Har du sett att palestinarörelsen viftar med fel Iran-flagga?
Att kritisera Vänsterpartiet är som att sparka på en död häst. Ingen förändring kommer att ske. Vad de än gör, eller hur bra eller dåliga de än är, kommer knappt 10% av Sveriges befolkning vara kommunister som röstar V. De kan inte rekrytera en enda tänkande människa, resten vet inte var de ska ta vägen utan V.
Direkt efter att Fadime Sahindal år 2002 hade mördats av sin far, för att hon ville bli en del av det svenska samhället, Krävde Ung Vänster att Mona Sahlin skulle avgå som regeringen Perssons integrationsminister. Man kan tro att det skulle vara för att en ung kvinna dött i ett hedersrelaterat fall, men vänstern hade avslöjat att Sahlin var rasist då hon uttalat sig om hederskulturens baksidor, vilket var mer än vänstern tålde.
Ung Vänsters ordförande, Ali Esbati, pratade om hederskulturen som hjärnspöken och en västerländsk skrämseltaktik. Nooshi Dadgostar antog under sin tid i Ung Vänster ett ”antirasistiskt program”. Ur detta program lyfte Klas Gustavsson, doktor i sociologi, att det särskilt nämner att hedersrelaterat våld effektivt maskerar den verkliga maktstrukturen, och att tvångsäktenskap är en myt.
Palestinarörelsen har sitt existensberättigande, även om jag anser att de har fel. Palestinarörelsens allians med svensk vänster kan förmodligen förklara varför de, helt ensamma, har tagit mullornas parti i Iran-frågan. Svensk vänster är inte ond, den är bara väldigt obildad. Inte outbildad, men obildad, för även en schimpans kan skickas på kurs.
Vill man bli rik och vill man bygga moskéer, så är bör man driva företag och jobba. Att staten driver pengar åt det hållet är inte acceptabelt i ett sekulärt land.
Skattefinansierade Islamiska förbundet (som är en del av FIOE) grundades 1989 av jihadistiska Muslimska Brödraskapet. Förbundets hemsida fungerar ungefär som en reklampelare som främst vänder sig till personer som inte är medlemmar, så när de beskriver sin tro och sin världsbild där, så får man anta att det är den polerade delen som lyfts fram. De delar som man tycker är odiskutabelt positiva eller åtminstone okontroversiella. Här får vi läsa att Allah skapade Universum och underställde det fysiska lagar för en bestämd tidsperiod, och att han skapade människan i syfte att dyrka honom.
(I verkligheten existerar du inte för att dyrka Allah, du existerar för att självreplikerande gener kan självreplikera mer effektivt genom att använda dig som fordon.)
Om Big Bang frågar man sig retoriskt hur en skrift, som först uppträdde i Arabiens öknar för 1400 år sedan, kan innehålla en så djupgående vetenskaplig sanning? Det är alltså inte Muhammed som har hittat på Koranen, det är Allah som har dikterat den. Och utöver det, hyllas islam som feministiskt, baserat på frivillighet och en religion med omsorg för minoriteter.
Så varför lockade denna fyrbåk av demokrati och feminism till sig en ordförande som Omar Mustafa? Både HBT-socialdemokraterna och RFSL förfärades när han valdes in i partistyrelsen, men han lyckades snabbt få en hemvist där han passade bättre, nämligen utvecklingschef vid skattefinansierade Ibn Rushd. Där var förbud mot homosexualitet och förespråkande av barnaaga helt okontroversiellt, men eftersom deras företrädare gärna pratade om sina åsikter, drogs statsbidraget in. Och idag är Omar Mustafa statstjänsteman, närmare bestämt enhetschef på Tillväxtverket. Så med Mustafa ut vägen, borde allt vara frid och fröjd?
Nej, Islamiska förbundet har gång på gång bjudit in antisemitiska talare, och till och med de hemmablinda galningarna på Expo beskriver dem som antisemitiska. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap nämner i studien ”Muslimska Brödraskapet i Sverige” (2017) Islamiska förbundet syftar till att låta Muslimska Brödraskapet komma åt svenska skattemedel, även om de själva förnekar kopplingen. Sameh Egyptson blev till och med anmäld till åklagare för sin avhandling (2023) som lyfte fram starka kopplingar mellan Islamiska förbundet och Muslimska Brödraskapet. Och sedan dess har det bubblat upp berättelser i media som beskriver hur Islamiska förbundets företrädare stoppat projektpengar i egen ficka.
Det var inte detta som var överenskommelsen när man väl började beskatta arbetarna.
Man måste alltid närma sig frågor kring Israel-Palestina-konflikten ganska försiktigt, för när man tar parti för eller emot något läger, kommer man (i bästa fall) att klistras på en svartvit samling åsikter som man kanske inte nödvändigtvis har. Mer troligt är att man blir idiotförklarad. Det mesta jag har att säga varför jag inte stöttar ett fritt Palestina är summerat här: Jag stöttar inte ett fritt Palestina (2025-04-27).
Jag har lovat att svara på några frågor som dykt upp i sociala medier, vilket jag gör här, efter bästa förmåga – jag har inte alla svar och min slutsats kan vara felaktig.
Till att börja med är Palestina ett högerextremt och nazistiskt projekt (se länken ovan). Från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar (”Hamas är en kvinnofientlig, auktoritär och högerextrem terrorgrupp…”) till författaren och journalisten Göran Greider (”…trött på alla slappa påståenden om att vänstern på något sätt delar världsbild med ett högerextremt Hamas!”) har uttalat sig om detta, så om den saken råder det inga tvivel. Hamas har ett grundmurat stöd i palestinarörelsen. I samband med den lyckade massakern vid musikfestivalen i Re’im 2023-10-07 ökade stödet för Hamas till över 40% i både Västbanken och Gaza, samtidigt som stödet för Fatah minskade. 72% av palestinierna ansåg att massakern var något positivt. Bland de som inte stöttar Hamas, Fatah eller PLO finns dem som tycker att Hamas är för snälla mot västerländska värderingar som demokrati, religionsfrihet och yttrandefrihet.
