Nu i Pride-tider ställs ofta frågan i sociala medier: Vad är det för rättigheter HBTQ+-personer saknar? Underförstått är HBTQ+-personer redan respekterade i samhället, och saknar definitivt inga formella fri- eller rättigheter. Så varför har vi en Pride-vecka och en Prideparad? Frågan är mycket enkel att besvara, så det förvånar mig att den anses vara obesvarad. Två ting är viktiga:
För det första så har det inte alltid varit så. En mycket viktig anledning till den sociala acceptansen (vilket i demokratier föregår det legala) är att vi idag vet att vi är omgivna av HBTQ+-personer. Vi vet att vi är det, för att vi har Pride!
För det andra är vi inte framme. Det svenska samhället bjuder HBTQ+-personer på en hel del motstånd. Idag finns väldigt högljudda krafter som vill att Sverige ska harmonisera med Organisation of Islamic Cooperation (OIC). Media pratar mest om hädelse, men OIC:s medlemsländer gör rent av matinéunderhållning av att avrätta personer som inte passar in i normen.
Rent tekniskt är svaret på frågan detta: HBTQ+-personer saknar inga rättigheter i Sverige. Men det är inte särskilt svårt att se att vår gemensamma resa fortfarande är lång.
Lämna ett svar