Anders Hesselboms teknikblogg

Några frågor om ”mänsklig evolution” del 3

2022-08-04

Jag har fått replik från Simon igen. Denna gång väljer jag att summera hans poänger efter bästa förmåga, istället för att citera honom. Frågan handlar alltså om evolution eller skapelse, vilket framgår av första delen i denna ordväxling, och nu börjar det bli ganska avancerat, åtminstone för mig. Jag är inte en vetenskapsman, utan en person som har svalt det (förmodade) röda pillret – det finns ingen gud och ditt livs enda mening får du skapa själv.

Simon bekräftar fossilens placering i sedimenten bekräftar evolutionsteorin, men säger att det kan finnas fler förklaringar till detta, som t.ex. Noaks flod. Han lyfter även misstänkta problem med radiometriska datum, nämligen att förutsättningarna har förändrats så att det som ser ut att vara tre miljarder år gammalt är 4300 år gammalt. Simon tycker att jag har en övertro till paleoantropologiernas omdöme kring mellanformernas äkthet, och vill höra vad jag anser om law of superposition, som säger att sediment är sorterade i åldersordning. Min kommentar till detta lyder som följer:

Onekligen ser det ut som att jag har målat upp ett cirkulärt resonemang, men det jag försöker att säga, är att ny kunskap måste knyta an till befintlig kunskap. Det som påstås om arternas ursprung måste stämma med annat vi vet om arternas ursprung, planetens historia och Universums historia. Jag försökte förklara detta genom att hävda att vi kanske är skapade i vår nuvarande form. Jag kan ha fel, men om vi antar att vi kan lära oss något av vår omvärld genom att studera den, så har jag inte fel. Det råkar bara bygga på det lilla antagandet – inga gudar förleder oss, utan saker ser ut att vara som de verkar vara. Dessutom har det visat sig vara användbart. Bevisen för att evolutionsteorin stämmer, brukar summeras till just fossilerna, DNA som säkrats från uråldriga varelser som mammuten samt likheten mellan olika levande varelser. När det gäller DNA är vetenskapen väldigt självsäker – faderskapstester används till och med i domstol. Med en så hög framgångsfaktor, känns det inte särskilt relevant att diskutera ”last thursdayism”.

Därefter utmanar Simon min tidigare redogjorda syn på ”makroevolution” på ett sätt som låter mig förstå att jag inte riktigt accepterar termen, och hänvisar dessutom till vår olika syn på planetens ålder.

För mig finns inte makroevolution, utan bara evolution. Evolution under få generationer är liten (jag kan särskilja min son från min bror) och evolution under många generationer större (jag har ljusare hy än mina afrikanska förfäder) är bara evolution under olika många generationer. Evolution är en s.k. hill climber, vilket innebär att felaktiga design-val (ursäkta uttrycket) inte kan ångras – jag förklarar hill climbing här. När giraffens förfader lät larynxnerven gå genom hjärtat, var det den kortaste vägen. Men sedan giraffen utvecklat en lång hals, är nervens väg ett mysterium för den som tror på intelligent design. Det samma kan sägas om människans näthinna. Svaret är enkelt: Vi har inte design-privilegiet. En designer kan återvända till ritbordet, men evolution är som sagt en hill climber – en slav under vad som fungerar för tillfället.

Härifrån kan jag tänka mig att du accepterat min bevekelsegrund eller vill föra diskussionen vidare kring specificerad komplexitet. För min del får du höra av dig när som helst.

Jag betraktar Simon som en ny samtalsvän, så jag hoppas på en fortsättning.

Kategorier: Evolution, Skepticism, Vetenskap