Varje palestiniers död är en tragedi, men jag skyller det på Hamas och på deras anhängare, inte på Israel, som trots allt försörjer Palestina med mat och kläder. Palestina är som bekant inte en marknadsliberal demokrati som använder företagande för att skapa värde och tjäna pengar till sin försörjning, Palestina är ett islamistiskt polis- och angiverisamhälle som behöver födas av utomstående. Och att Israels förnödenheter inte tryggt kan levereras till palestinierna, är Hamas fel. Och deras anhängare. Och den åsikten anser jag att man kan ha, utan att det ska betyda att man ska försvara varje israelisk gärning någonsin, för verkligheten är komplicerad.
När jag går till mig själv, landar jag på Israels sida i synen på vetenskap och bildning, på marknadsliberalism, homosexuellas rättigheter, demokrati, transpersoners rättigheter samt religionsfriheten och yttrandefriheten. Om inte Palestina försörjdes med vapen, kunde Israels försörjning av den palestinska befolkning kunna fortgå, och över tid skulle man kunna vända tillbaka den muslimska Mellanöstern till den forna högkultur den en gång var. Men idag är det svårt. Idag har vi ett ofrivilligt fysiskt krig.
Summerat landar jag på Israels sida i konflikten, men det kan ändras och har ändrats. Innan jag studerade konflikten, så stod jag på samma sida som media, nämligen den Palsetinska. (Svensk medias relation till Palestina är ett ganska stort ämne, som jag gärna utvecklar i framtiden.) Vill du kritisera, utmana eller ifrågasätta? Här är du välkommen att kommentera precis hur mycket du vill – jag publicerar allt. Vill du i stället utmana mig på X, ställ en fråga i taget och undvik personangrepp. Eftersom X är en gigantisk plattform för politikintresserade personer, riskerar informerade och relevanta inlägg, kommentarer eller utmaningar att drunkna bland förolämpningar, hot och personliga påhopp.
Idag pågår intensiva demonstrationer om att Palestina ska befrias, och det låter fint, för vem vill inte vara fri? Men vad ska de befrias från, och hur ser ett fritt Palestina ut?
Palestinierna var traditionellt ett stolt krigiskt folk, en kolonialmakt att räkna med, en kolonialmakt att frukta. För att påminna om detta använder palestinarörelsen sig av en flagga som har fyra färger. Dessa är röd, vit, grön och svart. Den röda färgen symboliserar blodet på Hashim-klanens svärd när intog och beskyddade Mecka på 900-talet. Den vita symboliserar klanen Umayyadernas ädla gärningar, när de lyckades utvidga det muslimska imperiet i Asien och Afrika på 700-talet. Den gröna färgen representerar den fatimidiska dynastin som etablerade fatmidkalifatet på 900-talet, ledd av Abu Abdallah al-Shi’i, ”den imam som vägleddes av Allah”. Den svarta färgen är representerar Abbasidkalifatet, och deras oskadliggörande av islams fiender under 700-talet.
Idag finns ungefär 13 miljoner palestinier, hälften bor i Västbanken, Gazaremsan och Israel, drygt 40% bor i olika arabländer, främst Jordanien, och resten bor i olika västländer, bl.a. Tyskland, Kanada, Sverige och Storbritannien. Sist Palestina befriades och tilldelades ett eget land var år 2006. Genom ett demokratiskt val tillsatte man terrororganisationen Hamas som ledare över det palestinska folket. Hamas har starka sympatier för nazismen och detta uttrycks genom den spontana hälsningen, heilandet, alltså en s.k. Hitlerhälsning flera gånger har fastnat på film av uniformerade Hamassoldater. Redan under 1930-talet skickade Muslimska brödraskapet delegationer till nazisternas möten i Nürnberg, och än idag är Hitler ett populärt varumärke i Palestina och Min kamp på arabiska är en populär bok även i svenska bibliotek.
Sedan Hamas rättmätiga maktövertagande, har inte mycket positivt lämnat landet. Inga internationella företag har etablerat sig där, inga handelsavtal har upprättats med omvärlden. Biståndsfinansierade raketer har dock lämnat Palestina i stor skala. Och det är den oförmågan att prioritera, som fått Israel att sluta skicka pengar till Palestina. De skickar mat, kläder och andra förnödenheter istället, för pengar i Hamas händer går till fel saker. Dessutom har något annat hänt. Den stolta kolonialismen som flaggans färger representerar tycks ha ersatts av feghet. Varför ser man inte den palestinska armen annat än under vapenvila? Under pågående krig, tycks alla vara civila, men så snart en vapenvila är inledd, poserar Hamas med sina svarta dräkter och gröna pannband i drivor?
Generellt sett utökar inte islamister sina territorier med våld längre. Hamas krigar i civila kläder, i skydd av civila, för att det ger dem en offerroll att profitera på. ”Israel dödar civila!” Detta är folkrättsvidrigt. Hamas bryter mot distinktionsprincipen, som bygger på att båda parter måste skilja på civila och stridande. Hamas bryter mot principen att använda civila som mänskliga sköldar. Och enligt folkrätten så behåller Hamas ansvaret för de civila som dör i kriget, på grund brotten mot de två tidigare nämnda principerna. Men gemene man bryr sig inte om folkrätten. Gemene man ser att civila palestinier dör, och köper narrativet att Israel därmed måste vara fienden. Hamas vinner propagandakriget, och Hamas anhängare välkomnas med öppna armar av västvärlden, som fortfarande har dåligt samvete för Storbritanniens och Frankrikes kolonialism, USA:s slavhandel och för Sveriges industriella framgångar och från det kommande välfärdssamhälle vi har idag.
Det är endast palestinierna själva som kan befria Palestina. Om vi ger palestinierna ytterligare ett nytt land, kommer deras sympatier för Hamas att förråda dem igen. Utan en grundläggande attitydförändring, kommer de inte att prioritera samhällsbygge före krig denna gång heller. Ett fritt Palestina kommer inte vara en demokrati. Ett fritt Palestina kommer reflektera palestiniernas åsikter och värderingar, precis som ett fritt Syrien reflekterar Hay’at Tahrir al-Shams värderingar. Utan en grundläggande attitydförändring, kommer de inte att prioritera samhällsbygge före krig denna gång heller. Vi kommer få se mer av offentliga avrättningar av homosexuella, fler begränsningar för kvinnor och fortsatt intellektuellt förfall. Det bästa som kan hända en palestinier är att hamna i t.ex. Sverige, där man får ta del av det välfärdssamhälle vi har skapat, få ett intresse för kunskap, konst och kultur, där man kan skaffa sig ett hedervärt yrke, och där man få demonstrera för ett fritt Palestina på sin fritid. Men att i detta läge faktiskt befria Palestina, kommer innebära samma misstag som de senaste gångerna.
