Anders Hesselboms blogg

Kategori: Skepticism

  • ”Vad tror du?” – en ny podcast om tro och vetande!

    Jonathan Klasson och Rasmus Pettersson har en ny podcast som heter ”Vad tror du?” som handlar om livsåskådning, tro, vetande, religion och filosofi. Jag fick den äran att vara gäst i första avsnittet, som snabbt utvecklades till en debatt i frågan om Gud finns eller inte.

    Lyssna gärna på avsnittet på Spotify.

  • Hädelsedebatten för 15 år sedan skiljer sig från idag på en punkt

    Debatten om yttrandefrihetens vara eller icke vara, och hur den skadar det muslimska samhället är inte ny. Den har blomstrat sedan Salman Rushdie skrev en oönskad bok, Satansverserna, år 1988. För 15 år sedan diskuterades hädelse i USA på ungefär samma sätt som det diskuteras i Sverige idag. Fast med en stor skillnad: Då var den intellektuelle giganten Christopher Hitchens en spelare i debatten.

  • Ovetbarhetsdogmen säger oss att ingen kan veta om någon gud finns

    Västerländsk kristendom, eller rent av svensk kristendom, kläs gärna som mer intellektuell än den är eftersom välutbildade, välinformerade och världsvana samtida svenskar innerst inne förstår att deras tro kanske inte är särskilt vederhäftig? Från (pseudo)vetenskapliga påståenden om att gudstro skulle vara mer försvarbar för att man inte kan veta om några gudar finns eller ej (ovetbarhetsdogmen), via emotionella argument till rena rökridåer, som att ordet gud är en omskrivning för något helt naturligt – något poetiskt eller någon metafor. Det låter ju begåvat, eftersom till och med den världsberömde teoretiska fysikern Albert Einstein använde ordet ”gud” i bildligt tal.

    Har man en rationell syn på tillvaron, måste man vara konsekvent i när man är skeptisk, och när man låter allt från ovetbarhet till bildligt tal ska kunna accepteras.
    Ovetbarhetsdogmen säger oss att eftersom vi inte kan veta om det finns några gudar eller ej, så är det inte heller irrationellt att tro på någon eller några gudar – vi kan ju inte veta om de finns! Problemet med detta resonemang är att en rationell person egentligen bör sträva efter föreställningar som är så korrekta som möjligt. Givet vedertagna definitioner så vet ingen om jorden är platt eller en planet, ingen vet om vi är skapade i vår nuvarande form i torsdags, ingen vet vilket alternativ som vann riksdagsvalet i Sverige 2022. Sådant går inte att veta, och därför borde det vara rimligt att tänka att jorden faktiskt är platt och att Magdalena Anderssons lag faktiskt van riksdagsvalet? Mycket riktigt finns det personer som tror precis så, men dessa närmar sig inte frågorna rationellt. Om vi antar att verkligheten är så som den ser ut att vara, så vinner planetteorin, evolutionsteorin och Ulf Kristerssons samarbetsregering över pankakshypotesen, skapelsehypotesen och valfuskhypotesen. Att ingen kan veta, är helt enkelt irrelevant.
    Att ovetbarhet ibland är viktigt handlar inte om att det finns grader i vad man kan veta, det handlar om att det finns grader i hur mycket man antingen vurmar för något (att jorden är platt) eller hur mycket man odlar konspirationsteorier mot något (planetteorin).
    Beträffande symboliken så får man genast mig på sin sida – om man är ärlig. För om användandet av ordet ”gud” är begränsat till liknelser, så är man ateist. En troende person är inte någon som avfärdar gudars faktiska existens, samtidigt som hon använder ordet ”gud” bildligt, för det är det ateister som gör. Om du verkligen tror att gud finns (i någon rimlig definition av ordet ”finns”) tror du att gud är något mer än en liknelse. Om ordet ”finns” används om något allegoriskt, så anser ateister att gudar finns. Som begrepp, som litterära karaktärer, som religiösa föreställningar. Men den som anser att någon gud finns som litterär karaktär, behöver inte anse att någon gud finns i någon rimlig bemärkelse av ordet ”finns”, för det är precis det som är skillnaden mellan en troende och en ateist.
    Med det sagt så kan ingen veta om Stålmannen finns. Jag erkänner Stålmannens existens som litterär karaktär, men från vad vi vet om bakgrunden kring karaktären, är jag ganska säker på att han inte finns – åtminstone inte i någon rimlig bemärkelse av ordet ”finns”.

  • Några frågor om ”mänsklig evolution” del 3

    Jag har fått replik från Simon igen. Denna gång väljer jag att summera hans poänger efter bästa förmåga, istället för att citera honom. Frågan handlar alltså om evolution eller skapelse, vilket framgår av första delen i denna ordväxling, och nu börjar det bli ganska avancerat, åtminstone för mig. Jag är inte en vetenskapsman, utan en person som har svalt det (förmodade) röda pillret – det finns ingen gud och ditt livs enda mening får du skapa själv.

    Simon bekräftar fossilens placering i sedimenten bekräftar evolutionsteorin, men säger att det kan finnas fler förklaringar till detta, som t.ex. Noaks flod. Han lyfter även misstänkta problem med radiometriska datum, nämligen att förutsättningarna har förändrats så att det som ser ut att vara tre miljarder år gammalt är 4300 år gammalt. Simon tycker att jag har en övertro till paleoantropologiernas omdöme kring mellanformernas äkthet, och vill höra vad jag anser om law of superposition, som säger att sediment är sorterade i åldersordning. Min kommentar till detta lyder som följer:

    Onekligen ser det ut som att jag har målat upp ett cirkulärt resonemang, men det jag försöker att säga, är att ny kunskap måste knyta an till befintlig kunskap. Det som påstås om arternas ursprung måste stämma med annat vi vet om arternas ursprung, planetens historia och Universums historia. Jag försökte förklara detta genom att hävda att vi kanske är skapade i vår nuvarande form. Jag kan ha fel, men om vi antar att vi kan lära oss något av vår omvärld genom att studera den, så har jag inte fel. Det råkar bara bygga på det lilla antagandet – inga gudar förleder oss, utan saker ser ut att vara som de verkar vara. Dessutom har det visat sig vara användbart. Bevisen för att evolutionsteorin stämmer, brukar summeras till just fossilerna, DNA som säkrats från uråldriga varelser som mammuten samt likheten mellan olika levande varelser. När det gäller DNA är vetenskapen väldigt självsäker – faderskapstester används till och med i domstol. Med en så hög framgångsfaktor, känns det inte särskilt relevant att diskutera ”last thursdayism”.

