Anders Hesselboms blogg

Kategori: Jonna Sima

  • Jonna Sima har tappat fotfästet totalt

    Med detta inlägg vill jag kritisera er som lyfter Jonna Sima. Aftonbladet, diverse nationalsocialister, islamister eller ekonomianalfabetiska kryptokommunister. Det har varit uppenbart länge att hon odlar tveksamma värderingar. Det var ganska charmigt på den tiden hon drevade mot Volvo för att deras bilmärke inte delade hennes värdegrund. Det var lite småroligt när hon betraktade en imams predikan om hur man tuktar sin fru, som ”en sjuk grej” man skulle låta vara i fred. Men hennes senaste utspel i judefrågan gör den som ger henne en plattform till det civiliserade samhällets fiende, och är långt mer allvarlig än hennes syn på hustrumisshandel.

    Sveriges judar är, precis som mellanösterns judar, snart helt borta (undantaget just Israel i mällanöstern). Men det lilla spår av judars existens som finns kvar i Sverige ska antas vara ”provocerande”.

    Det började med att civilförsvarsministern ville visa sitt stöd för den judiska minoriteten genom att bära en slipsnål med en davidsstjärna. Som svar ställde Sima frågan hur gammal han är. Det ledde givetvis till en kritik, och Sima har raderat sina delar i konversationen, men den åsikt hon drev var att en våldsbenägen majoritet inte ska behöva exponeras för en symbol som företräder en förtryckt minoritet.

    ”Att du som minister tar på dig en slipsnål för att visa solidaritet är rent trams. Du kan göra det på annat sätt som inte stöter sig med folk i en känslig fråga. Det är förbaskat oansvarigt av dig. Om du inte begriper bättre är det sorgligt.”

    Jag kan inte för mitt liv tänka mig att raderandet av inlägg beror på att hon förstår problemet med att kritisera den som stöttar oskyldiga judar. Att hon idag vill mörka konversationen handlar absolut om ett egenintresse, som t.ex. att få behålla jobbet på Aftonbladet.

    Först när Sima blev konfronterad, raderade hon sina inlägg. Hon kommenterade dem inte, hon raderade dem. Hon har inte lärt sig något och hon ogillar tanken att hon har något att lära. För det är den svagsinte som går först när minoriteter ska utrotas. Det är sådana som Jonna Sima som tar täten, varje gång. Man behöver vara obildad, ointelligent och empatilös för att välja den vägen, och när vi gör sådana människor till förebilder, kommer det att smitta av sig. Det är då som hennes syn i judefrågan kommer smitta av sig. Därför är detta en kritik mot Aftonbladet, mot diverse nationalsocialister, mot islamister och mot ekonomianalfabetiska kryptokommunister: Ni har inte en plats i ett demokratiskt samhälle, ni är odjur.

    Här finns alla mina inlägg om Jonna Sima, och här finns alla mina inlägg om Israel-Palestina-konflikten.

  • Till försvar av blågul islam

    Samhället formas av de värderingar som människorna däri huserar, därför är det väldigt viktigt vilka dessa värderingar är. Olika samhällen har olika värderingar, vilket blir tydligt när man ställer dem mot varandra. När dessa skillnader bubblar upp, blir många väldigt upprörda. Får man slå sin fru enligt islam? Det är en sund reaktion, och många landar i att tycka att man gärna får vara muslim, så länge man respekterar något man betraktar som ”svenska värderingar”, t.ex. att man och kvinna är jämlikar. Denna åsikt återfinns hos Liberalernas partiledare Simona Mohamsson, vilket hedrar henne. ”Förstår man inte att vi har nolltolerans mot våld i nära relation i Sverige så har man inget i Sverige att göra.” Men så har vi kulturrelativisterna. De som skulle bli jättearga om en svensk man slår sin fru, men ser hustrumisshandel inom islam som ett exotiskt inslag, som ”tillhör deras kultur”.

    Det förmodligen vidrigaste exemplet på relativisering kommer från Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet, som kommenterar att en imam pratat om hur man på bästa sätt ska tukta sin fru.

    ”Alla ministrar verkar idag ha twittrat om en sjuk grej en vikarierande imam i Kristianstad sagt i en fredagsbön i somras. Rimlig prioritering.”

    Sista meningen är ironisk. Hon tycker inte att det är rimligt att ta avstånd när våld mot kvinnor sker inom islam. Och det leder till nästa fråga: Om det är en sjuk grej att slå sin fru, varifrån kommer det?

