Anders Hesselbom

Nu ska ”plattformar” finansiera dålig journalistik

2023-06-26

Hackordningen bland journalister placerar den journalist som agerar på den fria marknaden lägst. Bland dessa hittar vi Joakim Lamotte, Emanuel Karlsten, eller vem som helst som producerar material som det är frivilligt att betala för. De som står högst i rang, t.ex. Sveriges Radio, använder gärna epitetet ”swishhora” för att beskriva fri (som i frihet) journalistik.

Bidragsfinansierade journalister har näst högst status. T.ex. Dagens ETC. Bidragsfinansierade journalister sysslar inte främst med journalistik, utan navigerar en skuta som syftar till att exploatera så mycket statligt stöd som möjligt. Att roffa åt sig skattepengar är lite finare än att göra journalistik för en frivilligt betalande publik.

Högst status har de som helt finansieras av anslag, som skattebetalarna helt enkelt måste finansiera via skattsedeln (alltså fri som i öl). Här utmärker sig inte minst Sveriges Television och Sveriges Radio. Oavsett om ett radioprogram har tre lyssnare eller fyra miljoner lyssnare, får de dina pengar, för den knegare betalar kalaset kan inte välja bort dessa bolag.

Det är inte att tigga pengar som uppfattas som ett problem. Idag organiserar sig journalister för att försöka tigga pengar av ”plattformar” (vilket är journalistspråk för ”sociala medier”). Problemet är frivilligheten, för frivillig finansiering ställer krav på kvalitet.

Men om man kan få ”plattformar” att betala för att deras användare delar artiklar, kan man skriva texter som appellerar till folks känslor. Texter som gör folk arga, texter som är sensationella. Får man en delning, så får man betalt av ”plattformar”. Och får man en delning, så får man besökare, vilket ger ett incitament att försöka ta betalt av läsarna och av annonsörerna – en positiv spiral!

Så att man kan fortsätta att håna frivilligfinansierad journalistik medan man jagar nästa sensation.

Kategorier: Bidrag, Media, Uncategorized