    Därefter utmanar Simon min tidigare redogjorda syn på ”makroevolution” på ett sätt som låter mig förstå att jag inte riktigt accepterar termen, och hänvisar dessutom till vår olika syn på planetens ålder.
    För mig finns inte makroevolution, utan bara evolution. Evolution under få generationer är liten (jag kan särskilja min son från min bror) och evolution under många generationer större (jag har ljusare hy än mina afrikanska förfäder) är bara evolution under olika många generationer. Evolution är en s.k. hill climber, vilket innebär att felaktiga design-val (ursäkta uttrycket) inte kan ångras – jag förklarar hill climbing här. När giraffens förfader lät larynxnerven gå genom hjärtat, var det den kortaste vägen. Men sedan giraffen utvecklat en lång hals, är nervens väg ett mysterium för den som tror på intelligent design. Det samma kan sägas om människans näthinna. Svaret är enkelt: Vi har inte design-privilegiet. En designer kan återvända till ritbordet, men evolution är som sagt en hill climber – en slav under vad som fungerar för tillfället.

    Härifrån kan jag tänka mig att du accepterat min bevekelsegrund eller vill föra diskussionen vidare kring specificerad komplexitet. För min del får du höra av dig när som helst.
    Jag betraktar Simon som en ny samtalsvän, så jag hoppas på en fortsättning.

  • Det borde vara självklart med en icke-konfessionell skola

    Tidningen Dagens ledare (19/7) ställer sig frågan om religion är något farligt, och argumenterar till försvar av konfessionella skolor, och för konfessionell verksamhet, som exempelvis bön, i svenska skolan. Under tidigt 1980-tal gick jag i lågstadiet. Den kommunala skola jag gick i praktiserade psalmsång varje morgon och bön före maten, så jag vet att konfession i skolan är ganska ofarligt. Jag vet också att konfessionella skolor berövar barnen sin andliga utveckling till förmån för de vuxnas, ofta ganska naiva andlighet. Den som tror på gud är ofta oförstående för att det finns något större och något djupare än gudstro, och är därför oförmögen att peka ut den riktningen för barnen. Men varför behöver skolan styra barns andlighet, såsom Dagen önskar?

    Religionsfriheten tenderar att göra kristna personer nervösa. Envar har rätt att själv ta ställning till om de vill tillhöra en religion, om någon. Därför har religiösa företrädare ett starkt intresse av barn. Om man kommer åt barnen, innan de har lärt sig att tänka kritiskt och innan de har utvecklat förmågan att genomskåda teologiska utsagor, kommer sannolikt barnen att ansluta sig till religionen. En religion som inte växer dör ut, och alla som har försökt att få sin religion att växa genom att konvertera en vuxen person, förmögen att kontrollera påståenden om sin omvärld, vet att det är mycket svårt. Ett barn som ska tacka gud för maten, tackar gud för maten, och under årens lopp blir religionen antingen en viktig komponent i personens liv, eller åtminstone något som hänger med på ren slentrian, vilket åtminstone är något. Så var får man tillgång till andras barn? I skolan.

    Det finns många välfungerande konfessionella skolor, men är de välfungerande för att de är konfessionella eller för att det finns en genuin vilja och förmåga att driva skolan? Att plocka bort de religiösa inslagen berövar inte eleverna någonting, men det ger dem väldigt mycket. Genom att skolan avstår att organisera frivillig bön, slipper barn med avvikande trosuppfattning, exempelvis ateister, avslöja sin konfession genom att vänta under bönen. Om skolan utbildar grundligt i olika trosuppfattningar, utan varken konfessionskrav eller bias, ger man barnen bästa möjliga förutsättningar att själva ta ställning. Men det är väl det man helst vill slippa? Tänk om de blir ateister? Tänk om de blir motståndare mot självaste basen i rekryteringsmaskineriet, nämligen konfessionella skolor?

    Så vem kan ta ansvar för barnens andliga utveckling? För min del var det, förutom grundskolan, söndagsskolan, kyrkans barntimmar, mina föräldrar och min familj som försökte göra det. Problemet visade sig vara att andlighet för mig är konfessionsfri. Andlighet för mig är konst, vetenskap och kultur, inte gudstro. Den andlighet som vädjar till övernaturlig tro är jag oförmögen att ta in. En trädgård är inte bara vacker utan att man behöver fantisera om att det bor älvor i den, en trädgård som säljs in under förevändningen att det bor älvor i den intresserar mig inte.

    Religion avhandlas bäst av vuxna människor. Religion är inte den enda vägen till andlighet. Religion kommer med en massa antaganden. I bästa fall förväntas jag tro att någon eller något i Universum på något vis bryr sig om mig vid något tillfälle i tiden. I värsta fall förväntas jag tro på befängda berättelser om globala översvämningar eller acceptera prospektet om en gud som kan ingripa i vår vardag. Exakt vad, beror på var man befinner sig i indoktrineringsprocessen. På kyrkans barntimmar räckte det att jag trodde att Goliat var en tre meter lång, men under konfirmationen ville man gärna sälja in skenblodsoffret Jesus som ett slags förlåtelse. Det var ett skenblodsoffer, för han överlevde korsfästelsen.

    Idag har jag har kommit så långt att jag över huvudet taget inte accepterar blodsoffer för mina påstådda synder. För mig som sekulärhumanist är det bara den jag gjort illa som kan förlåta mig, inte någon själavårdare och inte något gudomligt väsen. För mig är det viktigt vilken beskrivning av verkligheten som är korrekt och vilken som bara är religion. För mig är det viktigare att dagens barn når denna nivå av mognad än att de är god statistik för kristendomens överlevnad. Därför anser jag att man kan ställa kravet på skolan att den ska vara ickekonfessionell, vilket man kan göra utan att beröva troende kristna samma möjlighet att rekrytera som alla andra har: Att agera i civilsamhället och att prata. Ungefär som ateister och sekulärhumanister gör.

  • Evolution debunkas på fem minuter?

    Argument, debunkade sedan länge, cirkulerar fortfarande på nätet. Jag vet inte vem som talar, och jag vet inte sammanhanget, men jag vet att detta tal har 32.000 visningar bara på Facebook, och talet ser ut att vara hämtat från en annan platform, TikTok, där det säkerligen nått ytterligare tittare. Så vad är det för en utsaga som fått en sån uppmärksamhet? Klippet delas av Claire Garrett, som är en ganska prominent kristen apologet, och ämnet i fråga är evolution och kreationism. Klippet påstår sig debunka evolution på fem minuter. Storhetsvansinne? Det ser ut som att klippet är filmat med en VHS-kamera, så det som förvånar är inte att det inte innehåller något nytt, utan att det fortfarande anses vara relevant.

