”. Kärnan i texten (läst 27/3) är:

    Anders Tegnell utses av Folkhälsomyndigheten att bistå som senior expert i en ny grupp som planeras arbeta med att tillgängliggöra covid-19-vaccin till världens länder som inte kunnat köpa eget vaccin.

    Rubriken har tappat ”för WHO”, jobbet är inom Folkhälsomyndigheten och texten har en bifogad klausul under rubriken ”Observera”:

    Nyhetstexterna är aktuella när de publiceras men uppdateras inte.

    Adressen i fråga finns listad på Web Archive, och den kopia som togs just 9/3, har rubriken ”Anders Tegnell till internationellt vaccinuppdrag för WHO”. Kärnan i texten är då:

    Sverige bidrar ytterligare till det globala arbetet med jämlik tillgång till vacciner mot covid-19 genom att Anders Tegnell får i uppdrag att arbeta för WHO i Geneve med den globala vaccinationsinsatsen.

    En helt annan innebörd och en helt annan arbetsgivare, nämligen den nuvarande.

    Om en text som inte ändras blir inaktuell, så publicerar man en ny text. Man ändrar inte utan att redovisa att man ändrar, vid ett påstående om att ingen ändring har skett, för det skapar misstänksamhet. Med denna kunskap är det helt legitimt att ställa frågan om Tegnells påstådda uppdrag för WHO föregick samma utbetalning av skattemedel som även föregick Stefan Löfvens nya FN-tjänst?

    I princip är det bara ett politiskt parti som sysslar med politiska tillsättningar av höga tjänstemän, och det är Socialdemokraterna. För övriga partier sker detta jämförelsevis marginellt. Det innebär Socialdemokraterna har ett extra tungt ansvar att kunna svara på misstanken att medborgarnas pengar har använts för donationer under förhoppning av motprestationer som gynnar det egna lägret. I detta fall ser allting som ligger på bordet ut att peka i den riktningen.

    SVT brukar ändra URL på sina texter när de ändrar i dem. Det finns även fall där man har begärt gallring från Web Archive (t.ex. mindre smickrande bilder på Mehmet Kaplan och Grå vargarna). Bevisen för mörkläggning finns åtminstone tillgängliga i skrivande stund.

  • Annika Strandhälls avlopp är inget stort problem för väljarkåren

    Idag gör SVT ett nummer av att klimatminister Annika Strandhäll har inte sökt tillstånd för sin avloppsanläggning till villan på Värmdö. Det är faktiskt inget att dra för stora växlar på, för det säger väldigt lite om hennes moral och värderingar. Det kan lika gärna vara slarv som illvilja, och eftersom vi vet om att hon inte är kapabel att sköta sin ekonomi, så får man förutsätta att det är slarv. Det är ju en enorm skillnad på politikers snedsteg när snedstegen avslöjar något graverande om personens moral. Något som är mer belastande för bilden av personen än att hon är slarvig. Som när EU-parlamentariker Heléne Fritzon råkade säga att vi var ”skickliga” på att inte ta ställning varken för eller emot nazismen, när landet i själva verket höll låg profil för att vi inte hade råd med ett krig.

    Eller som när socialminister Lena Hallengren försöker undanhålla information från medborgaren, lura medborgaren på pengar eller hävdar att privat sjukförsäkring är mer skrämmande än skjutningar. Dessa snedsteg säger något om vem Hallengren är, och det är inte något positivt. Jag hoppas att detta spelar roll när vi bildar oss en uppfattning om våra politiker, men jag är osäker. Minns att Cecilia Stegö Chilòs protest mot statstelevisionen genom att inte betala tv-licensen var ett problem för 20 år sedan (trots att det är ett ganska respektabelt uttryck för civil olydnad) medan det mest småsinta myglandet idag är helt oproblematiskt för väljaren. Något har uppenbarligen hänt.

