NÃ¥gra frÃ¥gor om ”mänsklig evolution” del 3

2022-08-04

Jag har fÃ¥tt replik frÃ¥n Simon igen. Denna gÃ¥ng väljer jag att summera hans poänger efter bästa förmÃ¥ga, istället för att citera honom. FrÃ¥gan handlar alltsÃ¥ om evolution eller skapelse, vilket framgÃ¥r av första delen i denna ordväxling, och nu börjar det bli ganska avancerat, Ã¥tminstone för mig. Jag är inte en vetenskapsman, utan en person som har svalt det (förmodade) röda pillret – det finns ingen gud och ditt livs enda mening fÃ¥r du skapa själv.

Simon bekräftar fossilens placering i sedimenten bekräftar evolutionsteorin, men säger att det kan finnas fler förklaringar till detta, som t.ex. Noaks flod. Han lyfter även misstänkta problem med radiometriska datum, nämligen att förutsättningarna har förändrats så att det som ser ut att vara tre miljarder år gammalt är 4300 år gammalt. Simon tycker att jag har en övertro till paleoantropologiernas omdöme kring mellanformernas äkthet, och vill höra vad jag anser om law of superposition, som säger att sediment är sorterade i åldersordning. Min kommentar till detta lyder som följer:

Onekligen ser det ut som att jag har mÃ¥lat upp ett cirkulärt resonemang, men det jag försöker att säga, är att ny kunskap mÃ¥ste knyta an till befintlig kunskap. Det som pÃ¥stÃ¥s om arternas ursprung mÃ¥ste stämma med annat vi vet om arternas ursprung, planetens historia och Universums historia. Jag försökte förklara detta genom att hävda att vi kanske är skapade i vÃ¥r nuvarande form. Jag kan ha fel, men om vi antar att vi kan lära oss nÃ¥got av vÃ¥r omvärld genom att studera den, sÃ¥ har jag inte fel. Det rÃ¥kar bara bygga pÃ¥ det lilla antagandet – inga gudar förleder oss, utan saker ser ut att vara som de verkar vara. Dessutom har det visat sig vara användbart. Bevisen för att evolutionsteorin stämmer, brukar summeras till just fossilerna, DNA som säkrats frÃ¥n urÃ¥ldriga varelser som mammuten samt likheten mellan olika levande varelser. När det gäller DNA är vetenskapen väldigt självsäker – faderskapstester används till och med i domstol. Med en sÃ¥ hög framgÃ¥ngsfaktor, känns det inte särskilt relevant att diskutera ”last thursdayism”.

Därefter utmanar Simon min tidigare redogjorda syn pÃ¥ ”makroevolution” pÃ¥ ett sätt som lÃ¥ter mig förstÃ¥ att jag inte riktigt accepterar termen, och hänvisar dessutom till vÃ¥r olika syn pÃ¥ planetens Ã¥lder.
För mig finns inte makroevolution, utan bara evolution. Evolution under fÃ¥ generationer är liten (jag kan särskilja min son frÃ¥n min bror) och evolution under mÃ¥nga generationer större (jag har ljusare hy än mina afrikanska förfäder) är bara evolution under olika mÃ¥nga generationer. Evolution är en s.k. hill climber, vilket innebär att felaktiga design-val (ursäkta uttrycket) inte kan Ã¥ngras – jag förklarar hill climbing här. När giraffens förfader lät larynxnerven gÃ¥ genom hjärtat, var det den kortaste vägen. Men sedan giraffen utvecklat en lÃ¥ng hals, är nervens väg ett mysterium för den som tror pÃ¥ intelligent design. Det samma kan sägas om människans näthinna. Svaret är enkelt: Vi har inte design-privilegiet. En designer kan Ã¥tervända till ritbordet, men evolution är som sagt en hill climber – en slav under vad som fungerar för tillfället.

Härifrån kan jag tänka mig att du accepterat min bevekelsegrund eller vill föra diskussionen vidare kring specificerad komplexitet. För min del får du höra av dig när som helst.
Jag betraktar Simon som en ny samtalsvän, så jag hoppas på en fortsättning.

Categories: Evolution, Skepticism, Vetenskap

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.