Anders Hesselbom

Vetenskap och religion?

2017-06-03

I samband med att det marscherades för vetenskap passade Joel Halldorf på att påminna att vi även behöver tro och moral. Man skulle kunna tänka sig att vetenskap är en sak, och att tro är något annat. Alltså, att man skulle kunna vara vetenskaplig och, lite vid sidan av, ha en tro. En gudstroende vetenskapsman måste förnuftsmässigt inse att Gud inte finns på riktigt, men kan rituellt agera som om han kommunicerar med en gud som han hoppas finns. Det är först när man berättar om sin gud som man riskerar att bli ovetenskaplig. Gud existerar t.ex. som litterär karaktär och som en föreställning i den troendes huvud – den som framställer Gud som något mer, riskerar att inte vara vetenskaplig.

Men poängen med vetenskap är inte att alla ska ha en korrekt bild av verkligheten. Inte alla vill ha en korrekt bild av verkligheten. Många vill tro på ett liv efter döden, många vill tro att det bor ett spöke i deras hus, många vill tro på någon gud, och det är inget fel med det. Poängen med vetenskap är att man ska slippa agera godtyckligt när man faktiskt vill åstadkomma något. Skyddar man sig mot bäst mot TBE genom att vaccinera sig eller genom att rituellt offra en höna? Halldorf påpekar även att ”den globala uppvärmningen orsakas av utsläpp från en rad tekniska uppfinningar”. Hur vet han det? För att han litar på vetenskapen! Låt oss även anta, för exemplets skull, att Halldorf är religiös, så kan vi konstatera att det går fint att hålla olika tankar i huvudet samtidigt. Sen kan man givetvis fundera på varför någon skulle vilja tro på Gud eller leva för evigt. För mig är det helt obegripligt.

Kategorier: Religion, Vetenskap