Svenskt rättsväsende är ter sig ganska komplicerat för den som betraktar det utifrån. Vi har kriminaliserat det som kallas för ”hate speech” i en lag som kallas ”hets mot folkgrupp” (HMS, brottsbalken kapitel 16, paragraf 8). Den som gör sig skyldig till brottet döms till böter eller fängelse i högst två år.
”Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år.
För hets mot folkgrupp döms också den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i första stycket.
Om brottet är ringa döms för ringa hets mot folkgrupp till böter.
Om brottet är grovt döms för grov hets mot folkgrupp till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.”
Så här har lagen praktiserats i Sverige:
Att hävda att de som skyddas av HMS har ”mördandet i sina gener” är tillåtet. Den åsikten har framförts om judar av muslimen Mahmoud el-Kayed, som saknar skyddet om HMS.
Den som saknar skyddet om HMS får skandera om intifada (utrotandet [av judar]) mot en grupp som skyddas av lagen. Muslimer (som saknar skyddet om HMS) får uppmana om intifada (trots att judar skyddas av lagen).
Den som saknar skyddet om HMS, får uppmana till utrotning av en grupp som skyddas av lagen. Muslimer får skandera ”from the river to the sea”, utan att någon har åtalats.
Den som saknar skyddet om HMS (muslimer), behöver inte acceptera kritik mot sin religion, t.ex. i form av ett symboliskt förstörande av sin heliga skrift, vilket den som skyddas av lagen (judar) måste acceptera.
Ur ett principiellt perspektiv ser detta väldigt märkligt ut, men ur ett pragmatiskt perspektiv är det logiskt. Muslimer är farliga, de är många och de är beväpnade. Den som tror på demokratiska principer är naiv. Nu måste vi förhålla oss till den skörd vi har sått.
Folkmordet i Armenien skedde under första världskriget och det efterföljande turkiska inbördeskriget, under det osmanska rikets regi. Det var då dominerat av det nationalistiska partiet Ungturkarna. Armenier, som var en stor och välbärgad minoritet i det osmanska riket, utsattes för massarresteringar, deportationer och massakrer. Det beräknas att 1,5 miljoner armenier dödades, och många andra tvingades på flykt.
Under Josef Stalins styre i Sovjetunionen har mellan 10 och 20 miljoner människor dött till följd av olika politiska utrensningar, svält, tvångsarbete i Gulag-lägren och massavrättningar. Detta skedde under 1930- och 1940-talet.
Under andra världskriget dog omkring 7 miljoner tyskar, varav omkring 2 miljoner var civila. Omkring 6 miljoner judar avrättades under det som vi kallar för Förintelsen.
Folkmordet i Rwanda (1990-talet) kostade en miljon människoliv, främst tutsier.
Under konflikten i Syrien (2011) har muslimer drabbats av omfattande våld och förföljelse. Konflikten inleddes som en del av den arabiska våren med krav på demokratiska reformer, men utvecklades snabbt till ett brutalt inbördeskrig med många aktörer, inklusive den syriska regeringen, olika rebeller och extremistiska grupper. Den syriska regimen, ledd av Bashar al-Assad, har riktat sig mot sunnitiska områden och genomfört massakrer, tortyr och användning av kemiska vapen.
Att ta parti för nazisterna på grund av de cirka 30 000 muslimer, varav många är civila, som dött i den Hamas- och Iran-koordinerade attacken mot en musikfestival den 7 oktober 2023, är ett misstag av svensk vänster. Israel begår inget folkmord. Antalet judar i Mellanöstern har minskat något enormt, precis som antalet muslimer i Mellanöstern, västra Asien och norra Afrika har ökat något enormt. Räknar man antalet döda så är det terroristerna (som av en händelse råkar vara nazistsympatisörer) som bär skuld. Hamas kan kriga i uniform, på behörigt geografiskt avstånd från civila, men det är inte så kriget förs från deras sida. Hamas bär civila kläder och krigar från civila institutioner. Det innebär ofrånkomligen att de bär ansvar. Hade deras attack mot musikfestivalen varit så nobel som den svenska kultureliten tror att den är, hade saker sett väldigt annorlunda ut.
Därför vill jag försvara rektor Hamid Zafar. Han har kommit till Sverige från ett muslimskt land, och har lämnat sin antisemitism bakom sig. Han har varit en positiv kraft för svenska ungdomar, och han förtjänar en röst i samhället. Efter att ha lämnat ett land där varje bokhandel frontar med Adolf Hitlers ”Min kamp” har han gjort något bra för vårt samhälle, medan Stina Wollter, som vuxit upp i ett samhälle där hon har tillgång till information om vad som pågår i sin omvärld, ändå misslyckats att skilja gott från ont. Ändå tycker ”objektiv media” som SVT att Stina Wollter är skyddsvärd.
Nej, det vore lämpligt att låta media vara subjektiv, att låta objektiviteten komma från flera infallsvinklar, och att låta svenska medborgare slippa betala för vad en extrem elit anser vara objektivt. I stället för att lägga pengar på SVT borde gemensamma medel läggas på att göra nyhetsmedia skattefri, så att vi kan få den mångfald som resten av världen redan har – nyhetsmedia som är höger, vänster, mitten, konservativ eller liberal.
Ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på Sveriges Televisions personal.
Vi minns att rektor Hamid (Hamid Zafar från Afghanistan) år 2020 blev utslängd med huvudet före från underhållningsprogrammet ”På spåret” efter att det visat sig att han anonymt skrivit ett par kommentarer på X (dåvarande Twitter) i början på 2010-talet som kunde uppfattas som antisemitiska. Att en person med ursprung i ett islamistiskt land ogillar judar är inte jättekonstigt, och att han idag kraftigt tar avstånd från sina gamla åsikter är hedervärt – det tyder på en viss assimilering och avradikalisering.
Konstnären Stina Wollter har vuxit upp i en västerländsk demokrati, och har inga skäl att tugga i sig den islamistiska världsbilden. Som kulturprofil omgiven av information, kunskap och frihet, har hon inga skäl att ta Hamas krigsrapporter på allvar. Tvärt om, hon borde veta vilka som sympatiserar med nazismen, avrättar homosexuella och använder kvinnor som sexslavar. Inte Israel. Hon borde veta vilka som är demokrater, marknadsliberaler och arrangerar Pride-parader. Inte Palestina.
