Anders Hesselbom

Ska S-toppar behöva utsättas för hat?

2024-02-18

Det svenska systemet för finansiering av media bygger på att man beskattar medieproducenterna hårt, och delar ut stödpengar den som staten uppfattar som värd att satsa på. Detta görs i mångfaldens tecken. Om man i stället bara förbättrar de finansiella förutsättningarna för medieproducenter, och struntar i bidragen, tappar staten kontrollen över det fria ordet. I stället för ”mångfald” genom ytterligare en bidragsfinansierad S-vänlig tidning, kommer en äkta mångfald att dyka upp, och sådan utmärker sig genom avvikande åsikter. Oönskade åsikter.

Vill man ha höga skatter och en stark stat, tillhör man antingen den goda ytterkanten (S eller V) eller den onda (AfS eller SD). Den onda ytterkanten kan hanteras genom guilt by association. Du är väl inte SD, lille vän? Men mellan de två totalitära sidorna finns en mitten som ogillar regleringar, som värdesätter frihet och eget ansvar. Ett förnuftets domän som befolkas av frihetliga och måttfulla, som besitter en förmåga att både försvara och legitimera sina åsikter rationellt. Och sådana lyckas ibland ta sig igenom bruset, trots att systemet är designat för att hålla dem borta. Ett färskt exempel är Henrik Jönsson, som Socialdemokraterna nu försöker lagstifta bort från det offentliga samtalet. Systemet som påstås finnas för att skapa mångfald, har alltså låtit en avvikande åsikt slinka igenom!

Något vi har lärt oss under de senaste fem dagarna är att Magdalena Anderssons pressekreterare, Mirjam Kontio, upplever Henrik Jönssons videor som hatpropaganda, att hon tycker att han är för dålig på att redovisa sin finansiering av sina videor, och att hon aldrig har tittat på någon. Ofta när en person gör självmotsägande utsagor, är åtminstone någon utsaga en lögn, medveten eller omedveten. Om vi antar att hon aldrig sett någon video, behöver vi egentligen inte lägga särskilt mycket vikt på hatet eller den luddiga finansieringen. Men jag tänker anta att hon åtminstone har sett någon video (vilket inte är till någon hjälp i finansieringsfrågan), för det kan förklara hatet.

En mycket liten intellektuell elit kan hantera avvikande åsikter. Och ju mer träffsäkra och välartikulerade dessa avvikande åsikter är, desto mer hotfulla är de. Att man kan uppfatta hat där inget hat finns, är inte konstigt – särskilt om man inte tillhör denna intellektuella elit.

På den tiden som skattetrycket i Sverige låg konstant mellan 7 och 10 procent, var det vänstern som ansåg att detta var alldeles för högt. Gemensamma medel, till den grad man tog ut sådant, skulle spenderas väl, då vanliga knegare ofta hade problem med att ge var tionde. Skattetrycket exploderade för att nå sin kulmen i slutet av 1980-talet, och har sedan dess sjunkit ner till omkring 45%. Under denna explosion, har styret ofta varit socialdemokratiskt. Man kan undra varför vi under skatter dignar ner när skattetrycket ligger på 7%, men inte när det ligger på 45%?

Tanken på att kontrollera andra människors pengar är extremt lockande. Det är makt, i sin mest attraktiva form. Men mycket handlar om inbillad godhet. Den som tjänar 60.000:- i månaden och lämnar ifrån sig hälften, gör en god gärning – en utgift på 30.000:- – är ingenting för en sådan person. Den som tjänar 27.000:- i månaden och behöver lämna ifrån sig 30%, – en utgift på över 8.000:- – gör en enorm uppoffring. Det är den som redan är utsatt, som drabbas av skatter! Men den egna känslan av godhet, trumfar omsorgen om den som har det tufft.

En välskött ekonomi, med korrekt prioriterade gemensamma utgifter, skulle minska behovet av denna upplevda godhet. Så pengar måste slösas bort. För den Öfvre Medelklassens godhetskänslas skull, utan tanke på vem det drabbar. Korrekt prioriterade gemensamma utgifter, minskar behovet av skatteuttag, och ett minskat skatteuttag minskar bidragsberoendet för den som producerar media. Och ett minskat bidragsberoende bland medieproducenter, innebär mindre ”demokratisk kontroll” över vem som får en chans att höras.

Och nu sitter vi där. Socialdemokraternas ledning känner sig hatutsatta. Den som förstår till vilket pris det fria ordet kommer, kan förstå varför Partiet vill lagstifta bort Henrik Jönsson.

Kategorier: Sosseriet