Anders Hesselbom

Nej, själen finns fortfarande inte

2023-05-31

Jag har lyssnat på en podcast om själen, nämligen avsnittet om själen i Sveriges Radios poddserie Människan och maskinen från 2017. Programledaren Eric Schüldt inleder med att säga att han tar ställning för själens existens, och indikerar att den vetenskapliga förklaringen till vårt självmedvetande inte är tillräcklig för honom. Han gillar inte idén om människan som en biologisk varelse, utan behöver det övernaturliga för att uppskatta det (vilket han villigt erkänner) naturliga, nämligen en människa som av allt att döma inte är övernaturlig.

Därefter kommer ett påstått vittnesmål från en annan röst, vilket är en person som intervjuas. Jag kritiserar hans påståenden nedan, men inte för att jag inte håller med honom. Han gör sina påståenden i ett led i att förklara varför man inte kan säga att vi har någon själ.

Han pratar om upplevelsen om något stort när han tittar in i en annan människas ögon, och att man tillskriver detta till själen. Argumentet påstås först vara starkt eftersom upplevelsen är stor, men därefter kommer direkt ett erkännande om att tillskrivandet är tunt, vilket är väldigt hedrande. Resonemanget kan liknas med tanken att åskan är så mäktig att det är dumt att förneka Tors existens, och därför är det bra att erkänna att just tillskrivandet (ordet teoretisering används i podden) faktiskt kan vara fel. Personen förklarar sedan teoretisering ur ett vetenskapligt perspektiv, och påvisar god kunskap om vetenskap.

Resonemanget går vidare till god-of-the-gaps-resonemanget. Vetenskapen vet inte allt, och eftersom vi inte vet allt, så finns det utrymme för antagandet att det finns en själ. För att ge kraft åt detta blir vi påminda om att Ockhams rakblad inte bidrar till sanningssökande utan till fungerande förklaringar (eller teoretiseringar för den delen) vilket jag accepterar.

Detta är min viktigaste kritik mot att förklara övernaturliga föreställningar genom detta resonemang: Fenomen X skulle kanske kunna finnas, alltså är det rationellt att tro på fenomen X. Resonemanget tar helt enkelt inte höjd för att det även öppnar för att fenomen Y kanske skulle kunna finnas, och fenomen Y motsäger fenomen X. Det enda som avgör vilken korg du lägger dina ägg i, är dina förutfattade meningar. Det är inte goda positiva argument för själens existens, det är krystade argument mot den betydligt mer ödmjuka naturalismen.

Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att själen fortfarande är en produkt av mänsklig arrogans – vi vill vara ”något mer”. Eftersom vi inte förstår hur självmedvetandet fungerar, så antas vi kunna vara magiska varelser, och eftersom vi både vill vara det och skulle kunna vara det, så är vi det. Fenomen Y som motsäger fenomen X får naturligtvis inte våra privilegier när vi försöker beskriva vår verklighet. Sveriges Radio har gjort mig mer övertygad att människan trots allt är en naturlig varelse, med sitt ursprung i evolution – inte en magisk varelse utrustad med spök-komponenter. Däremot så erkänner jag helt utan omsvep att den känslan framstår som väldigt verklig, men du som köper detta är mer besvärad av medhåll än intellektuell hederlighet.

Kategorier: Dualism, Pseudovetenskap, Religion

Ett svar till “Nej, själen finns fortfarande inte”

1. Henry Söderström skriver:

   2023-06-02 kl. 21:37

   Hej!
   Personen som på klingande dalmål i denna programserie från 2012 utvecklar resonemanget om varför han anser att det är intellektuell ät godtagbart att påstå att människan har en själ är idéhistorikern Per Johansson. För att få det hela ännu mer gäckande får vi en inblick i egyptisk själalära och storsäljaren ”Den tibetanska dödsboken”. Paret är överens om att det handlar om en energi som utgör en livskraft och förbindelselänk till det utomjordiska. Vad de däremot inte ägnade en tanke var tanken om stt vi människor har en odödlig själ som lever vidare efter döden och i det hinsides får sammanstråla med nära och kära. Hur kan ett medvetande fungera utan kontakt med den fysiska hjärnan? Den frågan gav man sig inte in på eller om allt levande, från fästingar till blåvalar också får dela på kraftstationen, som man kallar gud.

   Svara