Men icke. Stina Wollter, som saknar de ursäkter som är rimliga för rektor Hamid, sprider konspirationsteorier som rentav skulle få Hermann Göring i chock! Israel skulle ljuga om Palestinas sexuella våld mot judiska kvinnor och om att de halshugger judiska barn, men att Israel dödar palestinier för att ta deras inre organ, det är en sanning så sann som dagen själv, då det påstås av en islamistiskt terrororganisation!
”Och vet du vad? Jag tänker så här, att vad Stina Wollter har spridit i sina sociala medier, som hon dessutom har bett om ursäkt för, det är en sak och det är en allvarlig sak. Det SVT har absolut ansvar för, det är innehållet i våra program, de vi sänder och vad som sägs i våra program. Och då vågar jag hävda att det här programmet är ett program om konst och handlar om kroppen.”
Så en princip för Stina Wollter (som faktiskt inte bett om någon förlåtelse), en annan princip för afghanska män. Hur förväntas vi tolka detta? Det SVT menar med detta uttalande är att Stina Wollter passar utmärkt för streaming på SVT Play, men inte för markbunden tv. Ursäkta, men det var inte jättetydligt! Tvärt om så uppfattade jag att Eva Beckman helt ändrat uppfattning sedan incidenten med ”På spåret”.
Förr skulle staten skydda medborgarnas fria åsiktsbildning, vilket givetvis är orimligt i en global värld där rätten till en åsikt av praktiska skäl måste korrelera med nivån av våldskapital åsiktsmotståndaren har. Men även med det givet, kan statliga överträdelser ske. Britten David Spring fick 18 månaders fängelse för sin ohörsamhet mot staten. Den officiella förklaringen var kritik mot islam, men det finns skäl att misstänka att det egentliga skälet bakom Springs fängelsetid egentligen är att han kritiserade just åsiktspolisandet, specifikt det som riktades mot två kvinnor. Även om man accepterar antagandet att dessa kvinnor är världens sämsta människor, så måste rätt vara rätt i rapporteringen. Här är en video publicerad på X, och jag kommer att lägga ut nya inlägg när mer information blir tillgänglig.
Jag har flera gånger påpekat att framtidens S-märkta historiker kommer behöva göra samma skadehantering om islamismen som dagens S-märkta historiker behöver göra gällande Partiets relation till nazismen på 1930- och 1940-talet. Och profetian uppfylldes 7/10 över en natt, när Hamas utsatte Israel för ett helt obeskrivligt terrorattentat, som dödade 250 civila på en fest. Vänsterns krishantering har varit fruktansvärt obegåvad. Jag säger absolut inte att man är korkad för att man är vänster, särskilt inte då jag själv har röstat vänster i alla val utom det senaste, men jag säger att krishanteringen har varit extremt enfaldig.
Något som jag uppskattade, var att alla partiledare rakryggat tog Israels parti, i direktsändning. Magdalena Andersson var inget undantag, och även de impulsiva galningarna (Dadgostar och Stenevi), vars moraliska kompass normalt utklassas grundligt av en Djingis Khan på crack, gjorde ett bra jobb. Därefter har vi betraktat en shit show i realtid, där Aftonbladets Anders Lindberg varit något slags talesperson, som en dåres försvarstal.
Är det något påstående som Lindberg gjort ofta under den senaste veckan, så är det att Hamas är högerextremister. Hamas är såklart inte högerextremister, de är islamister och totalitära socialister, men Lindbergs agenda har en del konsekvenser.
Ett folk som väljer ett högerextremt styre, borde rimligtvis vara högerextremt. Varför har den svenska vänsterns lojalitet legat hos Palestina istället för det mer liberala högerdemokratiska Israel?
Om inte även palestinierna är högerextrema, varför firar svenskpalestinier terrorattacken mot Israel? Förmodligen för att de sympatiserar med Hamas (som faktiskt tillträdde med folkligt mandat).
Om konservativ religiositet är ett tecken på högerextremism (och inte bara ett tecken på konservativ religiositet) varför är det liberaler och inte socialister som förespråkar rätten att utan förbehåll kritisera islam?
Om Hamas är högerextrema, varför är det just vänsterpartister som hyllar Hamas attack mot Israel tillsammans med svenskpalestinierna? Är det inte snarare så enkelt att de som hatar judar hyllar attacken, vänsterpartist eller ej, palestinier eller ej? Vänsterpartiet är trots allt inte det mest högerextrema partiet i Sverige.
Är de som inte vill ha in Hamas-anhängare i Sverige vänsterextremister?
Det finns mycket att säga om detta intellektuella haveri, och jag har knappt skrapat på ytan. Men jag vill avsluta med att citera Per Lindgren:
”Sveriges komiker har hittills sagt fler och mer insiktsfulla saker om det som skett och sker i Israel och Palestina än alla landets politiker och journalister tillsammans.”
Idag, en dryg vecka efter folkvalda (!) Hamas attack mot Israel, har Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg upprepade gånger påpekat att Hamas-kartellen inte är vänster, utan rent av höger. Men inte heller högern vill kännas vid dem, och här är anledningen.
Jag har ”scrollat” lite på Instagram och sett en del satirteckningar i flödet, förmodligen på grund av s.k. algoritmer.
En teckning från Ellen Ekman är en serie där en (höger-) politiker som pratar med en medborgare, påstår sig vara engagerad i samma sak som bekymrar vanliga människor, men politikern får inte napp från medborgaren om att detta skulle kunna vara elpriserna, gängkriminaliteten eller bensinpriserna. Nej, vanliga människor är bekymrade över klimatet!
Den som varken är bekymrad av elpriser, kriminalitet eller bensinpriser är extremt priviligierad. Man är förmodligen övre medelklass, som har råd med elräkningen, kanske inte ens behöver någon bil och har definitivt inte drabbats av gängkriminalitet. Man kanske rent av bor i ett område som inte är särskilt utsatt. Om man då tror att man företräder vanliga människor, är man förmodligen placerad ganska högt på behovstrappan. Och tvärt om, den som har blivit nedslagen och rånad, och således ligger betydligt lägre på behovstrappan, kommer att ha mycket annat än snittemperatursförändringen i huvudet. Den som betraktar Sveriges relativt låga klimatpåverkan som Den Viktigaste Frågan, tillhör inte vanliga människor, utan den priviligierade övre medelklassen.
