Anders Hesselbom

Svenska simförbundets relation till slöjan

2019-02-15

Hur fritt är ordet på Internet? På Internet kan vem som helst höras, och vem som helst kan säga precis vad som helst, brukar det heta. Rent tekniskt är det korrekt. Vem som helst kan publicera, helt utom räckhåll för regeringens förgiftade tentakler, men det betyder absolut inte att vem som helst kan läsa. Om din hemsida ska vara sökbar på Google måste den leva upp till de kriterier som är viktiga för Google. Om du publicerar på någon annans plattform (t.ex. Blogger, Twitter eller YouTube) så har du ingen yttrandefrihet alls – du bidrar till deras plattform för att deras plattform ska bli kommersiellt framgångsrik. Om du blir utsparkad, så är du inte censurerad, du är bara inte längre någon som får vara med och bidra till plattformen, eftersom du anses vara dåligt för det som är viktigt för dem. Pengar. Varken Google, Twitter eller någon annan är i branschen för att hedra goda principer. De är kapitalister, rätt och slätt, påhejade av personer som hellre försvarar pengars fria marknad än idéers fria marknad.

Många små fiskars gnäll på en eller några få storas inlägg är ett dilemma. Hur ska en plattform hantera att en väldigt populär aktör får klagomål från många impopulära aktörer? Dilemmat har gett upphov till termen ”get woke, go broke” – man sviker de som genererar pengar för att man lyssnat på den som skriker högst. Exemplen på finansiella bakslag finns det gott om, inte minst rebooten på filmen Ghostbusters från 2016, vars intäkter hamnade någonstans runt åttiotusen dollar över blotta produktionskostnaden.  Produktionsbolaget ville ha ett varumärke för att kunna nå ut med en ny B-film, men de ville inte veta av personerna som har en relation till varumärket. Och är man dessutom under föreställningen att man är ofelbar som marknadsaktör, så är det naturligtvis hos kunden som problemet ligger, så mot bättre vetande biter man gladeligen handen som föder en.

I det liberalistiska tankegodset ligger den (således) ytterst besvärande uppfattningen att yttrandefrihet är något bra, och ”klassiska liberaler” som t.ex. Carl Benjamin (känd på YouTube som Sargon of Akkad) har verkligen lyckats reta upp anhängare av mer totalitära system. Trots att Patreon, som förmedlade hans lön, tjänade gott om pengar på att ha honom i sitt stall, så valde man att utesluta honom för att statuera exempel. Och med honom förlorade Patreon bl.a. Markus ”Notch” Persson, Sam Harris och Jordan B. Peterson, vilket förmodligen blev en dyr affär. Själva hävdar Patreon att de förlorar pengar på den snabba tillströmningen av nya kunder.

Carl Benjamin klarar sig alltid, men nyligen fick Ulla Gustavsson sparken som ordförande i Svenska simförbundet på grund av att hon hade uttryckt negativa associationer till fenomenet att skyla barn i slöja. Uttalandet innehöll negativa stereotyper, och resulterade till inget mindre än att hon fick gå. Kanske var det rätt, kanske var det fel, men det råder inga tvivel om att försörjningen står på spel när man vädrar sina åsikter. Även om det var rätt att peta Gustavsson så måste vi förhålla oss till att viljan att ventilera kontroversiella åsikter kan sjunka när man riskerar att förlora jobbet som konsekvens. Och om det så verkligen sker, så rör sig samhället åt fel håll.

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 19, står: ”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.” Men helt oberoende av gränser är man inte om fel uttalande leder till avsked.

Frågan om slöja är inte helt okomplicerad. Muslimer generellt ställer inga särskilda krav på att kvinnor ska ha slöja, utan det är ortodoxa och ganska fundamentalistiska inriktningar som kräver slöja. Plagget kommer från början från en patriarkal maktstruktur där kvinnors skönhet inte får exponeras för andra än hennes man, så den ursprungliga anledningen till att barn inte har slöja är att barn inte förekommer på den sexuella marknaden. Det finns alltså orsaker att den nya trenden med barnslöja väcker reaktioner, men Ulla Gustavssons uttalande innehöll antaganden. Rimligtvis skulle barnslöja idag kunna vara ett resultat av kulturell appropriering, och således harmlöst. Så även om man tycker att Gustavsson förtjänade att få sparken, så bör man fundera på vad det gör med samhället på sikt.

Kategorier: Feminism, Fundamentalism, Moralism, Sexualisering, Yttrandefrihet