    När Morgan Johansson påstår sig ha tillsatt poliser, när Magdalena Andersson säger sig ha förvandlat arbetslöshet till arbetskraftsutbud, tror vi på det? Eller är lögnen en trygghet i sin pålitliga närvaro hos en i övrigt så kaotisk ledning? I så fall har pratet om att oppositionen hotar demokratin burit frukt – trots att det de facto är oppositionen som möjliggör den. Och maktkampen är betydligt större än Strandhälls lyxvilla på Värmdö. Men hon bor åtminstone fint där, och nu när SVT hängt ut hennes boende så vill jag uppmana alla att på allvar respektera hennes privatliv, och låta det stanna vid SVT.

  • Svenska kyrkan vill ha draghjälp av ”undervisning”

    I morgon är det val till Svenska kyrkan, och få interna angelägenheter får så mycket medieutrymme som just Svenska kyrkans. Både i min lantortstidning Nerikes Allehanda och på Nyhetsmorgon har kandiderande kyrkopolitiker fått uttala sig, och framför allt socialdemokrater verkar ha en ganska tydlig vision om vad de vill med kyrkan. Förmågan att kunna kommunicera sina ideal är sällsynt i riksdagspolitiken, så man får vara tacksam över att kyrkans män så gladeligen diskuterar sina interna angelägenheter för öppen ridå. Socialdemokraten i Nyhetsmorgon fick svara på varför Svenska kyrkan tappar medlemmar, och han nämnde två ting:

    Tidsandan. Föräldrar för inte över sin tro på sina barn i lika hög utsträckning längre. Till skillnad från t.ex. islam som går i arv från generation till generation, finns det ingen föreställning om genetik inom kristendomen. Föräldrarna måste antingen ge bort sitt barn till sin gud (t.ex. genom dopet) eller sälja in sin religion till barnen med Barnens bibel, kyrkans barntimmar, söndagsskola, alfakurser och konfirmationsundervisningar. Och helst även med hjälp av grundskolan.

    För lite kristendomsundervisning i skolan. Skolan ska alltså helst vara Svenska kyrkans rekryteringsavdelnings nyttiga idioter, och metoden ska vara kristendomsundervisning. Vad tycker föräldrar som bekänner sig till sekulärhumanismen om detta tro? Hur känner muslimska föräldrar inför detta? Kristendomen är såklart en väldigt viktig komponent i förklaringen till vilka vi är, men det är också viktigt att förstå sekulärhumanismen och dess roll. Dessutom, för att kunna navigera i ett modernt samhälle behöver man ha grundläggande kunskap om samtliga världsreligioner (speciellt som islam växer i popularitet i Sverige) samt förståelse kring fenomenet med friförsamlingar, och så vidare.

    Vill man ha undervisning i islam? Och om man då tror att just undervisningen i kristendomen ska ske i syfte att rekrytera församlingsmedlemmar till Svenska kyrkan, medan t.ex. undervisningen i sekulärhumanismen och i islam ska vara objektiv, så är man korrumperad. Men för all del, vi vet ju om att det finns en korrelation mellan att ha kunskap om en religion och att inte vara anhängare av den religionen, så för all del. Ju mer man vet, desto mindre lockar kristendomens andefattiga världsbild, deras juvenila imitationer av filosofi och deras övernaturliga föreställningar, som strider mot allt vi vet om vår omvärld.

    Idag finns många bra verktyg för dig som vill lämna Svenska kyrkan. Titta t.ex. på någon av dessa:

    https://kyrkoskatten.se/

    http://www.uturkyrkan.se/

    Lycka till!

  • Turerna kring Centerpartiet är extremt tragiska

    I lördags kunde jag konstatera att Centerpartiets fans var väldigt snabba att ta C-politikern som står i centrum i den pågående pedofilskandalen i försvar. Idag, när mer information har kommit upp till ytan, är hela historien fruktansvärt tragisk. Några saker som verkligen sticker i ögonen är att politikern, sedan han börjat umgås med seriebarnvåldtäktsmannen under sin villkorliga frigivning, får svara på frågor om sin partner från partikamrater, Annie Lööf inkluderat. Frågorna är givetvis ett uttryck för att alla vet vad det är för en person som politikern umgås med. Att politikerns ex-make gör en orosanmälan om politikerns dotter är givetvis också ett uttryck för att det är känt hur landet ligger.