I en annan teckning från Robert Nyberg ställer en medborgare en fråga till en (höger-) politiker. Att sälja ut statliga bolag för att dra in pengar till statskassan, är inte det som att kissa i byxorna för att hålla värmen?
Om medborgarna får driva företag utan att behöva konkurrera med statliga bolag – alltså bolag med i princip obegränsad finansiell styrka – kommer marknaden blomstra. Och det är just marknaden som beskattas för att staten ska få sin inkomst. Tekningen är inte rolig, man känner bara sorg över att kommunismen fortfarande florerar i Sveriges bakgårdar.
En annan teckning kommer från Peter Ektröm. Han ritar en tant (som brukar återkomma i hans små inlägg) som förklarar sitt stöd för Palestina, men inte Hamas. Denna piruett handlar såklart om Hamas gigantiska terrorattentat mot Israel – den enda demokratin i Mellanöstern.
Tanken kan liknas med att nazisterna är goda, men nazismen är ond. Men problemet är att det enda normala sättet att se på människor, är just att människor inte är sin hudfärg eller sitt ursprung, utan just sina åsikter och värderingar. Anledningen till att islamisterna ska ha ett frikort som man faktiskt inte är beredd att dela ut till nazisterna, beror på något slags maktanalys som ska ursäkta den som firar attentatet mot Israel genom att vifta med hakkors om personen är just islamist.
Det var förresten Ekström som försökte göra en poäng mot religionsfrihet genom att påpeka att där man bränner böcker, bränner man snart människor. Men faktum är att de länder som kriminaliserar starkt avståndstagande till en ideologi genom rituell förstörelse av en bok som representerar ideologin, som bränner människor.
Nu ska ordningslagen ändras så att demonstrationer som riskerar att utlösa våldsamma reaktioner inte beviljas något tillstånd. Det innebär inte att det kommer bli olagligt att uttrycka ett starkt ogillande av Islam genom att demonstrativt elda upp en koran, men du kommer inte kunna söka demonstrationstillstånd för det. Och utan demonstrationstillstånd så kan du inte göra en allmän sammankomst av en koranbränning, men det finns fler alternativ för den som absolut vill bränna en koran, så problemet är egentligen mest vilka principer som ska användas när koranbränning inte längre får göras som huvudnummer i en allmän sammankomst.
Vad som är heligt spelar ingen roll. Jag anser att självbehärskning och förnuft är heligt, så om det spelar roll vad som är heligt, så skulle våldsverkande religioner inte heller kunna tillåtas. Och eftersom jag även anser religionsfriheten vara helig, så skulle vi få en kollision mellan olika rättigheter. En för mig mer lockande princip, skulle vara personligt ansvar: Om jag vill leva i en demokrati så förbinder jag mig att inte döda en polis så snart jag inte får precis allt exakt precis som jag vill ha det. Problemet med personligt ansvar är att samhällen vars medborgare förmår att axla det, inte behöver förhindra koranbränningar under allmänna sammankomster.
Vem som har störst våldskapital spelar ingen roll. Om inskränkningen i fråga (inga koranbränningar under allmänna sammankomster) kommer från att motståndarna är beredda att ta till våld, är det en indirekt uppmaning till medborgarna att välja våld som ett medel att ändra samhället till sin favör. Den förda politiken borde snarare uppmuntra medborgarna att förändra samhället genom debatt i tal, text och val.
Påtryckningar från utlandet bör ignoreras. Ofta är det de absolut sämsta länderna som bedriver de hårdaste påtryckningarna, och under den senaste tiden har svensk media varit väldigt imponerad över att 57 länder vill att Sverige ska agera mot koranbränningar. Tänk ändå att det finns 57 länder som bryr sig om lilla Sverige! Problemet är att det inte finns några 57 länder som bryr sig om Sverige, utan 57 länder som arbetar för ett globalt hädelseförbud. Länder som gör matinéunderhållning av att avrätta homosexuella. Vi bör stå upp för våra värderingar (att demokrati är bättre än diktatur, att sekulär liberalism är bättre än religiös fundamentalism, och så vidare) hellre än att bli imponerade av att hela 57 länder bryr sig om vår lagstiftning. Gräver man lite, så är det hela ofta en chimär. När irakier protesterade mot Lars Vilks avbildning av ”profeten” Muhammed så var det inte för att de prenumererade på Nerikes Allehanda och satte morgonkaffet i vrångstrupen på grund av vad de möttes av. Det var för att de blev kränkta när det via nätet fick reda på att det finns ett land i norr som heter Sverige som är demokratiskt!
Jag är beredd att dra ner byxorna, men jag tänker inte göra det innan jag ”blivit du” med de nya principerna. För mig är dessa fortfarande en gråzon. Och jag tänker inte kompromissa med allas likhet inför lagen, för så snart man gör det, är det Sveriges minoriteter som drabbas. Humanismen går före allt, helt oavsett om du är beredd att döda en polis för att få gehör för dina önskemål.
Yttrandefriheten, religionsfriheten och demokratin är idag under attack.
Vad är yttrandefrihet? Yttrandefrihet definieras av FN i dokumentet ”Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna” enligt följande: ”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.” Det innebär alltså att yttrandefrihet åtnjuts av den som inte riskerar att få sparken från jobbet för att han har impopulära åsikter, även om åsikterna rentav handlar om religion. Yttrandefriheten skyddar individen från massan.
Vad är religionsfrihet? Den låter dig praktisera din religion utan tvång, och den låter dig avstå. ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.” Att attackera blåljuspersonal när ens föreställningar utmanas, täcks inte av religionsfriheten, men rätten att utmana dina förställningar täcks av yttrandefriheten.
Vad är demokrati? Demokrati är ett styrelseskick där makten utgår från folket. Medborgare har rätt att rösta, och har rätt att lobba för sina frågor, vilket förutsätter demonstrationsrätten och yttrandefriheten. Sverige har en ganska stark indirekt demokrati, vilket innebär att man utser representanter för sina åsikter. Styrkan ligger särskilt i ett skydd mot en stark stat och mot korrupta politiker, i en grundlag. Grundlagen, som säkerställer yttrandefriheten och religionsfriheten, kan inte ändras hur som helst. ”Grundlagarna är svårare att ändra än andra lagar. Det ska finnas tid för eftertanke och konsekvenserna av en grundlagsändring måste vara extra genomtänkta. Tanken är att skydda demokratin. Riksdagen ska inte kunna fatta förhastade beslut som till exempel begränsar människors fri- och rättigheter.”
