Anders Hesselbom

Måste arbetaren beskattas för att kultur ska finnas?

2023-09-02

Högerstyrda Norrköping drar ner på sin kulturbudget och lägger ner kultur- och fritidsförvaltningen, vilket har renderat anklagelser om fascism och att högern hatar kultur. Vänsterextremisten Johannes Klenell pratar om ”ett sällan skådat förakt för kulturen”. Men stämmer det verkligen att kultur inte kan finnas utan att Norrköpings skattebetalare tar notan?

Till att börja med är Norrköping redan mångkulturellt. Var fjärde person har utländsk bakgrund. Det är lätt att se hur det praktiseras allehanda kulturellt motiverade riter och spelas musik från olika kulturer. Jag vet ju själv vad som händer när man bjuder hem nya invandrare till sitt hem, eller blir bjuden hem till dito. Man får lära sig och uppleva massor, helt utan att Norrköpings kommun alls är inblandad!

När det gäller skapande, t.ex. att måla tavlor eller skriva musik och spela ett musikinstrument, så kan givetvis skattepengar vara ett välkommet tillskott för den som (låt säga) vill ha musiklektioner, men så snart skattepengar går till detta så har vi ett nytt problem. Om skattetrycket är så högt att samhällets finansiellt svaga förlitar sig skattemedel för att kunna praktisera kultur, kan man tyvärr inte nöja sig med att fördelningen löses så att ”alla som vill syssla med kultur får gratis pengar av skattebetalarna” – man måste stifta regler för vem som ska få pengar, och man måste anställa tjänstemän som upprätthåller dessa regler.

Ett kulturhungrande folk som under skatter dignar ned, kommer snart att få smaka på nästa problem: När pengar byter ägare utan att ett värde skapas, som t.ex. när vi anställer tjänstemän som ska utdöma vem som ska få praktisera vilken kultur, minskar kronan i värde. Den som äger många kronor, behöver inte bekymra sig, för den kan bekosta vadhelst den vill ägna sig åt ändå. Det är alltid den fattige som drabbas av kommunismen, och det finns inga undantag från den regeln.

Om man beskattar sina medborgare, så ska det vara för att man vill ha ett grundläggande skydd för den som skadas, blir sjuk eller har någon nedsättning. Man kan tänka sig att låta sjukvården och utbildningsväsendet vara skattefinansierad. Man måste ramstyra trafik och ha en poliskår och jurister som skyddar medborgarna. Det kommer alltid vara viktigare att en synskadad får färdtjänst än att Göteborg får ytterligare en kommunikatör som ska sminka en gris som inte bara är död, utan så rutten att den består av mer likmask än griskött. Det kommer alltid vara viktigare att en cancerbehandling kommer skyndsamt än att svampar och maskar får avnjuta sinnesförvirrad s.k. konst, som någon totalt okunnig kommunal tjänsteman, vars kulturella kompetens sträcker sig till att ha sett Let’s dance på TV4, tycker vore passande för den lilla människan att finansiera. Och så vidare.

Att ta arbetarnas pengar och dela ut dem till personer som ska få praktisera kultur, dödar inte bara kulturen, det dödar samhällsekonomin. Så varför är detta prospekt så lockande?

Den som skriker om fascism för varje krona arbetaren själv får bestämma över, är övertygad om att svenska arbetare skulle supa och röka för pengarna. Den sortens människor känner sig ensamma i att välja operan framför Let’s dance, ensamma i att lyssna på Chick Corea istället för Avicii, ensamma om att äta sill istället för tacos. Arbetaren måste kläs av sina tillgångar för ”jag gillar kvalité, men ingen annan”. Som tur är, pratar vi om helt vanlig verklighetsfrånvänd omdömeslöshet, och i verkligheten har storverk skapats utan Norrköpings kommuns inblandning.

Det finns såklart ett alternativ till denna aningslöshet, och det är att man helt enkelt har onda avsikter. Trots allt, ett land som lägger extremt mycket skattemedel på kultur är Ungern, ungefär dubbelt så mycket som både Finland och Sverige. Betyder det att Finland och Sverige är fasciststater och att Ungern är en förebild? Nej, det betyder bara att vänsterextremister som Johannes Klenell har en tveksam agenda.

Den absolut bästa kulturen är den fria kulturen – kultur som kulturskaparen får styra finansieringen över. T.ex. filmen Eyes wide shut eller skivan The dark side of the moon. Den absolut sämsta kulturen är den statligt reglerade kulturen – den kultur som har fått sitt godkännande och sin finansiering från staten. T.ex. filmen Reine och Mimmi i fjällen eller typ all musik som SVT marknadsför i Melodifestivalen. Så vinsten som kommer av att låta arbetarna själva få förvalta sina pengar handlar inte bara om deras eget välstånd och landets finansiella hälsa, det handlar i allra högsta grad om kulturens välmående.

Det står i dagens NA att där man bränner böcker bränner man snart människor. Verkligheten är tyvärr värre. Där man idag bränner människor, är det olagligt att bränna böcker.

Kategorier: Kultur, Politik