    Eftersom det manliga könet antas vara överlägset det kvinnliga, har mannen ett ansvar att sörja för kvinnan. Om hon är olydig, ska man varna med ord. Om inte det hjälper, ska man sluta ha sex med henne. Om inte det hjälper, ska man slå henne. Profeten ger dessa instruktioner i stöd av självaste Allah. Marie Åkesdotter, gruppledare för Miljöpartiet Tyresö, svarar Jonna Sima:

    ”Det går dåligt för Tidöregeringen och då riktas fokus på oppositionen, invandrare, muslimer och en imam som uttryckt sig olämpligt.”

    Åkesdotter menar att det är hur man instruerar om hustrumisshandel som är problemet. Anledningen till att jag kallar detta för relativism är alltså att både Sima och Åkesdotter tycker att hustrumisshandel är dåligt när det sker utan gudomlig grund. Och därför vill jag rycka ut till Simona Mohamssons försvar i sin syn på islam.

    För ett par dagar sedan pratade Mohamsson med expressen om sin syn på religionen, och ”blågul islam”. I princip handlade det om en icke-fundamentalistisk version av islam, som ska vara kompatibel med svenska värderingar. Man kan fira eid, men man behöver inte ta Koranen på orden om hur man tuktar sin fru, och så vidare. Personligen blir jag alltid förbryllad över att personer som har privilegiet att kunna lämna islam, väljer att stanna kvar och forma den till sin religion. Jag känner sådana människor personligen, och jag respekterar det såklart. Och jag förstår att Mohamsson blev lite hånad för intervjun i fråga, men jag vill ta henne i försvar.

    Om religionen inte har större inflytande än att man firar lite eid och har andra aktiviteter som alldeles utmärkt ryms inom vad man brukar kalla för svenska värderingar, så är det ju bara en hobby! Då blir islam något som liknar en frimärkssamling eller studiecirkel på ABF, alltså något helt oproblematiskt. Att någon muslim firar eid är ju egentligen inte konstigare än att någon smålänning fiskar abborre. Då har vi en rendering av islam som gått igenom samma reformation som kristendomen har i Sverige. Vi tar inte längre Bibeln på orden, utan ser Gud som ett skäl att gå på kyrkkaffe. Endast fundamentalisterna är ett samhällsproblem, och inom svensk kristendom är dessa en minoritet, men när det gäller Islam är det Mohamsson som är minoriteten, och det bästa vore om det är hennes attityd som är den allmängiltiga.

  • Var gärna en Kristersson, men var inte en Sima

    När den nytillträdde sjukvårdsministern Elisabet Lann svimmar på sin första presskonferens, visade vise statsminister Ebba Busch framfötterna och förstod precis vad situationen krävde. Statsminister Ulf Kristersson hanterade situationen betydligt sämre. Chocken av att vända sig om precis lagom för att se sin kollega rasa handlöst ner i golvet fick honom att fumla fram och tillbaka, medan Busch, som förvisso hade ett par sekunder till på sig att uppfatta händelseförloppet, agerar snabbt.

    Eventuellt hade Ebba Busch klarat situationen bättre än Kristersson även om det vore hon som överraskades av en kollega mitt i fallet, och om det var Kristersson som hade de där extra sekunderna av bakgrund, för människor kan chockeras av olika saker, och hantera det olika bra. Jag hade definitivt inte hanterat situationen bättre än Kristersson, men jag är bra på andra saker, och samhället kan blomstra för att folk är olika.

    Personer som sett denna incident på tv verkar inte förstå vad de tittar på. De tror att Kristersson rättar till slipsen. Skulle de se mig i chocktillstånd skulle de förmodligen tro att jag passar på att klia mig på halsen när en vän och kollega svimmar. Men han rättar inte till slipsen, han gör en sådan gest medan hans hjärna inte fungerar på ett sätt som situationen egentligen kräver, på grund av händelsen, hans neurologiska konfiguration och på grund av andras insatser. Tror man att han rätar till slipsen, så borde också tro att han tycker att en avsvimmad kollega är ett bra tillfälle att betrakta rummet från hur det ser ut några decimeter till höger och till vänster om sin nuvarande plats, eftersom han gick fram och tillbaka i sidled. Det är inte en rationell handling, det är irrationell handling från en chockad person.

    De som betraktar detta på tv från en trygg plats, och kommer fram till att Kristersson är en person som vill räta till sin slips om en kollega svimmar framför hans ögon, är inte i chock. De är bara väldigt, väldigt, väldigt okunniga människor. De vet inget om sociala relationer, om emotionellt engagemang eller om empati. Jonna Sima, Matilda Ernkrans eller Kristin Lundell. Skitmänniskor som knappt en mor kan älska. Samma personer som gnällde över att Kristersson inte hade kavajen knäppt år 2022, men som inte reagerade på att statsepidemiolog Anders Tegnell hade utförde sitt ämbete i en vanlig kofta.

