Anders Hesselbom

Att kriminalisera kritik mot Socialdemokraterna gynnar ingen

2023-06-04

Rasism är inte ett högerproblem, det är ett ytterkantsproblem. Det är extremister som vill ha höga skatter, en stark stat och starka inskränkningar på civilsamhället. Både SD och S klagar om skatter sänks, om högre krav ställs på medborgarna och om statens roll minskar, de råkar bara inte vara överens om vilken statens roll exakt är. Konflikten mellan ytterhögern och yttervänstern är inte en konflikt mellan gott och ont, det är en tävlan om vem som ska äga rollen som den onda sidan i kampen. En kamp som förs mot frihetsförsvarare.

Anledningen till att den politiker som vill öka medborgarnas frihet kan framställas som ond av ytterkantspolitiker, är att med frihet kommer ansvar. Att kräva att medborgare ska ta ansvar, är något av det fulaste man kan göra. Den som sett hur 80- och 90-talister fumlar omkring på arbetsmarknaden, samtidigt som de brutalt övervärderar sin insats, har säkert skäl att betrakta krav på ansvar som något dåligt. Totalitarism kanske inte är så tokigt, trots allt. Men givet att liberalism inte är önskvärt, vilket alternativ är bäst? Socialism eller nazism? Det finns givetvis fler, men svensk politik handlar verkligen om två sidor som utmålar sin motståndare i någon av dessa termer.

Visst, vi har Centerpartiet. De är liberala, de vill släppa in civilsamhället på marknaden (vilket skulle göra den till en s.k. fri marknad), de vill sänka skatterna och därmed öka individens bestämmanderätt över sina pengar (men tyvärr också individens ansvar över sina pengar), och så vidare. Men de är långt ifrån ett perfekt parti, som brottas med identitetspolitiska idéer, vilket gör att jag inte kan hitta samhörighet hos något av våra åtta etablerade riksdagspartier.

Att det finns folk som ogillar extremism fick socialdemokraterna erfara nu i slutet av maj. En miljöpartist, ett par vänsterpartister och några sossar annonserade att de skulle delta i en judefientlig konferens tillsammans med terroristorganisationen Hamas. Det låter problematiskt, men eftersom konferensen bara marknadsfördes på arabiska, ansåg man att det bara skulle vara att tuta och köra.

Någon visselblåsare som kunde arabiska lyfte frågan, och de flesta hoppade av. I dessa sammanhang brukar vänstern använda ordet ”husblatte” istället för visselblåsare, men det är en helt annan historia.

Socialdemokraterna annonserar att de hoppar av terroristkonferensen, samtidigt som sociala medier drunknar i att bildbevis för motsatsen.

Bilden visar hur riksdagsledamoten Jamal El-Haj kramar Amin Abu Rashid från Hamas.

(Den konspiratoriske medborgaren kan bildgoogla detta och få en träff: Yassir Arafat, medan Bing, Duck-duck-go, med flera, berättar exakt vad som sker på bilden. Tänk att sant och falskt påverkas så pass mycket av wokeness!)

Det var ofrånkomligt att detta socialistiska klavertramp skulle nå media, och Magdalena Andersson hotade naturligtvis med polisanmälan. En maktinstitution som hellre kriminaliserar kritik än bemöter den, kanske inte alltid har det moraliska övertaget. I värsta fall kanske de rent av väcker misstankar om den verklighet som lurar under fasaden faktiskt ligger där och lurar under fasaden. Om inget annat har blivit tydligt under den senaste veckan så är det detta:

Ingen som röstar på Socialdemokraterna har reflekterat över folkets väl eller landets väl, de röstar för att skydda ett parti de gillar. De skyddar makten. Alla vet detta. Vidare, oavsett hur det ligger till med den saken, är det inte en polissak att det pratas om detta. Att Socialdemokraterna vill kriminalisera kritik mot Socialdemokraterna, betyder inte att det är kriminellt att kritisera partiet. En polisanmälan mot observationen av Hamas-konferensen kommer inte att stoppa pressarna.

Och mycket riktigt är den hotade visselblåsaren redo att infinna sig i domstol för sin rätt att höras. Gulan Avci låter hälsa att hon ”är redo att infinna mig i domstol och försvara min rätt att kritisera socialdemokraternas oförmåga att göra upp med antisemitism och extremism”, vilket är det minsta man kan kräva av henne.

Hela denna historia påminner om Rasmus Paludans koranbränningar. Varför får man kritisera Socialdemokraterna när det gör många blir arga? Varför får man bränna koranen när det gör många så arga att de kastar sten på poliser? Grundlagen trumfar brottsbalken – deal with it!

Här är debattartikeln som oppositionen vill utdela repressalier för. Ni som tar hot mot demokratin på allvar, läs och dela!

Kategorier: Politik, Socialism, Yttrandefrihet