Attacken mot dessa institutioner pågår nu från tre olika håll, på tre olika nivåer.
Massmedia, som korrekt och plikttroget har pratat om högerextremism när nazister attackerar fredliga demonstrationer, har nu valt att istället prata om högerextremism när högerextremister attackeras. De senaste dagarnas upplopp beror enligt media på den högerextrema Rasmus Paludan, vilket är en subtil glidning från att skylla oroligheter på den som orsakar dem, till den som har demonstrationstillstånd.
Islamismen och annan extremism är givetvis en faktor. Om du inte vill att koranen ska brännas, är du inget annat än en muslim, men den som vidtar våld när den inte får som den vill, är inte en vuxen tänkande människa, den är en extremist som saknar respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Dessa människor har inget i ett kunskapsdrivet och fritt land att göra – oavsett ursprung, etnicitet och bakgrund. Man hör helt enkelt hemma bakom lås och bom.
Vissa medborgare vrider ut och in på sig själva och pratar om att dessa beviljade demonstrationer inte är ”riktig” yttrandefrihet eller demonstrationsfrihet, eller att det är ”korkat” att bevilja sådant som är provokativt. Vad som är korkat eller inte, är inte upp till våldsverkarna eller deras försvarare att avgöra, den frågan ägs av den som anser sig ha skäl att bedriva sin demonstration. Detta är inte något en demokratiförespråkare vill begränsa, för en sådan anser att det är våldsverkaren som är problemet. Vi behöver komma till en punkt där detta är införstått om yttrandefriheten, religionsfriheten och demokratin ska ha någon framtid i Sverige.
Alldeles för ofta får man som sekulär frågan varför man bara hackar på den religion man kritiserar just nu. Svaret är att man troligtvis bemöter den som talar. Förra årtusendet, när kristdemokrater motionerade om att kriminalisera hädelse och att biologiundervisningen i skolan skulle kompletteras med en undervisning i kreationism, ställde många frågan varför vi kritiserar kristendomen istället för islam. Idag, i ljuset av attentaten mot tvillingtornen, mot Charlie Hebdo-redaktionen och hotbilden mot Lars Vilks, ställer sig många frågan varför vi kritiserar islam istället för kristendomen. (Nazism brukar nästan alltid vara tillåtet att kritisera, bortsett från en och annan ”men judarna då”-kommentar.)
Svaret är egentligen självklart. Vi sekulärhumanister ogillar allt irrationellt motiverat våld, och vi svarar den som tar sig ton. Just nu råkar muslimer vara en ganska stor och ganska högljudd grupp som ställer till med ganska mycket besvär. De allra flesta muslimer vill inget annat än att leva i fred i ett samhälle vars uppbyggnad de själva bidrar till, och så länge vi låter en rasistisk och våldsverkande minoritet företräda islam, undergräver vi drömmen om det harmoniska och mångkulturella samhället.
Anders Lindberg säger att man sparkar nedåt när man angriper muslimer, men det är inte helt självklart sant. Muslimer har en stark ställning gentemot staten, och muslimska föreningar får olika typer av projektbidrag utbetalda. Muslimer har en stark ställning i samhället, och när hatbrott riktas mot muslimer väcks oerhört starka känslor, med rätta. Muslimer är dessutom den största etniska gruppen i Sverige, med åtminstone 810.000 anhängare (vilket motsvarar drygt 8% av befolkningen) år 2016, med en ökande trend.
(Läst 2020-09-05.) Att kritisera islam är inte att sparka varken nedåt eller uppåt, för i ett civiliserat samhälle saknar idéer rättigheter, och att kritisera muslimer är inte med nödvändighet att över huvudet taget ”sparka”, och inte med nödvändighet ”nedåt”.
Det kan alltså finnas goda skäl att kritisera kristna dogmer när kreationism jämställs med biologi, och det kan finnas goda skäl att kritisera muslimska dogmer när terror jämställs med västerländsk religionsfrihet. Det bästa sättet att slippa kritik är att inte ta sig ton, men det bästa man kan göra är att säga sin mening och bevilja meningsmotståndaren samma frihet, även om han är sekulär.
Just nu pågår en namninsamling om att plocka ner Linnémonumentet i Humlegården.
Bilan Osman har skrivit om Black Lives Matter i Expressen, och i texten bjuder hon på en liten historielektion. Hon berättar att Carl von Linné är ”rasismens stamfader” och av sammanhanget förstår man att det är ett globalt perspektiv som avses. En rimlig tolkning av påståendet att någon är ett fenomens stamfader är att man menar att personen har uppfunnit fenomenet i fråga, och att Bilan Osman menar att det var Carl von Linné som uppfann rasismen. Jag anser att Osman är felinformerad och att hon har slarvat i sin utforskning av rasismens historia, men även jag gillar såklart tanken på att rasism inte fanns före den senare halvan av 1700-talet. Men bara ett par meningar senare i sin egen text ger Osman två exempel på tidigare påstådda rasister, Louis de Geer (1600-tal), som handlade med slavar, och Axel Oxenstierna, som tog emot slavar från de Geer.
Varken slavhandel eller kolonialism var något som utmärkte svenskar eller vita. Arabvärlden har i princip alltid handlat med och begagnat sig av slavar, och det Osmanska riket använde sig av slavar från både Afrika och norra Europa ända in på 1900-talet, med stöd i Sharia. Det är lika rimligt att betrakta muslimska symboler som en påminnelse om islams rasistiska historia, men jag tycker inte att det är något rimligt skäl att inte acceptera att sådana bärs (av t.ex. Bilan Osman själv faktiskt).
Det bästa man kan göra är att förlika sig med historien. Vi kan helt enkelt inte avlägsna allt som inte har ett felfritt förflutet, oavsett om vi pratar om Linné, Socialdemokraterna eller t.ex. våra gamla kungar från förr. Det vi däremot kan göra, är att träna oss på att exponeras för vår kultur och vår historia, trots att den inte bara är fylld med enhörningar och fluffiga rosa moln.