    Mycket kritik från vanligt folk avslöjar att gemene man vill att statsministern ska vara en överbefälhavare. Man ser inte en statsminister som den administrativa regeringschef han är, utan som en militär. Men människor är olika, och du kan vara en ytterst lämplig statsminister, trots att du inte är en lämplig militär. Jag jobbar som datorprogrammerare, för att jag är bättre på datorprogrammering än jag är på första hjälpen! Jag svimmar när jag ser blod! Folk är olika, och Ebba Busch är ett exempel på person som har bevisat att hon har det i ryggmärgen att rycka ut (vilket kan vara en del av förklaringen till varför sådana som Jonna Sima verkligen inte tycker om henne).

    Med svensk instinktiv krishantering i huvudet, vill jag berätta om mordet på krigsflyktingen Iryna Zarutska på ett tåg i North Carolina. En amerikan skär halsen av henne helt oprovocerat och går därifrån. Hennes medpassagerare (och s.k. medmänniskor) tittar på henne, och fortsätter sedan med sitt. Till slut får hon hjälp av en man från en annan tågvagn, men hon avlider av sina skador. Att agera ineffektivt i panik, betyder åtminstone att du bryr dig. Om personen du sitter bredvid blir mördad, och du nätt och jämnt lyfter på ögonbrynen, då har du problem. Hur skulle Jonna Sima reagera?

  • Jonna Sima känner inte arbetarna

    Med anledning av Ebba Buschs bejublade framträdande på Consumer Electronics Show i Las Vegas, där hon i slutklämmen nämnde att nyfikenhet och hårt arbete förvandlar fattigdom till välstånd, kommer en liten ”rättelse” från Aftonbladets Jonna Sima: Det är inte nyfikenhet och hårt arbete som byggt svenskt välstånd. Det är välfärd, fördelningspolitik och gratis utbildning som byggt svenskt välstånd.

    Tillåt mig att definiera ett ord jag tänker använda mig av. Många använder ordet nättroll utan att veta vad det är för något. Många tror att man är ett nättroll om man desinformerar, hatar och hotar på nätet. Ett nättroll kan säkert göra allt detta, men framför allt är man ett nättroll skriver inlägg i syfte att provocera fram känslomässiga svar, gräl, missförstånd eller utdragna ofruktbara diskussioner. Jonna Sima är ett nättroll, och hon råkar använda sig av desinformation i sitt trollande.

    Välfärd är en ekonomisk utgift för det gemensamma. Det är en önskvärd utgift, men det är utgift. Vi har i princip inte gratis utbildning i Sverige, men det finns många exempel på avgiftsfri utbildning. Utbildning är en utgift för det gemensamma. Även det är kanske en önskvärd utgift, men det är en utgift. Lägger vi dessutom fördelningspolitik ovanpå allt samman, måste det finnas medel att omfördela.

    Dessa medel kommer inte in till landet för att andra länder hellre vill lägga sina pengar på svenskt välstånd i stället för sitt egna. Medlen kommer in tack vare vår nyfikenhet och vårt hårda arbete. Och Jonna Sima kan inte lura någon till att tro att hon inte vet detta. Så varför denna spelade dumhet?

    Hennes jobb som ledarskribent på Aftonbladet är att vinna valet åt Socialdemokraterna. När hon gör något som hon tror gynnar Socialdemokraterna, så gör hon sitt jobb. Jonna Sima antar att den typiske S-väljaren är lat och girig – han vill inte jobba, han har begär efter sin nästes tillgångar. Varje parti har sin beskärda del av dessa människor, även om andelen kanske är lite större hos vissa partier. Men hon har (tack och lov) fel.

    Sverige byggdes inte tack vare Socialdemokraterna, det byggdes av arbetsamma människor som sedan 1930-talet röstade på Socialdemokraterna. I deras dåvarande skepnad. Framgången kommer från nyfikenhet som mynnade ut i hårt arbete, främst inom industrier som i sin framgång attraherade utländskt kapital. Först när det går bra, och vi har rika fabrikörer och entreprenörer, har vi medel att fördela. Medel som kan användas för avgiftsfri skola. Och så vidare. Tar vi för mycket från fabrikörerna och deras arbetare, tar pengarna slut och kranen stryps. Tar vi för lite, måste vi ha fler som bidrar. Tar vi lagom mycket, kommer fler kunna bidra.

