Anders Hesselbom

Skattefinansierad underhållning, nej tack!

2017-10-24

Kanske redan 2019 skrotas tv-licensen som finansiering av public service-media, till förmån för en ny skatt. Ett hushåll med två vuxna kommer att betala drygt 2600:- per år, vilket bara är en höjning med några hundralappar, och för ensamstående blir det till och med billigare då man betalar per person istället för per hushåll. Eftersom pengarna tillfaller SR, SVT och UR direkt, utan att gå via Radiotjänst, innebär det att samtliga 8,5 miljarder som kommer in via skattsedeln når fram till målet, vilket kan jämföras med 7,1 miljarder som idag kommer in via Radiotjänst.

Det som bekymrar mig är att public service-media inte behöver kosta 8,5 miljarder kronor per år. Mycket pengar leks bort, t.ex. genom att konkurrera med kommersiell tv (typ Doobidoo), och mycket pengar kommer att gå till sådant som skattepengar egentligen absolut inte får gå till, som t.ex. att sprida Svenska kyrkans budskap. Problemet är alltså inte 2600:-, problemet är att 8,5 miljarder kronor används för att konkurrera med privata företag under förevändningen att man sysslar med public service.

En radiolyssnare kan ofta bara lyssna på ett enda program i taget, och under den tiden tittar han troligtvis inte på tv. Man kan titta på YouTube eller lyssna på en podcast istället för att se på tablå-tv, och om man tittar på tablå-tv, kanske man tittar på Femman eller TLC. Eller så lyssnar man på Spotify eller tittar på Netflix, vad vet jag? Den lilla tid man använder för att titta på SVT, kanske man ägnar åt ett program som lika gärna kunde ha visats på TLC.

De 1,4 miljarder extra man drar in, skulle man kunna använda i lokala redaktioner som rapporterar om politiska beslut i sina närliggande kommuner. Man skulle kunna göra något annat än lokala nyheter, som ändå inte är speciellt lokala. Och man skulle definitivt kunna gynna den fria marknaden genom att inte använda skattemedel för att sno åt sig underhållningskonsumenter.

Man skulle kunna fundera på varför t.ex. inte Systembolaget säljer biffen, utan bara vinet som ska drickas till. Det beror naturligtvis på att Systembolaget inte ska utnyttja sin särställning för att konkurrera med privata företag som t.ex. Willys, ICA eller Coop. I ett läge där tre mediabolag ett mångmiljardtillskott från skattebetalarna, som andra mediabolag inte får, är det bra att hålla samtalet om hur pengarna används levande.

Inte minst kan man fråga sig om man ska avsätta medietid för gudstjänst? Kyrkan är inte längre en statlig myndighet och ett fritt samhälle bör inte subventionera monoteistisk propaganda utan sträva efter religionsfrihet på lika villkor. Ett argument för att visa gudstjänst, skulle kunna vara att det finns ett intresse, vilket på ren svenska betyder att det finns ett kommersiellt underlag. En gudstjänst är alltså ett slags Doobidoo för vidskepliga. Om SVT är intresserade, kan jag producera program som argumenterar för att Gud inte finns, som motvikt för de gångna åren.

Kategorier: Public Service, Svenska kyrkan