Få religiösa kan hantera frågor som har med religion att göra sakligt, men bara Nerikes Allehandas chefredaktör Lars Ströman kan gå vilse så till den milda grad som demonstreras i dagens ledare. Hans text går ut på att det är fel av Lindesbergs kommun att inte tillåta bön på arbetstid, vilket är en ganska djärv hållning då bön sällan är en del av arbetsbeskrivningen. Andra debattörer som kräver rätten att be brukar hänvisa till att bön sker på rasten, men nu pratar vi om arbetstid – folk ”maskar” ändå två timmar om dagen. Enligt Ströman så kollar man då Facebook eller läser nyheterna om man inte ber. Genom sig själv känner man andra.
Som ett led i sin argumentation nämner Lars Ströman rökare, då rökning gärna sker på bekostnad av arbetstiden. Hur kan man tillåta rökning på arbetstid när man inte kan tillåta bön på arbetstid? Är det inte helt obegripligt?
Låt oss bortse ifrån att de arbetsplatser där rökning är ett problem, tenderar att förbjuda rökning (vilket förvisso skjuter sönder Strömans argument), så måste man ändå fråga sig om liknelsen är ett strategiskt val. Ströman uppmanar oss att tänka på alla rökpauser som förkommer, för att finna i vårt hjärta att man ska få be på jobbet. Om bön är som rökning måste rökning vara som bön, och eftersom rökning numera är förbjudet på flera arbetsplatser, är det relevant för Lars Ströman att vädja till att rökning ska tillåtas med hänvisning till att bön är tillåtet. Vi får se hur länge det dröjer innan Ströman rycker ut för landstingsanställda rökare, såvida inte detta faktum ställer honom i position att avfärda sin egen liknelse.
Eftersom det just är frågan om bön på arbetstid som diskuteras denna gång, så anser Ströman att det pågår en kampanj mot muslimer, eftersom det är just muslimer som ber på arbetstid. Men muslimer ber inte på arbetstid. Muslimer är fria människor, fullt kapabla att sätta sin religion åt sidan under arbetstid. Att kalla personer som kräver att få be på jobbet för ”muslimer” är inte mer begåvat än att kalla personer som dricker sprit på jobbet för gastronomer. Lars Strömans försvarstal vänder sig naturligtvis till fundamentalister – det är den extremistiska falangen med bönekrav som försvaras, knappast den som flytt från islamismen till ett sekulärt land.
Jag har inte skrivit något svar till tidningen, för Ströman hanterar all kritik på samma sätt: Han skriver ett kort svar som berör en konstruerad poäng eller (i bästa fall) svag bisats, för när en ofelbar person har fel måste ju så klart budbäraren angripas. Men varför kallar sig egentligen en konservativ tidning sig för ”liberal”?
Eftersom liberaler per definition är tillåtande har det uppstått en ohelig allians mellan liberaler och konservativa. Före flyktingkrisen var den svenska vänstern notoriskt aggressiva mot religion, och det var traditionellt sett vänstern ägde makten. Möjligtvis undantaget statens egen kyrka var religion något oönskat. Liberaler däremot, är accepterande till sin natur, även mot konservativa rörelser. Att den konservativa frikyrkan röstar liberalt beror inte på att konservativa är liberala, utan att konservativa i en minoritet får acceptans från liberalismen. Det är därför ordet ”liberal” kan te sig förvirrande. Vissa är liberala för att de är liberala, andra är liberala för att de är konservativa som funnit en acceptans för sin konservativa ideologi hos liberaler, som de aldrig kunde få från den socialistiska regimen. Nerikes Allehanda är givetvis inte liberaler, de är konservativa som profiterar på liberalism.
Sveriges Unga Muslimer ser inget egenvärde i att vara för demokrati. För dem handlar det om pengar. Idag skriver de i ett ”pressmeddelande” på sin Facebook-sida att det var fel att dra in deras statsbidrag eftersom de ”i sin verksamhet respekterar demokratins idéer”.
Vi inom Humanisterna däremot, ser frihet och demokrati som ett självändamål redan idag, alltså innan några skattepengar har beviljats.
Again, in all these cases, there has been at times a disproportionate, state-heavy response to often beleaguered but militant separatists, although you’d be forgiven for only having heard about Israel’s actions in Gaza.
Nawaz, som själv är muslim, avslutar med följande konstaterande:
It is precisely this lack of internal criticism that is allowing Muslim-majority societies to fall apart at the seams while we insist that everyone else is worse than us.
We Muslims have become the totally self-unaware cry-bully in the school playground.
That child who everyone is scared of upsetting, but no-one really likes.
Alla kan tycka saker, men om något verkligen ska bli bättre, måste kritiken komma inifrån.
Med anledning av attentatet igår vill jag rekommendera dagens ledare i SvD av Birgitta Ohlsson.
Efter Förintelsens fasor lovade världssamfundet att ingripa vid brott mot mänskligheten. Det är utifrån det löftet Sverige inte kan stå bredvid och titta på när en totalitär islamistisk stat byggs.
Och det är utifrån det löftet som det är så viktigt att det politiska Sverige kan enas mot den islamistiska extremismen. Vi har inte råd att vara naiva.
Som Per Ahlmark skrev: ”Idékampen mot islamismen kan inte vinnas om babblande intellektuella i väst tillåts dominera debatten med sina ursäkter för förtrycket och perversa teorier om dess rimlighet”.
Låt inte islamismens mördarideologi komma undan. Här behövs en ideologisk offensiv på samma sätt som anständiga demokratiska krafter alltid tagit avstånd från nazism och kommunism.
Det är tydligen väldigt svårt att se nyktert och rationellt på religion, särskilt islam. Vi har stött på antagandet att islam är en felfri religion, och dess negativa konsekvenser skulle bero på att gärningsmannen därför inte är en ”riktig muslim”. Vi har stött på idékonstruktioner rörande kolonialism och utanförskap i syfte att rentvå islam. Trots att vi aldrig har haft några problem med att tillskriva politiska inriktningar negativa konsekvenser, stöter vi fortfarande på tanken religiöst motiverat våld kanske egentligen är politiskt. Eller något annat. En person kan spendera hela sitt liv på att bedyra sin religiösa övertygelse bakom ett illdåd, för att någon aningslös person sedan ska avfärda det som politiskt, utan att ha lagt en enda sekund på att försöka förstå gärningsmannens ståndpunkt.
Men det som gör att många muslimer är sympatiska människor med goda värderingar, är att de inte tar sin religion på så stort allvar, att de inte lever efter Haditherna och att de värderar humanismen högre än sin religion.