    När ”Internationalen” var som mest populär, för cirka 125 år sedan, var skattetrycket på 7%, vilket är betydligt lägre än dagens 43% av BNP. Antalet lagar var färre än idag. I texten återfinner vi raden ”Båd´stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner.” Något har uppenbarligen hänt inom svensk socialdemokrati, och det är här jag anser att Jonna Sima har fel. Det är inte de ruttna äpplena som definierar Socialdemokraternas väljarbas. Det är inte sant ens efter att den andelen har vuxit, om den nu har det, vilket Sima tycks tro. Det som definierar svensk arbetskraft, svenska innovatörer och fabrikörer är nyfikenhet och hårt arbete. Och det har visat sig vara ett vinnande koncept. Man kan lugnt säga att Jonna Sima inte känner arbetarklassen.

  • Du är en bättre människa än Jonna Sima

    Häromdagen fick jag upp ögonen för Jonna Sima, då hon skrev en märklig text med klassfokus. Innan jag kommenterade den tänkte jag att jag skulle försöka ta reda på varifrån hon kommer, men en snabb bing-googling gjorde mig ganska förfärad – läs dessa texter och säg sedan att hon inte är en förvirrad marxist! I januari 2022 lät hon sig förfäras över ”börshajar”

    ”På många sätt är trenden begriplig. Samhällsutvecklingen mot mer marknad och personligt ansvar har minskat förtroendet för kollektiva lösningar. Otrygga anställningar och en havererad bostadsmarknad gör att ett sparkapital ses som en trygghetsförsäkring. Det är inte bara slöseri om de smartaste hjärnorna ägnar sig åt finansmarknaden. Det är direkt farligt, eftersom syftet aldrig är långsiktigt.”

    Att finansiera arbete är aldrig långsiktigt? Både finansiärer och arbetare vill nog gärna ha en positiv utveckling. Men med tanke på att underrubriken gör gällande att det är ”farligt” att intelligenta människor investerar i företagande, får man gissa att det är bidragslinjen som är mer värdeskapande på planet Sima. Svenska Dagbladet bemöter texten någorlunda bra.

    Därefter är antas Sverige lida av att vi låter miljardärer bo här, men det bemöttes faktiskt (tack och lov) av självaste Stig-Björn Ljunggren.

    Det som fick mig att reagera på att Aftonbladet har ett s.k. alternativunikum på sin lönelista var en krönika från igår där hon hade sett en film som odlade tanken på att rika inte är till annan nytta än att bara äta, dricka och festa. Inget fel i det, men det blir lite konstigt när texten ger intrycket av att det är så hennes världsbild ser ut. Särskilt då hon rimligtvis känner sina löss på gången! Som tur är, har inte alla människor som fått slita för att ta sig ur fattigdom, samma snäva tankebana som Sima.

  • En berättelse behöver inte vara sann för att bära en agenda

    Nästan inget som står i Bibeln har hänt på riktigt. Antingen är berättelserna helt orimliga med övernaturliga inslag, självmotsägande eller på annat vis motsägande eller bara så ologiska att man förstår att det som skrivs är påhitt. Det förstör inte det litterära värdet, som är obeskrivligt högt hos Bibeln, förstörs inte av det. Texternas kvalitéer finns kvar, och den säger oss fortfarande något om hur man resonerade i forna tider. I Luk 15:11 får vi t.ex. läsa om när Jesus berättar om den förlorade sonen. Det är en berättelse vars budskap bärs fram alldeles utmärkt trots att åhöraren aldrig vaggas in i föreställningen att bröderna som berättelsen handlar om har funnits på riktigt. Detta sätt att göra en poäng har fått en renässans på Twitter, kanske eftersom det är en plattform där det är väldigt enkelt att slippa konfrontation.

    En person berättade där om hur sin partner, som arbetar på restaurang, avvisade ett antal höga SD-politiker från restaurangen med hänvisning till värdegrunden. Politikerna förstod att de inte var välkomna, och gick sin väg. När budskapet landat och reaktionerna var mottagna kom förtydligandet: Detta har aldrig hänt. Och det behövde inte ha hänt, budskapet och känslan framgick.

    Vi får också se exempel på sådant som påstås ha hänt, men som givetvis inte stämmer. En man berättade att han satt i väntrummet på en vårdcentral med sin vårdbehövande mor. Han avbröt besöket för att privatiseringen påbörjades medan de satt där i väntrummet: Tre män i kostym och attachéväskor kom in.