    Vi har alltså att göra med en politiker som vet vem han har ett förhållande med, och ett parti som vet vad som försiggår, men inte bryr sig. Situationen är inte bara en tickande bomb för partiets image, det är direkt olämpligt att personer med makt och inflytande har ett beteende som i praktiken gör dem utpressningsbara – politikern är ett potentiellt hot mot rikets säkerhet. Apropå Lööfs fråga så hävdar politikern, trots att han vet bättre, att partnern är oskyldig och apropå orosanmälan så hotar politikern med att använda sina kontakter inom säkerhetspolisen för att ta redan på vem anmälaren är. Politikern gör som han vill, ljuger utan tanke på någon annan än sig själv eller något annat än sitt eget sexliv, helt oavsett vad som står på spel, allt medan Centerpartiets fan club lägger huvudet på sned och tycker att det är synd om en gullig kille.

    Först när en skvallerblaska skriver rådande förhållande så att historien når allmänheten, börjar politikern tycka att situationen är jobbig, och sjukskriver sig. Flera dagar har passerat, och han slänger luren i örat på journalisterna som hör av sig. Jag är osäker på att han förstår att situationen är så allvarlig att det handlar om mer än hans förhållande till seriebarnvåldtäktsmannen. Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, berättar för Dagens Nyheter att relationen kan vara en säkerhetsrisk, och det förstår förmodligen vilken centerpartist som helst, även utan någon professorstitel. Frågan är vad man bryr sig om.

    Och frågan är hur Annie Lööf, som säkerligen också är medveten om säkerhetsrisken, hade planerat att historien skulle sluta? Skulle politikern dö av ålderdom och glömmas bort innan sanningen kom fram? Skulle sanningen aldrig komma fram? Är Annie Lööf också helt obekymrad, så länge som allmänheten inte får reda på hur det ligger till? Och framför allt, hur ser man på sina väljare när man låter sådant här ske? Hade Annie Lööf haft huvudet med sig och hjärtat på rätt ställe, hade nyheten om politikerns nya relation lett till ett telefonsamtal till politiken med ett enkelt krav om en annan relation eller ett annat uppdrag. En kassörska i Konsum som har en sexuell relation med en seriebarnvåldtäktsman, utsätter inte medborgarna för någon större fara, men en person med tillgång till rikshemligheter blir en levande måltavla för utpressare. Och bevisligen var just denna politiker extra utpressningsbar eftersom han tydligen inte ville att hans livsstil skulle bli allmänt känd – det är därför han är sjukskriven nu.

    Men nu vet väljarna vad partiet går för, och nu vet allmänheten vad partiets fan club går för. Vill man nå ut till folk som kan skilja på rätt och fel, bör nog både avskeda politikern i fråga och partiledaren. Annars blir det svårt att hitta fler väljare än de få procent som inte förstår varför denna pedofilskandal faktiskt är ett problem för fler än partiet själva.

    Uppdatering 2020-12-11: Federley lämnar politiken

  • Vad betyder det när politiker hotar tjänstemän?

    För en månad sedan beskrev jag hur Annika Strandhäll sparkade Ann-Marie Begler från GD-posten på Försäkringskassan av valtaktiska skäl. Det draget i sig själv är inte något som försvagar förtroendet för Strandhäll då hennes väljare förmodligen delar hennes bild av nödvändigheten att verka för en större sak, nämligen Socialdemokraternas maktposition.

    Det som biter Strandhäll i röven är att hon ljuger om händelseförloppet, då det är betydligt färre Socialdemokrater som accepterar en lögn som avslöjats som just en lögn än vad det är Socialdemokrater som accepterar ett brott mot lagen om offentlig anställning.

