Det är inte ofta som Svenska kyrkan uttalar sig om teologi, men ibland händer det. T.ex. har man konstaterat att judar och kristna tror på samma gud, medan muslimer tror på en annan gud. I november i år berättade ärkebiskopen att Gud inte är någon han utan en hen, och nu har även Jesus gått från att vara en han till en hen.
Från början var hen ett könsneutralt personlig pronomen, men idag används det även som en ytterligare könsidentitet, motsvarande t.ex. fae, per, ze och zie. Efter att ha följt kyrkans revidering av Jesus kön, är inget av alternativen solklara för mig, men i debatten har jag sett att kritik mot kyrkan i denna fråga lär bero på okunnighet. Det kan givetvis stämma, även om det jag läst inte gör att en sådan svepande anklagelse känns rättvis.
Jag kan tillåta mig att skoja om alltihopa, eftersom jag inte har någon religiös tro. Så efter att fadern blivit fadhen och sonen blivit sonhen, är naturligtvis den helige andhen en lågoddsare. Vad jag däremot inte gillar, är att bli klappad på huvudet av kyrkans företrädare.
Idag skrev Svenska kyrkan på Twitter, i en av många debatter om Jesus kön:
Jesus hade två pappor. Å andra sidan: Don’t we all? En himmelsk, en jordisk. Charlotte, präst
Jag kommenterade sakpåståendet:
Eventuellt är den ”himmelska” fadern egentligen bara ett alterego man tillskriver gudomliga egenskaper. Ett slags vidskeplig föreställning, alltså.
Trosauktoriteten svarar:
Det är ju just det som är så fascinerande med tro. Det är just tro, inte vetskap. Men den kan vara fast rotad – och det kan ateism också vara.
Jag duckar för den sedvanliga ”ingen tro är också en tro”:
Det viktiga är väl inte hur fast man tror något (eller inte tror något) utan på vilka grunder. Först när det visar sig att en föreställning saknar grund blir den antingen avfärdad eller klassad som religion.
Charlotte, som ikväll sköter kyrkans Twitter-konto är anhängare av Stephen Jay Gould, och hon klappar mig på huvudet:
Religion bygger inte på vetenskapliga bevis. Men tro kan bygga på erfarenhetsmässiga bevis. Jag tror att Gud älskar mig – kan jag bevisa det? Nej, och inte att min man älskar mig heller. Men jag kan tro på mina erfarenheter som tyder på det. Charlotte, präst
Jag påpekar att jag noterat tilltaget, men får inget svar efter det.
Du har helt rätt i att religiösa föreställningar saknar vetenskapliga belägg, men kärlek är ett väldokumenterat och välbevisat fenomen, inte en religiös föreställning. Det hoppas jag naturligtvis att du vet, och därför bör du inte anta att jag inte förstår detta.
Skulle jag ha blivit imponerad?
Uppdatering 23:27: Staffan Dopping kommenterar klokt: ”Det är verkligen som en reflex – detta att företrädare för kristendomen tycks vilja undvika att nämna namnet på livsåskådningar som inte innehåller en gudsgestalt. I stället älskar man att kalla dem ’ateister’. Det bidrar knappast till dialog.”
Lämna ett svar