    Jag insåg att jag bara behöver lyssna i fem ynka minuter för att få höra varför det anses finnas skäl att hävda att evolution inte förekommer, men det var tyvärr inget nytt den här gången heller! Det stärker min övertygelse att gemene man inte bryr sig om vad som är korrekt eller ej, de bryr sig om medhåll. Vem som helst som hänger på sociala medier kan vittna om detta. Hade inte Claire Garrett varit skapelsetroende kristen, hade hon inte låtit sig övertygas av de argument som presenteras i talet hon delar! Talet gör fem poänger, dessa är:

    1a: För att, som skapelsetroende, vinna framgång i sin undervisning i evolution, ska man måla upp en dikotomin som säger att ett ursprung måste vara en produkt av Guds medvetna skapelse eller en produkt av inget.

    1b: Det som inte kommer från inget, kommer från Gud.

    1c: Eftersom inget kommer från inget, kommer allt från Gud.

    Detta är ett lockande prospekt, eftersom 1c först vädjar till ett korrekt påstående (inget kommer från inget) för att sedan dra en slutsats baserad på 1b, vilket är att det som inte kommer från inget kommer från Gud. Anledningen till att talaren har fel är att alternativen är fler än så – han själv nämnde evolution som alternativ till Gud när han ställde upp dikotomin, som helt plötsligt är Gud eller inget. Han borde ha haft minst tre kolumner: Gud, inget, eller evolution. Jag låter det faktum att fler religioner än de monoteistiska passera, likväl det faktum att det finns fler monoteistiska religioner än en, så minst tre kolumner.

    2. En vetenskapsman är, per definition, någon som upptäcker det Gud har designat.

    Detta är ett lösryckt påstående, som inte styrks. Den vedertagna (eller vetenskapliga, om du så vill) definitionen av vetenskapsman, är en person som forskar med vetenskapliga metoder, i syfte att förklara sin omvärld. Det påpekas även att påfågelhanen är vacker, förmodligen som en vädjan till antagandet att naturliga strukturer inte kan vara vackra.

    Därefter presenterar talaren en modell för oss:

    3a. För miljoner år sedan klev valar upp på land. Dessa valar släppte sina fenor och utvecklade ben.

    3b. Valar på land, utan fenor med ben, sjunker ner i leran, eftersom det krävs fötter för att inte göra det.

    3c: Alltså har inte valar klivit upp på land.

    Evolution handlar om små förändringar över tid, och tittar vi på övergångar mellan land- och havslevande djur, som sjöelefanten, kan vi konstatera att man aldrig kastar bort extremiteter för att utveckla andra, utan anpassar extremiteterna till sin omgivning. Eventuella landlevande val-släktingar har förmodligen anpassat sig – inte omstrukturerat sig.

    4. Före detta valar klättrar upp i träd, och kommer ner som människor.

    Detta är ett förlöjligande av modern evolutionsteori. En gren av däggdjur, som idag är valar, återanpassade sig till ett liv i vatten, men människan har utvecklats på en annan gren. Men efter denna missrepresentation bjuder han faktiskt på ett roligt skämt:

    I Australien förekommer det att valar strandar. Elaka människor försöker få ner dem i vattnet igen, trots att de bara försöker utvecklas till människor! Om man inte kräver att detta ska knyta an till vad evolutionsteorin hävdar, så bjuder talaren onekligen på en rolig poäng! Jag erkänner den komiska poängen, men jag vill samtidigt påminna om att evolution inte sker på individnivå, utan på gruppnivå – det är den avkomma som förmår att föra sitt arvsanlag vidare, som är bättre anpassad till sin miljö, inte en äldre individ.

    5. Termodynamikens andra huvudsats motbevisar evolutionen.

    Argumentet antar att evolution eller fysik är en dikotomi. Termodynamiken beskriver isolerade system, evolution beskriver ett öppet system med förändring över tid, som utsätts för urval. Långt innan evolution var upptäckt, förädlade människan allt från katter till duvor – för att förändring över tid som utsätts för urval, faktiskt leder någonstans. Arternas ursprung kommer från naturligt urval, vilket, som bekant, innebär att inte all avkomma från ett djur, t.ex. på grund av rovdjur, får föra sina gener vidare. Så om artificiellt urval fungerar, vilket alla erkänner, fungerar även naturligt urval!

  • Krigsherren och guden Jahve tappar med rätta makten över Sverige

    Universums skapare, krigsherren och guden Jahve, har intressen i vissa länder på den avlägsna planeten jorden, däribland Sverige, men Sverige håller på att glida guden ur händerna. På 1950-talet blev det lagligt att inte vara med i någon församling och sedan år 2000 representeras inte Jahve längre av någon svensk myndighet, för Svenska kyrkan har numera reducerats till en frikyrka. Sverige sägs vara sekulärt, och det innebär att varken gudars, demoners eller änglars vilja viktas in när beslut fattas eller när landet förvaltas. Övernaturliga väsen får fortfarande tala till makthavarna (t.ex. öppnas riksdagen i Storkyrkan) men de har ingen rösträtt och kan inte ställa några krav. Det är åtminstone vad påståendet att Sverige är ett sekulärt land hävdar, men det är inte sant. Svenska kyrkan är reglerad av svensk lag, Jahves svenska undersåtar har färre skyldigheter och fler rättigheter än hans fiender, svenska staten samlar in medlemsavgiften, och så vidare. Medlemsavgiften handlar föga förvånande om gigantiska summor pengar. Att vara rymdhärskare är ett glamoröst och excentriskt liv, och talespersonerna på planeten jorden ska ha sina smulor från gudens bord. Präster tjänar bra, kyrkan äger företag, mark, byggnader och staten fyller troget på från medborgarnas fickor. Kristendomen betraktar sin omvärld genom välfyllda kristallbägare.

    Ett av Jahves kvarvarande ansvar är att bestämma vilka svenskar som får ingå äktenskap eller inte. Denna situation är ganska olycklig, för som så många magiska krigsherrar är mänskliga relationer och mänsklig sexualitet ett fokusområde, och Universums skapare är inget undantag. Det finns en dissonans mellan vissa människors uppfattning att homosexuella ska få ingå äktenskap på samma villkor som heterosexuella, och vissa av Svenska kyrkans män som menar att Jahve opponerar sig mot detta. Om Svenska kyrkan verkligen vore en frikyrka, skulle de inte syssla med myndighetsutövande, och om de verkligen vore en frikyrka skulle diskussionen om vem Universums skapare anser kvalificera för vad, vara en intern diskussion för hans undersåtar.

