Anders Hesselbom

Därför kan vi inte införa hädelselagstiftning i Sverige

2023-07-03

Jag har medvetet och aktivt tagit ställning mot hädelselagstiftning i Sverige. Frågan är inte relevant i praktiken då rätten att häda är grundlagsskyddad, men frågan är aktuell i samhällsdebatten efter att 57 länder, företrädelsevis islamistiska teokratier som Iran, Marocko, Afghanistan och Saudiarabien, har krävt att Sverige ska skydda hädelse mot islam. Och det kan tyckas vara en liten uppoffring för ett land som Sverige att t.ex. kriminalisera koranbränning i syfte att visa missaktning mot islam. Men det finns faktiskt goda skäl att våra vi har grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Om vi ger efter för trycket och lyckas producera en riksdagsmajoritet för att riva upp yttrandefriheten i den form vi har den idag, och om efterkommande riksdag också producerar en enkel majoritet för förslaget, går det att verkställa. Utan yttrandefriheten kan vad som är tillåtet att yttra regleras i brottsbalken, vilket innebär att en riksdag på egen hand kan driva igenom t.ex. ett förbud mot hädelse riktad mot islam, eller vad man nu vill förbjuda, och så är väl allt frid och fröjd?

Nej, ett sådant verktyg kan vara farligt att ha i verktygslådan. Om ett missnöjesparti lyckas vinna makt, kanske på grund av någon pågående kris, kommer verktyget garanterat att användas mot någon minoritet som pekas ut som krisens orsak. Yttrandefriheten är alltså till för att skydda minoriteter. Redan idag är det otillåtet att hetsa mot folkgrupp, men hets mot folkgrupp riktar udden mot den som visar missaktning direkt mot en folkgrupp. Att någon blir upprörd över att man skändar en religion, betyder inte att samma någon är utsatt för hets mot folkgrupp. Att någon anser sig vara kränkt, betyder inte nödvändigtvis att man ur juridisk mening faktiskt blivit kränkt.

Bland de 57 länderna finns många länder där det är helt omöjligt att leva som homosexuell, vilket jag tycker är fruktansvärt. Att talibanstyret i Afghanistan gör matinéunderhållning av att stena homosexuella till döds får naturligtvis mig att protestera mot deras rådande ordning, och att vi har vår yttrandefrihet gör det lika naturligt för Afghanistan att protestera mot oss. Men vi kan helt enkelt inte avskaffa vår yttrandefrihet för att blidka Afghanistan, av de skäl jag nämnde inledningsvis. Vår ambition söker sig nämligen inte åt det hållet, utan vi vill säkerställa att ingen korrupt regering agerar på ett sådant sätt att minoriteter begränsas.

Jag kan känna väldigt starkt för de som blir arga. Den som blottar sin akilleshäl, riskerar att få den petad på av någon som ogillar det du står för, oavsett om det handlar om koranbränning eller vad det nu må vara. Men vi offrar för mycket om vi låter riksdagen förbjuda vissa typer av kritiska uttryck, eftersom det, givet hur en demokrati fungerar, alltid kommer vändas mot marginaliserade grupper när riksdagen ledamöter anser sig finna skäl att inte agera i folkets bästa. Ett rasistiskt parti kanske kommer in i riksdagen? Och jag ska av liknande skäl inte kunna vinna immunitet mot kritik genom att åberopa religion.

Därför har jag tagit ställning: Islamistiska stater ska inte ha någon påverkan på de friheter vi har betalat så dyrt för att få, och vi kan inte ge riksdagen vilka verktyg som helst, för det kan ge bakslag när vi minst anar det. Jag förstår att folk blir arga, men jag vill inte se någon hädelselagstiftning.

Uppdatering 2023-07-04: Anser de 57 att gränsen går vid koranbränning?

Kategorier: Politik, Religionsfrihet, Yttrandefrihet