Anders Hesselbom

Varför läser svensken sämre och sämre?

2023-05-20

Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS) är en internationell undersökning som tittar på läsförmågan hos 9-10 åringar. Undersökningen har genomförts vart femte år sedan 2001, och idag kan vi utläsa från resultatet år 2021 att svenska ungdomar i snitt ligger bra till. Av de deltagande länderna är Sverige rankad 12:a efter Ryssland, Singapore, Hong Kong, Irland, Finland, Polen, Nordirland, Norge, Taipei, England och Lettland, vilket är väldigt bra även om trenden är negativ. Något som utmärker Sverige är att glappet mellan de bästa och sämsta eleverna är väldigt stort.

Detta glapp har flera förklaringar. Jag accepterar att de flesta har påverkan på att situationen ser ut som den gör, men varje förklaring har sin skara kritiker.

Först har vi ägandeformen. Om skolan ägs av en privatperson antas läsförmågan sällan utvecklas som den ska. Om skolan dessutom genererar vinst, är detta extra skadligt, då endast skolor som förlorar pengar har finansiella muskler att leverera bra utbildning. Jag tror att detta är politiskt ideologiskt snack som inte är fullt förankrat i verkligheten, och det är enkelt att hitta exempel på kommunala skolor som fungerar dåligt och privata skolor som fungerar bra. Jag anser att en bra ägandeform är viktig, men kommunen är inte bättre än civilsamhället – helst borde staten vara huvudman, men Socialdemokraterna ändrade av någon anledning på detta.

Därefter har vi läs- och skrivträning. Den grupp som utan andra skäl än för sitt eget höga nöjes skull läser böcker på sin fritid, har en fördel. Det är inte skolans ansvar att ringa hem på kvällen och föreslå att barnet kanske skulle ta fram den där spännande boken. Föräldrarna måste vara en god förebild. Vad skolan däremot kan göra, är att satsa mer på teknik som aktiverar fler sinnen på barnet, och som samtidigt har färre distraktioner. Papper och penna. Träna på skrivning för hand, och på läsning av handskriven text. Och ge gärna böcker i läxa, för repetition är kunskapens moder.

Vidare har vi allmän språkkunskap en påverkan. Ganska många med utländsk bakgrund talar aldrig svenska i hemmet, och får undermålig träning i språket. Hur tufft detta än låter, så skulle även språkgenier som Leo Tolstoy bedömas ha otillräcklig läsförståelse i Sverige om han inte lärde sig svenska. Det är inte konstigare än att Lena Anderssons läsförmåga inte kommer att bedömas som god i Lettlands test. Inte heller vardagsträningen är lärarens ansvar. Föräldrarna ska vara en god förebild, och gärna uppmuntra sina barn att konsumera litteratur på svenska. Det kanske inte är så viktigt om man tänker resa tillbaka till sitt ursprungsland i framtiden, men om man vill ha en framtid i Sverige är svenska ett gott redskap att ha med sig. Igen, den grupp som utan andra skäl än för sitt eget höga nöjes skull läser böcker på sin fritid, har en fördel.

Och i den gruppen återfinner vi garanterat de elever som ligger i det övre segmentet av den segregerade grupp som utgör Sveriges framtid. Men vi vill att så många som möjligt ska ligga där, för deras egen del och för landets framtid. Alla kan såklart inte vara akademiker, och många praktiskt skickliga yrkesmän kommer alltid att behöva, men svensk välfärd bygger på att pengar kommer in utifrån, och idag är det våran kunskapsdrivna marknad som attraherar utländskt kapital. Därför är det viktigt att vi även framöver producerar nya generationer som kan omsätta text till kunskap.

Kategorier: Utbildning, Vetenskap