    Jehna Al-Moushahidi har skrivit en text i Aftonbladet med rubriken ”Präster som inte vill viga samkönade får byta jobb”, där hon konstaterar:

    För bara två år sedan gjorde SVT en undersökning som visade att endast fem av 34 samfund med vigselrätt svarat ja på frågan om de utför vigslar mellan personer av samma kön.

    Betraktar man detta som ett problem, samtidigt som man inte har några som helst problem med att vigslar över huvudet taget ska utföras en organisation som är direkt underordnad rymdkejsaren, så är man naiv – då har man inte läst Alex Raymonds tidning om Blixt Gordon. Krigsgudar är konservativa och stränga, och att staten klipper banden med dem är helt rätt:

    • Alla, homosexuell eller ej, ska vara lika inför staten, och ha samma möjlighet att ingå äktenskap.
    • I en fri församling råder religionsfrihet. Vissa män kommunicerar med Jahve, och säger de att guden i fråga drar sin gräns för vigsel där, då är det så!

    Är det verkligen just dessa två intressekonflikter som ska kombineras för att vi ska få en bättre värld? Om man menar allvar med påståendet att Sverige är sekulärt, ska kyrkan avregleras och berövas sitt myndighetsutövande. Vill du gifta dig, kontakta länsstyrelsen! Det hela blir extra intressant när vi tar in två grupper som vuxit rejält i antal de senaste 30 åren.

    Ateisterna. De anser att verkligheten är en naturlig plats, som är som den verkar vara, alltså inte skapad av någon och fri från intergalaktiska härskare.

    Muslimerna. De är anhängare av en konkurrent till Jahve som heter Allah. Han är ännu heligare och ännu strängare mot avvikelser från heteronormen.

    En ateist som bor i ett land vars lagtext reglerar en myndighetsutövande kyrka, betraktar den som pratar om Sverige som ett sekulärt land som lite okunnig. Att vara sekulär betyder att landet inte pysslar med sådant! Vidare, en imam som ska viga homosexuella, ser (med rätta) att teologin är utmanad. Och jag personligen, jag föredrar såklart en debatt mellan Jahve och Allah, för jag vill veta hur väl underbyggda de är när man inte går via planetlokala mellanhänder, som knappt kan enas sinsemellan om vad Universums skapare tycker ska gälla i just denna utkant av just denna galax. Dagens debatter har utspelats av företrädare på ett sätt som påminner om charlataner som bara påstår sig företräda olika mäktiga väsen som i bästa fall framstår som deras egna hjärnspöken, och i värsta fall ett maktmedel mot pöbeln. Så om vi ska låta magiska och utomjordiska ting ha sina medlemsklubbar på jorden, ska de agera på samma villkor som alla andra:

    • Under allmänna lagar, utan egna
    • Utan myndighetsutövning
    • Med teologisk frihet, så att samhället kan respektera deras magiska härskares vilja
    • Allt samman, under samma villkor som ateisten

  • Årets julhälsning

    En liten julhälsning från Humanisterna Örebro och ABF Örebro.

  • Albert Einsteins relativitetsteori syftade inte till att ge gud äran för skapelsen

    Jag har haft ett meningsutbyte med en anonym kristen person om mirakel i Nerikes Allehanda. Tidningen gav honom sista ordet (11/6), men jag vill ändå bemöta tre påståenden som görs i texten (mitt svar publicerades 24/6) eftersom jag tror att dessa reflekterar missförstånd som ibland kan finnas bland gudstroende ute i stugorna.
    1. Albert Einstein sa att allting är relativt för att han ansåg att Universum är skapat av gud.
    Nej, Albert Einstein hävdade inte att allt är relativt i syfte att öppna upp för övernaturliga förklaringar, hans relativitetsteori betyder något annat. Den beskriver ett förhållande mellan massa och energi, och är i sig själv en förklaring av naturliga fenomen.
    2. Sekulärhumanister brukar inte tro på själen, men Anders Hesselbom verkar tro att den finns, eftersom han skriver att den existerar som en föreställning i huvudet.
    Att jag anser att själen endast existerar som en föreställning i huvudet medan naturalister normalt brukar säga att den inte finns, beror inte på ”en spricka inom Humanisterna” utan på att sistnämnda innehåller ett underförstått erkännande om att det faktiskt finns en föreställning om en själ – det är den föreställningen vi diskuterar.
    3. Att självmedvetandet är skapat av gud och placerat i hjärtat bevisas av att hjärtat har ett större elektromagnetiskt fält än hjärnan.
    Storleken på ett mänskligt organs elektromagnetiska fält varken ett argument för eller emot själens existens i sig själv, då en förklaring måste hålla ihop ända fram till poängen man avser göra – argumentet måste ”följa”.
    Jag anser alltså att debattinläggets samtliga tre sakpåståenden är felaktiga, och vill komplettera med en personlig reflektion kring själva principen kring debattens start: Mirakel.
    Fenomen som människan upplever kan i princip delas in i tre kategorier: 1) Sådant som givits fungerande naturliga förklaringar, 2) sådant som ännu är oförklarat och 3) sådant där man lyckats säkerställa övernaturliga förklaringar. Dessa kategorier är väldigt ojämnt fördelade, vilket lockar den som tror på övernaturliga ting att kidnappa kategori 2 för att fylla på sin kategori 3. Men det löser inget, det introducerar bara nya obevisade hypoteser. Finns verkligen de gudar som jag hävdar har orsakat fenomenet jag vill förklara, enligt någon rimlig definition av ordet ”finns”? Jag tycker att man kan börja där, för verkligheten är nog så fantastisk.

  • Två inlägg om mirakel och magi

    Diskussionen om verklighet eller magi fortsätter i Nerikes Allehanda, idag med två inlägg. Det ena, skriven av min gamle motdebattör Micael Grenholm, försvarar tanken att oförklarliga ting kan vara mirakulösa ingripanden av ett gudomligt väsen, det andra, skrivet av mig, utmanar detsamma.

    Grenholms text finns att läsa här.

  • Tre skäl att acceptera religion

    En av anledningarna till att religion är så farligt är att religiösa idéer är omgivna av vita riddare som försvara både idéernas bärare och idéerna själva från kritik. Det skapar exakt det klimat som krävs för att medborgare ska kunna se mellan fingrarna på t.ex. islam samtidigt som man (med rätta) förfäras över nazism – endast med kännedom om den sistnämnda ideologins historiska meriter. Intellektuella personer tenderar att både kunna och vilja avfärda dåliga idéer om de är sekulära, trots att de samtidigt både är oförmögna och ointresserade av att ens vilja identifiera dåliga idéer som förvaltas inom epitetet religion. Förmodligen för att man gillar religion.