Den 6/5 publicerade sångaren Rickard Söderberg en tjusig bild på Facebook. Han kysser sin make, och i bakgrunden syns en moské. Vackert! Till bildtexten skriver han bl.a. att ömsesidig kärlek mellan vuxna är alltid rätt. När jag läser idag, så har bilden fått mer än 16000 likes och 4200 hjärtan, men även över 40 ilskna reaktioner. Dessutom har bilden över 1400 kommentarer. Inte alla är speciellt trevliga, men en som definitivt är trevlig, det är Rickard Söderberg. Många kommentarer bestod bara av ”fy fan” eller ”äckligt”, men låt mig bjuda på några exempel som innehåller meningar.
Barrin:vad är meningen med att lägga upp en bild på hångel utanför en moské ? Rickard svarar: Meningen är att visa alla de HBTQpersoner som lever under religiöst förtryck idag att det finns platser i världen där deras kärlek alltid får plats, där våra medfödda jag alltid kommer stå över människors självvalda religioner och där deras kärlek aldrig anses provocerande eller kommer ifrågasättas, ens av de som inte ännu är redo att acceptera att kärlek kan se ut på många olika sätt…
Sunhaib:HerreGud, Varför framför en moské med en sån vidrig äcklig handling vad är poängen? det du gör är att du lägger till bränsle till elden som finns redan {Islamofobi} Rickard svarar: Hej Suhaib. Bilden är från artikeln som är länkad i bilden. Har du läst den? Annars är det klokt att börja där, så har vi samma referensbas. Det handlar nämligen om att visa alla de HBTQpersoner som lever under Islam att deras kärlek är precis lika vacker och sann som vilken annan ömsesidig kärlek som helst. Och att kärlek alltid är rätt, oavsett världsreligion. Om den som sen har en självvald, privat tro har problem med medfödda egenskaper så som hudfärg och sexualitet, då är det alltid religionens problem. Inte kärleken. Av just den anledningen. Detta har inget som helst med islamofobi att göra, utan med hur min medkänsla för de muslimer som fråntas möjligheten att älska så som de är födda, är större än för de som vill underordna andra människor efter sin privata, självvalda trosuppfattning, ideologi eller sagobok – beroende på vad det handlar om… Den islamofobiska elden kan vi hjälpas åt att släcka, genom att ex inte kalla en ömsesidig kyss mellan två människor för ”vidrig äcklig handling”. Men det är bara ett förslag.
Hussein:Fint att ni pussas och sprider kärlek men fel att ni provocerar&hånar 1,7 miljarder anhängare av den TRON
Rickard svarar:Syftet är, som framgår i artikeln som bilden hör till (som du kanske inte läst?), att visa de HBTQpersoner som lever ex i muslimska länder att deras kärlek är vacker och lika mycket värd som all annan kärlek. Och. När en religion blir provocerad av kärlek och ser kärleken som ett problem – då är det aldrig kärleken som är problemet. Tänk på att hur man älskar är medfött, medan religion är självvalt.
Bash:Detta är provocerande äckligt gjort. Bilden är tagen framför moskén för att provocera o tända på massa snack och kommentarer . Uppmärksamhet. Jävla äckel vilken respekt är det du har ? Gå klipp din kuk o stoppa in den i en kanninhålla Horunge . Jag skiter i om ni e bögar eller knullar varandra i röven o munnen eller va fan ni gör, det är er sak men sitt inte provocera andra religioner bara för islam förbjuder att vara bög. Du skapar hat me den bilden o ditt liv blir i fara för det finns också ”människor som är födda med ilska och kan verkligen spräcka dina tänder me hammare .” Så som du påstår man ”födds som bög” då finns de folk som föddes för att slå ihjäl såna som dig Horunge. Du smutsar ner bilden på den fina moskén
Rickard svarar:Jag förstår om du inte tagit dej tid att läsa alla kommentarer där vi förklarar bakgrunden till bilden. Men om du vill ha lite större förståelse för kontexten rekommenderar jag dej att iallfall ögna igenom artikeln som hör till. Bilden är bara en stor kärleksfull kram till alla de HBTQpersoner som idag lever under religiöst förtryck, där jag vill visa dem att deras kärlek är vacker, den får ta plats och vi ska aldrig tolerera att den hånas eller krossas. Världen behöver fler människor som älskar varandra. Och älskar MED varandra. <3 För övrigt har jag en framtand som jag krossade när jag åkte vattenrutschbana som barn, och den har jag alltid tyckt var lite gulare än de andra tänderna, så om du ska slå sönder mina tänder med en hammare kan du väl börja med den, så får jag möjlighet att skaffa en ny fin tand där!
I dialogen som följer slänger Bash ur sig följande: De e haram för dig o gå in där inne jävla pajas kommer sätta ett skott I din panna skriv nt mer till mig
Trots detta påpekar Rickard att hans erbjudande kvarstår. Rickard Söderberg har visat att han kan vara en riktig förebild, och att det går alldeles utmärkt att inte hata och hota på nätet.
Historien om Aye Alhassani (Aye Valdés) handlar om en publicitetskampanj där den godtro som svenska medier visar upp så fort islam nämns´, används framgångsrikt.
Två långa versioner finns nedan. Gesus redovisar med avstamp i livsåskådning, Rebecca Weidmo Uvell med avstamp i politiken. Detta har hänt:
Aye erbjöds jobb SAS, som hon enligt egen utsaga valde att inte ta eftersom hon, med hänvisning till sin religion. inte var beredd att underkasta sig de krav som ställdes på henne – hon fick inte komplettera sin uniform med en slöja. I kampanjsyfte sa hon till media att hon nekats jobb för att hon bar slöja. Media, sin vana trogen, rapporterar detta helt okritiskt, helt utan motfrågor.
I verkligheten bar hon sin slöja frivilligt, och valde helt enkelt att inte tacka ja, i syfte att få publicitet av den mediekår som inte törs annat än att tacka och bocka när någon viftar med sin påstådda muslimska tro. I verkligheten visste Aye vad som krävdes av SAS och hur hon skulle kunna utnyttja det till sin fördel. Lite som Ellinor Grimmark. Från Gesusbloggen: 2017-05-02:Jo Gina – vi har kommit så mycket längre… 2017-05-04:Halalperuk 2017-05-05:Bjälken i koranen?
