Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2023-07-29
Idag när alla är publicister finns det en oändlig uppsjö tankeparadigm att utforska på Internet. Idag hittade jag twittraren (”X:aren”?) anntikapitalist, som var ytterst intressant att studera – följ henne gärna! En uttalad socialist som frikostigt delar med sig om sina tankar kring politik. Vissa saker som skrivs är förutsägbara då den politiska hemvisten deklareras i profilen, men vissa saker är ganska intressanta. Två saker fångade mitt intresse:
1. Varför styr SD om de inte sitter i regeringen?
För några timmar sedan skrev kontot en retorisk fråga: ”Men om SD inte sitter i regeringen, varför styr de då den?” för att sedan berömma den egna frågeställningen (”Tänkvärt, Ann!”). Den inledande kommentaren hänvisade till en kommentar av Olof Ehrenkrona som lyder (ursäkta honom eventuella stavningsmissar): ”Bra rubrik, men även DI bör skärpa sig. SD är inget regeringsparti! Jomshof är precis som Gunnar Strömmer underströk en enskild riksdagsledamot och ingen företrädare för den svenska statsmakten. Skärp er SD, ni riskerar svenskarnas säkerhethal”.
I Sverige utgår all makt från folket, som väljer riksdag. Riksdagen är landets högsta beslutande organ. I riksdagen sitter idag åtta partier. Det exekutiva ansvaret för landet har regeringen. Regeringen tillsätts (och avsätts) av riksdagen. Vad helst regeringen vill göra, måste riksdagen godkänna. Det enda en riksdag inte får göra, är att fatta beslut som strider mot grundlagen. För dessa tillfällen finns en särskild process som måste omsluta ett riksdagsval, så att inga korrupta politiker kan inskränka medborgarens fri- och rättigheter hur som helst. Idag har vi t.ex. en diskussion om hädelse genom koranbränning (vilket är nästa ämne), på Lars Vilks tid handlade det om hädelse genom karikatyr, på Salman Rushdies tid handlade det om hädelse genom religionskritik. Utan att ta ställning för sverigedemokraten i fråga (Richard Jomshof) så styr han regeringen genom det mandat han fått från folket. Han utgör 0,29% av Sveriges riksdag och hans parti (Sverigedemokraterna) utgör 20,92% av Sveriges riksdag. En väldigt stor andel av riksdagen företräds av partier som står i opposition till regeringen, t.ex. Socialdemokraterna. Gör Jomshof gemensam sak med vänstern, mot regeringen, har inte regeringen en chans att klara sig, och eftersom en majoritet av svenskarna röstade höger i senaste valet, är det statsminister Ulf Kristerssons plikt att leverera högerpolitik, något som inte går om Sverigedemokraterna får kalla fötter.
2. Motsvarar muslimhatet idag judehatet i Tyskland på 1930-talet?
Även denna publicering är dagsfärsk, endast några timmar gammalt: ”Muslimhatet idag är samma gamla som judehatet på 1930-talet. Herregud vad inkompetent och rasistiskt av er att inte se detta. Ser man det inte är man en del av förföljelsen.” Även här följs inlägget upp med en kommentar: ”Sedan så hatar ju brunhögern av idag även judar, men det är sekundärt just nu.”
Uppföljningskommentaren vill jag bara kommentera med att säga att det går åt båda hållen. Epitetet brunhöger är inte ett uttryck för kärlek, utan av just starkt ogillande. Det är naturligtvis helt i sin ordning att man uttrycker hat. Är man på en formell debatt så ska man egentligen vara saklig, alltså spela på bollen i stället för på spelaren, så där kan det inte accepteras. Men här uttrycks ett svepande ogillande med ett epitet, i ett fritt medium, utan att någon angrips, och då tycker jag att det är rimligt. (Däremot har jag ironiskt nog sett judar anklagas för att vara nazister, men det är en annan historia.)
Men ursprungsinlägget förbryllar mig. Svenska arbetare finansierar islam. Teokratiska länder som styrs av kalifat, tar emot pengar. Verksamhetsbidrag utgår till föreningar som sprider islam och bidrag till muslimska trossamfund finansieras av svenska arbetare. Vår lagstiftning är noggrant kalibrerad för att inte diskriminera muslimer eller minoriteter, varken på grund av livsåskådning, hudfärg eller sexuell läggning. De flesta medborgare i Sverige uttrycker sin förfäran när diskriminering väl sker, vilket ger en ledtråd om att stödet är starkt. Jag vill absolut inte förminska det hat muslimer ibland möter, men detta hat är inte institutionerat. Precis som man inte ska förminska det hat som muslimer ibland behöver möta, ska man inte förminska Sveriges insats för att välkomna islam till landet. Och det verkar inte ha gått omärkt förbi! Det räcker att titta på flyktingströmmarnas riktning. Att folk på flykt väljer Sverige, beror såklart på att vi har en samhällsstruktur som gynnar mångfald. Att det finns rasister i Sverige är självklart beklagligt, men det är inte konstigare än att det finns homofober i Irak. Det vi alla kan göra, är att syna rasismen var helst vi stöter på den, och se till att de som kommit hit från en (för oss) främmande kultur, eller föds in i en dito, ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Och helst också slippa bli utsatt för hat – när du ser sådant, är det en chans att ta rätt parti! Tittar vi på flyktingströmmarna på 1930-talet, så var det inte många judar som riskerade livet för att komma till Tyskland, för Tyskland hade verkligen en regering som införde lagar som diskriminerade mot judar. Sverige har snarare problem med motsträvare.
Kategorier: Politik, Rasism, Religion
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Lämna ett svar