Anders Hesselboms teknikblogg

Y-axelsaktivism

2021-02-13

Hur y-axeln skalas i ett diagram kan avslöja vilket narrativ man har. Det kan nämligen förändra formen på diagrammet i fråga till att se ut som något som passar in i vad man vill (eller absolut inte vill) signalera. Som exempel tänkte jag visa Socialdemokraternas valresultat mellan åren 1968 och 2018. Först vill jag visa ett diagram som någorlunda visar vad som faktiskt har hänt. Detta diagram är skalat från 60% till 0%, vilket passar bra. 60% är tillräckligt för att ge plats åt deras bästa resultat under perioden (50,1%) och det visar att de ligger en bra bit från noll (28,3%) i senaste valet.

Ett incitament att fibbla med y-axeln är att du vill ge sken av att något förhåller sig på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten. Om mitt budskap är att Socialdemokraterna havererar, kan jag dra till med denna skala:

Genom att låta y-axeln stanna på 28% istället för 0%, ger jag sken av att partiet har nått en bottenplacering. Om jag istället vill säga att Socialdemokraterna är betydelselösa, använder jag ett onödigt högt värde i y-axeln. Det ger sken av att kurvan är platt och att den innehåller låga siffror. Här går min skala upp till 400%, trots att det uppenbarligen inte behövs.

Alla tre ovanstående diagram säger samma sak, men de signalerar helt olika saker. Jag behöver inte ha en y-axel som går upp till 400%, men det ger en effekt som jag önskar. På samma sätt, om Sveriges Television vill ge sken av att antalet rapporterade dödsfall på grund av coronaviruset är lågt, borde man förvänta sig att de använder ett omotiverat högt värde på y-axeln. Och mycket riktigt, detta kunde vi se i Rapport 2/2 i år:

Bilden kommer från Peter Dahlgrens Twitter-konto.

Det har alltså aldrig registrerats mer än 150 dödsfall på en dag, men y-axeln ger plats för 400 stycken. För att man vill signalera att få dödsfall har registrerats, trots att så inte är fallet. Norges, Danmarks och Finlands dödsfall skulle knappast synas alls i den här skalan, och detta sätt att presentera data är en effektiv motvikt till hur illa det ser ut när man jämför Sverige med dessa länder. Igen, ser ut, inte (nödvändigtvis) är – det data som presenteras är korrekt, det jag pratar om är vad man vill signalera.

Bara några veckor tidigare (19/11 förra året) nöjde man sig förresten med att 200 som maxvärde på y-axeln istället för 140 som vore rimligt med hänsyn till hur antalet dödsfall såg ut då, med ett toppvärde på ungefär 100.

Bilden kommer från Peter Dahlgrens Twitter-konto.

Men när antalet rapporterade dödsfall ökade, behövde tydligen kurvan se plattare ut. Sveriges Television själva hävdar att de inte kan klippa av y-axeln och förstora diagrammet, eftersom det då inte skulle få plats i bild, så där är även för deras medarbetares skull jag exemplifierar med Socialdemokraternas valresultat ovan. Journalisten Emanuel Karlsten konstaterar att även TV4 spelar samma spel som SVT.

Vi har fått lära oss att SVT:s vinkel alltid ska förmodas vara Den Objektiva Vinkeln, och så kanske det är, men vinkeln finns där. Det är ofrånkomligt. I ett fungerande medielandskap granskar redaktionerna varandras publikationer i en tävlan om göra solida och korrekta framställningar. I Sverige har vi mediehus med statliga mandat som påstås tala från en högre höjd än fri media. Det får dem själva att fördunkla sina agendor som ofrånkomligen finns där, och det kan i värsta fall skapa misstänksamhet mot den som med rätta ifrågasätter dem. Det som sker nu, att deras agenda granskas, är något bra. För när man betraktar SVT är de inte mer objektiva än någon annan. Det är bara något som påstås för att ge legitimitet åt de orättvisa anslagen de har blivit tilldelade.

Kategorier: Pressfrihet, Public Service