Anders Hesselbom

Borås Tidning ser ut att använda den lite nyare släktingen SchwartzKopf, men poängen framgår ändå: Kopplingen mellan val av teckensnitt och nazism flyger inte. Nazisterna var för statligt kulturstöd, men att man är för statligt kulturstöd betyder inte att man är nazist. Kalle Anka & Co använder ett lite modernare, mer antinazistiskt teckensnitt, och jag hoppas den tidningen bidrar till den önskvärda riktningen mot Microsofts antinazistiska teckensnitt Comic Sans Serif. Notera att inte ens SVT:s egna ”analytiker”, sopproten Per Andersson, godkände Bulletins utseende, så Kalle Anka & Co:s inflytande är önskvärt.

Och när vi ändå pratar om skattefinansierade haverier, ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”, som är Socialdemokraternas lekstuga för att hålla religiösa galningar borta från inflytande över partiet, klagar över terrorforskaren Magnus Ranstorp. Eftersom det finns islamistisk terrorism antas Ranstorp vara ”antimuslimsk”. Detta tankefel liknar det tankefel som Vänsterpartiets Linda Snecker gör när hon pratar om ”alla män” som potentiella våldtäktsmän (på grund av Hagamannen?) vilket också är samma tankefel som SVT försöker mota i grind genom att i förbifarten påpeka att inte alla från Afghanistan är mördare (med anledning av attacken i Vetlanda 3/3). Sveriges Television känner alltså sina löss på gången. Vi som betalar är föga roade.

SVT:s beteende skulle vara helt oproblematiskt om de agerade på den fria marknaden. Då skulle de som gillade deras märkliga aktivism kunna betala ett abonnemang medan de som ogillar dem skulle kunna avstå. Möjligheten att rösta med plånboken sporrar leverantörens strävan efter kvalité. Vi har sett detta när Systembolaget utsattes för konkurrens från Internet och vi ser detta när HBO utsätts för konkurrens från Netflix. Kunderna vill ha det som är bäst. Och inom journalistiken betraktas man inte som ”bäst” när man ger en konkurrent en chans att trasa sönder det man har gjort. Men om SVT ska agera som obligatoriskt finansierat public service-bolag, bör man sträva efter att det man producerar ska vara av public service-karaktär. Det stärker deras existensberättigande.