Anders Hesselbom

Idag är tv-licensen ersatt av en skatt som heter public service-avgiften. Eftersom det är en skatt, är det inte längre hushållen som betalar, utan individerna. Beloppet är i skrivande stund 1.327 kronor per år för den som har en månadsinkomst på minst 11.000 kronor i månaden före skatt, annars 1 procent av den inkomst man har.

Dessa pengar finansierar anslaget som går till de svenska public service-bolagen, som är omkring 8.600.000.000 kronor per år. Pengarna går till tv-underhållning, melodiradio, nättidningar, streamingtjänster, podcasts, samhällsprogram och nyhetsprogram. De tre mottagande bolagen är SVT (drygt 5 miljarder), SR (drygt 3 miljarder) och UR (knappt en halv miljard kronor per år). Det fjärde statliga public service-bolaget, TV4, finansieras med reklam. Inget bolag finansieras av en frivillig abonnemangsavgift, som är fallet med t.ex. Netflix.

I vissa fall är anslagen ganska legitima, i andra fall används de för att möta konkurrensen från privat media. Man vill locka in tittare genom att sända samma typ av lätt underhållning som konkurrenterna, eftersom man tror att det är sådant folk vill ha. Sanningen är nog snarare att marknaden för lite mer seriösa program är förstörd av statlig närvaro.