Gud finns fortfarande inte

2020-09-28

Hamnade i diskussion med en person på en gemensam bekants Facebook-sida. Min bekanta, Lars, hade publicerat en bild där han konstaterar att Svenska kyrkan delar ut reklam, trots att han specifikt undanbett sig deras reklam. Personen jag hamnade i diskussion med, Sven, tycker att det finns bättre saker att klaga på än att Svenska kyrkan delar ut reklam, vilket det såklart gör. Han exemplifierade med bl.a. NMR. Självklart kan NMR vara ett alibi för att Svenska kyrkan ska få göra precis som de vill, men när jag kom med i diskussionen hade Sven väckt den retoriska frågan om att Jehovas vittnen kanske har rätt i sin teologi, och att man egentligen kan veta om det finns någon gud eller inte.

Lars påpekar att det är den som hävdar att gud finns som har bevisbörda, inte den som är skeptisk till det. Sven säger att alla har en bevisbörda, och gör redan nu sin centrala poäng som är att så länge man inte kan bevisa det ena eller det andra, så återstår bara tron. Jag var ännu inte med i samtalet, men brukar vilja påpeka att vår uppfattning om verklighetens beskaffenhet inte är så binär att vi antingen vet något med säkerhet eller inte har något annat att gå på än personlig tro. Det är snarare så att man kan ha motstridig evidens, ingen evidens, svag evidens, stark evidens, och så vidare.

Samtalet fortgÃ¥r. Lars säger att hans frÃ¥nvaro av gudstro saknar bevisbörda, Sven opponerar sig med att bevisbördan är nödvändig för att vi ska ”nÃ¥ sanning” (vilket väcker frÃ¥gan om vad ordet ”ateist” egentligen betyder).

Jag anser att ”sanning” är ett religiöst begrepp. Inom vetenskapen spelar det ingen roll vad som är sant eller falskt, utan om en hypotes fungerar, sÃ¥ är den bra. Ett exempel kan vara huruvida stolen man sitter pÃ¥ finns eller inte – det spelar ingen roll, för antagandet att den finns fungerar. När det gäller gudomliga väsen sÃ¥ ställer antagandet att dessa finns till en massa problem, givet att man är intresserad av hur verkligheten fungerar, för en magisk agent kan göra vad som helst. Inget blir förutsägbart och vetenskap blir meningslöst.

Beträffande bevisbörda sÃ¥ är ”inga gudar finns” (i nÃ¥gon rimlig bemärkelse av ”finns” där det mÃ¥ste finnas en definierad skillnad mellan att finnas och att inte finnas) sÃ¥ följer ingen bevisbörda trots att pÃ¥stÃ¥endet är positivt. ”Tandfén finns inte” behöver inte bevisas, för ingen har presenterat nÃ¥gra skäl att tro nÃ¥got annat. Skulle nÃ¥gon presentera ett fullgott argument för att tro nÃ¥got annat, förändras givetvis förutsättningarna. Men övernaturliga väsen och fenomen har cirkulerat i tusentals Ã¥r, och trots det ligger inte forskarna sömnlösa om nätterna och funderar över deras existens.

Man skulle kunna vända pÃ¥ steken och lÃ¥ta gudstroende producera nÃ¥gon evidens, sÃ¥ att naturalisterna har nÃ¥got att hänga upp sin kritik pÃ¥. DÃ¥ skulle ”gud finns inte” inte vara nÃ¥got man kan slänga sig med hur som helst.

Normalt när man pratar om vad som ”finns”, sÃ¥ kan man peka pÃ¥ en skillnad mellan ”finns” och ”finns inte”, för det som finns mÃ¥ste ge nÃ¥got avtryck pÃ¥ sin omvärld. Det mÃ¥ste finnas nÃ¥got som ett ting som finns har, som ett ting som inte finns saknar. Det mÃ¥ste finnas en skillnad mellan existens och icke-existens, för att vi ska kunna sortera ting som existerande eller icke-existerande.

LÃ¥t oss anta att guds existens är identisk med guds icke-existens, sÃ¥ gÃ¥r jag med pÃ¥ att han finns, och mycket mer. Men om ”finns” och ”finns inte” egentligen är samma sak, sÃ¥ kan man lika gärna säga att han inte finns, för det betyder dÃ¥ samma sak. Skulle man definiera nÃ¥gon skillnad mellan en existerande gud och en icke-existerande gud, sÃ¥ fÃ¥r vi problem. Inom fysiken finns inga unknown unknowns. Det innebär att vi vet om vad vi inte vet och det innebär ocksÃ¥ att vi vet att gudomliga väsen inte är nÃ¥got som kanske finns. SÃ¥ att av artighet säga att vi inte vet om gud finns eller ej, är inte värt nÃ¥got för mig. Jag är mer intresserad av att ha en sÃ¥ korrekt förstÃ¥else av verkligheten som möjligt, trots att det innefattar avfärdandet av övernaturliga väsen. Allt kommer till ett pris.

Beträffande ordet ateist, sÃ¥ är man det även om man inte ”tror” att ingen gud finns pÃ¥ riktigt. Det räcker att man inte tror att nÃ¥gon gud finns pÃ¥ riktigt. Jag föredrar ordet ”acceptera” istället för att ”tro pÃ¥” när det handlar om sÃ¥dant vi vet – jag accepterar att ingen gud finns pÃ¥ riktigt. Det finns en poäng att hÃ¥lla isär ord som blev tydlig för mig när jag sökte ett jobb jag inte var kvalificerad för med argumentet ”att inte vara stridspilot är ocksÃ¥ att vara stridspilot”. Ingen gudstro är alltsÃ¥ inte ett annat slags tro, utan jag ”accepterar” det faktum att inga gudar finns pÃ¥ riktigt, nÃ¥gon annan ”tror” annorlunda. Vi har inga skäl att bjuda det vidskepliga lägret pÃ¥ falsk artighet här.

Finns gud? Inte i nÃ¥gon rimlig definition av ”finns”. Om existensen är identisk med icke-existensen finns sÃ¥klart massor av gudar, enhörningar och andra övernaturliga väsen/fenomen. Men dÃ¥ betyder inte längre ordet ”finns” nÃ¥got.

Categories: Pseudovetenskap, Religion

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.