    Intellektuellas kärlek till religion kommer egentligen inte från kärleken till farliga dogmer, utan från en maktanalys där man ser ner på religiösa och således vill skydda dem från kritik, vilket i sin tur leder till att man försvarar vansinniga idéer – antingen på grund att man blivit ideologiskt förblindad eller att man gjort en katastrofalt dålig konsekvensanalys. Ingen av dessa förklaringar är särskilt orimliga för människan tenderar att både tro på sådant man gillar och ha svårt att följa ett logiskt resonemang. Denna begränsning i människans förmåga att tänka rationellt övervinns inte av att hon placeras i en maktsituation, vilket i sin tur innebär att religiöst motiverad vidskeplighet ger enorma juridiska fördelar. Man skulle kunna fylla en hel bok med fri- och rättigheter som kan härledas från tron på en himmelsk låtsaspappa eller nackdelar som kan härledas från bristen därav.

    Det intellektuella haveri som ligger bakom acceptansen för religion blir uppenbar när man ställer deras resonemang bredvid normala vetenskapliga kriterier. Det i sig själv är inte speciellt konstigt, om det inte vore för att många som försvarar religionens roll i samhället själva är ateister! Enligt neurologen och filosofen Sam Harris har dessa tusentals år av religionskritik resulterat i tre kategorier av försvar.

    1. Någon specifik religion kanske råkar vara sann.

    2. Religion eller någon specifik religion kan vara bra för samhället.

    3. Ateister är arroganta.

    Är man över huvudet taget intresserad av vetenskap, är endast skälen bakom det första påståendet relevant. En vetenskaplig skeptiker är en person som begränsar sin skepticism till beskrivningar av verkligheten (första kategorin – vetenskap), helt utan att behöva ta ställning i politiska frågor (”religion är bra”) eller sociala frågor (”ateister är arroganta”). Men ingen av dessa tre kategorier håller egentligen någon bäring.

    Tanken på att någon specifik religion kanske råkar vara sann, kommer att skicka den troende till helvetet på rent statistiska grunder. Om hinduismen är korrekt, är således varken islam eller kristendomen korrekt, och alla muslimer och kristna är således skyldiga till brottet avgudadyrkan och har själva tjänat ihop till sitt eviga straff – det finns tusentals religioner att välja bland. Är man fortfarande osäker, går det alldeles utmärkt att titta på den föga smickrande meritlista som just den religion du själv gillar har i vetenskapliga frågor. I Sverige tenderar kristendomen och islam ha en särställning. Kristendomen för att Svenska kyrkan ”gör goda ting” och islam för att idéer gärna bedöms genom en maktanalys av dess bärare. Det mest patetiska försvarat till den första kategorin kommer från Stephen Jay Gould som menar att om något är falskt och religiöst så kan det få passera genom filtret genom en klausul om ”magisterium”, som är ett slags kontext där motsägelser har en fristad. Men oavsett om man pratar om att en specifik skrift är helig eller om att man har en personlig relation med Universums skapare, så är evidensen efter alla dessa år fortfarande diskutabel. I en modern är inte jungfrufödsel längre ett stärkande argument utan bara ytterligare ett påstående som behöver beläggas.

    Tanken på att religion har positiva effekter, följer inte till att religionens anspråk är korrekta. Så om man över huvudet taget bryr sig om vad som är sant eller falskt, har man redan tagit ställning mot religion. Men de flesta, tvärt emot vad de påstår om sig själva, skiter i vetenskap, och har därför skäl att ta argumentationen vidare. Resonemanget här brukar gå ut på att vi är oförmögna att förstå konsekvenserna av vårt handlande, och således oförmögna att veta vad som är rätt och fel om inte en välmenande gud styr vårt beteende genom hot om helvetiskt straff eller gudomlig belöning efter vår död. Men vi vet att nettoeffekten av religion är negativ. Att detta är ett obekvämt faktum betyder inte att det inte är ett faktum. Religion leder ofrånkomligen till negativa handlingar eller i bästa fall till goda handlingar av helt sinnesförvirrade orsaker – löften om himmeln, hot om helvete eller kanske lockelsen av 72 postuma sexslavar. Så även om det finns en placeboeffekt, är tanken att den muslimska dogmen om martyrskap eller föreställning att homosexuella måste avrättas offentligt, något dom bidrar till min poäng att summan är negativ.

    Beträffande det tredje argumentet så har jag full förståelse för föreställningen trots att jag inte accepterar det som något giltigt argument. Jag har t.ex. sett hur personer som accepterar planetteorin beter sig bland plattjordare (alltså människor som tror att gravitation är en konspiration och att jorden är platt). Jag kan alltså acceptera att ateister är svin, utan att behöva acceptera föreställningen att de har fel, för det har de inte.

    Ett genomgående tema verkar vara att det man vill ska vara sant också är sant, oavsett om det handlar om framgångsrika företagare som tror att sin personliga guru har magiska krafter eller om en flykting från ett muslimskt land som behöver avrätta otrogna. Och av någon märklig anledning skriver detta övernaturliga ting böcker. Film, tv, mjukvara eller musik är av för oss ogreppbara anledningar irrelevant. Som troende, ställ dig gärna frågan om du verkligen tror att du har rimliga skäl bakom dina föreställningar, eller om du egentligen inte är t.ex. någon ”kristen skeptiker” utan bara en vanlig hederlig vidskeplig människa som råkar gilla det vetenskapliga sammanhanget.

  • En kort beskrivning av magisteriumkonflikten

    Vetenskap och religion är inte samma sak. Båda gör anspråk på att beskriva hur verkligheten är beskaffad, men på helt olika sätt. Dessutom är religion så mycket mer än bara ett alternativ till vetenskap när det kommer till att beskriva verkligheten, men eftersom både religiösa och vetenskapliga anspråk beskriver samma verklighet så finns det en konflikt.

    De mest grundläggande antaganden en vetenskaplig skeptiker gör, är att yttervärlden existerar och att vi kan lära oss något om den genom att studera den. Allt annat och alla andra teorier följer från detta. Ett enkelt sett att säga samma sak är att en vetenskaplig skeptiker antar att världen är som den ser ut att vara, inte för att han exakt vet det, utan för att det tycks fungera. Därför tror inte vetenskapliga skeptiker på gud. Gud är inte en premiss för oss och vi har ännu inte något som producerat något som tyder på att gud finns. Och eftersom gudars närvaro fäller väldigt mycket av det vi tror oss veta om verkligheten, letar vi inte aktivt efter gudar.

