Anders Hesselbom

Längtan till det totalitära är förförisk

2023-04-07

Något som utmärker den som ”är för yttrandefrihet, men…” är ofta att det ska vara tillåtet att göra sig hörd så länge som man väljer att avstå. Det fria ordet ska helst vara lagligt, men kan inte vara lagligt om det används. Som exempel på yttrandefrihetsproblemet lyfts gärna sociala medier. Personer som inte är experter på sitt ämne, kan ändå tycka fritt i offentlighetens ljus. Obekväma åsikter kan få luft under vingarna, och innan vi vet ordet av har någon ifrågasatt Systembolagets monopol och någon annan bränt en koran. Och så kan vi väl inte ha det?

Lösningen är alltid staten. Staten ska bestämma vad som är sant eller falskt, rätt eller fel. För staten är aldrig korrupt, har aldrig några egenintressen och har alltid folkets väl för ögonen? I Sverige ska vi inte kunna landa där, för grundlagen kräver att staten sörjer för medborgarnas rätt att höras. Staten kan inte kräva att Twitter ska tysta de röster du inte gillar, men staten kan villkora Twitters närvaro på den svenska marknaden med kravet att alla ska få höras. Och tur är väl det.

För historien har lärt oss att den som gör staten allsmäktig, också direkt gör avkall på människors frihet. Oavsett om vi diskuterar Vitryssland eller Brunei, Qatar eller Kina, Ryssland eller Saudiarabien, ser vi samma sak: De enda som har något att vinna på en allsmäktig stat är majoritetssamhället. I USA kan man stänga en diskussion genom att påvisa att någons frihet blir inskränkt, men svensken har ingen längtan efter att vara fri. Svensken vill vara reglerad och korrekt. Vi vill ”lyssna på experterna”, vilket underförstått betyder att du förväntas avfärda allt du vet och aldrig ifrågasätta något som kommer från staten. Gud nåde dig om du lyssnar på någon annan än Folkhälsomyndigheten i frågan om hur pandemin ska hanteras, och kom inte dragandes med Folkhälsomyndigheten i någon fråga där de avviker från regeringens hållning.

Så vad är lösningen? Tyvärr ligger den på en plats där vi inte vill ha den, nämligen eget ansvar. Precis som grundlagarna skyddar oss från korrupta regeringar måste vi medborgare skydda oss själva från att hugga falska beten, och vi måste göra detta genom att vara pålästa och kunniga. Vi måste ha god förmåga att tillgodogöra oss textinformation, vara kapabla att ställa den mot annan information och annat vi tror oss veta, och anpassa vår världsbild efter vad vi kommer fram till. Genvägen, att växla ett kunskapsdrivet samhälle mot ett samhälle där staten äger sanningen, är givetvis en lockande hägring i all sin effektivitet och bekvämlighet, som alltid har förödande resultat. Det som drabbar ett samhälles minoriteter kommer i slutändan att drabba hela samhället.

Nästa gång någon har fel på Twitter, bör du ställa dig frågan om du själv ska vara där, och i så fall ta det ansvar som följer med din närvaro: Att veta bättre själv. Du bör inte ropa efter censur, för det kommer till ett pris som är högre än vad man kanske tänkt sig.

Kategorier: Frihet, Yttrandefrihet