Anders Hesselbom

Kommentar till Antje Jackeléns inlägg om religiösa skolor

2018-03-18

Eventuellt har vi nu skådat det mest bedrövliga försvaret av konfessionella friskolor någonsin. Sveriges högsta statsmagiker, Antje Jackelén, skriver på SvD Debatt tillsammans med några andra trollkarlar från olika klaner, en reaktiv text med anledning att Socialdemokraterna pratar om att förbjuda religiösa skolor. Texten argumenterar i princip bara i egen sak, då medlemsavgiften i hennes församling kostar tusentals kronor för den som vill vara med – ett tillskott till hennes berg av guld och ädelstenar som hon mycket ogärna vill avstå. På den punkten kommer en trollpacka aldrig kunna vara annat än en trollpacka. Men några försök till ideologi görs.

Det påpekas att utbildningen i skolan ska vara konfessionsfri, och vad garanterar det bättre än en konfessionsfri skola? Dessutom kan man fråga sig vad en konfessionsfri utbildning är värd i en konfessionell skola: Hur ska barnen veta vilken undervisning som är utbildning och vilken som inte är det? När praktiserar man riter och när sysslar man med utbildning? Genom att låta skolan vila på en vetenskaplig och sekulärhumanistisk grund löser man många problem.

Detta ställer inte heller till med några problem för den religiösa som motiveras av att driva skola, eftersom deras motiv egentligen inte handlar om att rekrytera till Jackeléns klan, utan just om att utbilda. Och tillgången på barn att manipulera och indoktrinera kan fortfarande tillgodoses på andra sätt, av t.ex. barntimmar och söndagsskola. Eller varför inte en Gudstjänst? Däremot ställer det till enorma problem för de mindre lyckade skolor som betraktar en vetenskaplig grundad undervisning som något nödvändigt ont för att få tillgång till den viktiga rekryteringsgrund barn utgör. Så varför betalar al-Qaida för en skola i Sverige? Är det deras nyvunna intresse för vetenskap driver dem, eller handlar det om att barn är formbara? Om man väntar med religiös indoktrinering till dess att barnet är så gammalt att det utvecklat en förmåga att tänka kritiskt, orsakar det stora svårigheter för den charlatan som ska försöka omvända och rekrytera barnet. Och den charlatan som inte har tillgång till barn, kommer snart att lida brist på följare.

Antje Jackelén betraktar det som inte är skola som något dunkelt. Hon visar på absolut noll förståelse för t.ex. konfirmationspräster eller söndagsskollärare när hon skriver att vi ”…ser religion som en tillgång för samhället och ingen tjänar på att förpassa denna verklighet till någon källarlokal där fundamentalism och extremism riskerar att gro”. Hon är klok nog att inte äta sin egen hundmat, men hon frustreras av att inte få tvångsmata den till andra. Det tyder på en självinsikt, som jag med lätthet avfärdar som ett lyckligt sammanträffande.

Om en berömd regissör gör en 300 minuter lång stumfilm som endast är svart, och om den kan betraktas utan att publiken egentligen kan avgöra om filmprojektorn är påslagen eller ej, så borde man kunna säga att filmen är identisk med en icke-film. Och om en film är identisk med en icke-film, så är en icke-film identisk med en film. Det kan ge nytt bränsle till debatten om huruvida ingen religion också är en religion – bara någon lärd inom någon religion får fundera på saken en stund. Men sekularism är egentligen ett neutralt förhållningssätt till religion, och inte alls ett hot mot någon religion, om den definieras som rituella sammankomster för folk som av narcissistiska skäl vårdar falska föreställningar. Men när det kommer till politiska och juridiska privilegier, är det de sekulära som vill förhindra att allmänna medel, som egentligen tillhör folket, slösas bort bortskämda människors vidskeplighet.

Det är ett stort problem att det är tillåtet att driva religiösa skolor, och fungerande skolor som är religiösa, kommer kunna vara fungerande även utan religion. Föreställningar som förutsätter tankemönster som direkt konkurrerar med kritiskt tänkande, dör inte för att skolan är neutral.

Kategorier: Politik, Religion