Anders Hesselbom

Bristande kunskap och större klyftor börjar bli ett erkänt problem

2023-05-06

På den tid då Socialdemokraterna betraktade varje bortslösad skattekrona som en stöld från folket (nej, det är inte ett politikercitat) frodades Sveriges industrier. Det var billigt att anställa, och Sverige stack ut som framgångsrik industrination. Allt från förpackningskartong, gem, bultar och förbränningsmotorer av världsklass såldes till utlandet och finansierade svensk välfärd. I takt med att skattetrycket skenade och arbetskraft blev dyrt, fann vi en ny lösning. Tack vare en skola i världsklass och en datorutrustad befolkning kan Sverige profilera sig som ett kunskapssamhälle! Där alla är skickliga på matematik i någon form, har god läsförståelse och var och varannan lärt sig programmera BASIC, Assembler eller C på in hemdator, kunde vi sälja konsultation till utlandet. Därmed var välfärden räddad!

År 2011 var 13% av Sveriges befolkning analfabeter, och det ska bli intressant att se när siffran följs upp med en ny mätning senare i år, men generellt sett är inte gemene svensk inte längre någon som kan sälja dyr konsultation till utlandet. Pengarna utifrån, som finansierar svensk välfärd, lever på gamla meriter, och en ny lösning måste till. Att sänka skatten och återta vår ställning som industriland är inte aktuellt. Bra eller dåligt, det finns ingen opinion för det. Vi har ett skattesänkarparti i riksdagen, C, som brottas i motvind med passionerade skattehöjare som SD, V och MP.

Och i takt med att skatter höjs växer klyftorna. Under Socialdemokraternas regim växer både andelen miljardärer och andelen fattiga. Höga skatter omallokerar pengar från fattiga till rika. Förr var vård, skola och omsorg skäl att ta arbetarnas pengar, idag är det även konst, kultur, vindkraft, Socialdemokraterna och media som ska ha pengarna. Visst betalar rika mer i skatt i kronor och ören, särskilt tack vare jobbskatteavdraget, men även ganska få tusenlappar naggar på låginkomsttagares nödvändiga köpkraft, medan en höginkomsttagare utan problem rent av kan avstå hälften av sin intäkt, och ändå leva gott – det är inte en slump att arbetarkommuner tenderar att rösta mer höger än rika storstadskommuner. Som Margaret Thatcher uttryckte det: ”Let me say this: socialism did not come from the people. Socialism came from a theory of the intellectuals. Socialism is not a creed of the people.” Att arbetare även tenderar att rösta SD betraktar jag som deras dåliga analys, men poängen att väldigt få intellektuella röstar SD stärker min poäng.

Det är frestande att fortsätta på den inslagna banan. Dagis serverar frukost, eftersom de ökade klassklyftorna gör det nödvändigt att flytta personligt föräldraansvar till ett gemensamt ansvar. Svensk filmindustri kan inte försörja sig på grund av skatter och avgifter, så en myndighet delar ut pengar till bolag som producerar kvalitativa filmer. Utan staten skulle vi inte få ytterligare en Sune-film och ytterligare en Göta kanal-film, utan skräpfilm som Brazil, Gudfadern och Bladerunner. Om inte ett statligt bolag lanserade nya artister i den årliga melodifestivalen skulle vi inte ha kvalitetsartister som Alvaro Estrella, Tone Sekelius och SaraHa, utan skitmusik som Pink Floyd, Yes och Queen. Och vilken arbetare vill inte sänka sin disponibla inkomst för en sådan sak?

Svenskens försämrade kunskapsnivå har inte gått obemärkt förbi. Den nya SOM-rapporten visar att inte minst kvinnor anser att healing fungerar och att tarotkort avslöjar framtiden. Hela 3 av 10 anser att man kan samtala med döda! Självaste Dagens Nyheter förfäras över att konspirationsteorier får höras i radio. När Elsa Widding får ge sin syn på klimat och vaccin är ”skadan redan skedd”, trots att det bara är hennes förvirrade åsikter i en Sveriges Radio-intervju. Den som anser att gemene man inte kan teoretisera mer än att slaviskt följa en röst i radio, borde rimligtvis frukta det fria ordet och propagera för hårdare styrning av media.

Samtidigt ser vi att hårt kontrollerad media inte klarar sig särskilt bra på egen han heller. Rysk ryktesspridning återges plikttroget av Sveriges Television.

Den kritiska texten till trots, skadan antas redan vara skedd. På skalan mellan hög personlig frihet och högt personligt ansvar, kontra låg personlig frihet och lågt personligt ansvar, kommer ytterst få experter anse att svensken klarar det sistnämnda. Inte precis en kunskapsnation, va?

Men ta gärna notis av vad som händer när man försöker backa bandet. Jag är nästan beredd att säga att det inte går. Kan vi säga att du måste vara beredd att ta ekonomiskt ansvar om du tänker alstra barn? Knappast. Kan vi kräva att du serverar frukost till de barn du redan har? Nej, inte det är inte socialistiskt! Kan vi låta medborgaren välja sin film och musik på egen hand? Nej, det är marknadskultur! Kan vi lägga ner myndigheten för alkoholinköp? Nej, då kommer alla dricka Pripps blå, och så kan vi inte ha det!

Som avslutning vill jag säga att du som läser detta naturligtvis väljer bra kultur, fin alkohol och tar utmärkt hand om dina barn. Det är ”alla andra” som är problemet.

Kategorier: Nanny state, Politik, Propaganda