Anders Hesselbom

Häxa med tveksam definition av magi i TV4

2020-04-10

Häromdagen intervjuades ett par häxor i Nyhetsmorgon i TV4. Inslaget skulle vara lite lättsamt och underhållande med anledning av påsken. Det finns olika slags häxor. Den ena häxan (Hella Nathorst-Böös) pratade mest om andlighet, den andra häxan (Ebba Bjelkholm) var öppen med påståendet om sin övernaturliga kraft, men båda var överens om att man måste erkänna magi för att med rätta kunna kalla sig för häxa.

Programledaren Steffo frågade om man inte behöver kunna bevisa sina påståenden om magi. Bjelkholm menar att det är en vanlig hållning, men förutom tron på magi så är det en andlig åskådning. Jag tolkar det som att hon menar att hon inte har någon bevisbörda, och det håller jag med om när det gäller hennes tro. Vem som helst får tro på magi, på gud, på spöken, och så vidare, utan att belastas av någon bevisbörda. Den kommer först när man påstår att magi verkligen finns, att gud verkligen finns, och så vidare, eller när man själv påstår sig ha magiska krafter, vilket egentligen ger henne en viss bevisbörda.

Nathorst-Böös bjöd på en definition av magi som inte riktigt kan acceptera. Hon sa att magi är det som vetenskapen ännu inte har bevisat, och exemplifierade med naturmedicin som har blivit accepterat av vetenskapen. Men den definitionen kan jag omöjligen acceptera.

Om magi begränsas till sådant som ännu inte är bevisat är nästan allt magi, vilket definitivt innefattar sådant som inte är övernaturligt. Ser vi ett samband mellan två händelser (t.ex. ät en ört och upplev smärtlindring) och kallar denna för magi, är det inte säkert att diagnosen är korrekt. Man måste ha ett öppet sinne för att det kan finnas en annan förklaring, t.ex. att örten har ett aktivt ämne och att förklaringen till effekten således är helt inomvärldslig, eller att effekten inte är något annat än placebo. Vi vet inte innan vi vet.

Dessutom finns det ett väldigt tydligt sluttande plan, eftersom det finns magiska riter som påstår ha en viss effekt, trots att riten inte sker i väntan på att effekten ska bevisas, utan trots att det är uppenbart att riten inte kan ha den effekt som påstås. Själva poängen med magi är ju att man trotsar naturlagarna, inte att man ligger steget före vetenskapen i den naturliga världen.

Den som vill ha acceptans för sin tro på något övernaturligt tenderar att göra denna slags glidning nästan hela tiden i sina resonemang. Den som tror på gud kan dra till med den gamla klichén att gud är kärlek, och eftersom kärlek finns, så finns också gud. Men detta sägs aldrig i syfte att sälja budskapet ”jag tror inte på gud, jag bara använder ordet för att beskriva ett specifikt inomvärldsligt socialt fenomen”, det används för att förleda åhöraren att tro att deras gudstro är legitim. Men övernaturliga väsen eller fenomen kan alltså inte försvaras genom att peka på vetenskap, för dessa drivs av helt andra mekanismer, som t.ex. vidskepelse eller olika mentala och sociala dito.

Kategorier: Pseudovetenskap, Religion