Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den trettonde.

I del 6 presenterade jag en variant på detta försvar, som går ut på att man blundar för att religion och vetenskap över huvudet taget gör anspråk som står i konflikt (non-overlapping magisteria). Detta argument erkänner att det finns en konflikt, men gör samtidigt en missrepresentation begreppet vetenskaplig skepticism – det handlar inte om att ha rätt, det handlar om ambitionen att förhålla sig skeptisk till grundlösa påståenden. Man kan givetvis vara skeptiker och ha fel, men det är när det påvisas att ett påstående är grundlöst (och kanske rent av befängt) som det visar sig om man är skeptiker eller inte. Det är då det visar sig om man är skeptiker eller troende. Jag har utvecklat detta vid ett tidigare tillfälle, och återkommer till detta i del 38.

Föregående – Nästa