    Kristna gör antagandet att gud finns, och från det finns ingen väg framåt. Med en övernaturlig aktör på bordet är precis allt möjligt (Matt 19:26), och om allt är möjligt går det inte att göra några förutsägelser. Resonemang behöver inte sitta ihop, logiska regler kan brytas, för gud är större. Man kan inte riktigt veta om ett utfall är ett resultat av inomvärdsliga orsaker eller övernaturliga dito.

    Om inte ett påstående bara är ett påstående, när blir då ett anspråk religiöst? Faktum är att alla påståenden om verklighetens beskaffenhet som inte är uttryckligen religiöst motiverade är vetenskap. De kan vara dålig vetenskap, det kan vara felaktigt, men beskriver man verkligheten sysslar man antingen med vetenskap eller så konkurrerar man med vetenskapen. Albert Einstein trodde att Universum var statiskt, vilket visade sig vara felaktigt, men det var fortfarande vetenskap. Svaret på frågan hänger på vad som händer sedan. Om vi vet att något inte stämmer, avfärdas det normalt. Gör man inte det, kanske på grund av de dogmer man bär på, har vi att göra med religion.

    Att människan är skapad i sin nuvarande form, var vetenskap förr. Idag vet vi att så inte är fallet, och endast religiösa inriktningar där dogmatiska skäl att fortsätta påstå det, fortsätter att försanthålla det. Anledningen att kreationister kallar evolutionsteori för religion, är att de inte anser att evolutionsteori är en korrekt förklaring av arternas mångfald. Religion är mycket mer än en beskrivning av verkligheten, men det är en beskrivning av verkligheten som per definition är felaktig.

    Att använda religiösa referenser för att styrka en religiös poäng, går inte utanför det religiösa magisteriet, eftersom vetenskap fungerar helt annorlunda. Teorier om Jesus, teorier om verklighetens beskaffenhet, teorier om olika väsens beskaffenhet, kan endast säljas in om man fäster det vid något annat vi redan tror oss veta. Endast inom religion kan man referera till Bibeln, andra religiösa anspråk, eller annan trostradition, för utanför accepteras inte religiösa metoder för att beskriva verkligheten, annat än tron själv.

  • Podcasten Konflikt S02E10: Lyssnarfrågor

    I säsongens sista avsnitt av podcasten Konflikt svarar Dragan och jag på lyssnarfrågor. Lyssna här, mycket nöje!

  • God utan Gud?

    Jag pratar om religion och moral hos Humanisterna Kalmar. Är det Gud som skapat godheten? Mycket nöje!

  • Intervju om VoF, Humanisterna, skepticism och podcasts

    Humanisterna Kalmar intervjuar mig med anledning av mitt föredrag om religion och moral.

  • Göran Rosenberg svamlar vidare om naturalism

    Göran Rosenberg har låtit sig förföras av kritik mot ateism signerad John Gray. Idag skriver han en passionerad recension av boken ”Seven Types of Atheism” där han sin vana trogen övertolkar och misskrediterar sina medmänniskor som inte delar hans egen barnsliga vidskepelse om en himmelsk låtsaskompis. Om man tror på Gud, kan man använda Gud som en förklaring kring varför man tycker och tänker som man gör, men gudstro handlar egentligen bara om huruvida man tror på ett övernaturligt väsen eller ej, nämligen Gud. Gudstroende tror på det, ateister tror inte på det väsendet. Rosenberg ger numera ett intryck av att han förstår att även ateister kan ha en livsåskådning, vilket givetvis är en korrekt nyvunnen insikt hos honom, men det betyder naturligtvis inte att ateism är en livsåskådning. Eller en religion. Jag anser att man som kritiker vinner på att förstå vad man angriper, och Göran Rosenberg skulle kanske kunna ta några poänger genom att helt enkelt ta reda på vilka naturalistiska världsbilder de han kritiserar verkligen besitter, men icke. Att inte tro på Gud är inte mycket till livsåskådning, eftersom det som sagt inte betyder något annat än att man besegrat en specifik vidskepelse.

    Rosenberg anser att eftersom vetenskapen inte kan svara på hur vi bör leva våra liv eller lösa konflikter, så har religion en plats där. Det är skillnad på ”är” och ”bör”, men jag delar inte Rosenbergs uppfattning om att vetenskapen står handfallen i frågan om ”bör”, men just naturvetenskapen är inte utformad för att svara på frågan om ”bör”. Men istället för att kapitulera till religion så studerar jag hellre moralfilosofi. Det finns inget i konceptet med religion som ger ökad kunskap, inte ens om moral. Som ett svar på det Rosenberg beskriver som religionsförakt nämner han att konst och poesi faktiskt kan överlappa religion i sitt syfte att nå andlighet. Att andlighet kan erhållas från konsten är knappast ett vettigt religionsförsvar, utan just ett försvar av konst och poesi, som inte kräver några dogmer eller vidskepliga föreställningar över huvudet taget.

    Och beträffande den ”aggressiva” eller ”evangelistiska” ateismen så undrar jag vad Rosenberg egentligen förväntar sig att män av vetenskapen ska leverera. Att påståenden om Gud får göras är lika självklart som att dessa påståenden får ifrågasättas. Att naturalister bjuder på egna, alternativa påståenden kring tings varande, är något bra. Drivkraften är nyfikenhet, inte aggressivitet, och folkbildning kan inte okommenterat reduceras till evangelism. Skulle Göran Rosenberg själv konfronteras med påståenden om övernaturliga väsens framfart och ansvar för vår verklighet, skulle han kanske avstå att ge sin syn på saken i tron om att ett sådant tilltag är aggressivt och evangelistiskt. Men förståelse och kunskap växer i mötet mellan olika idéer och vårt prövande av dem. Gud går inte på undantag bara för att religion fyller samma funktion som konst och poesi, precis som någon annan tycker att den numera avfärdade eterteorin ger andlighet.

  • Podcasten Konflikt avsnitt 6/10

    I avsnitt 6 diskuterar vi synen på medicin och alternativmedicin, samt uppmärksammar Vetenskap och Folkbildnings utmärkelse Årets folkbildare. Lyssna här, mycket nöje!