    I båda dessa fall berättas det om händelser som aldrig har hänt, för att berättelsen är kraftfull. Men kraft kan också komma från avsändarens identitet. Många som hyllade miljöaktivisten Greta Thunberg som skolstrejkade för klimatet, lyfte fram att hon är ett barn. Jonna Sima påpekar att om Socialdemokraternas nya partiledare blir en kvinna, skulle moderaternas Ulf Kristersson gå till val på att avsätta Sveriges första kvinnliga statsminister. Det viktiga är igen vad man är, nämligen kvinna.

    Och detta ser vi gång på gång. När Sima debatterade mot Alice Teodorescu Måwe om nästa partiledares kön i Aktuell igår, så lyfte hon att hon inte visste vad hon skulle svara när dottern frågade varför Sverige aldrig haft någon kvinna som statsminister. Jag hade sagt att jag skulle röstat på KD för dotterns skull, men Sima visste inte vad hon skulle säga. Åldern på dottern är relevant för signalvärdet. Om dottern är 30 och ställt frågan över ett glas vin, är anekdoten mindre värd än om hon är tre år gammal och fruktar ett liv i utanförskap på grund av att hon inte är man. Alltså ett barn.

  • Jonna ”Volvo” Sima

    Som en tjänst till framtidens arkeologer om hur 2020-talet egentligen var, vill jag bevara ögonblicket då Aftonbladets Jonna Sima upptäckte bilfirman Volvos logotyp. Återgivningen är ett sammandrag utan exakta citat, med källhänvisningar i länkform.

    Jonna Sima 22/4:

    – Varför har Volvo en manlighetssymbol som logotyp? Känns ju minst sagt stereotypt och omodernt.
    Volvo:
    – Det är den kemiska symbolen för järn. Vi vill signalera stål, styrka, säkerhet, kvalitet och varaktighet.
    Jonna Sima:
    – Tack för förklaringen. Men det skickar ut fel signaler!
    Mitt i allt tumult twittrar hon ut en bild på en hibiskus (apropå könssymboler) som heter Sima, medan jag raljerar över sanskrit-teknet för lycka som används av hinduerna, som också råkar användas på nazisternas flagga.
    Men när polletten äntligen trillat ner beträffande vilka signaler man skickar ut – järn – kommer nästa fråga i ett nu raderat tweet: ”Varför hör järn ihop med volvobilar?” Ridå!

  • Är du regeringsvänlig eller är du nazist?

    Svenska kyrkan använde sina kyrkklockor under almedalsveckan för att störa ut ett seminarium som hölls av Thomas Gür, kolumnist på Svenska Dagbladet (SvD), i närheten av Visby domkyrka. Då SvD är obunden moderat, och alltså inte nödvändigtvis regeringsvänlig, valde domprosten Mats Hermansson, känd vänstersympatisör, att sätta stopp evenemanget genom klockringning. Hermansson har i ett utlåtande sagt att han ringde för att stämningen var obehaglig, något som avfärdats som lögn av dem som var där och dessutom rimmar illa med den dokumentation som finns från händelsen.

    Som om inte detta vore nog så tar Aftonbladets Jonna Sima domprosten i försvar, och väljer en formulering som syftar till sammankoppla seminariet med nazism. Sima skriver: ”Samhället måste sända en tydlig signal om att det råder nolltolerans mot nazivåldet. Men vi behöver hjälpas åt att säga ifrån och markera mot rasismen och antidemokratiska krafter i vardagen. Visbys domprost är ett föredöme för oss alla.” Är det skrivet av någon som förstår att Gür inte är nazist? Och inte våldsam? I så fall är ”nazistvåldet” ett synnerligen illa valt ord.

    Givet det uppenbara, att nazismen är ett större problem än att nazistanklagelser lättvindigt och tanklöst ska användas för att stigmatisera potentiella meningsmotståndare, tänker jag på hur trång åsiktskorridoren är i Sverige. Samtidigt som vi förväntas tänka att korridoren inte alls finns, måste vi vara beredda på att den som inte är uttalat regeringsvänlig, grundlöst kan hängas ut som nazist av en av landets största tidningar. Verklig nazism är ett betydligt större problem än att en kolumnist på en obunden moderat tidning håller seminarium, men om detta vet Jonna Sima förmodligen inget alls. Jag kan ändå lova Sima att inte avfärda henne genom att påstå att det är bra att störa ut hennes röst som en markering mot rasism och antidemokrati, trots att hon samlar poäng till det sistnämnda.