Anders Hesselbom

Månens avstånd och synlighet för en plattjordare

2023-07-19

Det finns ett antal observationer som har med månen att göra, som inte riktigt stämmer med tanken att jorden är platt. Jag har tyvärr blivit portad från de diskussionsforum där plattjordare hänger, så jag kan inte få svar där. Jag skriver därför mina invändningar här, så får plattjordare som råkar besöka min hemsida kommentera här eller på Twitter. Den ena har med månens storlek på himlavalvet att göra, och den andra har med månens synlighet att göra.

1. Månens storlek är ganska konstant. Ibland har vi ”supermåne” (en måne som ser aningen större ut på himlen) vilket enligt planetanhängarna sker när månen och jorden är särskilt nära varandra.

Anledningen till att månens storlek på himlen inte varierar mer än den gör, beror på att varje gång du ser månen så är den ungefär lika långt borta från dig. När månen är som närmast är den 36310 mil bort, och när den är som längst bort är den 40570 mil bort, vilket innebär att den endast varierar en aning i storlek.

Enligt plattjordare borde månen ibland täcka en stor del av himlavalvet och ibland vara liten som en ärta. Det beror på att de anser att månen cirkulerar ovanför en platt jord. Ibland har du den över dig på 480 mils höjd, ibland är den på andra sidan jorden, 4000 mil bort, på samma höjd.

Skillnaden på månens storlek på himlen borde variera något enormt, eftersom avståndet till betraktaren skulle variera så mycket. Men det stämmer inte med vad vi observerar.

2. Månen borde vara konstant synlig. Om vi antar att vi står på en planet och att månen kretsar kring planeten, så är det logiskt att månen ibland försvinner bakom horisonten och därför inte syns. Det rimmar med vad vi kan observera.

Men ett objekt som cirkulerar på himlen 480 mil upp, kommer aldrig att vara skymt av något. Inte ens när det är längst bort.

Om man anser att månen är för ljussvag eller för liten för att uppfattas på det avståndet, skulle vi i stället kunna observera hur månen krymper i storlek på himlavalvet. Eller använda solen som exempel, för den är mer ljusstark än månen. Men detta rimmar inte alls med vad vi kan observera.

Jag anar att det som driver plattjordare egentligen inte är naturvetenskap, utan konspirationsteorier. Om jorden har den form som vi har fått lära oss, alltså klotformad, så försvinner ett viktigt bevis för att omvärlden konspirerar mot oss. Och det är nog snarare därför vissa hävdar att jorden är platt.

Kategorier: Konspirationsteori, Pseudovetenskap, Vetenskap