  • Mormonerna kommunicerar Guds plan

    I en reklamfilm för mormonismen deklarerar organisationen sin förmodade unika kännedom om Guds plan för vår lycka, naturligtvis utan att redovisa sin metod. I detta läger bleknar frågan om hur man vet något bredvid frågan om vad man vet. Filmens speaker säger, fritt översatt:

    Alla är rädda, rädda för mörkret, rädsla för ensamhet, rädsla för betydelselöshet. Vi tenderar att vara rädda för det okända, och döden är något av det mest okända. Döden kan orsaka ängslan och kan framstå som det dystra slutet, så låt oss upplysa om döden! Döden är en del av Guds plan! Först levde vi som andar med Gud. Sen föddes vi i en fysisk kropp på jorden. När vi sedan dör, lever vår ande vidare, och återförenas med våra avlidna vänner och släktingar. 

    En av Guds mest spektakulära idéer är att vår ande ska förenas med vår fysiska kropp! En återuppstånden, perfekt kropp! Du kanske funderar hur detta är möjligt? Det beror på att Jesus har återuppstått, vilket betyder att alla kan återuppstå efter sin död, så att vi för alltid kan leva med Gud och dem vi gillar. Allt är en del av Guds stora plan.

    Va? Håller mormonismen, såsom den presenteras här? Är verkligen rädsla det enda alternativet till deras specifika vidskepelse? Är verkligen döden ett dystert slut? På vilken grund opponerar man sig? Om Gud finns, behöver han verkligen då ge oss ett tillfälligt fysiskt liv för att vi ska uppskatta evigheten med honom utan att tröttna? Har vi verkligen levt som andar innan vi föddes? Var inte det i så fall bra nog? Har verkligen Jesus återuppstått, och om så, hur vet vi att han inte var ett unikt fall? Behöver vi vår kropp för att leva, eller kan vi rädda planeten jorden från vårt överutnyttjande genom att begå kollektivt självmord?

    Och vidare, efter flera miljoner år som ande i evigheten efter vår fysiska död, kommer vi inte tröttna på oss själva? Varför försörjer kroppen en energikonsumerande hjärna, när man förmodar att vara självmedveten även utan den? Därefter kan den som tror att ondska beror på människans fria vilja fundera på om detta även gäller i himlen, och i så fall, huruvida evigheten spenderas med eller utan ondska? Och fri vilja? Men jag förmodar att reklamfilmen vänder sig till den som är rädd, inte den som är öppensinnad.

  • Guds sista utpost

    Förr hade Gud en fenomenal meritlista. I brist på kunskap om tings verkliga ursprung antogs Gud ha skapat både det ena och det andra – människan, jorden och Universum. Jag tror att de flesta som betraktar sig som gudstroende egentligen inte tror att Gud finns, hoppas att Gud finns (vilket kan vara nog så märkligt) – ordet ”tro” betyder något annat i religiösa sammanhang. Men bland de som verkligen tror att Gud finns, förekommer det att man placerat ut små ansvarsområden åt honom. Man kan t.ex. acceptera att hjärnan, ögat och människan självt har ett naturligt ursprung genom evolution, men kan samtidigt hävda att moralen eller kärleken är produkter av Gud.

    Bland de lite mer sofistikerade gudstroende är Gud 100% utom vår räckhåll. Han har aldrig haft något att göra med varken Universums existens eller moralen. Hur skulle han kunna ha haft det? Gud existerar endast bortom vår verklighet, på en plats där han kan se oss men vi inte kan se honom. Denna gud är en onödig gud, utan ansvar för tings varande och utan förmåga att höra bön eller ge sig till känna. Men han finns.

    Skrapar man lite på ytan spricker dock fasaden. Då antas Gud interagera med den naturliga världen genom känslan av sin egen närvaro, på ett sådant sätt att det undgår vetenskapen men är märkbart och trovärdigt för den gudstroende. Varför vill en skeptiker tro på det övernaturliga? Det förstår man när man betraktar alternativet.

    Idag när naturvetenskapen erhållit en högre trovärdighet än mirakelmäns grundlösa utsagor, hur spektakulära de än må vara, är gudstroende förföljda kravet att antingen låta sin tro vara personlig eller av kravet att kunna redogöra för dess grunder, vilket naturligtvis inte går – då vore inte tron religiös utan rationell. Då vore trons grunder tillgängliga för mig eller vem annan som helst att studera, vilket naturligtvis är förödande för den som försöker kombinera sin tro med sin (påstådda) skepticism.

    För vad är egentligen skillnaden mellan en existerande gud och en icke-existerande gud, om den gud som antas existera endast går att finna utanför vårt universum, inte har haft något inflytande över vår tillvaro, inte kan ingripa och som inte kan märkas av den öppensinnade? Det är själva definitionen av icke-existens. Och om något annat hävdas, är det inte längre en fråga om religion utan om vetenskap.

  • Är det västs fel att vi utsätts för terror?

    För att skydda islam kan man konstruera ad-hoc-förklaringar till det som egentligen är ideologiska problem. Tanken på västvärldens kolonialism skulle vara en betydande faktor avhandlas i boken Islam and the Future of Tolerance av Sam Harris och Maajid Nawaz. Så här introduceras frågan:

    Now, as to the view that this is how anyone who had suffered imperialism or colonialism would behave: no, it’s not. Entire countries such as India, were colonized. There’s a difference between what’s happening in Iraq with the so-called Islamic State’s attempted genocide of the Yazidi community and how Gandhi acted in India. Let’s take Iraq as a case study and think about it: What does killing the Yazidi population on Mount Sinjar have to do with US foreign policy? What does enforcing headscarves (tents, in fact) on women in Waziristan and Afghanistan, and lashing them, forcing men to grow beards under threat of a whip, chopping off hands, and so forth, have to do with US foreign policy?

    Ideologin går snarare att spåra tillbaka till en tid saker och ting såg väldigt annorlunda ut.

    I’m not painting the West as blameless. It has much to atone for from the age of imperialism onward—especially the practice of slavery. But as you know, Muslims, too, practiced slavery in Africa, and Western slavers appear to have learned a good deal from them. In fact, Muslims regularly enslaved white Christian Europeans. For hundreds of years, to live or travel anywhere on the Mediterranean was to risk being captured by Barbary pirates and sold into slavery. It is believed that more than a million Europeans were enslaved and forced to work in North Africa by Muslims between the sixteenth and eighteenth centuries.

