Anders Hesselbom

Om rättssäkerhet beror på partifärg, har vi problem

2023-07-02

Som medborgare anser jag att jag har rätt att slippa att drabbas av misstanken att vissa djur betraktas vara mer jämlika än andra. Den svenska journalistkåren har inte varit särskilt framgångsrika när det kommer till att känna mig trygg i att så inte är fallet. Särskilt statligt kontrollerad media gör mig orolig, och det finns två händelser jag brukar återkomma till.

När Stefan Löfven tillträdde som partiledare för Socialdemokraterna 2014 producerade Sveriges Radio en bild som punktade upp Löfvens goda sidor och hans framgångar genom åren. När Ulf Kristersson tillträdde som partiledare för Moderaterna 2017 producerade Sveriges Radio en bild som punktade upp Kristerssons negativa sidor och hans illdåd genom åren. Många tänker nog att socialistisk politik är bättre än moderat politik, och att statlig media därför är objektiva när de tar ställning för ett parti och motarbetar ett annat. Så kan det vara. Men det är också här misstanken att jag som ogillar socialism, kanske uppfattas som mindre önskvärd, har sin början.

Jag tänker bjuda två exempel där jag inte känner något ”ideologiskt stöd” från den medieproducent jag så gärna skulle vilja slippa betala för, men inser att jag måste finansiera utan någon förhoppning att någonsin kunna kräva några gentjänster ifrån.

För det första tänker jag på de båda partiledarnas pigor. Ulf Kristersson, dåvarande oppositionsledare från högern, anlitade en städerska från ett skattebetalande företag. Städerskan hade kollektivavtal och skälig lön för sitt arbete, och säkerhetspolisen hade full koll på vilka människor som rör sig hos honom. Företaget betalade sin skatt.

Magdalena Andersson, dåvarande statsminister (!) från vänstern, valde ett skattefritt alternativ där själva frågan om kollektivavtal inte ens var relevant. Det var media, och inte säkerhetspolisen, som lyfte frågan att Socialdemokraternas städleverantör är ett skattesmitande paradis för korrupta kapitalister. Och just den som städade hos statsministern råkade vistas i landet illegalt och var efterlyst.

Sveriges Television borde rimligtvis ha argumenterat för att Andersson skulle avsättas, men valde denna vinkel: ”Kristersson (M) om hans städare har kollektivavtal: ’Har jag inte lagt mig i'”. Va? För det första hade Kristerssons piga kollektivavtal, för det andra tycker jag att en högerledare borde ha klokare värderingar än att tycka att kollektivavtal är viktigt! Pigan ska ha skäliga villkor och bolaget ska betala skatt, det är det viktiga! Andersson släpper i egenskap av statsminister in en efterlyst person, som för inga pengar alls, ska städa efter henne helt skattefritt!

För det andra tänker jag på de båda partiledarnas syn på familjeplanering. När Magdalena Andersson var statsminister (2022) gick dåvarande arbetsmarknadsminister Eva Nordmark ut och propagerade för att barnafödande inte bör betraktas som ett karriärsval, vilket media helt korrekt rapporterade om helt objektivt. Andersson anser alltså att det är bra om man tar sig ut på arbetsmarknaden istället för att betrakta flerbarnstillägget som ett karriärsval, men vänder helt när hon får medhåll från högern. Med tanke på att Expressen och Aftonbladet trots allt är skattefinansierad media, kanske åtminstone någon borde fundera på att ställa några frågor till Andersson?

Både statskontrollerad media och statsfinansierad media har tappat bort sin moraliska kompass till den grad att man skyddar makten istället för medborgaren. När S i regeringsställning försöker strypa Moderaternas försörjning, är det något bra. När M i regeringsställning problematiserar just lottförsäljningsdelen i Socialdemokraternas försörjning, något som borde ha kriminaliserats för länge sedan, talas det i termer om att man vill ”tysta oppositionen”. S är sällan i opposition, de har absolut bäst försörjning även när de inte säljer sina lotter på kredit, och dessutom har de media. Är det något som behövs för att nå ut, så är det media! Under en period var hälften av partiets utgifter just media, och till detta har man lyckats få skattebetalarna att också finansiera deras media! Något säger mig att ett oreglerat informationsflöde förr eller senare kommer att framställas som något negativt, både av ”de objektiva” och av Partiet.

Kategorier: Media, Politik, Sosseriet