Startsidan  ▸  Texter  ▸  Blogg

Anders Hesselbom

Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.

Jag har sett den plattaste tänkbara kristna filosofin

2017-07-06

Kristna tror sig ofta kunna leverera väldigt detaljerade beskrivningar av Gud och Guds karaktär. Ofta används en deklaration i förmildrande syfte, i stil med att ”man inte kan veta något om Gud, men…”, vilket är precis lika effektivt som ”jag är inte rasist, men…” eller ”man ska inte generalisera, men…”. Emelie Rynningsjö låtersig inte besväras av några försiktighetsklausuler, utan redogör noggrant vad som gäller i frågan om Gud. Och även fårskocken!
”När diskussioner om Gud förs mellan en kristen och en gudsförnekare…”

”Något som också är viktigt är att vi som kristna har en god förståelse…”

”Vi tror som kristna att…”
Till att börja med är Gud inte att jämställa med någon tandfé! Det påstås okommenterat, som den falska dogm det trots allt är. Krigsguden Jahve och tandfén är väldigt olika, men dess epistemologiska status är identisk. Skillnaden mellan tandfén och Jahve ligger i att Jahve kan mycket mer. Tandféns superkraft ligger i att kunna förvandla tänder till pengar i lokal valuta, medan Jahve både kan prata med sina undersåtar via brinnande buskar och från molnen, samt sitter på visdom som ”du skall icke döda” med tillhörande undantagsregler. Endast Jahve vet att arbete på sabbaten är förenat med dödsstraff – där står tandfén helt handfallen.
Bibeln ger svaret, och den som kritiserar någon annan Gud än Bibelns Gud antas kritisera en halmgubbe.

Det är dessutom angeläget att lära oss att känna igen när gudsförnekare egentligen angriper en halmgubbe, en nidbild av Gud, som vi inte ens ska behöva försvara. Vi tror som kristna att vi lär känna Guds karaktär och egenskaper bäst genom hans eget ord i Bibeln, genom skapelsen som bär spår av honom som skapare och slutligen genom Jesus Kristus – Guds son och Gud själv inkarnerad.

Vidare berättar Rynningsjö att man måste ha goda argument att försvara Guds existens inför den som inte tror på Bibeln. Kalams kosmologiska gudsargument lyfts fram:
1. Allt som börjar att existera har en orsak.
2. Universum har börjat att existera.
3. Alltså har universum en orsak.
Att det kan göras mer korrekt med en enkel omformulering talas det tyst om.
1. Allt som börjar att existera har ett naturligt ursprung.
2. Universum har börjat att existera.
3. Alltså har universum ett naturligt ursprung.
Har inte Gud börjat existera? Nej, utan att några rimliga skäl presenteras, så antas vi anse att Gud är evig. Inom den vetenskapliga skepticismen är man försiktig med att anta grundlösa hypoteser som saknar förklaringsvärde, men i religionens underbara värld målar man obstinat väggarna med regnbågsfärger, utan att någonsin stanna upp och reflektera över resultatet.
En person som kan vara kritisk mot skepticism i sitt försvar av religion, är selektivt kritisk. Stephen Jay Gould försöker åtminstone lösa detta genom att klumpigt hävda att de anspråk som etiketteras som religiösa har speciella frikort, men Emelie Rynningsjö gör inte mer reflektioner än en papegoja som lärt sig att upprepa påståenden vars konsekvenser hon fortfarande har framför sig att reflektera över.

Kategorier: Filosofi, Religion

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



En kopp kaffe!

Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!

Bjud på en kopp kaffe!

Om...

Kontaktuppgifter, med mera, finns här.

Följ mig

Twitter Instagram
GitHub RSS

Public Service

Folkbildning om public service.

Hem   |   linktr.ee/hesselbom   |   winsoft.se   |   80tal.se   |   Filmtips