Anders Hesselboms teknikblogg

Joel Halldorf har både rätt och fel, men ateism är ett koncept han inte förstår

2023-12-10

När jag läser Joel Halldorf så blir jag påmind om hur extremt långt det är mellan den rationella naturalism som jag strävar att leva efter, och den vidskepliga låtsasvärld som troende (gudar eller annat) lever i. Halldorf är en bra skribent, och texten innehåller en hel del bra poänger, så läs den gärna! Jag delar hans uppfattning om att människan generellt sett är irrationell, och att människan därmed väljer vidskeplighet framför förnuft även när ingen vidskeplighet påbjuds av omvärlden. Möjligtvis tror jag att jag är mer övertygad att det inte alls behöver vara så, än vad han är. Och så snart Halldorf bjuder på positioneringar eller bakgrundsförklaringar, så märks den avgrund som faktiskt finns mellan våra båda livsåskådningar.

En tes handlar om att gemene man inte känner till skickliga kristna filosofer, och det är rent faktamässigt sant. Vi kanske inte delar synen på orsaken bakom detta faktum, men här har Joel Halldorf helt rätt.

Men sen har vi det vanliga problemet med att ordet ateism. En ateist är en person som inte tror att någon gud finns. En ateist kan vara en rationell person som förstår att inga gudar finns på riktigt, och en ateist kan vara en irrationell person som bara inte råkar tro på någon gud (men kanske på mycket annat trams). Bara för att ateism kan vara rationellt, kan man inte säga ateism är rationellt.

Det samma gäller aenhörningism. En aenhörningist kan vara en rationell person som förstår att inga enhörningar finns på riktigt, och en aenhörningist kan vara en irrationell person som bara inte råkar tro på några enhörningar (men kanske på mycket annat trams). Bara för att aenhörningism kan vara rationellt, kan man inte säga att aenhörningism är rationellt.

Och mycket riktigt exemplifierar Joel Halldorf med tarotkort, kristaller och healing. Eftersom kristallhealing och spådom med kort är irrationellt, är ateister (som tror på detta) irrationella. Men det påståendet flyter omkring runt huvudpoängen av flera skäl: Gudstroende som tror på detta är inte heller särskilt rationella – något de förresten har gemensamt med gudstroende som inte tror på kristallhealing, för några gudar finns faktiskt inte. Många opponerar sig mot påståendet om gudars icke-existens, men ingen levande människa är beredd att formulera ett enda argument som visar att påståendet är falskt – än mindre visa data som styrker gudars existens och därmed tyder på att påståendet är falskt.

Och nu när min poäng är gjord, vill jag gärna kritisera en annan liten pikant detalj.

”När religionerna tar sig in i kulturlivet förändras åsiktskorridoren. I dag går det att vara kristen, jude och i vissa fall också muslim med samma självklarhet som man är liberal, konservativ eller socialist.”

Ganska många kommer att kritisera dig om du är jude. Jag är inte en av dem, men i dagens samhälle är det muslimerna (vars syn på judar kommer från deras gillande av Adolf Hitlers rendering av nazismen) som vunnit samhällets acceptans – inte judarna. Och om du är socialist, har jag definitivt ett och annat sanningens ord att säga till dig, oavsett om du är nationalsocialist eller internationell socialist (alltså kommunist).

Som Halldorf korrekt skriver, är de flesta människor irrationella varelser som söker tröst i allt från tarotkort till gudar, och detta kan vi inte göra särskilt mycket åt – vi är trots allt evolutionens offer, och gillar sådant som evolutionen har premierat under åren, vilket är mönsterseende framför naturvetenskap. Men att dessa evolutionens offer inte alltid tror att gudar finns, är en fråga om kultur, inte en fråga om rationalitet. Att vi idag förpassat gudar till religionens domän, kan vi tacka de som formaliserat och systematiserat den process som används för att beskriva omvärlden – vetenskapen.

Kategorier: Filosofi, Religion