Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Moa Wallin: Två fel gör inte ett rätt
2018-06-09
Utan att någonsin ha delat hennes värderingar så har jag försvarat Moa Wallins rätt att håna Gustav, 15 år. Gustav är en mopedist som bidrar till sitt lokala samhälle genom att patrullera på moped (vilket trots allt är till stort värde då det bl.a. förhindrar inbrott), Moa Wallin är journalist på Sveriges Radio och det är Expressens nätupplaga som berättar för oss om Gustav.
Gustav är endast 15 år, och kan omöjligen veta priset som är förknippat med att prata med media, men det är ett pris som alla betalar. Absolut ingen som figurerar på nätet går fri från att bli driven med, att bli hånad och att bli förlöjligad. Det är inte något man behöver gilla, det är bara något man behöver förhålla sig till – jag talar av egen erfarenhet.
Många, bl.a. Nerikes Allehandas ledarskribent David Lindén, kontaktade Gustav för att visa sitt stöd. Det kostar nästan inget annat än tid och det betalar sig för den som är utsatt. Att angripa den som sätter igång drevet, i detta fall Moa, skapar bara ytterligare ett offer. Jag är helt övertygad om att hon har örat så pass nära rälsen att hon kan skilja rätt från fel genom sakligt resonemang, vilket definitivt inte innefattar trackaserier – två fel gör inte ett rätt.
Kategorier: Näthat, Nerikes Allehanda, Public Service
4 svar till “Moa Wallin: Två fel gör inte ett rätt”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Jag läste dina inlägg på Twitter och kom hit för att se dig »försöka förklara«, efter att du insett att du var på »hal is«, men jag blev inte klokare… Vi har alltså en SR-anställd med tusentals följare på Twitter som plötsligt väljer att skriva ett mobbningsinlägg om en 15-årig kille. Ett faktum som borde vara nog för hennes arbetsgivare att ta henne i örat. Ja, faktiskt. Som anställd vid Sveriges Radio förväntas man uppföra sig i offentligheten, även vid de tillfällen då man inte råkar jobba. Som om det vore okej för en polis att på fritiden uppmana till brottslighet. Förstå mig rätt: Både Moa och den hypotetiska polisen har full rätt att yttra sig, men rimligen inte utan några konsekvenser från respektive AG. Nå, nu är det upp till SR att bedöma hur de vill göra. Vad med oss andra? Ja, vi kan se till att berätta för Moa att vi inte tycker det är okej med nätmobbning. För jag anser att en uthängning av en 15-åring på detta vis med etiketten »landets töntigaste person funnen«, utan minsta ironi eller några reservationer, är mobbning. Extra intressant blir det när man ser att Moa själv – i en intervju – förutspått att nätmobbning »kommer att trenda 2018«… Som lök på laxen väljer Moa ut olika kommentarer på hennes inlägg, och publicerar dessa under rubriken »best of drevet«. Sedan kommer du och ska försvara hennes »rätt att håna« (märk väl det sista ordet = mobbning). Ja, inte bara det: Du menar att ingen annan kan gå fri från att »bli driven med, att bli hånad och att bli förlöjligad«, så varför skulle 15-årige Gustav komma undan? Wow. Är det så här långt vi har kommit? Alla andra mobbas, så varför skulle inte vi få mobba X..? Som sagt, jag blev inte klokare på ditt inlägg. Snarare kom jag att tänka på uttrycket »Om du trampar i klaveret, stå kvar – för det låter lika illa när du drar ut foten«.
Skulle hennes arbetsgivare lägga sig i, skulle definitivt ta hennes parti. Hon kunde lika gärna ha skrivit något regeringskritiskt och ha en massa partimedlemmar efter sig som vill få henne sparkad. Sen får vi andra vara den typen av människor som ställer oss på de utsattas sida och som föregår med gott exempel. Att man blir angripen på nätet är inte något jag säger för att jag vill att det ska vara så – tvärt om – men det är något jag har konstaterat.
Slutsatsen om att trampa i klaveret, har inget med mina åsikter i denna fråga att göra, eftersom jag tycker att man ska stå för, och rätta till sina misstag, vilket jag otåligt väntar på att Moa Wallin ska göra. När polletten trillar ner där, kommer säkert hon själv kontakta Gustav och be om ursäkt.
Men eftersom jag själv vill kunna skriva saker på Twitter utan den självcensur som en ett överhängande hot om uppsägning från jobbet innebär, så måste jag i konsekvensens namn även unna andra denna frihet. Anledningen till att det är mindre problematiskt att jag skriver fritt, är att jag inte har något behov av att göra personliga påhopp på 15-åringar.
Om man inte vill ha ett »överhängande hot om uppsägning från jobbet« pga det man skriver, så ska man kanske låta bli att mobba 15-åriga killar.
Det bör man aldrig göra, det är skitdåligt!