Anders Hesselbom

Just nu pågår en namninsamling om att plocka ner Linnémonumentet i Humlegården.

Bilan Osman har skrivit om Black Lives Matter i Expressen, och i texten bjuder hon på en liten historielektion. Hon berättar att Carl von Linné är ”rasismens stamfader” och av sammanhanget förstår man att det är ett globalt perspektiv som avses. En rimlig tolkning av påståendet att någon är ett fenomens stamfader är att man menar att personen har uppfunnit fenomenet i fråga, och att Bilan Osman menar att det var Carl von Linné som uppfann rasismen. Jag anser att Osman är felinformerad och att hon har slarvat i sin utforskning av rasismens historia, men även jag gillar såklart tanken på att rasism inte fanns före den senare halvan av 1700-talet. Men bara ett par meningar senare i sin egen text ger Osman två exempel på tidigare påstådda rasister, Louis de Geer (1600-tal), som handlade med slavar, och Axel Oxenstierna, som tog emot slavar från de Geer.

Varken slavhandel eller kolonialism var något som utmärkte svenskar eller vita. Arabvärlden har i princip alltid handlat med och begagnat sig av slavar, och det Osmanska riket använde sig av slavar från både Afrika och norra Europa ända in på 1900-talet, med stöd i Sharia. Det är lika rimligt att betrakta muslimska symboler som en påminnelse om islams rasistiska historia, men jag tycker inte att det är något rimligt skäl att inte acceptera att sådana bärs (av t.ex. Bilan Osman själv faktiskt).

Det bästa man kan göra är att förlika sig med historien. Vi kan helt enkelt inte avlägsna allt som inte har ett felfritt förflutet, oavsett om vi pratar om Linné, Socialdemokraterna eller t.ex. våra gamla kungar från förr. Det vi däremot kan göra, är att träna oss på att exponeras för vår kultur och vår historia, trots att den inte bara är fylld med enhörningar och fluffiga rosa moln.