    Här resonerar man kring påbud som varit med redan från början:

    Presumably, God could have written these books any way He wanted. And if He wanted them to be understood in the spirit of twenty-first-century secular rationality, He could have left out all those bits about stoning people to death for adultery or witchcraft. It really isn’t hard to write a book that prohibits sexual slavery—you just put in a few lines like “Don’t take sex slaves!” and “When you fight a war and take prisoners, as you inevitably will, don’t rape any of them!” And yet God couldn’t seem to manage it. This is why the approach of a group like the Islamic State holds a certain intellectual appeal (which, admittedly, sounds strange to say) because the most straightforward reading of scripture suggests that Allah advises jihadists to take sex slaves from among the conquered, decapitate their enemies, and so forth. 

    Imagine that a literalist and a moderate have gone to a restaurant for lunch, and the menu promises “fresh lobster” as the specialty of the house. Loving lobster, the literalist simply places his order and waits. The moderate does likewise, but claims to be entirely comfortable with the idea that the lobster might not really be a lobster after all—perhaps it’s a goose! And, whatever it is, it need not be “fresh” in any conventional sense—for the moderate understands that the meaning of this term shifts according to the context. This would be a very strange attitude to adopt toward lunch, but it is even stranger when considering the most important questions of existence—what to live for, what to die for, and what to kill for.

    Idag kan arbetslösa ungdomar i avfolkningsområden t.ex. vända sig till nynazismen i ren frustration. Vår regering är inte utan skuld till detta, men när ett illdåd görs i nynazismens namn, ligger skulden främst hos gärningsmannen och hans idéer. Och dessa idéer är inte helt olika islamismens. Både politisk islam och västerländsk nynazism förhåller sig till konspirationsteorin om islamiseringen av väst.

    These two groups share a vision, except that for one, it manifests—in its most extreme form—in the terrorist Anders Breivik, and for the other, in the 7/7 jihadist terrorists in London. I was not surprised to learn that Breivik quoted al-Qaeda extensively in his terrorist manifesto. One of these extremes is opposed to a “Muslim takeover,” and the other is in favor of it, but they both subscribe to that divisive, sectarian apocalyptic vision.

    Men nynazismen är inte synonymt med väst, och dess baksida kan inte skyllas på islam. Det är alltså inte bara falskt på empiriska grunder, utan även på logiska. Boken finns att köpa på engelska och på svenska.

    ”I condemn the terrorism that is occurring in London in all of its forms, and I acknowledge that it’s inspired by Radical Islam.” /Imam Tawhidi

  • SAS, religion och klädkoder

    Den 26/4 rapporterar Expressen att Aye Alhassani inte får jobba som flygvärdinna hos SAS på grund av att hon inte kan tänka sig att jobba utan slöja. Programledaren Gina Dirawi kommenterar detta med att måla upp bilden av att vi lever i framtiden, men att SAS inte har hängt med. Hennes poäng är att man borde få jobba som flygvärdinna trots att man täcker sitt hår. Hon har absolut en poäng i det hon skriver, men jag personligen tycker att det är den som betalar flygvärdinnans lön som ska ha sista ordet.

    Bilden av framtiden förändras över tid och jag tenderar att anse att en positiv utveckling leder till en mer frigjord och mer sekulär befolkning, med större uttrycksfrihet och färre religiösa bojor. Men hur konstigt det än må vara i mina ögon, måste jag inse att verkligheten fluktuerar och att The Matrix är ett komplicerat system. Vi strävar inte alltid mot feminism eller mot frihet över huvudet taget, utan mot kompromisser med mer eller mindre feministiska kulturer.

    Ateist Sverige kunde naturligtvis inte hålla sig ifrån att driva med Alhassani, och avbildade en ung kvinna med durkslag på huvudet som också vill jobba på SAS. I mitt tycke var detta både roligt och träffsäkert. För självklart ska man kunna jobba som flygvärdinna trots att man har slöja. Det är lika självklart som att man kanske inte kan göra det på det flygbolag man själv vill. Vilka anställningar man kan ta beror på vad man är bekväm med.

    En kritik mot Ateist Sveriges parodi skulle kunna vara att den religion som kräver att man har ett durkslag på huvudet – pastafari – är en påhittad religion. Till skillnad från islam då? Islam är en ung religion vars ursprung vi känner till. Muhammed var ingen profet, han var en maktgalen charlatan. Hur man än ser på saken så kan man inte förneka att islam är en påhittad religion. Men vad spelar det för roll? Man har rätt att tro på precis vad man vill, och tillhöra vilken religion man vill.

    Jag har ibland fått höra att ateismen också är påhittad, och att den rent av är ologisk. Ateism bär inte i sig själv på något som är varken påhittat eller ologiskt. Allt beror på vilken betydelse man tillskriver ordet, som egentligen betyder frånvaro av gudstro. Så fort man formulerar varför man inte tror på någon gud, kan ateismen bli logisk eller ologisk, vilket den ofta är, men inte per definition. Tillåt mig bjuda på tre exempel.

    1. Gud finns men Adam har aldrig hört talas om Gud, och är därför ateist. Han har andra förklaringar till vårt ursprung. Adam har alltså fel. Han har en ickeformulerad ateism som alltså varken kan vara logisk eller ologisk, men man kan säga att det är logiskt att han är ateist.

    Detta brukar ogiltigförklaras med hänvisning till att det inte räcker att sakna gudstro för att man ska vara ateist, men jag anser att ateism kan ha olika orsaker för olika människor.

    2. Oavsett om Gud finns eller inte, har Bertil utvärderat evidensläget, lyssnat på argumenten och kommit fram till att det saknas skäl att tro på Gud. Oavsett om Gud finns eller inte kan Bertils ateism vara logisk, om han har hanterat frågan på ett korrekt sätt.

    De som inte accepterar att Adam är ateist brukar acceptera att Bertil är det, eftersom han aktivt har tagit ställning. Och slutligen har vi ett exempel på ologisk (eller icke-logisk) ateism.

    3. För Caesar har man presenterat rimliga bevis för att Gud finns, men Caesar antingen väljer att inte tro, eller är oförmögen att tro på grund av att han inte gillar det som presenterats för honom.

    Den teistiska motsvarigheten till detta skulle kunna vara att tro för att föräldrarna tror, trots att vi inte sett några hårda fakta. Gudstro kan självklart också vara logisk, ologisk eller icke-logisk. Med det sagt, så är inte frågan om Guds existens speciellt het – troligtvis finns inga gudar över huvudet taget. Det finns inget övernaturligt mandat om att bära slöja.

    Om Aye Alhassani betraktade det som frivilligt att bära slöja, skulle hon inse att hon besitter samma makt över situationen som jag själv har. Jag behåller mitt jobb bl.a. genom att underkasta mig den klädkod som gäller, men det står mig fritt att söka mig någon annan stans.