Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk – ingen kan veta någonting om någonting – särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills.
1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns
2. Ingen vet hur gravitation fungerar
3. Religion är som filosofi
1. I meningsutbytet har vi redan konstaterat att vetenskap i praktiken är ateistisk, men rent formellt agnostisk. Ja, man kanske redan har bestämt sig på förhand att inte överväga magi i sina förklaringsmodeller, men jag är helt övertygad om att detta kommer att ändras när någon formulerat en vettig hypotes om övernaturligt ingripande. Vid det här laget kan vi nog lugnt konstatera att det inte kommer att hända – jag hoppas såklart att jag har fel.
2. Det finns mycket vi tror oss begripa, för vi tagit fram förklaringar som antingen kan testas och/eller är kompatibelt med annat vi tror oss veta. Det finns även mycket vi inte begriper, vilket är en chans för anhängare av en kunskapsluckornas gud. Men som jag konstaterade är det en hittills outnyttjad chans.
3. Ja, med en viktig skillnad: Filosofi måste vara internt konsekvent. Självmotsägelser och mysticism är varmt välkomna inslag inom religion, men dålig filosofi.
4. Kvantfysik är komplicerat
4. Den mänskliga hjärnan är komplicerad, därför tänker sig många att självmedvetenheten kanske är ett övernaturligt inslag i vår verklighet. Spöken, andar, själar, med mera. Kvantfysik är komplicerat, därför tänker sig många att yttervärldens beståndsdelar är orkestrerade av gudar, änglar och demoner. Det säger något om hur människan tänker, men ingenting om verklighetens beskaffenhet.
5. Om någon skulle bevisa att Gud finns, skulle du då tro på det?
6. Anser du mirakel inte är riktiga mirakel, utan kanske inbillning eller lögn? Det är naturalistisk bias.
7. Att påstå att de flesta påstådda mirakel antingen är har en naturlig förklaring eller en okänd förklaring, är ett cirkelargument
8. Du har en snäv definition av religion
5. Ja, naturligtvis. Uppenbarelser och mirakler skulle inte övertyga mig, eftersom tanken på övernaturliga väsens existens inte riktigt är kompatibel med annat som jag tror mig veta. Men ett gott argument eller god evidens, skulle få mig att ändra uppfattning, naturligtvis.
6. Ja, mirakel är förmodligen antingen inbillning eller lögn. Och även om jag är ärlig med min naturalistiska bias, som vuxit sig stark efter år av bedrägliga påståenden om magiska ingripanden, är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Men helt ärligt, om en vas välter omkull, ligger det närmare till hands att skylla på katten än på ett spöke, det erkänner jag.
7. Ett cirkelargument är ett argument där slutsatsen är en premiss. Det jag försökte förmedla här, är att man inte kan säga säkert att ett mirakel verkligen är ett mirakel i ordets rätta bemärkelse, innan man vet att så är fallet.
8. Nej, men här diskuterar vi bara en liten del av vad som kan betecknas som religion, nämligen religiösa dogmer som konkurrerar med naturvetenskapen om att förklara verklighetens beskaffenhet. Ämnet för diskussionen, om vetenskapen verkligen bortser från gudar och gudomliga ingripanden eller inte, är ett sådant exempel. De allra flesta vetenskapliga teorier tar inte in någon gud som en del av sin förklaringsmodell, men det finns olika religioner som gör det. Det blir naturligtvis ingen konflikt om man gör det poetiskt, vilket till och med Albert Einstein gjorde. Men det är en konflikt om man verkligen tror att gudomliga väsen ingriper, för då introducerar man en obevisad hypotes i förklaringen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate.
Lämna ett svar