    Centerpartiet vill inte uttala sig om hur de ställer sig till misstroendevotum mot Annika Strandhäll förrän efter valet till europaparlamentet, vilket jag tolkar som att man besitter förmågan att betrakta sig själva utifrån. Och om man kan kritisera sosseriet för något, så är det att de saknar denna förmåga. Stefan Löfven anser till och med att det är oseriöst att man ska tala sanning. Förmodligen är betraktas det även som lika oseriöst att företräda folket istället för sig själv och sitt parti, men det finns inget i hans uttalande som kan tolkas så.

    Och apropå Strandhälls uttalade hot mot Begler, vad betyder det? I länder där ministerstyre är praxis så får ministrarna som de vill genom att berätta hur de vill ha det. Men i Sverige måste en minister antingen avstå att detaljstyra eller göra det genom att spänna musklerna, och i det valet kommer sossar alltid att vara sossar.

    Men det finns alltid något annat som är värre. Vi lever i en tid där Soraya Post uttalar sig om svensk försvarspolitik.

  • Jag tror att Strandhäll blir avslöjad men att hennes förtroendekapital har täckning

    Ministerstyre innebär att en folkvald politiker bestämmer hur myndighetspersoner konkret ska agera. Det är normalt i norden, men i Sverige praktiserar vi ministerstyre i strid med regeringsformen. Förmodligen sker så när det behövs, när man har något att dölja. Nu när ord står mot ord mellan socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och förre generaldirektören för Försäkringskassan Ann-Marie Begler i en ganska viktig fråga, så låter Socialdepartementet hälsa att det kommer att få ”allvarliga konsekvenser” om mötesprotokollet som kan bringa klarhet i konflikten kommer upp till ytan. I korthet är det följande som har hänt:

    Annika Strandhäll ville att Försäkringskassan skulle spara pengar, vilket egentligen inte är speciellt konstigt eftersom myndigheten har utnyttjats av kriminella element för att få ut pengar man inte har rätt till. I processen skulle människooffer i form av individuella fall, med genuint behov av stöd som hamnar i kläm på grund av besparingarna, komma upp till ytan – kvällspressen skulle förmodligen publicera snyfthistorier om dessa. Så Strandhäll var redo att hantera den situationen. När det ebbat ut avskedade man Begler och tillsatte Maria Hemström-Hemmingsson. På så vis kunde Begler få skulden för Strandhälls sparkrav, vilket är viktigt med tanke på Strandhälls betydelse för Socialdemokraternas popularitet och är viktigt för deras framtidsplaner.

    Det hela verkade vattentätt, men nu hotar Begler med att offentliggöra mötesprotokollen, vilket alltså Strandhäll genom sitt departement hanterar med hot om ”allvarliga konsekvenser”. Nuvarande generaldirektör måste alltså på grund av omständigheterna stå på ”den goda sidan”, vilket fått konsekvensen att hon inte betraktar Strandhälls agerande som ministerstyre, utan som information. Rent tekniskt är det korret, eftersom Begler kommer att behöva stå ut med ”allvarliga konsekvenser” om protokollen som avslöjar Strandhäll läcker till media. Bäst av allt är Annika Strandhälls kommentar i denna fråga, som jag citerar från Expressens ledare:

    Ministern säger sig dock vara oinvigd i historien.
    ”I det här fallet så finns det överhuvudtaget ingenting som jag har någon kännedom om”, sa Strandhäll till DN. Hon fortsatte: ”låt mig vara tydlig med att några sådana signaler inte har kommit härifrån.”
    Ansvarig minister försvarar sig alltså med att:
    a) Hon är helt ovetande, och
    b) Förresten har det inte hänt.
    Logiken är svår att få ihop – för om Strandhäll inte vet något om samtalet, hur kan hon då vara säker på att inga påtryckningar förekom?

    Då borde historien få ha sin gång?